Från en god man som känner sej maktlös i sin strävan för barnets bästa.
Jag har för en av de ensamkommande,som jag är god man, ansökt om placering i familjehem.Utredning pågår. Socialsekreteraren säger att de utgår från att se om behoven kan vara tillgodosedda redan på det boende där han nu vistas. (det andra sedan han kom till Sverige för ett år sen) Jag anser att man skall utgå från barnet och barnets behov just nu och framgent för att komma fram till vilken placeringsform som är det bästa för barnet.

 



Socialsekreteraren ringer och säger att hon och gruppboendets personal har bestämt att eftersom A inte mår så bra på boendet så ska han får flytta till ett mindre gruppboende!
-Vad, säger jag, menar du att du och personalen på gruppboendet redan bestämt att han ska flytta utan att diskutera detta med mej som god man? Ja, jag vill ju träffa dej och A i morgon för att diskutera denna flytt!

-Backa bandet, säger jag, du borde ringa mej och säga att nu har du ett förslag som du vill diskutera med mej som god man och A och sen fatta ett beslut. Inte ringa och säga att du och dessutom med personalen på boendet har beslutat. Hon ändrar sej då och säger att det är hon som beslutat.

Jag frågar då var detta boende ligger och får veta att det ligger i en annan kommun ungefär 5 -6 mil bort. Då undrar jag hur de tänker sej att han ska ta sej till gymnasiet där han ska börja i höst. Då blir det tyst i luren ett tag och det är tydligt att hon trott att han ska gå i gy i den kommun där det nya boendet ligger.

Sen undrar jag hur hon tänkt med den praktik jag ordnat åt honom i sommar. Han kommer ju inte att kunna ta sej dit på något enkelt sätt. Inget svar.

Jag säger att A inte ansökt om ett gruppboende utan om ett familjehem (det finns dessutom ett specifikt familjehem som är intresserat av att ta emot honom). Då säger hon att vi kan ju i så fall överklaga beslutet. Det tar ju i dagsläget ett år innan det kommer upp i rätten i så fall!

Dessutom är det faktiskt socialutskottet i kommunen som fattar det formella beslutet. Men att hon uttrycker sej som att hon redan beslutat antyder ,att i den kommunen har inte socialutskottet ändrat ett enda förslag till beslut som lagts fram av en handläggare.

Nu ska jag iväg till detta möte, som jag förstår att soc endast ser sej kalla till för att do måste formellt samråda med gode mannen. Jag vet inte hur jag ska ta hand om den oro, ängslan mm som detta kommer att väcka hos A. Jag måste försöka hålla mej lugn och försöka hitta en strimma hopp att förmedla till A.

Jag trodde aldrig att jag efter att själv ha jobbbat inom socialtjänst i nästan 20 år skulle behöva uppleva en socialtjänst som inte ens varit ut på det nuvarande boendet och upplevt deras vardag och inte verkar förstå att de är till för de enskilda barnets bästa.

I all hast. Har inte hunnit kolla språket mm eftersom jag måste ge mej i väg nu,

Viveca god man/vårdnadshavare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv ut