Lag (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Svensk författningssamling 1904:26 s.1

t.o.m. SFS 2014:913

 

SFS nr: 1904:26 s.1

Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2

Utfärdad: 1904-07-08

Ändrad: t.o.m. SFS 2014:913

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)

Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

 

Innehåll:

1 kap. Om äktenskapets ingående

2 kap. Har upphävts genom lag (1973:942).

3 kap. Om äktenskapsmål m.m.

4 kap. Om förmynderskap för underåriga

5 kap. Om förvaltarskap enligt föräldrabalken m.m.

6 kap. Har upphävts genom lag (1971:797).

7 kap. Särskilda bestämmelser

Övergångsbestämmelser

 

 

1 kap. Om äktenskapets ingående

 

1 § Om två personer vill ingå äktenskap med varandra inför

en svensk myndighet, ska det prövas om det finns något hinder

mot äktenskapet enligt svensk lag.

 

Om ingen av dem är svensk medborgare eller har hemvist i

Sverige, ska det dessutom prövas att var och en av dem har

rätt att ingå äktenskapet enligt lagen i en efter eget val

angiven stat där han eller hon antingen är medborgare eller

har hemvist. Om båda begär det och det finns särskilda skäl,

får dock prövningen ske med tillämpning av enbart svensk lag

även i ett sådant fall. Lag (2009:256).

 

2 § Har upphävts genom lag (2004:144).

 

3 § Har upphävts genom lag (2004:144).

 

4 § När äktenskap skall ingås inför svensk myndighet här i riket,

tillämpas svensk lag i fråga om vigsel. Lag (1973:942).

 

5 § Regeringen kan bestämma, att med diplomatisk eller konsulär tjänst

eller med befattning som präst skall vara förenad behörighet att i

främmande stat förrätta vigsel enligt svensk lag. Regeringen kan även

genom särskilt förordnande tillerkänna lämplig person sådan behörighet.

 

Vad som i svensk lag föreskrives om verkan av att vigselförrättare

förfarit oriktigt vid vigsel här i riket eller överskridit sin

behörighet äger motsvarande tillämpning, när svensk vigselförrättare

viger i främmande stat. Lag (1976:1120).

 

6 § Den som enligt främmande lag är behörig att förrätta vigsel får i

fall som regeringen bestämmer viga här i riket med tillämpning av nämnda

lag. Lag (1976:1120).

 

7 § Äktenskap som ingåtts utom riket enligt främmande lag

anses giltigt till formen, om det är giltigt i den stat där

det ingicks. Har äktenskap ingåtts inför diplomatisk eller

konsulär tjänsteman eller annan, som av främmande stat

förordnats att förrätta vigsel i annan främmande stat, anses

äktenskapet också giltigt till formen, om det är giltigt i

den stat som meddelat förordnandet.

 

Även i annat fall än som avses i första stycket ska äktenskap

som ingåtts utom riket anses giltigt till formen, om det är

giltigt i den eller de stater där makarna var medborgare

eller hade hemvist. Lag (2009:256).

 

8 § Äktenskap som skulle vara ogiltigt på grund av formfel

får godkännas av regeringen, om det finns synnerliga skäl. Ärendet får tas upp endast på ansökan av en av dem som avsett

att ingå äktenskap eller, om en av dem har avlidit, av

arvingar till den avlidne. Lag (2009:256).

 

8 a § Ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag

erkänns inte i Sverige

1. om det vid tidpunkten för äktenskapets ingående skulle ha

funnits hinder mot det enligt svensk lag och minst en av

parterna då var svensk medborgare eller hade hemvist i

Sverige,

2. om det är sannolikt att det har ingåtts under tvång,

eller

3. om parterna inte var närvarande samtidigt vid äktenskapets

ingående och minst en av dem då var svensk medborgare eller

hade hemvist i Sverige.

 

Första stycket gäller inte om det finns synnerliga skäl att

erkänna äktenskapet. Lag (2014:379).

 

9 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan meddela

särskilda föreskrifter om sättet för hindersprövning i fråga om sådan

vigsel enligt svensk lag som avses i detta kapitel. Lag (1976:1120).

 

10 § Har upphävts genom lag (2004:144).

 

 

2 kap. Har upphävts genom lag (1973:942).

 

 

3 kap. Om äktenskapsmål m.m.

 

1 § Äktenskapsmål är mål om äktenskapsskillnad och mål där

det är tvist om personerna är förenade i äktenskap med

varandra. Lag (2009:256).

 

2 § Äktenskapsmål får tas upp av svensk domstol, om

1. båda makarna är svenska medborgare,

2. käranden är svensk medborgare och har hemvist här i riket

eller tidigare har haft hemvist här sedan han eller hon fyllt

arton år,

3. käranden inte är svensk medborgare men har hemvist här i

riket sedan minst ett år,

4. svaranden har hemvist här i riket,

5. saken rör ogiltighet av vigsel som har förrättats av

svensk myndighet, eller

6. det i annat fall än som avses i 1-5 finns särskilda skäl

att talan prövas här i riket, under förutsättning att en av

makarna är svensk medborgare eller käranden inte kan få sin

talan prövad i den stat där han eller hon är medborgare eller

har hemvist. Lag (2009:256).

 

3 § Är svensk domstol behörig att upptaga talan av ena maken, kan

domstolen också upptaga talan av andra maken till gemensam hand

läggning. Lag (1973:942).

 

4 § Talan om äktenskapsskillnad prövas enligt svensk lag i den mån ej

annat följer av vad som föreskrives här nedan.

 

Äro båda makarna utländska medborgare och har ej någondera hemvist här

i riket sedan minst ett år, får icke mot makes bestridande dömas till

äktenskapsskillnad, om grund till äktenskapets upplösning ej förelig

ligger enligt lagen i stat där makarna eller någondera av dem är

medborgare.

 

Äro i annat fall än som sägs i andra stycket båda makarna utländska

medborgare och åberopar ena maken att grund till äktenskapets upplös

ning saknas enligt lagen i det land där han är medborgare, får ej dömas

till äktenskapsskillnad, om det med hänsyn till samma makes eller

gemensamma barns intressen föreligger särskilda skäl däremot. Lag (1973:942).

 

5 § Ändring beträffande medborgarskap eller hemvist som äger rum sedan

talan väckts medför ej hinder att talan prövas. Sådan ändring kan ej

heller medföra hinder mot äktenskapsskillnad enligt 4 § andra eller

tredje stycket. Lag (1973:942).

 

6 § Frågor som gäller vårdnaden om barn får tas upp i

äktenskapsmål. Om barnet vistas här i landet, ska sådana

frågor alltid prövas enligt svensk lag. Lag (2011:604).

 

7 § Beslut om äktenskapsskillnad, som meddelats i främmande stat, skall

gälla här i riket, om det med hänsyn till makes medborgarskap eller

hemvist eller annan anknytning förelåg skälig anledning att talan

prövades i den främmande staten.

 

Har make ingått nytt äktenskap sedan beslut om äktenskapsskillnad

meddelats i främmande stat, skall det tidigare äktenskapet, även om

beslutet ej blir gällande här i riket enligt första stycket, anses

upplöst genom beslutet, om ej andra makten visar, att den omgifte

förfarit uppenbart otillbörligt mot honom.

 

Om erkännanden här i riket av äktenskapsskillnad eller hemskillnad som

meddelats i viss främmande stat finnas särskilda bestämmelser. Lag (1973:942).

 

8 § En ansökan av en make om att ett utländskt beslut om

upplösning av äktenskap ska gälla eller inte gälla i Sverige

görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Innan

tingsrätten prövar frågan ska den andra maken ges tillfälle

att yttra sig över ansökan, om det kan ske.

 

Ett beslut som inte innebär att det utländska beslutet ska

gälla hindrar inte att frågan prövas på nytt.

 

Vid handläggning i domstol av ett ärende som avses i första

stycket tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om

domstolsärenden. Lag (2014:913).

 

9 § Beslut om äktenskapsskillnad, som meddelats i främmande stat, får

ej tillämpas utan föregående prövning enligt 8 §, när make vill ingå

nytt äktenskap, såvida icke båda makarna eller endera av dem var med

borgare i den staten.

 

Regeringen kan dock förordna, att beslut om äktenskapsskillnad som

meddelats i viss främmande stat får tillämpas utan sådan prövning, även

om ingendera av makarna var medborgare där.

 

10 § Har i främmande stat meddelats slutligt beslut om hävande av

sammanlevnaden mellan makar och ha makarna därefter levat åtskilda minst

sex månader och ej återupptagit sammanlevnaden, kan äktenskaps skillnad

erhållas enligt svensk lag utan föregående betänketid. Lag (1973:9042).

 

11 § Är äktenskapsmål anhängigt i främmande stat och anhängiggöres här

i riket sådant mål mellan samma parter, kan rätten förordna, att detta

mål skall vila tills vidare, om det kan antagas att beslut i det förra

målet blir gällande här i riket.

 

Beslut, varigenom talan i äktenskapsmål ogillats i främmande stat, utgör

ej hinder att saken prövas här i riket. Lag (1973:942).

 

12 § Är äktenskapsmål anhängigt i främmande stat, får här i riket efter

vad som finnes skäligt meddelas beslut som avses i 14 kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken samt 6 kap. 20 § och 7 kap. 15 § föräldrabalken. Sådant

beslut kan när som helst återkallas. Lag (1987:795).

 

 

4 kap. Om förmynderskap för underåriga

 

1 § Vad i svensk lag är stadgat om förmynderskap för underårig

skall äga tillämpning jämväl i avseende å underårig svensk undersåte,

som ej har hemvist inom riket. Varder förmynderskap för sådan

underårig anordnat i främmande stat, där han har hemvist, må dock

rätten, såframt ej särskilda omständigheter påkalla, att

förmynderskap är anordnat här i riket, besluta, att förmynderskap ej

skall vara anordnat enligt svensk lag.

 

Regeringen äger beträffande förmynderskap för underåriga svenska

undersåtar, som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda

bestämmelser angående vården av underårigs värdehandlingar, så ock

förordna svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara

överförmyndare. Regeringen prövar fråga om entledigande av sådan

överförmyndare.

 

Ersättning till överförmyndare beträffande förmynderskap som avses i

första stycket och som är anordnat enligt svensk lag utgår av

statliga medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma

gäller ersättning till förmyndare i den mån ersättningen ej enligt 12 kap. 16 eller 17 § föräldrabalken skall utgå av den omyndiges medel. Lag (1994:1436).

 

2 § Har utländsk undersåte, som enligt lagen i den stat, han tillhör,

bör på grund av underårighet förses med förmyndare, hemvist här i riket,

inhämte rätten, genom bemedling av ministern för utrikes ärendena,

huruvida förmynderskap kommer att anordnas i enlighet med den främmande

statens lag. Upplyses det, att sådant förmynderskap ej kommer att

anordnas, eller erhålles ej svar inom sex månader, varde förmynderskap

anordnat enligt svensk lag. Anordnas förmynderskap i enlighet med lagen

i den stat, den underårige tillhör, förordne rätten, att förmynderskap

ej längre skall vara anordnat enligt svensk lag. Lag (1924:340).

 

3 § Skall förmynderskap för en underårig som vistas här i

landet inte anordnas enligt svensk lag eller är det ännu inte

utrett om det skall ske, får rätten ändå, om den underåriges

angelägenheter kräver omedelbar vård, förordna förmyndare

enligt svensk lag för tiden intill dess att förmynderskap har

anordnats i enlighet med lagen i den andra staten eller

förmyndare blivit utsedd av rätten genom slutligt beslut.

 

Är förmynderskap anordnat enligt lagen i en annan stat, får god

man förordnas enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken. I trängande fall får god man förordnas även enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken.

 

Om den underårige omfattas av lagen (2005:429) om god man för

ensamkommande barn, gäller i stället den lagen. När en särskilt

förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalken har utsetts för

en sådan underårig, tillämpas svensk lag i frågor rörande

förmynderskapet. Lag (2005:431).

 

4 § Enligt lagen i den stat, underårig tillhör, skall, även om

förmynderskap är anordnat efter annan lag, bedömas, när behov av

förmyndare upphör.

 

5 § Är förmynderskap för underårig i överensstämmelse med vad ovan

sägs anordnat enligt främmande lag, lände den lag till efterrättelse

i fråga om verkan av omyndigheten och förmyndarens behörighet att

handla å den underåriges vägnar.

 

Har den underårige här i riket företagit rättshandling på förmögen

hetsrättens område, som han enligt den främmande lagen är obehörig att

företaga, vare rättshandlingen likväl för honom bindande, om han ägt

behörighet enligt svensk lag och den, emot vilken rättshandlingen

företogs, varken insåg eller bort inse hans bristande behörighet.

 

Om verkan av förbindelse enligt växel eller check är särskilt stadgat. Lag (1924:340)

 

6 § Varder förmynderskap för underårig svensk undersåte, som har hem

vist i främmande stat, anordnat här i riket, göre rätten ofördröjligen

anmälan därom till ministern för utrikes ärendena. Lag (1924:340)

 

7 § har upphävts genom lag (1931:154).

 

 

5 kap. Om förvaltarskap enligt föräldrabalken m.m.

 

1 § Vad i svensk lag är stadgat om förvaltarskap skall äga

tillämpning jämväl i avseende å svensk undersåte, som ej har hemvist

inom riket. Varder förmynderskap anordnat i främmande stat för svensk

undersåte, som där har hemvist men som har förvaltare här i riket eller

beträffande vilken ansökan om förordnande av förvaltare har gjorts,

må dock rätten, såframt ej särskilda omständigheter påkalla, att

förvaltarskap är anordnat här i riket, besluta, att förvaltarskap ej

skall vara anordnat enligt svensk lag.

 

Regeringen äger beträffande förvaltarskap för svenska undersåtar,

som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser

angående vården av värdehandlingar, så ock förordna svensk

diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Regeringen prövar fråga om entledigande av sådan överförmyndare.

 

Ersättning till överförmyndare beträffande förvaltarskap som avses i

första stycket utgår av statliga medel enligt bestämmelser som

regeringen meddelar. Detsamma gäller ersättning till förvaltare i den

mån ersättningen ej enligt 12 kap. 16 § föräldrabalken skall utgå av

den enskildes medel. Lag (1994:1436).

 

2 § Har ansökan gjorts om att förvaltare skall förordnas för utländsk

undersåte, som har hemvist här i riket, inhämte rätten, genom bemedling

av ministern för utrikes ärendena, huruvida förmynderskap kommer att

anordnas enligt den främmande statens lag. Upplyses det, att sådant

förmynderskap icke kommer att anordnas, eller erhålles ej svar inom sex

månader, får förvaltare förordnas enligt svensk lag. Lag (1988:1322).

 

3 § Är svensk undersåte förklarad omyndig i främmande stat, kan

omyndighetsförklaringen hävas jämväl här i riket. Härvid tillämpas vad

som i svensk lag är föreskrivet om upphörande av förvaltarskap.

 

Har förvaltarskap anordnats här i riket för undersåte i främmande stat,

men varder förmynderskap för honom anordnat enligt den främmande statens

lag, skall den här förordnade förvaltaren entledigas. Lag (1988:1322).

 

4 § Skall i visst fall svensk lag om anordnande av förvaltarskap ej

äga tillämpning beträffande någon, som vistas här i riket, eller är

ännu ej utrett, om det skall ske, äge rätten eller överförmyndaren,

om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara, meddela förordnande

enligt 11 kap. 18 § föräldrabalken under tiden intill dess vård om

hans angelägenheter anordnats i enlighet med lagen i hans hemland

eller rätten slutligt prövat frågan enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

 

Är förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må ock i

trängande fall god man enligt svensk lag förordnas att vårda den

omyndiges angelägenheter. Lag (1994:1436).

 

5 § Om omyndighetsförklaring, som meddelats av behörig utländsk

myndighet, skall genom svensk domstols försorg, på begäran, kungörelse

införas i Post- och Inrikes Tidningar. Den utländska myndighetens

behörighet skall styrkas genom intyg av här i riket anställd diplomatisk

eller konsulär tjänsteman eller av svensk diplomatisk eller konsulär

tjänsteman.

 

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, då behörig

utländsk myndighet har hävt en omyndighetsförklaring eller beslutat att

ett förvaltarskap skall upphöra. Lag (1988:1322).

 

6 § Är förmynderskap för omyndigförklarad efter vad ovan sägs anordnat i

enlighet med utländsk lag, skall vad i 4 kap. 5 § är stadgat i avseende

å underårig äga motsvarande tillämpning. Den omyndigförklarades

behörighet enligt svensk lag skall därvid anses motsvara behörigheten

för den som har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget.

 

Har omyndighetsförklaringen kungjorts efter vad i detta kap. 5 § är

sagt, må dock den, mot vilken den omyndigförklarade här i riket

företagit rättshandling, icke åberopa, att han ej ägde eller bort äga

kännedom om omyndighetsförklaringen.

 

Den som är omyndigförklarad i enlighet med utländsk lag är här i riket

likställd med en person som har förvaltare utan begränsning av

förvaltaruppdraget när det gäller behörighet att inneha uppdrag och

befattningar samt att bedriva tillståndspliktig verksamhet. Lag (1988:1322).

 

7 § Vad i detta kap. sägs om omyndighetsförklaring och förmynderskaps

anordnande enligt utländsk lag skall äga motsvarande tillämpning i

avseende å annan därmed jämförlig åtgärd, som är förenad med inskränk

ning i den rättsliga handlingsförmågan. Lag (1924:340).

 

8 § Anordnas här i riket förvaltarskap för svensk undersåte som har

hemvist i främmande stat, göre rätten ofördröjligen anmälan därom till

ministern för utrikes ärendena. Lag (1988:1322).

 

9 § Har upphävts genom lag (1931:154).

 

 

6 kap. Har upphävts genom lag (1971:797).

 

 

7 kap. Särskilda bestämmelser

 

1 § Skall lagen i främmande stat tillämpas på grund av att någon äger

medborgarskap där och finnas i den staten flera gällande rättssystem,

bestämmes tillämpligt rättssystem enligt de regler som gälla i samma

stat. I avsaknad av sådana regler tillämpas det rättssystem till vilket

han har den närmaste anknytningen. Lag (1973:942).

 

2 § Den som är bosatt i viss stat anses vid tillämpning av denna lag ha

hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och

omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Lag (1973:942).

 

3 § Vid tillämpning av denna lag likställes statslös person med med

borgare i den stat där han har hemvist eller, om han saknar hemvist, där

han har sin vistelseort och politisk flyktning med medborgare i den stat

där han har hemvist. Lag (1973:942).

 

4 § Bestämmelse i främmande lag eller beslut som meddelats av myn

dighet i främmande stat får ej tillämpas, om det skulle vara uppenbart

oförenligt med grunderna för rättsordningen här i

riket. Lag (1973:942).

 

5 § I förhållande till Danmark, Finland, Island och Norge finns

särskilda bestämmelser i förordningen (1931:429) om vissa

rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap och i

lagen (1988:1321) om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap

enligt föräldrabalken m.m. Lag (1988:1322).

 

6 § Särskilda bestämmelser finns i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och

om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och

mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 och i lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention. Lag (2012:320).

 

 

Övergångsbestämmelser

2004:144

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004. Bestämmelserna i 1 kap. 8 a § tillämpas dock inte på äktenskap som har ingåtts

före ikraftträdandet.

2. Bestämmelserna i 1 kap. 1 § i sin nya lydelse tillämpas även

om hindersprövning har begärts före den 1 maj 2004.

3. Hindersprövning som gjorts före den 1 maj 2004 med

tillämpning av utländsk lag gäller inte för vigsel efter den 30 april 2004, om den person som avser att ingå äktenskap är under 18 år eller fråga är om äktenskap mellan halvsyskon.

 

2011:604

1. Denna lag träder i kraft den 18 juni 2011.

2. Har en fråga om underhåll tagits upp i ett äktenskapsmål

före ikraftträdandet, går inte svensk domstols behörighet

förlorad och tillämpas 3 kap. 6 § i sin äldre lydelse.

 

2014:379

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

2. Äldre bestämmelser gäller för äktenskap som har ingåtts

före ikraftträdandet.

 

2014:913

1. Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea

hovrätt och Högsta domstolen av ärenden som har inletts i

hovrätten före ikraftträdandet.

Statistik

Artiklar visade
1543627
Back to Top