JO Kritik mot socialnämnd för att ha omplacerat 17-åriga ensamkommande barn utan att först höra barnen och den gode mannen

 

E.D. är god man för två ensamkommande barn, båda födda 1997. Barnen placerades av socialnämnden i K kommun på ett boende i M kommun. I januari 2015 fick E.D. ett mejl från ansvarig handläggare att barnen skulle omplaceras till boende i S kommun. Flytten skulle ske redan veckan därpå. Varken E.D. eller barnen blev tillfrågade om de ville flytta till S. Något samråd i frågan skedde över huvud taget inte. Barnen blev chockade och ledsna och ville absolut inte flytta till S. I JO:s bedömning framgår att när socialtjänsten handlägger ärenden som rör ensamkommande barn gäller socialtjänstlagen (2001:453), SoL.

 

JO anför vidare: ”Om ett barn som företräds av en god man för ensamkommande barn har fyllt 15 år följer av 11 kap. 10 § SoL att både den gode mannen och barnet ska behandlas som parter i ett ärende som rör barnet hos socialnämnden. Det innebär att den gode mannen inte ensam företräder barnet när socialnämnden ska besluta om t.ex. omplacering av barnet. Han eller hon ska alltså ges möjlighet att komma till tals under utredningen och även ges möjlighet att yttra sig innan socialnämnden fattar ett beslut i ärendet. Om den unge motsätter sig omplaceringen kan nämnden inte utan vidare besluta att barnet ska flytta.

 

Att besluta om en omplacering utan barnets samtycke skulle stå i strid med kravet i 3 kap. 5 § SoL att insatser med stöd av socialtjänstlagen bygger på frivillighet från den enskildes sida.” Socialnämnden förtjänar, enligt JO, kritik för sin handläggning av omplaceringen då nämnden varken samrådde med den gode mannen eller barnen inför beslutet.

 

JO, dnr 578-2015, meddelat 2016-02-04.

Statistik

Artiklar visade
1547681
Back to Top