En god man ansvarar för barnets alla angelägenheter, personliga såväl som ekonomiska och rättsliga.

Oavsett var barn och unga placeras är dessa grunder för uppdraget detsamma men det finns en  skillnad i den del som gäller det ekonomiska ansvaret för dem som placeras på HVB respektive för de som placeras i familjehem. 
De bidrag som Migrationsverket utbetalar till barn och unga på HVB är ställda till dem själva och är således ett ansvar för en god man medan den ersättning som går till familjen från socialtjänsten inte är barnets utan en ersättning till familjehemmet för kostnader de har för att de tar ett barn i sin vård och omsorg. 
Familjehemmet erhåller en omkostnadsersättning som ska täcka merkostnader som mat, kläder, resor, fritidsakti viteter,  fickpengar och del i bostad.Dessutom ett skattepliktigt arvode som är ersättning för det uppdrag familje hemmet har. Det senare är inte av intresse för den gode mannen.
Men det kan finnas undantag i de fall där omkostnadsdelen till familjehem är lägre än i normalfallet till exempel vid släktingplaceringar. I de fallen ska gode mannen söka dag-och särskilda bidrag för att barn och unga ska få de kläder som kan behövas och fickpengar. I sådana fall är det följdaktligen den gode mannen som har ansvar för pengarna och hur de används. 
Vad avser barnbidrag beviljats det barn och unga som beviljats uppehållstillstånd till och med de kvartal de fyller sexton år.  På begäran och på initiativ av socialtjänsten utbetalar Försäkringskassan bidraget till mottagare där barnet bor, enligt vad som anges i Socialför säkringsbalken 5 kap. 12§, 15 kap 2§, 16 kap 2§ och 4 § samt 106 kap. 6§ och 7§
Det innebär att den gode mannen i princip inte behöver ha ansvar för ekonomin vid placeringar på familjehem, då barnet inte har någon egen ekonomi och inte heller att det finns en redovisnings skyldighet till överförmyndaren för dessa ersättningar. 

Ansvar för att pengarna används rätt

Däremot måste en  god man för ett barn i familj (eftersom ekonomin ligger på annan) försäkra sig om att barn och unga får det som behövs och bevaka att så sker och i övrigt i enlighet med uppdragets syfte se till att ersättningen disponeras för vad som kan anses vara barn och ungas bästa. 
Det kan lämpligen ske genom att den gode mannen tillsammans med familjehemmet och i förekommande fall barn och unga gör en budget för hur dessa ersättningar ska disponeras och för att försäkra sig om, att de får de kläder som kan behövas, möjlighet att delta i fritids aktiviteter och en rimlig överenskommen vecko-eller månadspeng som de själva kan disponera. 
Det förutsätter dock att information ges till ställföreträdaren om de utbetalningar som görs till familjehemmet som avser omkostnadsdelen och det är ställföreträdarens sak att begära den informationen skriftligen eller muntligen beroende på omständigheterna. Men socialtjänsten alternativt det konsultföretaget som anlitas avvisar inte sällan en sådan begäran med hänvisning till sekretess eller andra omständigheter vilket sätter käppar i hjulen för att uppdraget kan utföras som lagstiftaren avsett och kräver därmed ytterligare insatser. 
Det är kanske inte så konstigt att ett väl fungerande familjehem anser att ovan nämnda uppgifter tillgodoses inom ”hemmets väggar” och av det skälet inte vill ha någon inblandning av en utomstående, som en god man varken när det gäller ekonomin eller andra förhållanden vilket medför  svårigheter att utföra uppdraget och hantera den ekonomiska delen. Det kan till konflikter då den gode mannen kräver insyn som kan uppfattas som ett ifrågasättande och i synnerhet gäller det icke fungerande familjehem där det finns anledning tro att barnen far illa och att omkostnadsdelen inte går till barn och unga utan till de vuxna. Inte minst viktigt är det då omkostnadsdelen är lägre än i normalfallet som vid släktingplaceringar och den gode mannen ska ska söka dag-och särskilt bidrag. Migrationsverket kan inte pröva ansökningar av dessa bidrag utan uppgifter om ersättningen till familjehemmet, barn och unga kan då bli utan kläder som behövs, fickpengar och möjlighet att delta i fritidsaktiviteter. 
Det finns således goda skäl för Socialtjänsten att  i samband med placeringen underätta boendet om den gode mannens roll och befogenheter samt lämna uppgifter till ställföreträdaren om hur stort belopp som utbetalas till familjehemmet för omkostnader. 

Överklagande och anmälan
Beslutet att inte lämna ut  uppgifter om omkostnadsdelen kan visserligen överklagas till Förvaltningsrätten med hänvisning till det utökade ansvaret en god man för ensamkommande har, nödvändigheten av att ha insyn i barn och ungas personliga förhållanden enligt vad uppdraget kräver och till 6 kap i Socialtjänstlagen.
I de fall barn och unga inte får de kläder som behövs eller blir utan fickpengar kan ställföreträdaren i sådana fall även göra en orosanmälan till socialtjänsten och/eller en anmälan till IVO. I sådan fall ska familjehemmet upplysas om dessa åtgärder kommer att vidtas vilket i bästa fall kan leda till en lösning i annat fall finns det anledning att inte utan tveka med att gå vidare.

Temporära insatser

Det är förståligt, att gode män/vårdnadshavare precis som i andra sammanhang då myndigheter, förvaltningar, organisationer inte gör vad som åligger dem vidtar åtgärder och tar ansvar då ingen annan gör det. I akuta situationer och för barn och unga ska få de hjälp de behöver kan en god man tvingas av medmänsklighet, att temporärt ta på sig uppgifter som åligger socialtjänsten och personal på boende. 

Men det får inte utesluta att man uppmanar ansvariga myndigheter och förvaltningar att följa lagar och förordningar och vidtar åtgärder i det syftet. I det långa loppet är det inte till gagn för någon att en god man utför uppgifter som åligger andra. (RGMV gm/J Samuelsson 2016-01-25)

Dom
Migrationsverket avslog dagersättningen till ett ensamkommande barn på grund av att barnet är placerat i ett familjehem och socialtjänsten betalar full omkostnadsersättning till familjehemmet. Barnet överklagade beslutet genom sin gode man och förvaltningsrätten upphävde beslutet och visade målet åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning. (Kammarrätten i Göteborg, mål nr 4898-16, meddelad 2016-11-28.)

 

Migrationsverket överklagade förvaltningsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle fastställa verkets beslut. I sitt överklagande anförde Migrationsverket att den omkostnadsersättning som betalas ut till familjehemmet ska täcka samma behov som dagersättningen. Det vore orimligt att staten får betala ersättning för samma behov två gånger, då kommunen enligt 7 § förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. har rätt att få statlig ersättning för denna kostnad.

Kammarrätten konstaterar i sina skäl att syftet med omkostnadsersättningen är att täcka de merkostnader som familjehemmet får när det tar emot barnet i sin

familj. Den ersättningsnivå som kommunen avtalar med respektive familjehem, utan avdrag för andra ersättningar, är tillräcklig för att barnet ska kunna klara sin dagliga försörjning. Det har inte visats att den månatliga omkostnadsersättning som betalas är otillräcklig för att barnet ska klara sin dagliga försörjning. Därmed har barnet inte rätt till dagersättning och överklagandet ska därför bifallas.

 

Kammarrätten i Göteborg, mål nr 4898-16, meddelad 2016-11-28.

 

 

Statistik

Artiklar visade
1280300
Back to Top