Prognosen för att nyanlända elever ska lyckas med sina studier är nedslående och ger anledning till oro. Långt ifrån alla klarar av att bli behöriga till ett nationellt gymnasieprogram och för dem som gör det är det mindre än 25 %, som fullföljer studierna och tar examen.

För dem som fått besked att de måste lämna landet görs ingen åtskillnad i studierna eller förberedelser för att återvändande. I väntan på att de ska lämna Sverige erbjuds de studier som  inriktade på att de skall bli behöriga att antas på ett gymnasieprogram och lära sig svenska.

 

Nyanlända elevers rättigheter till utbildning

Enligt skollagen har nyanlända  elever har samma rättigheter som svenska ungdomar med några få undantag som reglerar rätten till skolgång och utbildningens innehåll för bland annat asylsökande ensamkommande ungdomar. Bortsätt från dessa undantag gäller alla skolförfattningar för  nyanlända elever.

Skolverket betonar att "speciellt betydelsefulla är de bestämmelser som gäller skolans likvärdighet, elevens tillgång till utbildning och särskilt stöd samt utbildningens anpassning till elevens individuella behov och förutsättningar."
För ungdomar som har beviljats uppehållstillstånd väntar en framtid i Sverige och de är oftast mycket studiemotiverade. Men för att bli behöriga till ett nationellt program på gymnasiet, kunna göra ett bra yrkesval, bli en resurs och integreras i samhället  är en viktig  förutsättning, att landets kommuner följer Skollagen och tolkar Skolverkets råd  och anvisningar på ett sådant sätt att kvaliteten på den utbildning nyanlända elever erbjuds motsvarar vad som sägs i gällande författningar.

 

Byta skola

Om undervisningen är undermålig och skolan inte är inkluderande och tar hänsyn till individuella behov och förutsättningar är det en bra idé att byta skola om lärare och skolledning inte är inställda på att erbjuda en bättre utbildning  trots påstötningar. 

Eleven har rätt att byta skola och i regel är det lätt att göra det. Men om bytet går över kommungränser kan det uppstå problem eftersom hemkommunen då är skyldig att kompensera mottagarkommunen ekonomiskt. Den kostnaden försöker man oftast undvika genom att avstyra ett byte trots elevens önskemål. Problemet blir därför inte bara är att hitta en mottagande skola som är inkluderande och tar hänsyn till individuella förutsättningar och behov utan också att övertyga en  hemkommun med en kanske ansträngd ekonomi om att ta hänsyn till elevens önskemål

 

God mans/vårdnadshavares erfarenheter

Gode män/vårdnadshavare  kan konstatera att det som skall vara på ett visst sätt inte alltid är det. Det finns stora olikheter i kvalitet och hur kommuner väljer att organisera utbildningen. De kommuner som följer Skollagen och erbjuder en bra utbildning är långt ifrån så många som de borde vara.
Garanterad studietid som finns preciserat  för grundskolan och gymnasiets olika program saknas för de introduktionsprogram som erbjuds nyanlända elever, för dem gäller motsvarande heltidsstudier som tolkas olika av skolor i landets kommuner och kan innebära 15 tim/va i en skola och 23 tim/va i en annan.
Det finns också skillnader i hur många ämnen nyanlända elever erbjuds, vilken pedagogik som tillämpas, lärarnas kompetens och hur de integreras. Möjligheten för nyanlända elever att komma in på ett nationellt gymnasieprogram kan av de skälen därför bli  slumpartat och beror inte bara på ungdomens motivation och  förmåga utan i hög grad också på om "deras skola" ger dem en utbildning som överensstämmer med vad som anges i skolagen och är anpassad till individuella behov och förutsättningar.

 

Förberedelseklass alternativt språkintroduktion

Vanligtvis löser kommunerna utbildningsfrågan för nyanlända elever med stöd av skolagens 17 kap § 12 vilket innebär att de placeras i en förberedelseklass på en grundskola eller i språkintroduktion på en gymnasieskola där de tillsammans med andra nyanlända förväntas läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska enligt vad som anges i 16 kap § 30 för att bli behöriga till ett yrkesinriktat eller för högskolestudier förberedande gymnasieprogram vilket erfarenhetsmässigt för nyanlända elever tar minst två år men vanligtvis tre eller fyra år. Introduktionsprogram som i övrigt kan erbjuds förutsätter godkännande i teoretiska ämnen men är inte aktuella för nyanlända elever eftersom de ska erbjudas språkintroduktion.

Om synnerliga skäl finns kan undantag göras för studier i språkintroduktion men oklarheter om vad som avses med nyanlända elever och andra omständigheter gör att kommuner och landsting sällan frångår vad som sägs i lagstiftningen och utnyttjar de möjligheter som finns att anpassa undervisningen till kunskapsbehov för ett liv i Sverige eller är förberedande för ett återvändande till hemlandet eller första asylland. 

 

Inkludering eller exkludering

Flertalet av de nyanlända elever som söker asyl i Sverige är i åldern sexton till arton år placeras i ett introduktionsprogram, vanligen språkintroduktion, på en gymnasieskola, eftersom det anses vara en resurs effektiv ändamålsenlig verksamhetsform.
Oavsett olikheter i utbildning och kulturell bakgrund placeras de tillsammans med andra nyanlända elever för att försöka läsa in grundskolans kursplan. Vid inskrivningssamtalet utreds inte deras flyktingstatus och oftast känner lärarna inte till om de har permanent uppehållstillstånd, befinner sig i en asylutrednings process eller har fått beslut om att de ska lämna Sverige.
De betraktas som en enhetlig kategori oavsett kulturell bakgrund, uppväxtvillkor, skolbakgrund och någon validering görs sällan eller aldrig.
Nyanlända elever har ofta sin egen korridor och klassrum, avskilda från skolans reguljära utbildningar. Förutsättningarna för att lära känna, umgås och studera tillsammans med svenska blir därmed mycket begränsade och uppmuntras inte. Språkintroduktion blir en skola i skolan eller vid sidan av.

Rapporter från Vetenskapsrådet, Skolinspektionen samt SKL visar att det finns  betänkligheter mot placeringar i förberedelse- och språkintroduktions klasser eftersom det kan ha negativa effekter på inlärning och integration men det finns även synpunkter på att det kan vara motiverat att exkludera elever under en kortare period för att möjliggöra en inkludering på längre sikt.

Det är inte bara statliga myndigheter och forskare inom skolområdet som höjer ett varningens finger för förberedelseklasser och språkintroduktions program, det gör också gode män/vårdnadshavare som kunnat konstatera att vistelsen i dessa klasser och program blir långvariga och ibland permanenta, att tillvägagångssättet leder till isolering, att de nyanlända eleverna endast undantagsvis blir behöriga till gymnasiestudier och att  kunskaperna i svenska hos dessa elever inte uppnår målen.

 

Ingen examen för många nyanlända elever 

De senaste åren har Sverige tagit emot ett rekordstort antal ensamkommande barn och unga, flertalet i åldrarna 13 till 18 år. Eftersom en slutförd gymnasieutbildning är en nyckel till arbete för ungdomar i Sverige är det viktigt att nyanlända ungdomar klarar skolan bra. Ett flertal utredningar har gjorts under åren i syfte att förbättra utbildningen för nyanlända. Bland annat har Skolkommissionen och Gymnasieutredningen lämnat förslag till förbättringar. Detta har dessvärre inte medfört att fler unga når målen. Den senaste utredningen Fler Nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet (ID-nummer: SOU 2017:54) lämnar också förslag till förbättringar. Huruvida dessa förlag kommer att leda till att en högre andel elever lämnar grundskolan, Språkintroduktion, med tillräckliga betyg för att komma vidare i skolsystemet återstår att se.

Som påtalats flera gånger efterfrågar till exempel RGMV reformer så att utbildningen för nyanlända elever kan anpassas till deras specifika behov och livssituation. En mer flexibel övergång mellan grundskola och gymnasium för dem som är i gymnasieålder eller strax under kan vara en sådan form av anpassning. Utbildningen måste vara ändamålsenlig och möjligheten att tidigt utveckla kunskaper i yrkesämnen ska ges utan  beskära  möjligheter att välja ett mer teoretiskt utbildningsspår. En möjlighet att exempelvis kunna välja att parallellt läsa vissa yrkesämnen på gymnasienivå och teoretiska ämnen på grundskolenivå, skulle dock kunna påskynda elevers integrering och möjlighet att komma ut i arbete. Ett steg i rätt riktning kan vara de branschskolor som Riksdagen beslutat om att införa med start höstterminen 2018. 

 

Utbildningen för nyanlända elever dåligt anpassad

Den teoretiskt inriktade utbildning som erbjuds nyanlända elever passar dem illa och är inte anpassad till individuella behov och förutsättningar. De skulle vara mer betjänta av en praktisk yrkesinriktad utbildning som kan ge jobb, leda till självförsörjning och etablering i samhället.

Den dåliga anpassningen gäller främst äldre elever i gymnasieålder och de elever som kan komma att utvisas. För yngre elever är situationen gynnsammare då de har mer tid att ta sig igenom en reguljär utbildning. Statistik på området, är bristfällig men uppgifter från SCB och Skolverket visar att det kan vara så många som 80 % av de nyanlända eleverna som misslyckas med måluppfyllelse och framgång med studierna och inte blir behöriga till ett nationellt gymnasieprogram och för dem som blir behöriga är det mindre än 25 %, som fullföljer studierna och tar examen.

För nyanlända elever är den icke ändamålsenliga utbildningen ett stort problem liksom för deras gode män/vårdnadshavare, medarbetare inom socialtjänsten och skolpersonal. Skollagen som var tänkt som en hjälp har i stället blivit ett av flera hinder då den förespråkar teoretiska studier men inte en yrkes orienterad hantverksutbildning, likvärdighet- men i praktiken utan hänsyn till individuella behov och förutsättningar samt betonar vikten av att nyanlända ska lära sig svenska men bara i en skolbänk och inte i interaktion med svenska elever eller på en praktik/arbetsplats.

Dessutom beaktar Skollagen inte, att flertalet av de nyanlända eleverna är i åldern 16 till 18 år och att 25-30 % av dem ska utvisas eller överföras. 

Kvaliteten på utbildningen är ett annat hinder. Skolinspektionens kvalitetsgranskning 2014 visar, att kvaliteten på utbildningen för nyanlända elever inte bara varierar mellan olika kommuner den uppvisar även många svagheter och allvarliga brister till exempel vad avser validering, studiehandledning på modersmålet, särskilt stöd och modersmåls undervisning.
Olyckligtvis ses ensamkommande barn/unga som en homogen grupp och oavsett tidigare skolerfarenheter, kulturell bakgrund eller om de fått uppehållstillstånd eller beslut om utvisning alternativt överföring erbjuds de samma utbildning. Inte sällan har de sin egen korridor och egna klassrum, avskilda från skolans reguljära utbildningar och svenska elever. Förberedelseklasser och i synnerhet Språkintroduktion blir alltför ofta en skola i skolan.
För dem som skall utvisas till hemlandet alternativt överföras till första asylland görs inga särskilda förberedelser. Trots att de ska lämna Sverige förväntas de anmärkningsvärt nog studera för att bli behöriga till ett gymnasieprogram och lära sig svenska.
 

Prognosen för att nyanlända elever ska lyckas med studierna  är således inte god

De lagändringar som gjorts under åren varit av mer ”lappa och laga” karaktär än kännetecknats av genomgripande nödvändiga förändringar. De lagändringar inom skolan den förre regeringen efterlämnar som trätt i kraft 1 januari 2015 kommer inte på något avgörande vis att förbättra utbildningen det gör inte heller den nuvarande regeringen förslag, "Utbildning för nyanlända elever - mottagande och skolgång" som presenterades den 19 december 2014.

Tyvärr pekar således ingenting på att den nuvarande ordningen förändras. En icke ändamålsenlig utbildning kommer att fortsatt vara det och de resurser ungdomarna skulle kunna vara för samhället och sina hemländer förloras. 

I stället för att bli en del av den arbetskraftsinvandring Sverige och företagare efterfrågar, kunna etablera sig samhället eller återvända hem med en utbildning och kanske ett anställningserbjudande i bagaget hamnar nyanlända elever i ett utanförskap och inte sällan i destruktiva sammanhang liksom tusentals andra ensamkommande under åren gjort före dem som fått samma utbildning.

Oavsett om de fått uppehållstillstånd eller ska utvisas alternativt överföras ska de redan från skolstarten kunna påbörja en yrkesutbildning i kombination med anpassade teoretiska studier och de som skall utvisas eller överföras ska ges möjlighet att slutföra sådana påbörjade studier  innan beslut  om utvisning  alternativt överföring verkställs.

 

/Johny Samuelsson, god man 2017 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv ut