Migrationsverket delar numera upp dem muntliga utredningen på två tillfällen. Den första muntliga utredningen, ibland görs det omvänt,  handlar om asylskäl och vid det andra utredningsamtalet, som är en kombination av muntlig utredning och mottagingssamtal, utfrågas asylsökande barn och unga om sin släkt och förhållanden på sin hemort.

Det är en rättighet att ha ett biträde närvarande vid dessa utredningar men MV ersätter bara kostnaden får ett biträde vid det första utredningstillfället vilket innebär att barn och blir utan biträde vid det andra tillfället eftersom jurister inte arbetar gratis.
Det barnperspektiv som skall prägla utredningen blir genom MV val av tillvägagångssätt otydligt.

13 kap. Handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m.
Muntlig handläggning

1 § Migrationsverket får inte besluta om avvisning eller utvisning av en utlänning som har ansökt om asyl i Sverige eller vägra en utlänning begärd statusförklaring utan att det förekommit muntlig handläggning hos Migrationsverket. Muntlig handläggning ska även annars företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan handläggning skulle sakna betydelse för att avgöra asylärendet. Handläggningen kan ske i form av en muntlig förhandling eller i annan form. Lag (2009:1542).

2 § Muntlig handläggning i ett ärende om förvar eller uppsikt skall genomföras av den myndighet som beslutar om åtgärden.

3 § Vid den muntliga handläggningen skall de omständigheter som behöver klarläggas noga utredas. Utlänningen skall få tillfälle att redogöra för sin ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

4 § Vid muntlig förhandling skall utlänningen höras. Myndigheten får bestämma att även andra personer än utlänningen skall höras vid förhandlingen.
 I 10 kap. 11 § finns särskilda bestämmelser om när muntlig förhandling skall hållas i vissa fall.


Muntlig utredning med Mustafa

För ett par veckor sedan var han hos biträdet där han berättat sin historia och uppgett sina skäl för att få stanna i Sverige och den berättelsen hade biträdet, efter att god man och Mustafa med hjälp av tolk gått igenom och godkänt, skickat till asylprövningsenheten. Den process som inletts vid ansökningsenheten för ett par månader sedan när Mustafa kom till Sverige som antingen skulle leda till avslag eller PUT hade nu kommit fram till den muntliga utredningen på asylprövningsenheten.
Nu var det alltså dags för Mustafa att för tredje gången, egentligen fjärde eftersom socialsekreteraren i sin BBIC utredning också frågat honom om hans anhöriga, hemort, släktingar etc. redogöra för sina asylskäl.

Tre avgörande timmar

De kommande tre timmarna på asylprövnings enheten var mycket avgörande för Mustafa. Han måste göra troligt att han var den han uppgav sig för att vara, att den ålder och hemort han uppgivit var riktig och hans historia trovärdig. 
Beslutsfattaren skulle rutinerat och skickligt försöka ifrågasätta hans historia genom ibland försåtliga frågor och hade redan före mötet kontrollerat en del uppgifter som han lämnat om sin hemtrakt till ansökningsenheten.

Efter en kort väntan i receptionen hälsande handläggaren oss välkomna och efter lite oklarheter med vilken tolk vi skulle ha tog hon oss med en trappa upp och rummet för utredningen.
Det var ett kalt, vitmålat rum och utan tavlor på väggarna och genom fönstren på ena sidan  syntes bara plåttak på den närbelägna husen. I mitten av rummet stod ett stort avlångt bord och närmast dörren satt den tjänsteman som skrev ned allt som sades på en dator och bredvid henne satt beslutsfattaren som ledde utredningen. Tolken satt vid ena kortändan och bredvid honom placerades Mustafa. God man satt vid den andra kortändan snett emot beslutsfattaren. Biträdet som normalt satt mellan tolken uteblev på grund av ett sjukt barn.

Protokoll fört vid muntlig komplettering i ärende om uppehållstillstånd.

Handläggaren presenterar de närvarande och redogör för anledningen till mötet. Mustfa, i fortsättningen kallad S informeras om sekretesslagen och sanningsplikten. S informeras om skyldigheten att själv lämna de relevanta uppgifter han har för sin ansökan.
Tolken presenterar sig och sitt uppdrag och Mustafa förklarar på förfrågan att han förstår tolken väl. Handläggaren satt på bandspelaren och följande samtal utspelade sig.

H Vi ska börja med att prata om vem du är. När du var på ansökningsenheten  i februari var man tveksam till att du är i den ålder som du uppgav. Och jag förmodar att de berättade det för dig, att de var tveksamma. Det ska vi prata om.
H Vad heter du?
S Mustafa .........
H Hur gammal är du?
S 16
H Berätta hur du vet att du är 16 år?
S Det är min mamma som sagt det.
H När har hon sagt det till dig?
S Nu vet jag inte hur många månader som jag varit här men den dagen som jag var på ansökningsenheten frågade de hur gammal jag var svarade jag att för 5-6 månader sedan måste vara 16.
H 5-6 månader innan du sökte asyl i Sverige?
S Ja
H Och vad var anledningen till att hon sa det då?
S Vad?
H Vad var anledningen till att din mamma berättade det för dig?
S Jag brukade fråga min mamma och hon brukade säga nu är du 12, 15 osv och när jag frågade senast var jag 16.
H Så när hon berättade att du var 16 så var det inte första gången du fick veta din ålder?
S Hon brukade säga nu är du 10 eller 12 eller något.
H Kommer du ihåg hur gammal du var när hon berättade första gången hur gammal du var?
S Nej
H Som jag förstår har du bott i Iran hela ditt liv.
S Jag är född i Iran och uppvuxen i Iran.
H Vet du vilket år du är född enligt persisk tid?
S Inte exakt nej.
H När du bodde i Iran visste du då vilket år det var hela tiden?
S När jag var barn förstod jag inte datum och sen blev jag äldre och visste att det var 88 eller 89 jag förstod att år hade nummer.
H Vet du vilket år det var du lämnade Iran?
S Det var förra året.
H Vilket år vara det?
S 89
H När blev det nytt år?
S Jag är inte i Iran längre och nu är det i början av sommaren.
H Men vet du när det blev nytt periskt år?
S Det var i vinter det blev vårt nyår.
H Det finns många iranier och afghaner som firar nyår här.
S Jag var i Solna på en förläggning och där blev det nyår och nu bor jag i Stockholm.
H Hur länge har du bot där?
S 2 månader tror jag.
H Du berättade när du sökte asyl att du har fyra syskon.
S Ja.
H D u berättade ungefär hur många år de är. Du påpekade sedan hos biträdet att Motea är 15 och inte 17 år.
S Han är yngre.
H Hur vet du hur gamla dina syskon är?
S Min mamma hade sagt att den systern är äldre än dig eller yngre 
H Men hur visste du hur mycket äldre eller yngre?
S Mamma sa tex du är 14 och din syster två år äldre än dig.
H I vilket sammanhang kunde hon berätta de sakerna?
S När jag blev nyfiken och frågade min ålder eller deras.

24 frågor men det var inte klart med det. Mustafa skulle få fler frågor om skolgång, arbete i Iran, mammans arbete, syskonen, pappan, släktingar och hemvist i Afghanistan, hemvist i Iran, språk, att leva i Iran som afghan, varför han lämnade Iran, kontakt med familjen, framtiden och en del övriga frågor. Sammantaget svarade han på 130 frågor under utredningen

Handläggaren avslutade med att hon inte tänkte gå vidare med Mustafa ålder eftersom han berättat tillräckligt väl om tid och sin ålder, ansåg hon. Det var goda men inte oväntade nyheter för Mustafa för hade beslutsfattaren bestämt sig för att ifrågasätta Mustafa ålder skulle det innebära en eller flera åldersutredningar  som kunde leda till att hans ålder uppdaterades till 18 år och därmed utvisas/avvisas som vuxen om hans asylansökan avslogs.

 

Utredningen avslutades och allting hade gått bra och nu var det bara att vänta på Migrationsverkets  beslut som oavsett om beslutsfattarna  trott på hans historia ändå troligen skulle leda till att han fick uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. 
Migrationsverket skulle inte kunna verkställa ett beslut om avvisning eftersom Mustafa numera inte hade någon anknytning till Afghanistan och Iran hade inget intresse av att ta emot honom.

Men det var självklart ingenting som jag sa till honom det är ju Migrationsverket som bestämmer och mina spekulationer att det nog skulle bli som han ville och hoppades på, fick anstå.

Efter fyra veckor ringde biträdet och meddelade att Mustafa beviljas permanent uppehållstillstånd med motiveringen att det fanns synnerligen ömmande omständigheter. Jag ringde till kontaktpersonen på HVB som fick meddela Mustafa nyheten. Nu började en ny tid för Mustafa, planer skulle göras upp för hans framtid, han skulle flytta till en förort väster om stan och byta skola.

Jag skulle bli kvar som särskilt tillförordnad vårdnadshavare tills han blev arton år.  Mustafa ville återförenas med sina anhöriga vilket inte skulle bli lätt eftersom Mustafa inte visste var hans mamma fanns och för att det inte är någon ideell organisation som sköter efterforskningen i Iran utan myndigheterna, vilket kan ställa till problem om inte alla tillstånd är i ordning och det är de i regel inte för flertalet afghanska familjer som lever i Iran. 
Hur som helst var frågan om återförening inte mitt ansvar men självfallet skulle jag hjälpa honom genom att uppmana socialförvaltningen att ta ansvar i frågan. Min egen roll skulle handla om att handleda Mustafa och informera honom om det var mer eller mindre lönlöst om han inte beviljades en statusuppdatering som jag tänkte ansöka om. 
Mustafa fick uppehållstillstånd med motiveringen att det förelåg synnerligen ömmande omständigheter i sådana fall anser Migrationsverket att de inte föreliger något skyddsbehov och att återföreningen kan ske i hemlandet.

Statistik

Artiklar visade
1906533
Back to Top