|
Socialtjänsten blundar Migrationsverket åldersbedömningar vid registreringstillfället måste därför förbättras. Socialstyrelsen måste också informera socialsekreterare och socialnämnder i landets kommuner om att de inte är bundna av Migrationsverkets åldersbedömningar. De kan, när de finner det nödvändigt, gör egna bedömningar och omplaceringar för att vuxna inte ska bo på boenden för minderåriga.
Tanken med godmanskapet är det ska vara en hjälp för barn/unga som på grund av sin ålder och bristande livserfarenhet kan behöva stöd i en utsatt situation. Godmanskapet ska inte kunna utnyttjas av personer som är över arton år men felaktigt uppger att de är omyndiga för att komma i åtnjutande av de fördelar det innebär i asylprocessen. Men det sker ändå i en okänd omfattning och ställer till problem för personal på boenden, minderåriga som tvingas bo med vuxna, lärare och gode män. Socialsekreterare och socialnämnder i landets kommuner som borde och kan vidta åtgärder gör det inte trots att de är straffbart att lämna felaktiga uppgifter och det uppenbart olämpliga att minderåriga bor tillsammans med vuxna.
Under många år har det varit ett problem för landets kommuner och för gode män, att vuxna asylsökande uppger att de är omyndiga för att komma i åtnjutande av de fördelar det är i asylprocessen att vara omyndig. Det har inneburit att vuxna placerats i familjehem och på HVB avsedda för barn och ungdomar och påbörjat skolgången tillsammans med elever i tonåren. Det har även inneburit att överförmyndaren förordnat en god man enligt vad som anges i Lagen om god man för ensamkommande barn. Så till exempel kan Socialtjänsten fatta beslut som innebär att vuxna flyttas från HVB och familjehem, skolan kan förhindra att uppenbarligen vuxna påbörjar studier på grundskolan eller gymnasiet och gode män kan entledigas från ett uppdrag de aldrig skulle haft, då en god man för ensamkommande barn och unga de facto inte var det för asylsökande som är myndiga.
Vuxna som bor på HVB-hem/i familjehem I SKLs nyhetsbrev till överförmyndare, nov.-dec sägs. "I de fall den gode mannen (eller blivande god man) liksom personal på boendet och socialtjänsten finner det uppenbart att den unge är betydligt äldre än 18 år och inte borde bo i ett HVB-hem eller familjehem där betydligt yngre barn är placerade,kan bestämmelsen i *10 kap. 2 § OSL användas av kommunen för att lämna uppgifter till Migrationsverket. Kommunens möjligheter att tillhandahålla platser till barn begränsas ju om vuxna personer upptar platser på boenden/i familjehem. Ett uppgiftslämnande borde därför kunna ses som nödvändigt för att kommunen ska kunna fullgöra sin verksamhet, särskilt med beaktande av den aktuella situationen med det stora inflödet av barn." SKL *10. kap. 2 § OSL Nödvändigt utlämnande 2 § Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet för att lämna uppgifter till Migrationsverket angående ålder.
Socialstyrelsens uppfattning Socialstyrelsen anser " att det finns egentligen inte några legala hinder för socialtjänsten att inom ramen för sin verksamhet bedöma att en person är t.ex. över (eller under) 18 år. Frågan är mer om på vilka grunder man gör det i så fall och vilka konsekvenser det kan få. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-5-2
Möjligheten för socialtjänsten att i vissa fall bryta sekretessen enligt 10. kap. 2 § OSL Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet för att lämna uppgifter till Migrationsverket angående ålder. Socialstyrelsen tar inte ställning till om den sekretessbrytande bestämmelsen är tillämplig eller inte. Varje socialnämnd måste själv bedöma om det finns möjlighet att bryta sekretessen i det enskilda ärendet.
Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar Vägledningen beskriver socialtjänstens ansvar att ge alla placerade ensamkommande barn och unga en trygg och säker omvårdnad och boende. Vägledningen vill motivera och underlätta för socialtjänsten att flytta fram positionerna genom att tydliggöra olika myndigheters ansvar och påtala det stora behovet av samverkan. Sammanfattning
Sedan den 1 juli 2006 gäller att staten, genom Migrationsverket – som har huvudansvaret för mottagande av alla asylsökande – ska anvisa en kommun som i sin tur ska ordna ett boende för barnet och det reella mottagandet ska ske i en kommun inom ramen för socialtjänsten. Att ta emot de barn som kommer är en angelägen och utmanande uppgift för socialtjänsten. Socialstyrelsen har identifierat vissa brister vad gäller socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och unga, varför denna vägledning tagits fram för att ge ansvariga inom professionen användbar information och hjälp i arbetet – till gagn för barnen. Vägledningen riktar sig till den personal inom socialtjänsten som arbetar med ensamkommande barn och de vårdgivare som socialnämnden i sin tur utser att ta hand om barnens behov av boende, stöd och annan hjälp.
Vägledningen ska ses som ett komplement till Socialstyrelsens olika publicerade föreskrifter och allmänna råd med tillhörande handböcker och vägledningar om handläggning och dokumentation av ärenden som rör barn och unga, om socialnämndens ansvar och uppgifter gällande barn och unga i familjehem och HVB, om socialnämndens ansvar vid behov av ny vårdnadshavare med flera publikationer. Samma regelverk och ansvar som gäller för alla andra placerade barn och unga, gäller givetvis också för barn och unga som kommer ensamma till Sverige och i och med det blir aktuella för insatser inom socialtjänsten. Även Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2003:5) om ekonomiskt bistånd med tillhörande handbok, kan utgöra ett viktigt stöd för handläggare med ansvar för ärenden gällande ensamkommande barn och unga. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19030/2013-5-2.pdf http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentAttachmentId=42413 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-5-2
Hur många och varför
För unga migranter kan det i många fall vara så att de inte själva vet hur gamla de är då åldern inte har samma betydelse i vissa andra kulturer som i Sverige eller så kan anhöriga och smugglare uppmana dem att lämna oriktiga uppgifter liksom kompisar som gärna ger ”goda råd.” Personer i smugglarorganisationen, släktingar ger dem inga alternativ. I priset för smugglingen ingår inte bara en transport utan också en tillrättalagd historia anpassad för öka chansen att få permanent uppe hållstillstånd. Själva har de ingen talan i saken utan förväntas göra som vuxna säger till dem kanske utan att förstå att det är olagligt och ovetande om att det kan få oönskade konsekvenser. Det är inte en fråga om oärlighet eller om moral och etik utan handlar mer om att de kan befinna sig i en icke självvald situation som inte bara är avgörande för deras egen framtid, på deras axlar vilar inte sällan också ansvaret för anhöriga. Men att lämna oriktiga uppgifter är straffbart, oavsett skälen och kan om det uppdagas leda till att en asylsökande inte får uppehållstillstånd eller att ett beviljat permanent uppehållstillstånd återkallas.
Åldersbedömningar Åldersbedömningar är motiverade och av betydelse i asylprocessen bland annat därför att underårigas ansökan ska prövas utifrån ett barnperspektiv men också när det gäller ställningstaganden i andra rättsliga och sociala sammanhang. Därför blir avsaknaden av effektiva system för en säker åldersbestämning ett problem för Migrationsverket, andra berörda myndigheter, HVB och familjehem, förvaltningar och inte minst för gode män, som de facto inte kan vara gode män för myndiga. Problem anses de även bli för asylsökande som lämnat felaktiga uppgifter om sin ålder och fått uppehållstillstånd på felaktiga grunder eftersom det inte anses kan vara för deras bästa. En uppfattning som nödvändigtvis inte delas av dem som till varje pris vill få uppehållstillstånd Sverige eller en utbildning som möjliggör att de kan återvända till hemlandet med hedern i behåll. Men priset de betalar för att lämnat oriktiga uppgifter om asylskäl och ålder kan bli ett bekymmer som följer dem resten av livet.
Migrationsverket och kommunernas ansvar "Frågan om en asylsökande är under 18 år är av betydelse när det gäller sökandes boende och omvårdnad under tiden Migrationsverket handlägger ärendet. Åldern är även en omständighet som kan inverka på beslutet i asylärendet och på bedömningen av om det är möjligt att verkställa ett avslagsbeslut." (Etiska rådet) Men kommunerna är inte är bundna av den åldersbedömning Migrationsverket gör vid registreringstillfället för att kunna registrera en asylansökan utan kan göra egna bedömningar. Såväl gode män, socialsekreterare, lärare och andra aktörer har möjlighet och självklart ansvar för att ta upp frågan om det är uppenbart att de uppgifter en asylsökande lämnat om sin ålder bedöms som felaktiga.
Även vid beaktande av etnicitet, uppväxtvillkor, kulturella förhållanden och andra variabler går det inte med säkerhet avgöra en människas ålder. Utifrån dessa förutsättningar hamnar åldersfrågan i den gode mannens knä och de betänkligheter som kan uppstå om en asylsökande är myndig eller inte går av flera skäl inte att ignorera då godmanskapet avser omyndiga och således kan en god man inte vara det för någon som är arton år eller äldre. Därför kan det anses rimligt att en god man gör en bedömning utifrån den rättrådighet som följer uppdraget, omdöme och personliga erfarenheter trots att det inte finns någon lagstadgad skyldighet som anger att så är fallet.
Bedömningen kan vara rätt eller fel, de vet egentligen bara den asylsökande och dennes anhöriga men precis som i många andra sammanhang krävs ett ställningstagande, att förhålla sig passiv kan inte anses vara rättrådigt. Det är det inte heller att hänvisa till, att det är Migrationsverkets uppgift att bedöma åldern då verkets bedömning vid registreringen egentligen är en administrativ åtgärd. Men vanligen vidtar gode män inte några åtgärder trots att det finns en välgrundad uppfattning. Det blir liksom enklare då och det är påfrestande att driva en ”omöjlig” fråga som sällan har omgivningens stöd och som kan påverka utgången i asylprocessen. Ensamkommande barn och unga omfattas av barnkonventionen och ansökan om permanent uppehålls tillstånd ska prövas utifrån ett barnperspektiv. Dessutom kan det möjligen vid speciella omständigheter vara lite lättare att få uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. Migrationsverket kan inte heller avvisa eller överföra någon under arton år om det inte finns anhöriga eller någon organisation i det land de sänds till som tar emot dem.
Ansvaret kan känns extra tungt om man tror att man "försämrar" för en asylsökande att få uppehållstillstånd genom att ifrågasätta dennes ålder. Men åldern är generellt sätt inte avgörande för möjligheten att få uppehållstillstånd. Det handlar om att göra uppgifter om identitet och asylskäl trovärdiga och ansvaret för att lämna korrekta uppgifter ligger på den asylsökande och de vuxna som uppmanat honom/henne att lämna oriktiga uppgifter, inte på den gode mannen.
Ensamkommande barn och unga omfattas av barnkonventionen och ansökan om permanent uppehålls tillstånd ska prövas utifrån ett barnperspektiv. Dessutom kan det möjligen vid speciella omständigheter vara lättare att få uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. Migrationsverket kan inte heller avvisa eller överföra någon under arton år om det inte finns anhöriga eller någon organisation i det land de sänds till som tar emot dem. Det finns goda skäl för en god man att vara vaksam och inte åta sig uppdrag om det är uppenbart att den asylsökande är uppenbart äldre än vad han/hon uppgivit, enligt den tilltänkte gode mannens uppfattning. Att det är Migrationsverket och kommunerna som har ansvar för åldersbedömningar råder ingen tvekan om men det innebär inte att en god man är utan ansvar och med hänvisning till till Migrationsverket och kommunernas ansvar anser sig förhindrad eller befriad från att vidta åtgärder. Lagen är tydlig i det här fallet och anger att en god man de facto inte kan vara ställföreträdare för någon som är vuxen och i och med att det uppstår betänkligheter om åldern finns det anledning att agera. Och det handlar inte att man säger till barn att det är vuxna utan att man ifrågasätter vuxna som påstår sig vara barn.
Anmälan till Migrationsverket och Skatteverket Anmälningar till Migrationsverket och Skatteverket om att omyndiga anses vara myndiga är sällan förekommande och ändringar av en fastställd ålder till följd av sådana anmälningar förekommer endast undantagsvis.
Migrationsverket slutade under en period med medicinska åldersbedömningar och några odontologiska eller radiologiska prover gjordes inte utan de åtgärderna överläts på den sökande om intresse fanns för det. Nu har regeringen beslutat att Migrationsverket ska göra åldersbedömningar igen vilket kommer att förosaka problem precis som det gjort tidigare. Om ungdomen visar upp tillförlitliga handlingar eller på annat sätt kan verifiera sin ålder kan det vara ett skäl för Migrationsverket att ompröva bedömningen.
Frågan om en asylsökande är vuxen eller barn har stor betydelse vid prövningen av skyddsskälen och övriga åberopade grunder för att beviljas uppehållstillstånd. Den asylsökandes ålder kan därför vara avgörande för dennes rätt att beviljas uppehållstillstånd.Då det förhållandevis ofta finns tveksamheter om asylsökandes ålder ska Migrationsverket i första hand vid registreringen särskilt beakta det förhållandet genom en visuell bedömning. Vid ett senare skede i asylprocessen kan Migrationsverket, socialtjänsten, skolan och gode män ta upp åldersfrågan och en asylsökande kan också själv med nuvarande ordning genomföra en åldersbedömning om dennes ålder ifråsatts. Men det finns tvivel om om de åldersuppskrivningar som görs. Metoderna är ifrågasatta av läkare och tandläkare och felaktigheter kan förekomma som gör en omyndig myndig och en myndig omyndig. Men oavsett det ena eller andra kan behoven av hjälp vara desamma för unga migranter som befinner sig i gränszonen mellan att vara barn eller vuxen. Det finns självklart en förståelse för den juridiska gränsdragningen men inte för de konsekvenser lagstiftningen kan komma att innebära för de unga migranter som med ett eller några år överskrider myndighetsgränsen. En tredje väg vore ett önskvärt komplement till den nuvarande ordningen. Kanske skulle det kunna vara "myndiga tonåringar med särskilda behov". Asylansökan skulle i sådana fall kunna prövas utifrån särskilda omständigheter och i alla händelser ska ensamkommande unga migranter alltid erbjudas en utbildning och ges möjlighet att slutföra den innan beslut om utvisning eller överföring eller ett frivillgt återvändande verkställs.
J Samuelsson, god man
http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentAttachmentId=42413 |
