Förlust av ICA kort

Oavsett om kortet tappas bort eller blir stulet skall kortet spärras och en polisanmälan göras. Gången är följande:

!. Ring till ICA banken och spärra kortet
Tfn. 033 474790 öppet 08.00-20.00 Uppge innehavarens namn samt MV reg. nr.

2. Gör en polisanmälan
Kan göras på nätet eller vid ett besök på en polisstation
Tfn.11414. http:/www.polisen.se/service/

3. Besök Migrationsverket

Med en kopia på polisanmälan i handen, samt med ditt förordnande som god man och legitimation besöker du  Migrationsverket och hämtar ut ett nytt kort vilket du får direkt och som går att använda efter ett par dagar.

God man/vårdnadshavares ansvar för återförening

En god man/vårdnadshavares ansvar för efterforskning och återförening är mycket begränsade och handlar i huvudsak om:
-att bevaka att Migrationsverket och Socialtjänsten gör vad som åligger dem i dessa frågor
-att hjälpa barn/unga att medverka i det utredningsansvar som föreligger vad avser efterforskning av anhöriga om de ska utvisas

-att uppmärksamma Socialtjänsten på att barn/unga i förekommande fall uttryckt önskemål om återförening med nära anhöriga och framföra krav så att Socialtjänsten vidtar åtgärder i enlighet med sådana önskemål utifrån gällande lagstiftning och förordningar. Att ansvara för återförening ligger således inte inom uppdraget som god man/vårdnadshavare men däremot att vara behjälplig i mindre omfattning och som ett stöd för barn/unga

 

Sammanfattning

Enligt FN:s Barnkonvention om barns rättigheter har barn rätt, att så långt det är möjligt att bli omvårdnat av sina föräldrar, vilket framgår av flera artiklar i konventionen. Det finns också EU direktiv som ålägger medlemsstaterna försöka spåra ensamkommande barns familjer. 

Europeiska rådets mottagande direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande anger att EU:s medlemsstater ska försöka spåra familjemedlemmar till barn och unga utan medföljande vuxen så snabbt som möjligt. Trots, att vad som anges i konventioner, direktiv och svensk lagstiftning gör inte berörda myndigheter vad som åligger dem och försätter därmed gode män/vårdnadshavare i en situation som innebär att de av pliktkänsla och välvilja tvingas gå utöver vad uppdraget kräver, av hänsyn till barn/ungas bästa.

 

Förutsättningar för återförening, uppehållstillstånd anhöriga i Sverige
Huvudregeln i svensk lagstiftning är att om familjeåterförening inte bedöms kunna ske någon annanstans får familjen uppehållstillstånd i Sverige, förutsatt att vissa kriterier uppfyllsOm uppehållstillstånd beviljas som flykting eller annan skyddsbehövande har barn/ungas föräldrar rätt till uppehållstillstånd i Sverige enligt 5 kap. 3 § 4 UtlL., förutsatt deras son eller dotter  är under 18 år, ogift, ansökan inte grundar sig på oriktiga uppgifter, relationen inte är ett skenförhållande eller framstår som oseriös, avsikten är att leva tillsammans och att släktskapet kan bevisas. Vad gäller syskons rätt till uppehållstillstånd prövas de i första hand i relation till föräldrarna. 
Om uppehållstillstånd beviljats pågrund av särskilt ömmande omständigheter bör en eventuell familjeåterförening normalt kunna ske i familjens hemland, anser Migrationsverket, eftersom de inte anses vara i behov av skydd och därför finns ofta inte några hinder för att återförenas med familjen i hemlandet.

(Om det finns goda skäl kan grunden för beslutet om uppehållstillstånd, särskilt ömmande omständigheter, överklagas eller en ansökan i efterhand göras i syfte att få flykting eller skydds statusförklaring och därmed rätt till återförening i Sverige. Ett sådant överklagande äventyrar inte uppehållstillståndet som sådant utan avser endast klassificeringen av beslutet.) 

Myndigheters ansvar för efterforskning och återförening

Svensk rätt förbinder svenska myndigheter, som till exempel Migrationsverket och Socialtjänsten, att efterforska nära anhöriga till barn/unga. Arbetet med efterforskning ska starta så snart de sökt asyl. Under tiden som som de är asylsökande är det Migrationsverket som ansvarar för efterforskningen, § 2 d förordningen (1994:36) mottagande av asylsökande m.fl. 

Om uppehållstillstånd beviljas övertar Socialtjänsten ansvaret för efterforskning och har därutöver dessutom ansvaret vad avser umgänge/återförening utifrån 1 kap. 2 § SoL. Särskilt ska socialtjänsten beakta vad hänsynen till barn/ungas bästa kräver och insatser på individnivå, det vill säga utrednings,-stöd och behandlingsinsatser. (Socialstyrelsens vägledning)

 

God man/vårdnadshavare ansvar för efterforskning och återförening
En god man/vårdnadshavare ansvar för efterforskning och återförening är mycket begränsade och handlar i huvudsak om:

1. att bevaka att Migrationsverket, Socialtjänstens och andra berörda myndigheter gör vad som åligger dem i dessa frågor 

2. att hjälpa barn/unga att ta det utredningsansvar som krävs under asylprocessen och vid utvisning. Migrationsverket, som har ansvar för att verkställa beslutet och säkerställa att barn/unga tas om hand på ett lämpligt sätt i ett annat land gör efterforskning av anhöriga inför en verkställighet på samma sätt som under asylutredningen och dessutom eftersöks mottagningsenheter som är lämpliga. 
Vid beslut om utvisning är det inte bara Migrationsverket som har ett utredningsansvar av olika omständigheter utan även den som skall utvisas. Därmed blir det den gode mannens uppgift att tillsammans med barn/unga vidta de åtgärder som är möjliga som till exempel om uppgifter om var anhöriga befinner sig saknas kan Röda korset hjälpa till och det faller sig naturligt att den gode mannen tillsammans ungdomen besöker ett Röda Kors kontor för att lämna uppgifter och fylla i eftersöknings formulär. I vissa länder som till exempel Afghanistan och Pakistan förutsätter en efterforskning att ungdomen kan uppge manliga släktingar eller bekanta, det går inte att söka på kvinnliga referenser och i Iran kan det bli polismyndigheter som som kopplas in för att söka efter föräldrarna vilket kan innebära problem om föräldrar vistats i landet utan tillstånd. Sökningar på internet kan också anses visa att barn/unga medverkar i utredningen inför ett återvändande liksom besök på det aktuella landets ambassad. 
Beslut om utvisning innebär inte att Socialtjänstens ansvar för efterforskning upphör.

3. uppmärksamma Socialtjänsten på att barn/unga i förekommande fall uttryckt önskemål om att återförening och framföra krav så att Socialtjänsten vidtar åtgärder i enlighet med dessa önskemål utifrån gällande lagstiftning och förordningar. Även om önskemålet tidigare framkommit vid BBIC utredningar ska en begäran om åtgärder skriftligen skickas till Socialtjänsten som då måste besvara begäran. Det framgår då även att  gode mannen vidtagit åtgärder för barn/ungas bästa.
Att ansvara för återförening ligger således inte inom uppdraget för en god man/vårdnadshavare och vad avser efterforskning endast i begränsad omfattning. Däremot ingår det inom uppdraget att vara behjälplig i viss omfattning och vara ett stöd för barn/unga och värna om deras välmående och intressen. I övrigt ge hopp om att det kan  gå bra med återföreningen, reservationer för att det kanske inte alls kommer att gå bra och att det i många fall misslyckas och klargöra att det är Migrationsverket som bestämmer utgången.

 

Ingenting är självklart

Det som borde vara självklart är det vanligtvis inte och att saker och ting enligt gällande regler ska var på ett visst sätt innebär inte att det nödvändigtvis är så. Det kan ifrågasättas om Migrationsverkets efterforskningar är effektiva och omsorgsfulla och för erfarna gode män/vårdnadshavare är det bekant att Socialtjänsten inte tar ansvar varken för efterforskning eller den del av umgänget som gäller återförening och vidtar åtgärder som möjliggör, att nära anhöriga kan få uppehållstillstånd och återförenas med sina barn i Sverige. 
Inte sällan blir gode män involverade i återföreningen trots att det  ligger utanför uppdraget på grund av socialtjänstens passivitet och kanske en personlig okunskap om de begränsningar som följer uppdraget, som kan upplevas som gränslöst. Med vissa reservationer är det upp till varje enskild god man huruvida denne vill åta sig fler uppgifter än han eller hon är ålagd men det är också av betydelse att det finns en medvetenhet om vilka åtagande som inte ingår i uppdraget för att detta inte ska bli alltför avancerat och betungande. 
Det kan inte anses rimligt, att medborgare som förordnats som gode män på ideell grund försätts i situationer som innebär att de på sin fritid övertar Socialtjänstens uppgifter och utifrån varierande kunskapsnivåer tar ansvar för såväl efterforskning som återförening. En komplicerad tidskrävande långvarig process som inte har något självklart slut och långt ifrån alltid är framgångsrik.
Uppdraget handlar i grunden om att bevaka att barn/unga får den hjälp som behövs och sina rättigheter tillgodosedda. I frågor om efterforskning och återförening bör därför en god man/vårdnadshavares första åtgärd bli, att i förekommande fall skriftligen uppmärksamma Socialtjänsten på  barn/ungas önskemål om återförening, oavsett om det framkommit vid BBIC utredningen ställa krav på att åtgärder vidtas i enlighet med dessa önskemål utifrån gällande lagstiftning och förordningar. Om socialtjänsten inte gör vad som ankommer dem är det möjligt att anmäla detta till Socialstyrelsen eller annan myndighet med tillsynsansvar. 

Umgänge

Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver  2 kap. a 1 § SoL
Socialnämnden har ansvar för barn/ungas behov av umgänge med föräldrarna tillgodoses. I 6 kap. 1 § SoL anges  att vården i familjehem och HVB bör utformas så att den främjar  den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. I vilka former och hur omfattande får bedömas från fall till fall utifrån barnets eller den unges behov och kan behöva variera över tid. 

Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för att en förälder ska kunna umgås med sitt barn som bor på annan ort. Avgörande för vad som bör vara skälig kostnad för resor och hur ofta bistånd bör ges till kostnader för umgänge anpassas till vad en familj i allmänhet har råd med. Förutom resekostnader bör även andra kostnader som är nödvändiga för umgänget ska kunna komma till stånd ingå i biståndet till exempel kostnader för logi. Barnets behov av umgänge med förälder de inte bor hos medför ett definitivt ansvar för socialtjänsten att möjliggöra detta umgänge (Socialstyrelsens handbok Ekonomiskt bistånd  s. 69 och 80.

Avsaknaden av tydliga avgränsningar kan innebära att uppdraget upplevs som gränslöst och att ansvaret för efterforskning och  återförening vilar på den gode mannens/ vårdnadshavarens axlar, så är det inte. Ansvaret för efterforskning och återförening har Migrationsverket i förekommande fall, samt socialförvaltningen efter beslut om uppehållstillstånd och barn/ungas nära anhöriga. 

Det är inte rimligt, att myndigheters och förvaltningars passivitet  försätter gode män vårdnadshavare i en situation som innebär att de kan känna sig tvingade av pliktkänsla och välvilja att  gå långt utöver vad uppdraget kräver, av hänsyn till barn/ungas bästa.

Den gode mannens insatser för efterforskning och återförening ska begränsas och inriktas på att uppmana Migrationsverket att göra vad som åligger dem, försäkra sig om socialtjänsten agerar samt beroende på ålder och mognad göra barn och unga  delaktiga i processen. Men det är förståligt, att gode män/vårdnadshavare precis som i andra sammanhang då myndigheter, förvaltningar, organisationer inte gör vad som åligger dem tar ansvar då ingen annan gör det. Men det får inte utesluta att man uppmanar ansvariga myndigheter och förvaltningar att följa lagar och förordningar. 
________________________________________________________________________________________________


Socialstyrelsens vägledning
"Efter det att barnet eller den unge har fått uppehållstillstånd blir socialnämnden ansvarig för efterforskningen av familjemedlemmar till barnet, förutsatt att barnet är placerat inom socialtjänsten. För socialtjänsten gäller att när ett barn bereds vård i ett annat hem än det egna är utgångspunkten att barnet ska återförenas med föräldrarna så snart vårdbehovet har upphört. Socialnämnden har ansvar för att vården utformas så att den främjar barnets samhörighet med anhöriga t.ex. föräldrar, syskon och andra närstående samt kontakt med hemmiljön (6 kap. 1 § tredje stycket SoL)."

Lagstöd för efterforskningsansvaret är alltså socialtjänstens generella ansvar för den som är placerad av socialtjänsten enligt 6 kap. 1 § SoL. Utifrån Barnkonventionen (se artikel 22 och CRC/GC/2005/67, punkt 81) måste Sverige som stat göra vad den kan för att spåra ett ensamkommande och separerade barns föräldrar. Det finns också ett EU-direktiv [24] som ålägger medlemsstaterna att anstränga sig för att försöka spåra ensamkommande barns familj om de beviljats internationellt skydd (se artikel 31).

Socialtjänsten måste också låta barnets bästa vara avgörade i ärenden och åtgärder som gäller barn (se 1 kap 2 § SoL).

 

Förordning (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl

2 d § Migrationsverket skall så snart som möjligt försöka hitta familjemedlemmar till barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare och som omfattas av 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2006:217).

Uppdraget som god man har en lång tradition i vårt land och grundar sig på idén att medborgarna på ideell grund och av solidaritet ställer upp när de av samhällets rättsliga instanser ombeds  att hjälpa människor som inte klarar sig själva och behöver hjälp. (under arbete.)


Kort historik

Stockholms förmyndarkammare inrättades redan på 1600-talet.  I någon omfattning fanns motsvarande i socknarna. För föräldralösa barn och sjuka/handikappade personer som inte kunde ta tillvara sin rätt kunde, om det p.g.a. de ekonomiska förhållandena var nödvändigt, en förmyndare utses. För frånvarande eller okända arvingar kunde en god man tillsättas. Förmyndaren eller gode mannen var redovisningsskyldig och kontrollerades av socknen.

Från 1974 tillkom möjligheten att istället för att förordna förmyndare för sjuka och handikappade personer, utse en god man. Denne fick inte samma befogenheter som en förmyndare. 1989 avskaffades möjligheten att omyndigförklara någon och ersattes av en lag om förvaltarskap. Det inskrevs dock i lagen att "domstol får förordna förvaltare för den som på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, (obs!) "om det inte är tillräckligt att god man förordnas eller att den enskilde på något annat mindre ingripande sätt får hjälp".. Detta har medfört att förvaltarskap är sällsynta. I över 90 % av ärendena förordnas vanligen god man.

 

 



Ideellt eller yrke


Uppdraget som god man är ett ideellt åtagande med  traditioner från 1600 talet som bygger på tanken om medborgarmedverkan och ett gemensamt ansvarstagande för de i samhället som behöver stöd och hjälp och att den som förordnas som god man agerar rättrådigt, engagerat, ansvarsfullt utifrån egna erfarenheter och kunskaper. (god man för ensamkommande) (vem kan bli god man eller förvaltare)

Samhället har i förvissning om att uppdraget utförs med intresse, engagemang, ansvar och i ambitionen att agera för den ensamkommande ungdomens bästa hitintills avstått från att precisera och ge god man tydliga anvisningar för hur uppdraget skall utföras vilket innebär att den gode mannen ges utrymme att själv tolka, inom de ramar som reglerar uppdraget, hur uppgiften som god man skall lösas.

Ett stort förtroende men tiderna förändras liksom uppdraget karaktär.

För flertalet gode män är uppdraget ideellt  och man  åtar sig kanske ett eller ett par uppdrag för att göra sin plikt som medborgare, för andra har uppdraget blivit ett levebröd ett arbete och man åtar sig 10-15 uppdrag ofta på en seriös grund och enligt vad som anges i lagar och förordningar. I den tidigare lagstiftningen angavs inte någon gräns för hur många uppdragen en god man samtidigt kan ha och inte heller efter de ändringar i FB som trätt i kraft 2015  men från och med 2015 framgår det av de ändringar som gjorts i FB att en god man inte skall förordnas till fler uppdrag än han/hon klarar av.

 

Skillnaden i erfarenhet, kompetens och engagemang kan vara stor mellan olka gode män vilket kan innebära att ensamkommande ungdomar som får  gode män med mindre erfarenhet, kompetens, engagemang inte får den hjälp de behöver vilket kan bli avgörande för om de får stanna i Sverige eller inte.
Uppdraget som tidigare kanske mest handlat om stöd och hjälp till behövande utifrån ett medmänskligt synsätt har i våra dagar förändrats, blivt mer avencerat och ställer krav  på kunskaper inom olika områden, samarbetsförmåga och engagemnag.

Under en följd av år har överförmyndarna i landets kommuner på grund av gällande lagstiftning, avsaknad av ett nationellt register och bristfälliga tillsyner förordnat oseriösa personer som åtagit sig ett orimligt antal uppdrag i olika kommuner. Inte av intresse för barn/unga men för att tjäna pengar. Det har inneburit att den lagstiftning som finns för att samhället ska kunna bistå de som är i en utsatt situation inte efterföljts., nödvändig hjälp har uteblivit och barn och ungas rättigheter har inte blivit tillgodosedda.

 

Lösningen är kanske att gå ifrån en ideell god man till professionell god man och utfärder en yrkeslegitimation för de som genomgått och blivit godkända vid en för uppdraget adekvat utbilning.

 

 

God man/vårdnadshares ansvar för återförening
Enligt FN:s Barnkonvention om barns rättigheter har barn rätt, att så långt det är möjligt att bli omvårdnat av sina föräldrar, vilket framgår av flera artiklar i konventionen. Det finns också EU direktiv som ålägger medlemsstaterna försöka spåra ensamkommande barns familjer. 

Europeiska rådets mottagande direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande anger att EU:s medlemsstater ska försöka spåra familjemedlemmar till barn och unga utan medföljande vuxen så snabbt som möjligt. Trots, att vad som anges i konventioner, direktiv och svensk lagstiftning gör inte berörda myndigheter vad som åligger dem och försätter därmed gode män/vårdnadshavare i en situation som innebär att de av pliktkänsla och välvilja tvingas gå utöver vad uppdraget kräver, av hänsyn till barn/ungas bästa.



Förutsättningar för återförening
Huvudregeln i svensk lagstiftning är att om familjeåterförening inte bedöms kunna ske någon annanstans får familjen uppehållstillstånd i Sverige, förutsatt att vissa kriterier uppfylls. Om uppehållstillstånd beviljas som flykting eller annan skyddsbehövande har barn/ungas föräldrar rätt till uppehållstillstånd i Sverige enligt 5 kap. 3 § 4 UtlL., förutsatt deras son eller dotter  är under 18 år, ogift, ansökan inte grundar sig på oriktiga uppgifter, relationen inte är ett skenförhållande eller framstår som oseriös, avsikten är att leva tillsammans och att släktskapet kan bevisas. Vad gäller syskons rätt till uppehållstillstånd prövas de i första hand i relation till föräldrarna. 

Om uppehållstillstånd beviljats pågrund av särskilt ömmande omständigheter bör en eventuell familjeåterförening normalt kunna ske i familjens hemland, anser Migrationsverket, eftersom de inte anses vara i behov av skydd och därför finns ofta inte några hinder för att återförenas med familjen i hemlandet.

(Om det finns goda skäl kan grunden för beslutet om uppehållstillstånd, särskilt ömmande omständigheter, överklagas eller en ansökan i efterhand göras i syfte att få flykting eller skydds statusförklaring och därmed rätt till återförening i Sverige. Ett sådant överklagande äventyrar inte uppehållstillståndet som sådant utan avser endast klassificeringen av beslutet.) 



Ansvar för efterforskning och återförening
Svensk rätt förbinder svenska myndigheter, som till exempel Migrationsverket och Socialtjänsten, att efterforska nära anhöriga till barn/unga. Arbetet med efterforskning ska starta så snart de sökt asyl. Under tiden som som de är asylsökande är det Migrationsverket som ansvarar för efterforskningen, § 2 d förordningen (1994:36) mottagande av asylsökande m.fl. 

Om uppehållstillstånd beviljas övertar Socialtjänsten ansvaret för efterforskning och har därutöver dessutom ansvaret vad avser umgänge/återförening utifrån 1 kap. 2 § SoL. Särskilt ska socialtjänsten beakta vad hänsynen till barn/ungas bästa kräver och insatser på individnivå, det vill säga utrednings,-stöd och behandlingsinsatser. (Socialstyrelsens vägledning)


 

Ingenting är självklart

Det som borde vara självklart är det vanligtvis inte och att saker och ting enligt gällande regler ska var på ett visst sätt innebär inte att det nödvändigtvis är så. Det kan ifrågasättas om Migrationsverkets efterforskningar är effektiva och omsorgsfulla och för erfarna gode män/vårdnadshavare är det bekant att Socialtjänsten inte tar ansvar varken för efterforskning eller den del av umgänget som gäller återförening och vidtar åtgärder som möjliggör, att nära anhöriga kan få uppehållstillstånd och återförenas med sina barn i Sverige. 

Inte sällan blir gode män involverade i återföreningen trots att det  ligger utanför uppdraget på grund av socialtjänstens passivitet och kanske beroende på okunskap om de begränsningar som följer uppdraget, som kan upplevas som gränslöst. Med vissa reservationer är det upp till varje enskild god man huruvida denne vill åta sig fler uppgifter än han eller hon är ålagd men det är också av betydelse att det finns en medvetenhet om vilka åtagande som inte ingår i uppdraget för att detta inte ska bli alltför avancerat och betungande. 
Men det är inte rimligt, att medborgare som förordnats som gode män på ideell grund försätts i situationer som innebär att de på sin fritid övertar Socialtjänstens uppgifter och utifrån varierande kunskapsnivåer tar ansvar för såväl efterforskning som återförening. En komplicerad tidskrävande långvarig process som inte har något självklart slut och långt ifrån alltid är framgångsrik.

 


 

 

Otydliga avgränsningar

Avsaknaden av tydliga avgränsningar kan innebära att uppdraget upplevs som gränslöst och att ansvaret för efterforskning och återförening vilar på den gode mannens/ vårdnadshavarens (GM/SFV) axlar, så är det alltså inte. Ansvaret för efterforskning och återförening har Migrationsverket i förekommande fall, samt socialtjänsten efter beslut om uppehållstillstånd och barn/ungas (ebu) nära anhöriga. 
Men myndigheters och förvaltningars passivitet  kan försätta GM/SFV i en situation som innebär att de kan känna sig tvingade av pliktkänsla och välvilja att  gå långt utöver vad uppdraget kräver, av hänsyn till ebu bästa.
Den gode mannens insatser för efterforskning och återförening ska begränsas och inriktas på att uppmana Migrationsverket att göra vad som åligger dem, försäkra sig om socialtjänsten agerar samt beroende på ålder och mognad göra ebu delaktiga i processen. Men det är förståligt, att GM/SFV precis som i andra sammanhang då myndigheter, förvaltningar, organisationer inte gör vad som åligger dem tar ansvar då ingen annan gör det. Men det får inte utesluta att man uppmanar ansvariga myndigheter och förvaltningar att följa lagar och förordningar. 

 


 


God man/vårdnadshavare ansvar för efterforskning och återförening

Uppdraget handlar i grunden om att bevaka att ebu får den hjälp som behövs och sina rättigheter tillgodosedda. I frågor om efterforskning och återförening bör därför GM/SFV första åtgärd bli, att i förekommande fall skriftligen uppmärksamma Socialtjänsten på  ebu önskemål om återförening, oavsett om det framkommit vid BBIC utredningen eller inte och ställa krav på att åtgärder vidtas i enlighet med dessa önskemål utifrån gällande lagstiftning och förordningar.

Om socialtjänsten inte gör vad som ankommer dem är det möjligt att anmäla detta till Socialstyrelsen eller annan myndighet med tillsynsansvar.

 

GM/SFV ansvar för efterforskning och återförening är mycket begränsade och handlar i huvudsak om:


1. att bevaka att Migrationsverket, Socialtjänstens och andra berörda myndigheter gör vad som åligger dem i dessa frågor


2. att hjälpa barn/unga att ta det utredningsansvar som krävs under asylprocessen och vid utvisning. Migrationsverket, som har ansvar för att verkställa beslutet och säkerställa att barn/unga tas om hand på ett lämpligt sätt i ett annat land gör efterforskning av anhöriga inför en verkställighet på samma sätt som under asylutredningen och dessutom eftersöks mottagningsenheter som är lämpliga.

Vid beslut om utvisning är det inte bara Migrationsverket som har ett utredningsansvar av olika omständigheter utan även den som skall utvisas. Därmed blir det den gode mannens uppgift att tillsammans med barn/unga vidta de åtgärder som är möjliga som till exempel om uppgifter om var anhöriga befinner sig saknas kan Röda korset hjälpa till och det faller sig naturligt att den gode mannen tillsammans ungdomen besöker ett Röda Kors kontor för att lämna uppgifter och fylla i eftersöknings formulär. I vissa länder som till exempel Afghanistan och Pakistan förutsätter en efterforskning att ungdomen kan uppge manliga släktingar eller bekanta, det går inte att söka på kvinnliga referenser och i Iran kan det bli polismyndigheter som som kopplas in för att söka efter föräldrarna vilket kan innebära problem om föräldrar vistats i landet utan tillstånd. Sökningar på internet kan också anses visa att barn/unga medverkar i utredningen inför ett återvändande liksom besök på det aktuella landets ambassad.
Beslut om utvisning innebär inte att Socialtjänstens ansvar för efterforskning upphör.

3. uppmärksamma Socialtjänsten på att barn/unga i förekommande fall uttryckt önskemål om att återförening och framföra krav så att Socialtjänsten vidtar åtgärder i enlighet med dessa önskemål utifrån gällande lagstiftning och förordningar. Även om önskemålet tidigare framkommit vid BBIC utredningar ska en begäran om åtgärder skriftligen skickas till Socialtjänsten som då måste besvara begäran. Det framgår då även att  gode mannen vidtagit åtgärder för barn/ungas bästa.
Att ansvara för återförening ligger således inte inom uppdraget för en god man/vårdnadshavare och vad avser efterforskning endast i begränsad omfattning. Däremot ingår det inom uppdraget att vara behjälplig i viss omfattning och vara ett stöd för barn/unga och värna om deras välmående och intressen. I övrigt ge hopp om att det kan  gå bra med återföreningen, reservationer för att det kanske inte alls kommer att gå bra och att det i många fall misslyckas och klargöra att det är Migrationsverket som bestämmer utgången.



Umgänge

Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver  2 kap. a 1 § SoL

Socialnämnden har ansvar för barn/ungas behov av umgänge med föräldrarna tillgodoses. I 6 kap. 1 § SoL anges  att vården i familjehem och HVB bör utformas så att den främjar  den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. I vilka former och hur omfattande får bedömas från fall till fall utifrån barnets eller den unges behov och kan behöva variera över tid. 

Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för att en förälder ska kunna umgås med sitt barn som bor på annan ort. Avgörande för vad som bör vara skälig kostnad för resor och hur ofta bistånd bör ges till kostnader för umgänge anpassas till vad en familj i allmänhet har råd med. Förutom resekostnader bör även andra kostnader som är nödvändiga för umgänget ska kunna komma till stånd ingå i biståndet till exempel kostnader för logi. Barnets behov av umgänge med förälder de inte bor hos medför ett definitivt ansvar för socialtjänsten att möjliggöra detta umgänge (Socialstyrelsens handbok Ekonomiskt bistånd  s. 69 och 80.

 



Socialstyrelsens vägledning
"Efter det att barnet eller den unge har fått uppehållstillstånd blir socialnämnden ansvarig för efterforskningen av familjemedlemmar till barnet, förutsatt att barnet är placerat inom socialtjänsten. För socialtjänsten gäller att när ett barn bereds vård i ett annat hem än det egna är utgångspunkten att barnet ska återförenas med föräldrarna så snart vårdbehovet har upphört. Socialnämnden har ansvar för att vården utformas så att den främjar barnets samhörighet med anhöriga t.ex. föräldrar, syskon och andra närstående samt kontakt med hemmiljön (6 kap. 1 § tredje stycket SoL)."
Lagstöd för efterforskningsansvaret är alltså socialtjänstens generella ansvar för den som är placerad av socialtjänsten enligt 6 kap. 1 § SoL. Utifrån Barnkonventionen (se artikel 22 och CRC/GC/2005/67, punkt 81) måste Sverige som stat göra vad den kan för att spåra ett ensamkommande och separerade barns föräldrar. Det finns också ett EU-direktiv [24] som ålägger medlemsstaterna att anstränga sig för att försöka spåra ensamkommande barns familj om de beviljats internationellt skydd (se artikel 31).

Socialtjänsten måste också låta barnets bästa vara avgörade i ärenden och åtgärder som gäller barn (se 1 kap 2 § SoL).


Förordning (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl

2 d § Migrationsverket skall så snart som möjligt försöka hitta familjemedlemmar till barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare och som omfattas av 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2006:217).

 

 J Samuelsson, god man 2014-04-03

Vi hade möte med socialsekreteraren idag ang hans önskan om att flytta till annan ort och HVB pga bra kompisrelation där, en annan afghan ensammkommande. Det framkom vid mötet med tolk på plats att han enligt egna uppgifter har haft/har mycket problem med droger och ibland känner stort sug. På hans nuvarande HVB bor 37 andra barn de flesta från Afghanistan/Iran. Han säger idag att alla barn där missbrukar droger/har missbrukat. Det gör de allra flesta som kommer till Sverige. Hälften av alla Afghaner i Iran är drogmissbrukare säger han och det stämmer ju om man kollar runt på vad som skrivs på nätet. Även personer i hans familj som bor i Iran tar enligt honom droger. Han och hans pappa ville att han skulle komma bort från det.

Han säger på direkta frågor att han inte har knarkat sedan har lämnade Tyskland (han var där så länge att han lärde sig lite tyska så att vi hjälpligt kan konversera utan tolk) på vägen hit och att det inte finns något knark idag på boendet. Men jag har mina misstankar. Jag har idag pratat med en personal på HVB om vad han sa och hon var förvånad/chockad men tackade stort för informationen och lovade vara uppmärksam på detta.
När det gäller hans bäste kompis så vet han inte om han också använder droger. Han har inte märkt något säger han...

Som god man förstår jag att jag måste imorgon be SOC att utreda detta eventuellt vända sig till tingsrätten och agera enligt LVU så att det blir ett nytt säkrare boende för honom. Han far ju säkert illa där om han har sug och beskriver situationen på detta sätt.Men hur får man fram konkreta bevis för droger på boendet? Behöver man ha fram bevis? Vänder jag mig till Polisen? Personalen verkar ju inte ha några befogenheter alls att leta efter något hos barnen. Ingen visitation vid ankomst, inte leta på rummen.
Min personliga uppfattning är att många ensamkommande säkerligen har droger med sig som resekapital när de reser mot Europa. Ett gram kostar 20 kronor i Iran, 1000 på plattan, kanske  1500 här i Sundsvall. Många ensamkommande stannar ofta till ibland flera månader på olika platser under sin resa. Ofta i stora städer utan att söka asyl. Mitt barn var i Aten 3 månader, Munchen samt Hamburg flera månader innan han kom till Sverige. Han verkar måttligt intresserad av sin rätt till dagsersättning. Money rules, money talks.
Som god man skall jag företräda honom, hjälpa honom på bästa sätt som en välmenande förälder. Jag är ingen polis. Visst förstår jag det.

 


 


Vid misstanke om drogmissbruk kontaktas socialsekreteraren  för planering av åtgärder och chefen på boende. Om bedömningen efter samtal med ungdomen är att det kan finnas ett drogmissbruk kontaktas Beroendemottagningen i kommunen för ytterligare samtal och bedömning. Därefter får ungdomen regelbundet  tillsammans med personal under en relativt lång tid samtala med personal på mottagningen och vid dessa tillfällen lämna urinprover.Den här ordningen är ingenting ungdomen nödvändigtvis gillar och ogärna vill medverka till då han/hon inte vill bli avslöjad utan oftast vill kunna fortsätta med sitt missbruk eftersom man är beroende. För personalen är det därför viktigt att se till att han/hon kommer till mottagningen på de tider man fått och att man alltid följer med för att försäkra sig om det. 

Gode män hoppar av, eller tvingas foga sig ett system där myndigheter och förvaltningar frångår gällande lagstiftning

Samtidigt som behovet av gode män till ensamkommande aldrig varit så stort som idag så orkar många gode män inte fortsätta med sina uppdrag för barn/ungas bästa beroende på att socialtjänsten, överförmyndarämbetet och skolor i landets kommuner inte följer följer lagar och förordningar. 

Det råder stor okunskap om uppdraget som god man och uteblivet stöd är ofta anledning till avhoppen.
Uteblivet stöd, berättigade strider för barn/ungas bästa med motsträviga myndigheter och förvaltningar som inte följer lagar och förordningar med dåliga kunskaper om uppdraget, har fått till följd, att gode män/vårdnadshavare inte orkar fortsätta. De hoppar av eller avsäger sig nya åtaganden. 

För dem som trots allt orkar fortsätta med uppdraget innebär det att samverka med och acceptera:


- en problemtyngd socialtjänst med nyanställda socionomer och chefer men liten eller ingen erfarenhet av ensamkommande barn/unga och personalbrist på socialkontoren, som i regel inte tar hänsyn till en god mans bestämmanderätt eller följer vad som anges i Socialtjänstlagen om återförening och förberedelser inför utvisningar och överföringar

- en teoretiskt inriktad skola som betonar likvärdighet men inte följer vad som anges i Skollagen om hänsyn till individuella behov och förutsättningar och erbjuder en ändamålsenlig utbildning och där såväl huvudmän som rektorer fått kritik av Skolinspektionen vad avser organisation och måluppfyllelse.

- familjehem och eget boende av ojämn kvalitet som kan vara direkt olämpliga och placeringar på HVB som är för en annan målgrupp där IVO:s tillsyn görs utifrån ett regelverk som inte är anpassat för ensamkommande.

- överförmyndare som i många fall och i olika avseenden missköter sina gode män och inte tar hänsyn till lagstiftningen, att en god man är ansvarig för asylansökan och ska bekräfta den när ensamkommande barn/unga registreras på Migrationsverkets ankomstenhet, eller som i vissa fall, inte ger nya uppdrag till engagerade gode män som påtalat missförhållanden eller gjort anmälningar till tillsynsmyndigheter.

Grundläggande orsaker
I grunden kan problem härledas till att systemet för gode män vilar på:

-en föråldrad lagstiftning som inte följt samhällsutvecklingen

-en gammal socialtjänstlag, en socionomutbildning som inte omfattar den komplexa problematiken med ensamkommande och god mans uppdrag och befogenheter

-bristfällig tillsyn och kvalitetskontroll på regional, kommunal och lokal nivå

-en underbemannad överförmyndarmyndighet och en nämnd som är politisk och saknar nödvändig kunskap om ensamkommandes situation (detta gäller även andra berörda nämnder i en kommun)

-myndigheter och förvaltningar frångår lagar och förordningar som tillkommit för barn och ungas bästa eller tolkar dem inte som lagstiftaren avsett. 

Socialtjänsten
1 Barn/unga placeras på institutioner, HVB som är avsedda för en annan målgrupp där kvaliteten är ojämn eller direkt olämplig

2  Socialtjänsten har ansvar för förberedelser som kan underlätta ett återvändande till hemlandet eller första asylland, men detta görs inte.

3 Orimligt långa handläggningstider är utmärkande för myndigheter och förvaltningars handläggning. Inte minst gäller det myndigheter med tillsynsansvar och de omständigheter som föranlett anmälan kvarstår utan åtgärder.

4 Gruppen ensamkommande utgör en ökande och omfattande arbetsuppgift för socialtjänsten, en uppgift som kräver tid och kunnande. Även här märks stora brister i kommunerna till följd av för få socialsekreterare och nyanställda chefer.

5 Socialtjänsten möter en ny grupp, ensamkommande med en problematik vars komplexitet inte omfattas av utbildningen.

6 SiS placeringslösning för ensamkommande. Låsta ungdomshem har blivit en placeringslösning för en del ensamkommande barn som Socialtjänsten av olika skäl flyttat från boenden. Det handlar ofta om att unga utan någon påtaglig beteendeproblematik, som inte har begått något allvarligt brott, frihetsberövas. Frihetsberövandet är ett av de starkaste ingripanden som staten kan göra mot enskilda

Skolverket 
1 Det beaktas inte att flertalet av de barn och unga som söker asyl i Sverige är i åldern 16 till 18 år, och att omkring trettio procent av dem ska utvisas eller överföras till första asylland.

2 Uppfattningen att det är nödvändigt för nyanlända elever att först läsa in minst åtta grundskoleämnen och lära sig svenska, tillsammans med andra nyanlända elever, innan de kan påbörja en praktisk yrkesutbildning utgör ett hinder för såväl integration som möjlighet att snabbt komma in på arbetsmarknaden och få en anställning.

3 Utbildningen alltför teoretiskt inriktad och  är inte ändamålsenlig för nyanlända elever. Alltför många nyanlända misslyckas med att läsa in grundskolans kursplan och ta examen på ett nationellt gymnasieprogram.

RGMV har uppfattningen att utbildningen ska anpassas till nyanlända elevers situation och speciella förutsättningar. För dem som beviljas uppehållstillstånd är det angeläget att de erbjuds en utbildning som möjliggör ett bra yrkesval och integrering i det svenska samhället.
De ska redan vid studiernas början, och med hänvisning till vad som i skollagen sägs om individuella behov, kunna välja en hantverksinriktad yrkesutbildning.
För dem som efter Migrationsverkets beslut ska lämna landet är behovet av en utbildning lika angeläget men ska då anpassas till deras livssituation, grunda sig på individuella behov och  förbereda ett återvändande till hemlandet eller första asylland. Information: www.rgmv.se

Överförmyndaren/överförmyndarnämnden
Efter ett förordnandet tar ÖF sin hand från den gode mannen som förväntas klara sig själv. Uteblivet stöd, berättigade strider med en problemtyngd socialtjänst, en skola som betonar likvärdighet före individuella behov och som inte erbjuder ändamålsenlig utbildning. Boende av ojämn kvalitet, ibland direkt olämpliga, och en överförmyndare som i olika avseenden missköter sina gode män innebär att många gode män/vårdnadshavare inte orkar fortsätta utan avsäger sig fler åtaganden.

Därtill kommer att engagerade gode män/vårdnadshavare, som utifrån gällande lagstiftning har en annan uppfattning än personal inom socialtjänst, skola, boende eller överförmyndare om vad som anses kan vara barn och ungas bästa, betraktas som besvärliga och kan inte vara säkra på fler uppdrag.

Gode män/vårdnadshavare till ensamkommande som påtalat missförhållanden och även gjort berättigade anmälningar till JO och IVO får inga nya uppdrag av ÖFM. Exempel på kommuner där det hänt är Hedemora och Halmstad. Även ÖFM i Västerås (dnr 4248-2014, 2014-03) och Lund (dnr 4561-2014, 2014-12-03) får kritik av JO för bristande motivering av beslut som rör entledigande av gode män.

Det kan få till följd att gode män/vårdnadshavare, av rädsla för repressalier, avstår från att agera utifrån vad uppdraget kräver och för barn/ungas bästa. Myndigheternas agerande är allvarligt och dessutom har man inte följt vad som anges i Lag om god man för ensamkommande barn 6§ och 9 §, och FB 20 § 23 § och meddelar inte varför gode män inte får nya uppdrag. Gode männen kan därför inte utnyttja sin rätt att överklaga på det sätt som anges i Förvaltningslagen 22 § 23 7§.

Uppdraget som god man är givande på många vis men kan även vara påfrestande. Därtill finns kravet att alltid finnas till hands 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan och vara beredd att med kort varsel rycka ut när det behövs. Ersättningen för uppdraget varierar mellan kommunerna liksom om det utgår ett fast arvode eller ersättning enligt räkning för den tid som lagts ned, vilket ofta  ifrågasätts.

Det finns ingen anledning att tillvägagångssättet skiljer sig mellan kommunerna. Inte heller att gode män ska behöva vänta i tre månader på att ersättningen utbetalas. 

RGMVs uppfattning är att ersättningen ska vara fast och det ska vara samma ersättning i hela landet. Vid speciella omständigheter ska gode män kunna begära ett extra tillägg utan att ifrågasättas. Självklart ska ersättningen betalas ut varje månad.

God man-jour
RGMV anser att överförmyndaren i varje ankomstkommun ska åläggas att genom ett interimistiskt förfarande upprätta en godmanjour. Jouren ska bestå av gode män med flerårig erfarenhet av uppdraget, kunskaper om asylprocessen och tillämpliga EU-förordningar samt ha god kännedom om förhållanden som gäller för ensamkommande unga.

Det finns anledning att vara optimistisk när det gäller RGMVs krav om att införa godmanjourer. RGMV har haft ett flertal kontakter med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och Migrationsverket i frågan, och förslaget har bemötts med intresse. Information: www.rgmv.se

Röster från gode män:

Två år räckte för min del. Jag tog slut helt enkelt. (AA)

Det finns en del kommuner där man inte tar vara på gode män man redan har, trots det stora behovet. Jag har fått indikationer på det från flera håll. (KN)

Jag har tagit en paus nu, det känns bra att rå sig själv och att olika uppgifter inte väntar eller ska planeras. För första gången på, som det känns, evigheter.(JS)

Orken för dessa uppdrag börjar ta slut, åtta år är lång tid. (IE)

Jag är helt slut efter tre år. Man ska vara till hands dygnet runt, årets alla dagar, blev utskälld efter att tagit semester två veckor utomlands. Man ska ringa runt till ställen där de aldrig svarar, 45 min i telefonköer, åka till möten hit och dit på tider andra bestämt, till polisen mitt i natten, kontrollera, påminna, rätta en massa fel. (LS)

(Studiematerialet för fritt användas  förutsatt att källan anges)

Självstudier, grundläggande utbildning för god man till ensamkommande ungdomar

Syfte är att studierna skall ge grundläggande praktiska och teoretiska kunskaper som är relevanta för uppdraget som möjliggör att redan det första uppdraget som god man för ensamkommande ungdomar kan utföras utifrån en god kunskapsnivå och bra beredskap för att möta de krav uppdraget kräver.
Studierna kan bedrivas i valfri takt, individuellt eller tillsammans med andra intresserade i en studiecirkel utifrån den beskrivna kursplanen och de mål som anges.
(Start hösten 2012)


Komma igång med studierna är enkelt
Logga in och följ anvisningarna. Studiematerialet finns på God man akuten, är internetbaserat och i övrigt hänvisas till Jan Wallmans böcker i ämnet.
Instuderingsfrågor, testfrågor finns tillgängliga efter inloggning och möjlighet till återkoppling, frågor och respons finns på Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.


Inledning

Uppdraget som god man har i Sverige anor från 1600 talet då medborgarna av humanitära skäl och av pliktkänsla ställde upp för att ge stöd och hjälp till de i samhället som inte klarade sig själva. Inga speciella kunskaper krävdes, solidaritet och medmänsklighet var grundstenarna i uppdraget som utfördes utan krav på ersättning när samhällets rättsliga instanser kallade.

Samhällsutvecklingen har inneburit att uppdraget som god man förändrats och blivit alltmer komplex och inte minst gäller det uppdraget som god man för ensamkommande ungdomar med sina speciella omständigheter.
Humanitet och pliktkänsla är alltid en del av uppdraget men det krävs också förmåga till samverkan, förståelse för ungdomen situation, grundläggande juridiska kunskaper inom olika områden för att  kunna tillgodose kraven på vad som kan anses vara en ensamkommande ungdoms bästa.

 

Kursplan

1.Uppdraget som god man för ensam kommande barn/ungdomar.

Mål
En god man skall känna till ungdomens rättigheter och skyldigheter, vad som kan anses vara ungdomens bästa, gode mannens ansvar som ställförträdande vårdnadshavare och föremyndare och ha insikt om sitt val av förhållningssätt till ungdomen, känna till uppdragets uppgifter och de lagar och förordningar som styr uppdraget.
Ingående moment
Förhållningssätt och anknytning till ungdomen, ansvar, befogenheter, begränsningar, Föräldrabalken, Lag om god man för ensamkommande barn, Barnkonventionen, ungdomens rättigheter och skyldigheter.


2. Asylprocessen för ensamkommande ungdomar
Mål
Kännedom om Migrationsverkets uppgifter, åtgärder vid besked om uppehållstillstånd respektive avslag, grunder för överklagande alternativt återvändande, Dublinförordningens konsekvenser för ensamkommande ungdomar.
Ingående moment
Utlänningslagen, Migrationsverkets organisation och ansvar, Utlänningslagen, permanent uppehållstillstånd, klassificering av beslut, avslag, överklagande, återvändande, vekställighet,Eu:s flyktingpolitik, Dublinförordningen, eftersökning av och återförening med närmast anhöriga.


3
. Samarbetspartners

Mål
Kännedom om myndigheters, företags, förvaltningar, organisationers, boendens ansvar och uppgifter. Kunna genomföra samtal med ungdomen med hjälp av tolk och förstå betydelsen av samarbete med  vuxna kring ungdomen.
Ingående moment
Överföremyndare/nämnds uppgifter, erfarenhetsutbyte med andra gode män, Migrationsverket, Socialtjänstlagen, Socialtjänstens ansvar, socialsekreterare och BBIC, skola, språkintroduktion, HVB/familjehem/EBO, offentligt biträde, tolk och tolksamtal, frisk-sjukvård, BUP, frivilligorganisationer, samarbete och samverkansfrågor.

 

4. Ensamkommande ungdomar och god man
Mål
Förståelse för ungdomens situation och betydelsen av kunskap om ungdomens religion och förhållanden i hemlandet. Kunskap om problem som kan uppstå med uppdraget och  möjliga lösningar, ungdomens ekonomi, tidåtgång och ersättning för uppdraget.
Ingående moment
Den ensamkommande ungdomens livssituation, religion, landkunskap, problem och lösningar, ekonomiska bidrag från Migrationsverket, socialtjänsten och studiemedel från CSN, tidåtgång för uppdraget samt ersättning som god man före och efter PUT samt som särskilt tillfördnad vårdnadshavare.


För ytterligare information om kurs, självstudier och föreläsningar, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. telefon 0704-820410. (Kursmaterialet får användas fritt förutsatt att källan anges.)

 












 









 

 
























 


Handel med minderåriga omfattar dels det man brukar kalla  trafficking som handlar om att utnyttja barn och ungdomar för sexuella syften dels också om att utnyttja barn och ungdomar för arbete, stölder, organhandel, tiggeri, narkotikahandel etc.

 

Släkt och vänner

Om personer som uppger sig vara släkt eller vänner kontaktar boendet eller god man och vill att att den minderåriga ska åka iväg för att träffa dem, är det bara att säga ifrån.
Att  träffa släkt och vänner är positivt men det första mötet skall ske på boendet efter överenskommelse så att du i möjligaste man kan försäkra dig om att personerna är vad de utger sig för att vara.
Efterhand kanske det finns skäl att släppa på tyglarna när du lärt känna den minderåriga bättre och bildat dig en uppfattning om släkt och vänner men tills dess anledning att vara restriktiv.
Vid alla tillfällen den minderåriga på egen hand eller tillsammans med en kompis vill åka iväg från boendet skall du informeras och tillfrågas av personalen på boendet om inte annat är överenskommet.


Minderåriga försvinner

Varje år försvinner underåriga från boenden och det är sällan att de påträffas. En del går under jorden för att undvika avvisning eller överföring men det finns också ungdomar som inte har det skälet som försvinner oförklarligt och ingen tycks veta vad som händer med dem. Därför finns det skäl att vara restriktiv och medveten om att ungdomarna löper risk att utnyttjas av  personer som vill tjäna pengar på dem.
Det finns platser som inte är bra miljöer och där ungdomarna kan råka illa ut som god man bör du prata med de underåriga om detta och inte tillåta att de släpps iväg vind för våg.

Anmälan

Om det finns anledning tro att ungdomen utnyttjas av personer som utger sig för att vara vänner eller släktingar, anmäl detta till Socialtjänsten. Man behöver inte veta säkert det räcker med att tro att det kan vara så för att göra en anmälan, anonymt också.
UNICEF har bra information om handel med barn och ungdomar.


Slaveri
( Följande text är hämtat från UNICEF)

Människohandel är en form av slaveri där framförallt barn och kvinnor behandlas som egendom
 FN beräknar att cirka 1,2 miljoner barn varje år utsätts för människohandel, så kallad trafficking, som idag är den tredje största brottsliga verksamheten i världen, näst efter narkotika- och vapenhandel. Rekryteringsmetoderna består av allt från fagra löften om en bättre tillvaro och framtid till ren kidnappning. Över hela världen kämpar vi för att stoppa den här grymma exploateringen av barn och vi ser till att barnen som drabbas får rehabilitering 




Vad innebär begreppet handel med barn?



Med handel med barn (så kallad child trafficking) menas enligt såväl internationell som svensk rätt att någon till exempel rekryterar, transporterar eller inhyser ett barn och tar kontroll över henne eller honom i syfte att utnyttja barnet på olika sätt. Ofta är tre länder inblandade: ursprungslandet (barnets boendeland), destinationslandet (det land som tar emot barnet) och transitländer (genomfartsländer), men människohandel kan även ske inom ett lands gränser.

Hur utnyttjas barnen?
Barnen som faller offer för människohandlarna behandlas som varor som säljs och köps och utnyttjas hänsynslöst, för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Både flickor och pojkar utnyttjas exempelvis sexuellt, som billig arbetskraft och soldater, adopteras bort eller tvingas begå stölder, tigga och smuggla narkotika. Många fråntas sina pass, hålls inlåsta eller saknar på andra sätt kontakt med det omgivande samhället  kanske för att de inte kan språket eller helt enkelt för att de är så rädda att de inte vågar söka sig ut.

Svåra psykiska och sociala följder



Offren för människohandel utsätts bland annat för hot, misshandel, övergrepp, våldtäkt, tortyr, fysiska skador, förödmjukelser och förnedring. Barnen får förutom fysiska skador mycket svåra psykiska men, och förlorar sin barndom och ungdom. Konsekvenserna blir trauma och depressioner.
Trafficking kan också få mycket allvarliga sociala följder, inte minst för de unga kvinnor och flickor som sålts för sexuellt utnyttjande. De som lyckas fly och återvända till sitt hemland möter en mycket tuff verklighet där de har svårt att återanpassa sig. På grund av skam och skvaller accepteras de ofta inte av sin familj eller sin hemby och blir socialt utstötta. De får alltför sällan den hjälp till rehabilitering som de behöver och därför är risken stor att de på nytt utnyttjas i prostitution eller annan exploatering.

Världens tredje största organiserade brottslighet



Trafficking är en omfattande och lönsam, internationell och ofta välorganiserad handel som finns överallt i världen. FN uppskattar att omkring 1, 2 miljoner barn utsätts för människohandel varje år. Eftersom verksamheten är dold och olaglig, finns ingen exakt statistik över hur många som drabbas.
Att människohandeln är så lukrativ beror på att den sker i flera led med många aktörer. Människor kan, till skillnad mot andra varor, säljas om och om igen. Sexhandeln är en mycket lukrativ marknad för den som på något sätt är delaktig i att förmedla kontakter mellan köpare och offer. Det är vanligt att en hel kedja av personer finns bakom en flicka som prostituerar sig, till exempel rekryterare, pojkvänner, transportörer och hyresvärdar.
FN beräknar att de kriminella grupperna tjänar cirka sju miljarder dollar varje år på handeln med kvinnor och barn. Det innebär att människohandel idag är den tredje största brottsliga verksamheten i världen, näst efter narkotika- och vapenhandel.

Varför säljs barn?



De främsta orsakerna till att handel med barn existerar är utbredd fattigdom och maktlöshet. Barnen kommer ofta från fattiga förhållanden och svåra sociala livsvillkor. De har många gånger levt i omgivningar med våld, missbruk och förtryck och kanske inte gått i skola. Många kidnappas och tvingas in i handeln, andra lockas av löften om jobb och ett bättre liv i något annat land eller område. Andra anar oråd, men är tillräckligt desperata för att vara beredda att pröva i princip vad som helst i hopp om att det ska bli bättre för familjen. Det förekommer även att föräldrar frivilligt skickar sina barn till ett annat land för att skydda dem mot våld eller mot tvångsrekrytering till militär verksamhet i hemlandet.
Att barn i hög grad utnyttjas beror på att de är lättare att exploatera än vuxna. I grunden handlar det också om att det finns människor som betraktar barn, och särskilt flickor, som objekt utan några som helst rättigheter. Efterfrågan när det gäller sexuella tjänster, främst bland män, är ett annat skäl till att barn köps och säljs för att utnyttjas i prostitution.

Vilka är handelsvägarna?


Vägarna för människohandeln förändras hela tiden i takt med ekonomiska och politiska omständigheter, skärpning av lagstiftning eller att polis och tull blir mer uppmärksamma på problemet. Men fortfarande sker handeln främst från landsbygd till stad och från fattigare till rikare regioner. Handeln med barn sker i alla riktningar i världen men de främsta vägarna fortsätter att vara från syd till nord och från öst till väst.

Hur ser verkligheten ut i Sverige?


Det saknas uppgifter om hur många barn som förs till Sverige varje år för att utnyttjas. De fall som hittills upptäckts handlar om barn som sålts för att utnyttjas i sexhandeln, delta i stöldligor eller för att tigga. Människohandeln är välorganiserad och komplicerad. Offret befinner sig ofta i en beroendeställning till människohandlarna och ser inget annat alternativ än att vara lojala mot dem. Barnet ser ofta heller inget annat alternativ än att leva det liv som han eller hon lever just nu. Flickan eller pojken berättar därför sannolikt inte heller om sin situation och ber inte själv om hjälp.


Svensk lagstiftning


I brottsbalken finns en särskild bestämmelse om människohandel, ett brott som kan ge upp till tio års fängelse. Andra bestämmelser som kan vara relevanta i sammanhanget gäller koppleri, köp av sexuell tjänst, köp av sexuell handling av barn, olaga frihetsberövande och människosmuggling. I Sverige är det förbjudet att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja, det vill säga att prostituera sig.
Enligt utlänningslagen kan den som varit utsatt för människohandel få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd under den tid som en rättegång pågår. Däremot är det svårt att få ett permanent uppehållstillstånd.
Socialtjänstlagen och lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) gäller för alla barn som vistas i Sverige. Det är alltså socialtjänsten som har ansvar för skydd och vård av barnen så länge de finns i Sverige. Lagen om god man för ensamkommande barn anger att ett barn som vid ankomsten till Sverige är skilt från sina föräldrar har rätt att få en god man


Vad gör UNICEF i världen?



Vi arbetar för att förhindra människohandel genom att påverka lagstiftning, driva rehabiliteringsprojekt och utbilda ansvariga myndigheter. En viktig del är det förebyggande arbetet. Föräldrar, lärare och barn i riskområden söks upp och informeras om den verklighet som ofta döljer sig bakom fagra löften om arbetstillfällen i städer och andra länder.
Vi kämpar också för att alla barn ska få gå i skolan, där de skyddas mot exploatering och får kunskap om sina rättigheter. Vi samarbetar med polis och tull i olika länder för att tillsammans identifiera offer och genomföra räddningsaktioner. De barn som räddas från till exmpel prostitution ges möjlighet att bearbeta sina upplevelser, chans att få utbildning och återförenas med sin familj, om det är bäst för barnet.

bVad gör UNICEF i Sverige?
I Sverige arbetar vi för att bilda opinion och påverka beslutsfattare i syfte att handeln med barn ska upphöra. Det krävs både förebyggande åtgärder och direkt hjälp till dem som utnyttjas i människohandeln. Målet är att varje enskilt barn ska få sina rättigheter enligt barnkonventionen respekterade (se ovan).
UNICEF Sverige har tillsammans med Socialstyrelsen tagit fram skriften "Kan det vara människohandel?" som syftar till att hjälpa handläggare och utredare vid olika myndigheter att upptäcka barn som utsatts för människohandel. Här finns bland annat en checklista med frågor och åtgärder som kan behöva vidtas. Hämta skriften som en pdf eller beställ den gratis genom att maila Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..
UNICEF Sverige anser att det krävs omfattande insatser för att förebygga handeln med barn och hjälpa de barn som drabbats. Vi arbetar därför för:
En skärpt och tydlig lagstiftning som innehåller en särskild bestämmelse om människohandel med barn i brottsbalken. Det måste framgå av lagen vilken typ av exploatering som barn kan vara utsatta för. Barn under 18 år måste ha ett absolut skydd.
Ökade utbildningsinsatser för personal inom rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Det krävs både ökad kunskap om vad människohandel är och om hur myndigheterna ska agera om misstanke finns att ett barn är utsatt för det.
Bättre hjälp och stöd till de barn som är offer för människohandel. Utgångspunkten måste vara barnets bästa och att en ordentlig utredning görs om lämpliga insatser. Samarbete krävs mellan socialtjänst, polis och Migrationsverket, samt kontakter med myndigheter och organisationer i barnets hemland.
En nationell handlingsplan mot människohandel med särskilda åtgärder för att bekämpa handeln med barn.
Att regeringen tar initiativ inom EU för att främja politisk vilja och avsätta resurser så att människohandeln med barn upphör.
Förbättrad statistik för att veta hur många barn som faller offer för människohandeln i Sverige och om den, som det befaras, ökar.

Vad säger Barnkonventionen?


2 Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
3 Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.
6 Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.
12 Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.
34 Varje barn har rätt att skyddas mot sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.
35 Staten ska bekämpa handel med barn.
39 Ett barn som utsatts för övergrepp eller utnyttjande har rätt till rehabilitering och social återanpassning.

Källa UNICEF, Sverige
http://www.polisen.se/Aktuellt/Rapporter-och-publikationer/Rapporter/Publicerat---Nationellt/Dokument/Manniskohandel-for-sexuella-och-andra-andamal-2010/

Som god man/sfv borde man kunna utgå ifrån att hanteringen av läkemedel på HVB för ensamkommande unga sköts professionellt, säkert och enligt gällande regelverk. Men så är det nödvändigtvis inte.
Bristfälliga rutiner, rullande arbetstidsschema, bristande kompetens hos pesonalen och att socialtjänsten inte uppmärksammar frågan kan innebära att läkemedel kommer på avvägar eller att medicineringen inte ges  på så sätt som läkare  föreskrivit. Oavsett om det gäller självmedicinering eller delegation kan konsekvenserna bli allvarliga för de ungdomar som behöver medicin och som förlitar sig på att personalen gör rätt. 
Återigen kan gode män som på ideell grund ställer sig i samhällets tjänst konstatera att det som skall vara på ett bestämt sätt inte är det.  Myndigheter och förvaltningar med ansvar för verksamheten gör inte det som krävs och tillsynmyndigheten, IVO i det här fallet, klarar inte av tillsynen. Saken blir inte bättre av att vårdcentraler och distriktsköterskor inte självklart samarbetar med HVB i frågan.

Säker läkemedelshantering även vid egenvård (återgivet utifrån Socialstyrelsens anvisningar)

Även om den samlade HVB-verksamheten i landet uppvisar skillnader ifråga om verksamheter så finns en beståndsdel i något som skulle kunna kallas för en minsta gemensam nämnare, nämligen läkemedel. Det finns ett mycket detaljerat och noggrant regelverk med bindande föreskrifter hur de olika momenten (ordination, iordningställande och administrering) ska utföras och av vem. Vi redovisar bestämmelserna och vilka begränsningar och samtidigt möjligheter som finns för praktisk och ändamålsenlig tillämpning och tillgodoseendet av föreskrivna säkerhetskrav.

De gällande föreskrifterna som har sin utgångspunkt i grundläggande krav i bl.a. hälso- och sjukvårdslagstiftningen är samordnade i en författning (SOSFS 2000:1). Men den har varit föremål för ändringar vid ett flertal tillfällen och nu finns ett ytterligare ändringsförslag med förslag på ”Läkemedelsavstämningar och läkemedelsgenomgångar”. I förslaget finns också krav på ”Läkemedelsberättelse” och ”Närståendes medverkan”. Vi informerar om förslaget och nyheterna.

Sedan en tid tillbaka finns inom ramen för Socialstyrelsens författningar föreskrifter om egenvård (SOSFS 2009:6). I förskrifterna finns klara och tydliga regler för hur förskrivaren ska göra den individuella bedömningen av patientens/läkemedelsmottagarens förmåga att själv kunna ta ansvar för sin läkemedelsbehandling. Vi redovisar bestämmelserna och gällande förutsättningar och krav.



Delegering

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om delegering förtydligas delegeringsförfarandet. Sjuksköterska kan, enligt Patientsäkerhetslagen och SOSFS 1997:14, delegera arbetsuppgifter till annan befattningshavare som hon bedömt har tillräckliga kunskaper för uppgiften.
Delegering innebär att någon som tillhör hälso- och sjukvårds-personalen och som är formellt kompetent för en medicinsk arbetsuppgift överlåter denna till annan person som saknar formell men har reel kompetens för uppgiften.

 

Formell kompetens 

Formell kompetens innebär legitimation för yrket. Sjuksköterskan är den som har formell kompetens gällande uppgifter i läkemedelshanteringen.

 

Reel kompetens

Reel kompetens innebär att någon genom praktisk yrkes-erfarenhet eller genom fortbildning erhållit kompetens för den uppgift som avses att delegeras. 

 


Delegeringsbeslut

 

I kommunens hälso- och sjukvård får en sjuksköterska, genom delegering överlåta åt en annan personal att iordningställa och administrera läkemedel eller andra sjukvårdsåtgärder. En förutsättning för delegering är att en god och säker vård av den boende/brukaren kan garanteras. Även sjukgymnaster och arbetsterapeuter kan delegera arbetsuppgifter till annan personal. Delegering bör ske restriktivt och efter säkerställande av den aktuella personens kompetens, erfarenhet, noggrannhet, omdöme och lämplighet i övrigt.

Delegeringar ska vara skriftliga, personliga, tidsbestämda och ska regelbundet omprövas.

Innan delegeringen ska den som vill delegera en uppgift till dig ge information om författningar och den medicinskt ansvariga sjuksköterskans (MAS) riktlinjer om delegering, läkemedelshantering och avvikelsehantering för att du ska förstå vad delegering innebär.

 

Den som delegerar en arbetsuppgift ansvarar för sitt beslut. Vid delegering måste alltid den som delegerat en arbetsuppgift förvissa sig om att den som delegerats arbetsuppgiften kan utföra den på ett tillfredsställande sätt.

 

Den som får en delegering och saknar kunskap för uppgiften är skyldig att informera sjuksköterskan om att hon/han inte klarar uppgiften. Vid en delegering får man inte åta sig en uppgift som man bedömer sig inte vara kompetent att utföra

 

Delegeringsbeslut skall vara klart definierade, personliga och skriftliga. Beslut om delegering av arbetsuppgift kan gälla för enstaka tillfällen eller för en begränsad tid - dock högst 1 år. Delegeringsbeslutet bör förvaras minst tre år.

 

Den som delegerat en arbetsuppgift skall kontinuerligt bevaka att uppgiften fullgörs på sätt som är förenligt med god vård och säker vård. Om beslutet inte längre är förenligt med god och säker vård skall det omedelbart återkallas.

 

Delegering är personlig, vikarie på tjänsten övertar inte den delegerade arbetsuppgiften. Den som fått en delegering får aldrig delegera vidare till någon annan.

 

Delegeringsbestämmelserna gäller oavsett om delegeringen sker inom den egna organisationen eller över en verksam-

hetsgräns. Arbetsledare och MAS skall underrättas om de delegeringar som sker inom verksamhetsområdet.

 

Områdeschef informerar personal vid nyanställning att läke-

medel ej får ges utan delegering.

 

Lämnar den som fattat beslut om delegering sin befattning upphör beslutet att gälla. Efterträdaren tar ställning till om delegeringsbeslutet fortfarande gäller. Om uppgiftsmottagaren tillfälligt är tjänstledig, kan delegationsbeslutet gälla om giltighetstiden fortfarande löper då denne återinträder i tjänst.

 

Checklista delegering 

1. Genomgång av - Föreskrifter och allmänna råd om delegering av arbetsuppgifter.

2. Genomgång av läkemedelshantering i hälso- och sjukvård.

3. Genomgång av Apodos-systemet och hur en dosett fungerar.

4. Genomgång av olika administrationsformer.

5. Praktisk administrering (överlämnade under överinseende) innefattande kontroll av namn - datum - klockslag.

6. Genomgång av vikten av rapportering till sjuksköterskan vid förändringar i den boendes tillstånd.

7. Kunskapsprov. 

8. Genomgång av dokumentation i samband med överlämnandet av läkemedel.

9. Lämna ut rutiner vid överlämnandet av läkemedel.

 

 

Delegering av iordningställande av läkemedel

Enligt läkemedelshantering i hälso- och sjukvård, kan sjuksköterska endast delegera iordningställande och administrering (överlämnandet) av följande läkemedel:

receptfritt tarmreglerande läkemedel

injektion av insulin med insulinpenna

överlämna iordningställda läkemedelsdoser

läkemedel som av tillverkan färdigställts för att överlämnas direkt till den boende (exempelvis flaskor med ögondroppar eller nässpray, tuber med klysma samt inhalator med inhala-
tionspulver)

vidbehovs läkemedel, vid akuta kända situationer (se nedan).

 

Stående ordinationer av flytande läkemedel
Iordningställande av flytande läkemedel som ej avses i ovanstående text, kan generellt ej delegeras. Dock kan undantag göras efter sjuksköterskans bedömning till undersköterska/vårdbiträde som har goda kunskaper och kännedom om vårdtagarens behov. Delegeringen görs skriftligt. Försiktighet bör iakttas vad gäller delegering av iordning-
ställande av haldoldr, cicordinol och antibiotika.

Blankett
Delegation av läkemedelsordination gällande pandemisk influensa, influensa- och pneumokockvaccination

Lagstöd
Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård (SOSFS 1997:14)
Föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering (SOSFS 2001:01)
Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659)
Ändring i föreskriften om läkemedelshantering (SOSFS 2001:17)
Ändring i föreskriften om läkemedelshantering (SOSFS 2005:24)

 

 

Definition av egenvård

Med egenvård menas en hälso- och sjukvårdsåtgärd, som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att en person själv kan utföra.

Den egenvård som personen själv utför eller med hjälp av någon annan räknas inte som hälso- och sjukvård. Läkare och övrig legitimerad

hälso- och sjukvårdspersonals bedömning, planering och uppföljning av egenvården är alltid hälso- och sjukvård.


Bedömning

Vilka åtgärder som utgör egenvård kan inte anges generellt utan är beroende av omständigheterna i varje enskilt fall. Bedömningen kan endast

göras av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom det egna ansvarsområdet.

Bedömning och planering av egenvård skall alltid ske i samråd med patienten. Bedömningen kan bli olika för samma patient och åtgärd beroende

på var patienten befinner sig i vårdkedjan.

Bedömningen skall utgå ifrån patientens:

1. 2. 3.

Fysiska hälsa (funktionsförmåga) Psykiska hälsa ( t ex minne, koncentration, förståelse) Livssituation (t ex fysisk miljö, sociala förhållande)


Riskanalys

I bedömningen ska en riskanalys ingå. Om analysen visar att det finns risk för att patienten skadas får en hälso- och sjukvårdsåtgärd inte

bedömas som egenvård.


Läkemedel

Om patienten inte har förmåga att förstå och klara av att sköta sin medicinering själv ska den alltid utföras av hälso- och sjukvårdspersonal och

åtgärden kan därför aldrig bedömas som egenvård. I dessa fall gäller Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om

läkemedelshantering inom hälso- och sjukvårdens tillämpas.

4Om läkemedelshanteringen är bedömd som egenvård men den enskilde är i behov av praktisk hjälp/handräckning, kan patienten ansöka om

bistånd enligt socialtjänstlagen.


Dokumentation

Egenvårdsbedömningen ska dokumenteras i patientens journal och ska beskriva följande:

Vilken åtgärd som har bedömts som egenvård  Vem som ska utföra egenvården  Hur information och instruktioner skall ges till dem som

ska utföra egenvården

Vem ska kontaktas om något oförutsett händer t ex att patienten utsätts för skada.  Vem ska kontaktas om patientens situation förändras.

Vem som skall följa upp egenvårdsbedömningen  Hur och när egenvården ska följas upp.

När en omprövning av egenvården ska göras Patienten ska få en kopia av egenvårdsbedömningen, som kan vara ett utdrag ur journalen

eller dokumenterad på en särskild blankett (bilaga 1)


Bistånd socialtjänstlagen (SoL)

Har patienten behov av hjälp med att utföra egenvårdsåtgärderna kan han/hon ansöka om bistånd för praktisk hjälp/handräckning med egenvård. Ansökan görs till kommunernas socialtjänst med egenvårdsbedömningen som underlag för beslut.

 

 

I Sverige råder brevhemlighet
Personal på HVB, familjehem kan ha öppnat brev som ställts personligen till de barn/unga som bor där.  Det får de inte göra detsamma gäller för gode  män och vårdnadshavare som inte heller kan utfärda en fullmakt till personalen att öppna ungdomens post. 
Att det kan finnas goda skäl att i vissa fall hjälper inte, utan barn/ungas tillstånd är det olagligt.

I Sverige råder brevhemlighet som innebär att om någon olovligen bereder sig tillgång till en postförsändelse som kommit till barn/unga begår man ett brott enligt Brottsbalkens 4 Kap. 8 §.Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller i ett elektroniskt kommunikationsnät, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:280).

9 § Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till böter eller fängelse i högst två år. Det framgår av 4:8-9 BrB.


Vad gäller godmansskapet specifikt så framgår av 11 § Lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn, att flertalet av reglerna i Föräldrabalken som avser godmanskap ska tillämpas. Som god man ska du företräda barnet och ta till vara barnets intresse i olika angelägenheter. Det finns dock inget stadgande i FB som ger dig som god man eller vårdnadshavare behörighet att öppna ett brev som är adresserat direkt till barnet. Detta även om öppnandet är ett led i företräda barnet. 

Föreligger en nödsituation, så att fara hotar barnets liv, hälsa eller egendom och du öppnar barnets post för att försöka undanröja faran, kan det föreligga grund för ansvarsfrihet enligt 24 kap. 4 § BrB. För att ansvarsfrihet ska föreligga krävs dock att det är försvarligt att du öppnar brevet. D.v.s. att faran motiverade ett öppnande av barnets post och att du inte hade möjlighet att undanröja faran på annat sätt, än genom att utan barnets tillåtelse, öppna barnets post.

Det är alltså förbjudet att olovligen öppna någon annans post, även brev adresserade till omyndiga. För att få göra det krävs att du som god man antingen har barn/ungas samtycke eller stöd i lagen annars anses man öppna posten olovligen vilket man kan dömas för.

För ungdomar som väntar på beslut  i asylärendet är varje dag av ovisshet en påfrestning  med hopp om det bästa men ängslan för det värsta och ett brev en god eller dålig underrättelse Som god man och vårdnadshavare vill du självklart kunna förklara innebörden i brev som kommer från Migrationsverket, Migrationsdomstolar eller Landsting för att undvika missförstånd. Om du anser att det är viktigt för att du ska kunna utföra ditt uppdrag som god man på bästa sätt och det kan motiveras med hänsyn till barnets bästa att du läser barnets post frågar barnet om samtycke till att öppna dennes post. Förklara vad svensk lag och Barnkonventionen säger om bar/ungas rättigheter och varför du vill kunna öppna posten. Om det finns ett samtycke kan det ske muntligen eller skriftligen men bevittnas i bägge fallen. Ett bevittnat skriftligt samtycke är att föredra för att undvika missförstånd. 

Förklara tillvägagångssättet för chefen för HVB hemmet, vuxna på EBO och familjehemmet. Var inte så säker på att dessa  gillar det här upplägget. För en del HVB, EBO och familjehem  kan det vara en alldeles ny ordning som kan uppfattas som en inskränkning av det som i många fall uppfattats som en självklar uppgift för personalen och att den gode mannen öppnar posten ett ifrågasättande av förtroendet för de som arbetar på boenden.

Statistik

Artiklar visade
1304322
Back to Top