Bortse inte från 400 000 års erfarenhet!

 

Problematiken kring fenomenet ”ensamkommande asylsökande barn” kan inte undgå någon. Bland vanligt folk varierar kunskap, förståelse, intresse för såväl de utsatta personerna som till stor del vid sin ankomst till Sverige är under 18 år, alltså barn. Ett flertal myndighetsfunktioner har att hantera den uppkomna och pågående situationen på ett rättssäkert och effektivt sätt.

Att gemene man har svårt att tolka, analysera och belysa alla effekter av att den stora mängd asylsökande barn utan vårdnadshavare kommer till vårt land är helt förståeligt. Situationen har varit och kommer fortsatt framöver vara fortsatt komplex med många inslag av frustration och ifrågasättande.

Att det inom berörda myndighetsfunktioner visar på stora brister i handläggning och samverkan är dock oacceptabelt. Som god man upplevs alltför ofta att ärenden hanteras inom tvivelaktigt yrkesmannaskap, dålig inlevelseförmåga, extremt ånga handläggningstider, dålig tillgänglighet samt tyvärr även brist på humanitärt förhållningssätt till asylsituationen – en situation som måste betraktas som en del av vårt samhälles vardag och verklighet.

 

I regeringsbeslutet 2016-06-30, Ju2015/08334/1.2 tas detta upp och bl.a uttrycks att ”Justitiekanslern har vid flera tillfällen vid sin granskning av länsstyrelserna pekat på att tillsynen över överförmyndarna inte uppfyller lagens krav i alla delar av landet och att detta inte är acceptabelt”.

 

Alla som söker asyl och vid ankomst till Sverige på något sätt gör det troligt genom att hävda sin ålder till under 18 år skall skyndsamt tilldelas en god man. Enkelt uttryckt ”i Sverige skall inget barn någonsin vara utan vårdnadshavare”.

 

För att säkra syfte och ändamål enligt ovan finns lagar och förordningar som tydligt anger den gode mannens befogenheter, förväntningar och skyldigheter, t ex Lagen om ensamkommande barn, Loeb och Föräldrabalken, Fb. Delar av denna formalia är mer eller mindre fortlöpande föremål för översyn, justering för att anpassas till rådande verklighet. Våra politiker jobbar naturligtvis löpande med frågan – som det så fint heter.

 

Funktionen god man (A) skall personifieras av rättrådiga medborgare utsedda av kommunernas Överförmyndarfunktion (B) som i sin tur uppdragsstyrs av respektive läns Länsstyrelse (C).

 

Genom att inte vara anställd av någon myndighet utan verksam utifrån en i princip ideell frivillig bas har den gode mannen tilldelats en mycket viktig, okränkbar roll i vårt samhälle. Det kanske mest centrala i gode mannens uppdrag är att vara en fungerande ställföreträdare för barnets biologiska förälder. Kvalitetskravet skall ställas högt och vara ledstjärnan för gode mannen.

God man ges i sin funktion mycket långtgående befogenhet att i juridisk mening fungera som just den oberoende, engagerade och uppriktiga person som en väl fungerande biologiska förälder förväntas utgöra i vårt moderna, demokratiska samhälle. God man utgör tveklöst en fundamental del av samhällets garanti för samhällets rättssäkerhet garanteras!

 

Den asylsökandes skyddsskäl skall utredas korrekt och noggrant av Migrationsverket. Detta fullgörs inte alltid enligt verkets egna utredningar vilket är anmärkningsvärt. Om detta beror på bristande kunskap om kulturella, religiösa, och etniska strukturer i de länder som är aktuella får nog verket svar på genom enkel internrevision.

Professionellt juridiskt stöd säkerställs genom att det asylsökande barnet ges tillgång till ett offentlig biträde, ofta advokat, vilket säkerställer ett ovärderligt stöd under asylprövningen. Härvid skapas en konkret förutsättning för att rättssäkerheten beaktas på avsett sätt.

Den gode mannen skall vara tillgänglig, aktiv och insiktsfull samt agera som en rättrådig  vårdnadshavare genom hela asylprocessen vilket säkerställer ett viktigt stöd för barnet.

Nu till dilemmat!

Kunskapen om den gode mannens roll och formella status upplevs som skrämmande låg på många håll i myndighetssfären enligt vittnesmål från många, många gode män. Om det beror av ointresse eller bristande utbildning kan diskuteras men alldeles uppenbart behövs kraftfulla åtgärder.

 

Kvaliteten hos redan tillsatta gode män är tyvärr alltför ofta ytterst tveksam vilket är mycket allvarligt. Ett gott samarbete etableras ej vilket skapar grogrund för missnöje, praktiska problem och negativ påverkan på asylprocess och etablering i samhället. Ett förhållande som inte rimmar med samhällets avsikt.

Fem (5) saker ser jag tydligt som problem i detta sammanhang:

1.Urvalet av god man  (A) sker ofta alltför okritiskt.

2.Utbildningen för gode män är nära nog obefintlig på sina håll, relevanta tester och form av examination saknas genomgående.

3. Tillsynen från Överförmyndarna (B) är i praktisk mening otillräcklig.

4. Länsstyrelsen (C) som har till uppgift att utöva tillsyn över  Överförmyndarna nyttjar alltför trubbiga verktyg, har begränsade resurser för granskning, analys och åtgärd eftersom heltäckande underlag helt enkelt saknas. Vad jag förstår sker tillsynen uteslutande på ett administrativt plan där siffertyngda data värderas.

5. Samverkan mellan berörda är inte alltid självklar och öppenhet i attityd och informationshantering saknas beklagligtvis ofta mellan aktörer.

 

Alltså, om inte Överförmyndaren (B) har kunskap och resurser att tillämpa en kritisk och konstruktiv rekryteringsprocess för gode män, saknar praktisk möjlighet att följa upp (utöva tillsyn) över den redan tillsatte gode mannen (A) är stora samhällsproblem tyvärr en verklighet.

Detta begränsar naturligtvis möjlighet för Länsstyrelsen (C) att utöva tillämpad tillsyn över Överförmyndaren (B) då inget relevant underlag föreligger Verksamheten blir inte kvalitetssäkrad!

 

Jag anser, till stor del  baserat på erfarenhet, att den kunskapsbank som väl etablerade och erfarna gode män besitter i mycket större grad borde beaktas av samhället för rådgivning och

översyn av nuvarande system samt förslag till konstruktiva förbättringar.

 

Lite förenklat är vi tillsammans 10 000 (+) gode män med vardera c:a 40 år av livserfarenhet från utbildning, yrkesliv, föräldraskap, tillämpning av sociala värdegrunder o s v vilket gör 400 000 års erfarenhet!

 

Min uppmaning till de styrande i välfärdsstaten Sverige blir som följer:

Kvalitetssäkra rekrytering av gode män genom att modernisera och tydliggöra kravprofilen.

Etablera en funktionsorienterad (teori/praktik) utbildning med ”examination” för gode män.

Skapa bättre rutiner (resurser) hos Överförmyndarna för uppföljning och tillsyn av gode män.

Skärp rutiner hos alla Länsstyrelser beträffande tillämpad tillsyn av Överförmyndare.

Vidtag åtgärder i de fall gode män ”inte håller måttet”.

Tag vara den kompetens som etablerade erfarna gode män besitter, alltså negligera inte den kunskap, erfarenhet och insikt som 400 000 års erfarenhet erbjuder!

 

 

Samhällsnyttan av väl fungerande gode män och samverkan får aldrig underskattas. Likväl måste de negativa konsekvenser som dåligt fungerande gode män åsamkar samhället, inte minst det asylsökande  ensamkommande barnet, stävjas kompromisslöst.

 

Med vänlig hälsning

/ Åke Engman

 

Länsombud, Riksföreningen gode män vårdnadshavare, RGMV

Civicio Zero och A 28

I den eviga staden Rom med Vatikanstaten, Colosseum och närmare tre miljoner innevånare ligger i ett oansenligt område utmed järnvägen Cevicio Zero på Via dei Bruzi nr 10, cirka 2 km söder om Termini.
Civico Zero  är ett dagcenter för ensam kommande pojkar och flickor i åldrarna 12 till 18 år. Här finns duschar, toaletter, tvättmaskin/torktumlare, möjlighet till byte av kläder och datorer för Internet-anslutning. Civico Zero kan även hjälpa till med tolkning, social och medicinsk rådgivning och därtill är centret ett stöd för ungdomar som lever i ett utanförskap, väntar på besked i asylärenden eller fått avslag på sin ansökan. (Civicio Zero finns också i Milano, Turin och det senast öppnade i Catania på Sicilien. )

 



Rudolfo Mesaroli chef för verksamheten och Margherita Lodoli från Save the Children visade mig runt och informerade om verksamheten som varit igång sedan 2012.

Hit kommer ungdomar från Bangladesh, Ghana, Senegal, Elfenbenskusten och Gambia och ett flertal andra länder. För ungdomar från dessa länder är Italien vanligtvis slutmålet och dagcentret en oas där de kan få hjälp och träffa kompisar.
För ungdomar från Afghanistan, Somalia, Syrien, Eritrea, Etiopien är Italien bara en anhalt på vägen och när de skrapat ihop tillräckligt med pengar går färden vidare till Tyskland, England och de nordiska länderna. Men Sverige är inte längre det drömland det varit i många år, numera är Frankrike mer attraktivt.

Civico Zero är för ungdomarna en plats där de efter en mödosam resa genom många länder och över hav kan återhämta sig och få nya krafter för att ta sig vidare till det bestämda målet och som det hoppas, en bra framtid. 
Som de tre ungdomar från Afghanistan jag pratade med som vid datorn var i full färd med att informera sig om förhållandena i Sverige, kontakta nätverk  och planlägga den sista etappen mot målet efter en resa som kan ha pågått i över ett år.
På dagcentret kan de vid biljard-eller pingis bordet tillfälligt koppla bort tankarna på vardagens vedermödor och den kommande färden norrut mot en okänd framtid. 

För Muhammed var det annorlunda han hade precis återvänt till Italien efter att ha bott i Hudiksvall i två år. Men han trivdes inte i Sverige och trots att han fått PUT återvände han till Rom och var nöjd med det. 

 













För Thei, en artonåring från Senegal som nått målet att komma till Italien och fått ett arbete. Han arbetar på en turistbåt på Fiume Tevere och tjänar omkring fem hundra euro i månaden, säger han. 
För honom ser tillvaron ljus ut liksom för många andra som fått ett jobb men långt ifrån alla lyckas med det, Precis som i Sverige. Utan utbildning är chansen liten till en anställning eller finns inte alls. De  försöker klara den dagliga tillvaron och få mat för dagen genom att sälja solglasögon och selfie till turister, arbetar som guider utanför Vatikanen eller säljer besökspaket till de många turistattraktionerna  mot provision. För dem som inte lyckats med att fä ett dåligt betalt tillfälligt arbete kan tvingas prostituera sig eller sälja droger och riskerar också att själva hamna i ett missbruk.





Natthärbärge

A 28 center ligger vid Via Aniene 28, centralt i Rom inte så långt ifrån Ostiense tågstationen som är en samlingsplats för många från Afghanistan. A 28 startade i december 2012 och erbjuder samma tjänster som dagcentret på Via dei Bruzi men är även ett natt härbärge där ensamkommande kan få mat och möjlighet att övernatta 1-3 dygn eller längre. Här får de sova i en riktig säng under några nätter och känna att de behandlas med värdighet kanske för första gången sedan resan ut i världen påbörjades.
Men inte sällan övernattar man tillsammans med kompisar i stadens grönområden som också blir träffpunkter där man hänger när målen inte uppnåtts och framtiden är avlägsen. Eller fördriver dagarna med att titta på turister vid buss-och tågstationen 
Stazione di Roma Termini.


 ( A 28 har senare flyttat till en annan adress och Civicio Zero renoverats och inretts med 
hjälp från IKEA)

https://www.savethechildren.it/cosa-facciamo/progetti/civicozero-roma

 










Civicio Zero och A 28
I den eviga staden Rom med Vatikanstaten, Colosseum och närmare tre miljoner innevånare ligger i ett oansenligt område utmed järnvägen Cervicio Zero på Via dei Bruzi nr 10, cirka 2 km söder om Termini.
Civico Zero  är ett dagcenter för ensam kommande pojkar och flickor i åldrarna 12 till 18 år. Här finns duschar, toaletter, tvättmaskin/torktumlare, möjlighet till byte av kläder och datorer för Internet-anslutning. Civico Zero kan även hjälpa till med tolkning, social och medicinsk rådgivning och är därtill är centret ett stöd för ungdomar som lever i ett utanförskap, väntar på besked i asylärenden eller fått avslag på sin ansökan. 

Rudolfo Mesaroli chef för verksamheten och Margherita Lodoli från Save the Children visade mig runt och informerade om verksamheten som varit igång sedan 2012.


Hit kommer ungdomar från Bangladesh, Ghana, Senegal, Elfenbenskusten och Gambia och ett flertal andra länder. För ungdomar från dessa länder är Italien vanligtvis slutmålet och dagcentret en oas där de kan få hjälp och träffa kompisar.
För ungdomar från Afghanistan, Somalia, Syrien, Eritrea, Etiopien är Italien bara en anhalt på vägen och när de skrapat ihop tillräckligt med pengar går färden vidare till Tyskland, England och de nordiska länderna främst Sverige.

Civico Zero är för dem en plats där de efter en mödosam resa genom många länder och över hav kan återhämta sig och få nya krafter för att ta sig vidare till det bestämda målet och som det hoppas en bra framtid. Som de tre ungdomar från Afghanistan jag pratade med som vid datorn var i full färd med att informera sig om förhållandena i Sverige, kontakta nätverk  och planlägga den sista etappen mot målet efter en resa som kan ha pågått i flera år.

På dagcentret kan de vid biljard-eller pingis bordet tillfälligt koppla bort tankarna på vardagens vedermödor och den kommande färden norrut mot en okänd framtid. 

För Muhammed var det annorlunda han hade precis återvänt till Italien efter att ha bott i Hudiksvall i två år. Men han trivdes inte i Sverige och trots att han fått PUT återvände han till Rom och var nöjd med det. 











För Thei, en artonåring från Senegal som nått målet att komma till Italien och fått ett arbete. Han arbetar på en turistbåt på Fiume Tevere och tjänar omkring tusen euro i månaden, säger han.
För honon ser tillvaron ljus ut liksom för många andra som fått ett jobb men långt ifrån alla lyckas med det, precis som i Sverige. Utan utbildning är chansen liten till en anställning eller finns inte alls så de  försöker klara den dagliga tillvaron och få mat för dagen genom att sälja solglasögon och selfie till turister, arbetar som guider utanför Vatikanen  och säljer besökspaket till de många turistattraktionerna  mot provision. För dem som inte lyckats med dettvingas prostituera sig eller sälja droger och risker också att själva hamna i ett missbruk.




 

 







Natthärbärge

A 28 center ligger vid Via Aniene 28, centralt i Rom inte så långt ifrån Ostiense tågstationen som är en samlingsplats för många från Afghanistan. A 28 startade i december 2012 och erbjuder samma tjänster som dagcentret på Via dei Bruzi men är även ett natt härbärge där ensamkommande kan få mat och möjlighet att övernatta 1-3 dygn eller längre. Här får de sova i en riktig säng under några nätter och känna att de behandlas med värdighet kanske för första gången sedan resan ut i världen påbörjades. Men inte sällan övernatter man tillsammans med kompisar i stadens grönområden som också blir träffpunkter där man hänger när målen inte uppnåtts och framtiden är avlägsen. Eller fördriver dagarna med att tiita på turister vid buss-och tågstationen Stazione di Roma Termini.





J Samuelsson, god man 2015-09-25

  

 

Delegering

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om delegering förtydligas delegeringsförfarandet. Sjuksköterska kan, enligt Patientsäkerhetslagen och SOSFS 1997:14, delegera arbetsuppgifter till annan befattningshavare som hon bedömt har tillräckliga kunskaper för uppgiften.
Delegering innebär att någon som tillhör hälso- och sjukvårds-personalen och som är formellt kompetent för en medicinsk arbetsuppgift överlåter denna till annan person som saknar formell men har reel kompetens för uppgiften.

Formell kompetens 

Formell kompetens innebär legitimation för yrket. Sjuksköterskan är den som har formell kompetens gällande uppgifter i läkemedelshanteringen.

Reel kompetens

Reel kompetens innebär att någon genom praktisk yrkes-erfarenhet eller genom fortbildning erhållit kompetens för den uppgift som avses att delegeras. 

 

Delegeringsbeslut

 

I kommunens hälso- och sjukvård får en sjuksköterska, genom delegering överlåta åt en annan personal att iordningställa och administrera läkemedel eller andra sjukvårdsåtgärder. En förutsättning för delegering är att en god och säker vård av den boende/brukaren kan garanteras. Även sjukgymnaster och arbetsterapeuter kan delegera arbetsuppgifter till annan personal. Delegering bör ske restriktivt och efter säkerställande av den aktuella personens kompetens, erfarenhet, noggrannhet, omdöme och lämplighet i övrigt.

Delegeringar ska vara skriftliga, personliga, tidsbestämda och ska regelbundet omprövas.

Innan delegeringen ska den som vill delegera en uppgift till dig ge information om författningar och den medicinskt ansvariga sjuksköterskans (MAS) riktlinjer om delegering, läkemedelshantering och avvikelsehantering för att du ska förstå vad delegering innebär.

Den som delegerar en arbetsuppgift ansvarar för sitt beslut. Vid delegering måste alltid den som delegerat en arbetsuppgift förvissa sig om att den som delegerats arbetsuppgiften kan utföra den på ett tillfredsställande sätt.

Den som får en delegering och saknar kunskap för uppgiften är skyldig att informera sjuksköterskan om att hon/han inte klarar uppgiften. Vid en delegering får man inte åta sig en uppgift som man bedömer sig inte vara kompetent att utföra

 

Delegeringsbeslut skall vara klart definierade, personliga och skriftliga. Beslut om delegering av arbetsuppgift kan gälla för enstaka tillfällen eller för en begränsad tid - dock högst 1 år. Delegeringsbeslutet bör förvaras minst tre år.

Den som delegerat en arbetsuppgift skall kontinuerligt bevaka att uppgiften fullgörs på sätt som är förenligt med god vård och säker vård. Om beslutet inte längre är förenligt med god och säker vård skall det omedelbart återkallas.

Delegering är personlig, vikarie på tjänsten övertar inte den delegerade arbetsuppgiften. Den som fått en delegering får aldrig delegera vidare till någon annan.

Delegeringsbestämmelserna gäller oavsett om delegeringen sker inom den egna organisationen eller över en verksam-

hetsgräns. Arbetsledare och MAS skall underrättas om de delegeringar som sker inom verksamhetsområdet.

Områdeschef informerar personal vid nyanställning att läke-

medel ej får ges utan delegering.

Lämnar den som fattat beslut om delegering sin befattning upphör beslutet att gälla. Efterträdaren tar ställning till om delegeringsbeslutet fortfarande gäller. Om uppgiftsmottagaren tillfälligt är tjänstledig, kan delegationsbeslutet gälla om giltighetstiden fortfarande löper då denne återinträder i tjänst.

 

Checklista delegering 

1. Genomgång av - Föreskrifter och allmänna råd om delegering av arbetsuppgifter.

2. Genomgång av läkemedelshantering i hälso- och sjukvård.

3. Genomgång av Apodos-systemet och hur en dosett fungerar.

4. Genomgång av olika administrationsformer.

5. Praktisk administrering (överlämnade under överinseende) innefattande kontroll av namn - datum - klockslag.

6. Genomgång av vikten av rapportering till sjuksköterskan vid förändringar i den boendes tillstånd.

7. Kunskapsprov. 

8. Genomgång av dokumentation i samband med överlämnandet av läkemedel.

9. Lämna ut rutiner vid överlämnandet av läkemedel.

 

 

 

 

Delegering av iordningställande av läkemedel

Enligt läkemedelshantering i hälso- och sjukvård, kan sjuksköterska endast delegera iordningställande och administrering (överlämnandet) av följande läkemedel:

receptfritt tarmreglerande läkemedel

injektion av insulin med insulinpenna

överlämna iordningställda läkemedelsdoser

läkemedel som av tillverkan färdigställts för att överlämnas direkt till den boende (exempelvis flaskor med ögondroppar eller nässpray, tuber med klysma samt inhalator med inhala-
tionspulver)

vidbehovs läkemedel, vid akuta kända situationer (se nedan).

 

Stående ordinationer av flytande läkemedel
Iordningställande av flytande läkemedel som ej avses i ovanstående text, kan generellt ej delegeras. Dock kan undantag göras efter sjuksköterskans bedömning till undersköterska/vårdbiträde som har goda kunskaper och kännedom om vårdtagarens behov. Delegeringen görs skriftligt. Försiktighet bör iakttas vad gäller delegering av iordning-
ställande av haldoldr, cicordinol och antibiotika.

Blankett
Delegation av läkemedelsordination gällande pandemisk influensa, influensa- och pneumokockvaccination

Lagstöd
Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård (SOSFS 1997:14)
Föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering (SOSFS 2001:01)
Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659)
Ändring i föreskriften om läkemedelshantering (SOSFS 2001:17)
Ändring i föreskriften om läkemedelshantering (SOSFS 2005:24)

Definition av egenvård

Med egenvård menas en hälso- och sjukvårdsåtgärd, som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att en person själv kan utföra.

Den egenvård som personen själv utför eller med hjälp av någon annan räknas inte som hälso- och sjukvård. Läkare och övrig legitimerad

hälso- och sjukvårdspersonals bedömning, planering och uppföljning av egenvården är alltid hälso- och sjukvård.

 

Bedömning

Vilka åtgärder som utgör egenvård kan inte anges generellt utan är beroende av omständigheterna i varje enskilt fall. Bedömningen kan endast

göras av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom det egna ansvarsområdet.

Bedömning och planering av egenvård skall alltid ske i samråd med patienten. Bedömningen kan bli olika för samma patient och åtgärd beroende

på var patienten befinner sig i vårdkedjan.

Bedömningen skall utgå ifrån patientens:

1. 2. 3.

Fysiska hälsa (funktionsförmåga) Psykiska hälsa ( t ex minne, koncentration, förståelse) Livssituation (t ex fysisk miljö, sociala förhållande)


Riskanalys

I bedömningen ska en riskanalys ingå. Om analysen visar att det finns risk för att patienten skadas får en hälso- och sjukvårdsåtgärd inte

bedömas som egenvård.


Läkemedel

Om patienten inte har förmåga att förstå och klara av att sköta sin medicinering själv ska den alltid utföras av hälso- och sjukvårdspersonal och

åtgärden kan därför aldrig bedömas som egenvård. I dessa fall gäller Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om

läkemedelshantering inom hälso- och sjukvårdens tillämpas.

4Om läkemedelshanteringen är bedömd som egenvård men den enskilde är i behov av praktisk hjälp/handräckning, kan patienten ansöka om

bistånd enligt socialtjänstlagen.

 

Dokumentation

Egenvårdsbedömningen ska dokumenteras i patientens journal och ska beskriva följande:

 Vilken åtgärd som har bedömts som egenvård  Vem som ska utföra egenvården  Hur information och instruktioner skall ges till dem som 

ska utföra egenvården

 Vem ska kontaktas om något oförutsett händer t ex att patienten utsätts för skada.  Vem ska kontaktas om patientens situation förändras. 

 Vem som skall följa upp egenvårdsbedömningen  Hur och när egenvården ska följas upp.

 När en omprövning av egenvården ska göras Patienten ska få en kopia av egenvårdsbedömningen, som kan vara ett utdrag ur journalen

eller dokumenterad på en särskild blankett (bilaga 1)


Bistånd socialtjänstlagen (SoL)

Har patienten behov av hjälp med att utföra egenvårdsåtgärderna kan han/hon ansöka om bistånd för praktisk hjälp/handräckning med egenvård. Ansökan görs till kommunernas socialtjänst med egenvårdsbedömningen som underlag för beslut.

Minnesanteckningar 2015-0505, Rebecka Jacobsson god man och vårdnadshavare

Vid Nätverksträff hos Överförmyndaren i Linköping



BARNPENSION OCH EFTERLEVANDESTÖD presenterades av Birgit Karlsson från Pensions myndigheten.


Websida för detta:
https://www.pensionsmyndigheten.se/Barnpension.html

Barnpension kan sökas för de barn som har mist en eller båda sina föräldrar. Då våra ensamkommande barn saknar föräldrar som arbetat i Sverige så söker man efterlevandestöd istället.

Ansökningsblanketten för ensamkommande barn, där föräldrarna aldrig har bott i Sverige heter
PM 8535


Länk till blanketter:
https://www.pensionsmyndigheten.se/Blanketter.html

Beloppet som kan betalas ut är fn 1483 kr/månad (skattefritt) och kan betalas ut retroaktivt 2 år tillbaka men barnet måste ha fått PUT för att komma ifråga. Beloppet blir dubbelt om barnet mist båda sina föräldrar. Skulle det vara så att föräldrarna sedan dyker upp och uppgifterna är falska skall pengarna återbetalas.

Barnet räknas som barn tom 18 års ålder eller så länge barnet studerar på gymnasienivå. Jag är lite osäker på om det kan gälla upp till 20 eller 21 år, det framgick inte så tydligt.


Med ansökan skall uppgifter om den avlidne föräldern bifogas. 

Fullständigt namn

Födelsetid (år-månad-dag)

Dödsdatum och orsak


Detta skall styrkas med handlingar från t ex kyrkan och även ”på heder och samvete”.

En lång diskussion följde om svårigheten att få fram exakta födelsetider och handlingar som passar Svenska myndigheter. Spekulationer om migrationsverkets utredning med barnets berättelse kan ligga till grund för beslut gjordes.

Bland de gode män på plats fanns de som lyckats få stödet för sina barn. Detta utan de handlingar vi normalt lämnar in i svensk byråkrati.

Det som kan ersätta utländska dokument är:

Tydlig förklaring till varför barnet inte vet förälderns födelsetid

Vilken kultur kring födelsetid/dödsfall som finns i det aktuella landet

Berättelse kring dödsfallet, vad barnet vet och kan berätta

Svårigheter och ansträngningar som vidtagits för att hitta bevis


Bedömning görs från fall till fall. Vi gode män rekommenderades att söka. Handläggningstiden verkar vara lång, kanske upp till 1 år.

Efterlyses: god man-jour för ensamkommande
Det behövs en god man-jour som kan rycka ut när till exempel en ensamkommande ungdom behöver prata med en myndighet. Det tycker god-man föreningar och polisens ungdomssektion i Malmö. När en ensamkommande minderårig kille eller tjej antingen har utsatts för brott, måste vittna eller är misstänkt för brott så behöver en god man kopplas in. Det händer att polisen av olika skäl inte får tag på denne vilket kan förhala och försvåra utredningen. Därför behövs en jourhavande god man som kan rycka ut vid behov - det anser två god man-föreningar som vi varit i kontakt med och polisen håller med.
– Jag tror det är en väldigt god idé. Jag upplever att ibland är den tillgängligheten inte alls så bra som vi önskar, säger Jonas Bergman, gruppchef för polisens ungdomssektion i Malmö. (SR 2018-01-28)

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=god%20man%20jour&programid=3632&filter=false

Asylsökande kan köpa kläder på second hand

Kammarrätten i Jönköping fastslår i en dom, mål nr 683-11, 2011-09-28, att det är rimligt att asylsökande under utredningstiden ges en lägre standard än de som är stadigvarande bosatta i landet. Kammarrätten konstaterar att rätten till särskilt bidrag ska tillämpas restriktivt.
Av 5 § förordningen om mottagande av asylsökande m.fl framgår att dagersättning  ska täcka kostnader för bland annat kläder och skor. I 7 § anges att särskilt bidrag enligt 18 § , lagen om mottagande av asylsökande LMA m.fl ska lämnas för kostnader som uppstår på grund av särskilda behov. Hit hör kostnader som är nödvändiga för en dräglig livsföring, exempelvis kostnader för vinterkläder.
An lagmotiven till LMA framgår det även att det är rimligt att asylsökande under utredningstiden ges en lägre standard än de som är stadigvarande bosatta i landet. (prop. 1993/94 s.47 och 100.) 
Kammarrätten i Jönköping, meddelad 2011-09-28, mål nr 683-11.

Skicka pengar till hemlandet

Det förekommer att ensamkommande unga genom olika kanaler skickar dagsersättningar och CSN pengar till anhöriga i hemlandet för att bidra till deras försörjning och för att betala skulder till smugglare för resan till Sverige som ofta sker på kredit eller bekostats med lån från släktingar och klaner.  
I vilken omfattning bidrag skickas från Sverige, i stället för att komma ungdomen till godo, är oklart liksom beloppens storlek. 
Det anges inte i några lagar eller förordningar att det skulle vara förbjudet eller finnas ett stöd för att ungdomar skickar pengar till hemlandet.
Men det framgår av lagstiftning och förordningar , att ersättningar från MV är avsedda för asylsökandes personliga bevov och bidrag från CSN för deras försörjning (även familjen om den finns i landet) under studietiden i Sverige. Således inte för att betala skulder till smugglare och andra långivare eller som försörjningshjälp till anhöriga i hemlandet.

Ingen enhetlig grupp

Ensamkommande unga betraktas ofta som en enhetlig grupp och benämns som asylsökande ensamkommande barn alternativt flyktingbarn. Men de kommer från ett sjuttiotal olika länder från världens olika hörn med kulturella olikheter och skillnader i uppväxtvillkor. För ungdomarna kan vistelsen i Sverige bli omvälvande och  komplicerad inte minst när det gäller ekonomiska förhållanden och vanan att hanter pengar och planera 
En del vill leva ett västerländskt tonårsliv och prioriterar inköp av snygga kläder och de senaste mobilmodellerna och ägnar ingen tanke åt anhöriga eller kanske inte har några. Andra är medvetna om de krav som finns och plikten att bidra till familjens försörjning. Kanske känner de även skam och skuld för att ha det materiellt bättre än familjen i hemlandet och skickar därför pengar.
Många gånger har ungdomarna inget val när familjens skuldbörda läggs på deras axlar och blir deras ansvar. De är tvungna att skicka pengar eftersom smugglare och långivares bestämda krav på återbetalning, oftast i likvida medel men också genom tjänster, följs av hot om repressalier mot ungdomen eller familjen om betalningarna int sköts.

Ekonomiska förutsättningar

Asylsökande ensamkommande ungdomar har oftast inte pengar eller värdesaker med sig vid ankomsten till Sverige och har då rätt till en behovsprövad dagsersättning och särskild ersättning vid angelägna behov under väntetiden på beslut om utvisning eller uppehållstillstånd.
Ersättningsnivåerna som varit oförändrade sedan 1994 styrs av lagen om mottagande av asylsökande m.fl.
Vid beslut om uppehållstillstånd är ungdomen normalt berättigad till studiemedel och i vissa fall bidrag från socialtjänsten.

 

Aktuella Ersättningsnivåer

Vanligtvis placeras ensamkommande unga på ett HVB om de inte på egen hand ordnat med ett boende (EBO) hos personer som är släkt eller vänner eller uppger sig vara det.

Vid placering på ett HVB utgår en ersättning från MV med cirka 740 kr i månaden och vid eget boende cirka 1800 varav drygt 1000 kronor är en omkostnadsdel.

För ungdomar som under väntetiden bor i ett familjehem utgår cirka 740 kronor per månad från MV plus omkring 300 kr som betalas av socialtjänsten.

Dagersättningen är avsedd för personliga behov som exempel kläder, skor, medicin och fritid.

Om ungdomen får permanent uppehållstillstånd övergår myndigheternas ekonomiska ansvar från MV till socialtjänsten.
Om ungdomen skall utvisas eller avvisas alternativt överföras upphör ersättningen av det skälet.

 

CSN och studiemedel

Ensamkommande ungdomar är efter ansökan berättigade  till grundläggande svenskt studiestöd om de har uppehållstillstånd, är minst sexton år och studerar på heltid på en gymnasieskola (läser in grundskolans kursplan på ett introduktionsprogram) eller har antagits på ett yrkesinriktat eller högskoleförberedande nationellt gymnasieprogram, alternativt studerar på folkhögskola eller Komvux. 
Studiebidraget kan sägas vara en förlängning av barnbidraget och är ett kombinerat försörjningsstöd för ungdomen själv och familjen under studietiden fram till andra terminen då ungdomen fyllt 20 år.
Studiebidraget är idag 1050 kronor som CSN  för ett normalt läsår betalar ut under perioden september-december och januari-juni månadsvis. Det finns även möjlighet att ansöka om ett extra tillägg på 855 per månad vilket flertalet gode män/sfv gör och som CSN i regel beviljar.

Budget


En god man/sfv har ansvar att se till ungdomens bästa i alla avseenden även när det gäller ekonomiska frågor. Ibland uppstår oenighet och konflikter eftersom din uppfattning om vad som är bäst inte nödvändigtvis delas av ungdomen som vill ha tillgång till de bidrag som utbetalas och själv disponera över dem. 

Ibland framförs önskemålet med hänvisning till att andra gode män gör så alternativt, att de själva är kapabla och vuxna nog att planera sina inköp och sparande. Om du är helt säker på att han/hon klarar av att ”hushålla” med pengarna, kan du möjligen på prov under en kort tid under övervakning och med krav på ungdomen om att redovisa kvitton på inköp och kontoutdrag, gå med på det. 

Men en troligtvis bättre idé är, att tillsammans med ungdomen prata om vilka förutsättningar som gäller och  eventuella krav från anhöriga om bistånd och avbetalning på skuldbördan. Om det är möjligt kontaktas familjen så att de får klart för sig varför ungdomen inte kan skicka pengar. 

Efter att ha klargjort förutsättningarna och flera omsorgsfulla samtal går det i regel bättre att sakligt planera hur ersättningar, särskilda bidrag och CSN pengar skall användas. Till exempel hur mycket som skall avsättas för klädinköp, sparas för framtida behov i förekommande fall och hur stor den månadspeng som ungdomen fritt kan disponera över varje månad ska vara.

Om ungdomen vill använda månadspengen eller del av den, efter det att egna behov tillgodosetts, för att skicka pengar till familjen är det inget som hindrar det. 

Eget förtjänade pengar kan ungdomen också fritt disponera över och skicka till familjen i hemlandet.

 

Vem bestämmer över pengarna

Även om utbetalningarna av bidragen är ställda till ungdomen innebär inte det, att de har rätt att fritt disponera pengarna. Gode mannen/stv har däremot den rätten och har dessutom skyldighet att göra det och på bästa sätt förvalta pengarna och i princip bestämma hur de skall användas. Ungdomen skall självklart involveras i ekonomiska frågor och beroende på ålder och mognad tillsammans med dig planera och bestämma hur pengarna skall användas. Att klargöra vad bidragen är avsedda för, ditt ansvar i sammanhanget och tillsammans med ungdomen göra en budget för nödvändiga inköp, sparande för framtida behov och en överenskommen månadspeng kan öka förståelsen för pengars värde och möjliggöra för ungdomen att ta ansvar för ekonomin. Men än en gång det är du som har bestämmanderätten och sista ordet i ekonomiska frågor även om ungdomen hävdar att han/hon själv vill ha pengarna inte sällan md hänvisning till, att andra får det och kanske för att familjen eller okända vuxna i ungdomens omgivning kräver det. 

Det studie-och extra bidrag som ungdomen har rätt till är en kombination av  ett personligt stöd och ett stöd till familjen. Juridiskt sätt är det du som god man/stv och ungdomen som utgör familjen i Sverige även om ett bra familjehem eller EBO i praktiken är ungdomens hem och i bästa fall av ungdomen kan upplevas som en familj.
Tingsrätten har genom att utse dig till särskilt förordnad vårdnadshavare överlåtit vårdnadsansvaret till dig och familjen har ingen bestämmanderätt över ungdomen  eller juridisk rätt till de bidrag ungdomen beviljats.
Hur angeläget det än kan vara att hjälpa familjen är det ungdomens bästa som är ditt ansvar och därför skall bidragen användas för det ändamål de är avsedda för, ungdomens behov. Men ungdomens bästa kan också vara att hjälpa familjen men det ska vara ett mindre belopp som tas från månadspengen.

Kommuner tar hem "sina barn" 

En omplacering kan bli aktuell om ensamkommande barn/unga (ebu) och gode män/vårdnadshavare (GM/SFV) framför välgrundade önskemål om en omplacering, boendet begär att socialtjänsten ska omplacera ebu av olika orsaker,  fyller 18 år eller får sin ålder uppskriven av Migrationsverket och har inte uppehållstillstånd,  begår brott eller missbrukar droger och tingsrätten kan då på socialtjänsten begäran besluta om ett omhändertagande enligt LVU och då kommunen vill ta hem ”sina barn.

Under hösten 2015 registrerades över 24000 ensamkommande barn/unga (ebu) asylsökande vilket ställde stora krav på kommunerna att snabbt ordna boende för dessa vilket man i regel inte klarade av. För att lösa boendefrågan och i brist på egna platser i kommunen köpte socialtjänsten platser på HVB och familjehem i andra kommuner vilket var en mycket kostsam lösning men kommunerna hade inget val och tvingades  betala mellan 3000-7000 kronor per dygn för varje barn som utplacerades jämfört med en kostnad på 1300-1900 kronor i den egna kommunen.

När kommunerna efterhand kan erbjuda  platser är det förståligt att de av ekonomiska skäl vill ta tillbaka de som utplacerats eftersom kostnaderna då blir avsevärt mindre men orsaken kan även vara att man anser att ebu får det bättre i olika avseenden i hemkommunen men i  vissa fall görs även bedömningen att en återflytt till hemkommunen är olämplig och ebu får vara kvar trots kostnaderna. 


Om  boendet uppfyller de krav som kan ställas vad avser verksamhet och kostnader kan det vara en bra lösning, om ebu själva vill det, får vara kvar i en miljö de kan ha anpassat sig till även om en omplacering kvalitativt kan vara ett något bättre alternativ. Socialtjänsten bör därför utnyttja möjligheten  till överflyttningar av ärenden mellan kommunerna enligt vad som anges i SoL 10 kap 2§ förutsatt att vissa kriterier är uppfyllda alternativt teckna underleverantörs- avtal direkt med anordnare av familjehem eller HVB.
Men finns det goda skäl för kommunen att ta hem "sina barn" utifrån en objektiv bedömning med hänsyn till olika omständigheter och det kan anses vara det bästa ska det ske som en process  och inte som en "akututryckning"  som överraskar såväl ebu som GM/SFV om det inte stått klart att placeringen varit tillfällig.

Oavsett det ena eller andra har här ställföreträdaren ett stort ansvar att medverka och objektivt förklara  vad som talar för en flytt och vad som talar emot och att stödja ebu beslut om det är rimligt utan att blanda in personliga önskemål i frågan, men också att ställa rimliga krav på ebu  och att samarbeta med socialtjänsten.

 
Barn/ungas bästa eller sämsta

Liksom GM/SFV ska socialtjänsten se till ebu bästa. Utifrån den gemensamma målsättningen borde en konstruktiv samverkan vara möjlig. Men det förutsätter att ställföreträdare har förståelse för vad som åligger tjänstemän inom förvaltningar och myndigheter och till kostnader som kan uppstå för olika åtgärder och socialtjänsten tar hänsyn  till det ansvar som följer uppdraget och att en god man ställning tillmäts den betydelse lagstiftaren avsett och  inte minst till vad ebu vill. 

Men oenighet om vad som kan anses vara det bästa, oklarheter om GM/SFV bestämmanderätt och bristfällig information kan innebära att åtgärder för ebu i stället blir det sämsta och frågan om en återflytt till hemkommunen blir mer att likna vid en vårdnadstvist mellan  föräldrar där tonen är hätsk, präglas av anklagelser, oförståelse och där barnets situation glöms bort eller kommer i andra hand.   

Det är olyckligt och kan möjligen förklaras av att  GM/SFV kan ha uppfattningen att de rättigheter och skyldigheter som följer uppdraget innebär en obegränsad handlingsfrihet, att han eller hon står över tjänstemän inom myndigheter och förvaltningar och har en absolut vetorätt. Eller att socialtjänsten omdömeslöst väljer att använda "maktspråk" och bestämmer att ta hem "sina barn" med hänvisning till att socialnämnden bestämt så och den information SKL ger i frågan. Sådana inställningar och uppfattningar försvårar en samsyn och för GM/SFV kan ebu bästa mer komma att handla om en strid mot socialtjänsten, som utifrån vad de är ålagda, ser GM/SFV som besvärliga, ovilliga att samarbeta och kan begära att GM/SFV entledigas. Och i stället för en saklig diskussion om vad som är den bästa lösningen utifrån en bedömning där alla faktorer beaktas, säger man upp avtalet med boende, anmäler ebu som försvunna och uppmanar GM/SFV att överklaga.


Om den gode mannen i sådana fall väljer att ta strid med stöd av hur 
bestämmanderätten uppfattas, vad JO beslutat och ekb vilja kan det bli rättsliga instanser som avgör frågan vilket är en kostsam och tidskrävande process som innebär en lång tid i ovisshet för de som är berörda och generellt sätt inte kan anses vara det bästa varken för ebu, ställföreträdare eller socialtjänst.  


Man kan tycka att  professionella tjänstemän inom socialtjänsten med SKL i ryggen borde kunna visa större skicklighet i sitt sätt att gå tillväga i många fall och i stället för gång efter annan komma i konflikt med GM/SFV som på ideell grund handlar efter bästa förmåga och försöka uppnå konsensus. Erfarenheter från mindre lyckade försök att ta hem ekb borde kunna ligga till grund för att utveckla en alternativ metodik med ett tillvägagångssätt anpassat till olika omständigheter och en pedagogisk inriktning, om det behovet finns. Vilket kan vara fallet om om ekb företräds av gode män som förordnades under den stora inströmningen 2015 som har en bristfällig eller ingen utbildning alls och således saknar både tillräcklig kunskap och erfarenhet för att känna sig säker i sin roll och kan avgöra vad som är bäst för ekb och vilka åtgärder som bör vidtas. Det kan också gälla  för socialsekreterare som i många fall är nyanställda och kan sakna kunskap om problematiken med ekb och GM/SFV ställning.

Kompetenta barn/unga

För ebu kan en eventuell flytt till hemkommunen innebära ett ovälkommet uppbrott från en miljö de hunnit anpassa sig till eller ett välkommet i de fall man inte trivs och i det enskilda fallet kanske inte genomförbart för att det inte är lämpligt. Deras bästa kan  i det enskilda fallet vara att bli kvar eller flytta till hemkommunen beroende på olika omständigheter.

Förståelse för vad som åligger tjänstemän inom förvaltningar och myndigheter och till kostnader som kan uppstå för olika åtgärder kan man även ha rätt att förvänta sig av ebu beroende på ålder och mognad. De har rätt till relevant information, att komma till tals, vara delaktiga och kunna påverka beslut när socialtjänsten planerar åtgärder som rör dem. Men rättigheter innebär även skyldigheter att inte ensidigt se på saker och ting utifrån det egna perspektivet utan även från andras. 

Den förmågan har ebu och i de flesta fall  även en vilja att hjälpa till och göra rätt för sig men också "rätten" att  som tonåring vara besvärlig och  sätta sig på tvären av olika anledningar. Vilket mycket väl kan hända om de känner sig särbehandlade och inte vid omsorgsfulla samtal fått saker och ting förklarade för sig eller i enstaka fall kanske påverkats i en riktning av mindre rättrådiga gode män eller av andra vuxna som kan ha egna intressen i saken, och därför inte följer sin egen vilja. I alla händelser finns det ingen anledning att underskatta deras förmåga att göra rätt, ta ansvar och medverka till en omplacering och för GM/SFV att ställa rimliga krav.

 

Vad gäller?

Det är olyckligt att SKL ger motstridig information om gode mäns bestämmande rätt. Å ena sidan säger man i anvisningar om uppdraget som god man för ensamkommande :"Att vara god man för ensamkommande barn innebär att företräda barnet i både vårdnadshavare och förmyndares ställe. Det betyder att den gode mannen har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barnets angelägenheter, personliga såväl som ekonomiska och rättsliga. Den gode mannen fungerar som en spindel i nätet och ska se till att barnet får en bra första tid i Sverige."


Å andra sidan ges information till kommunerna som har möjlighet att "ta hem sina barn :  "... Av de beslut som socialnämnden fattat om tillfälliga placeringar i avvaktan på att anvisningskommunen själv ska ta hand om ”sina” barn följer att så ska ske. Det finns flera rättsfall där det fastslås att placeringskommunen har rätt att ”ta hem” de barn som placerats i andra kommuner, även om dessa bott i andra kommuner i flera år. Då placeringskommunen/anvisningskommunen har egna boenden ska ungdomarna återföras till denna.Vid dessa tillfällen har God män inte den rättsliga behörigheten att motsätta sig att barnen omplaceras i placerings kommunen/anvisningskommunen. Däremot ska gode männen informeras och vidtalas..."

Av Lag om god man för ensamkommande barn (2005:429) framgår att en god man har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barn/ungas personliga angelägenheter som ekonomi, utbildning och boende och  av ett  beslut JO meddelat 2016-02-04, dnr 578-2015, att: "om den unge motsätter sig omplaceringen kan nämnden inte utan vidare besluta att barnet ska flytta. Att besluta om en omplacering utan barnets samtycke skulle stå i strid med kravet i 3 kap. 5 § SoL att insatser med stöd av socialtjänstlagen bygger på frivillighet från den enskildes sida. Om ett barn som företräds av en god man för ensamkommande barn har fyllt 15 år följer av 11 kap. 10 § SoL att både den gode mannen och barnet ska behandlas som parter i ett ärende som rör barnet hos socialnämnden. Det innebär att den gode mannen inte ensam företräder barnet när socialnämnden ska besluta om t.ex. omplacering av barnet. Han eller hon ska alltså ges möjlighet att komma till tals under utredningen och även ges möjlighet att yttra sig innan socialnämnden fattar ett beslut i ärendet. Om den unge motsätter sig omplaceringen kan nämnden inte utan vidare besluta att barnet ska flytta."

 
Kammarrätten i Jönköping
Ett ensamkommande barn ansökte genom sin gode man om att få komma till ett annat familjehem. Anledningen var bl.a. att den unge kände vantrivsel, hade för lite att göra, fick mat som denne inte ville äta och att familjen inte talade samma språk som den unge. Både förvaltningsrätten och kammarrätten avslog den unges begäran. Bl.a. ansåg kammarrätten i sina skäl att vantrivseln kunde vara åldersadekvat för en fjortonåring och ett uttryck för saknaden efter den egna familjen som inte fått rätt attkomma till Sverige. Några uppgifter om missförhållanden i hemmet hade inte heller framkommit varför pojken var tillförsäkrad en skälig levnadsnivå i det nuvarande familjehemmet.
Kammarrätten i Jönköping, mål nr 1989-15, meddelad 2016-04-06.

Seriösa gode män är engagerade och kompetenta i olika avseenden men saknar i regel juridisk utbildning. De måste kunna förlita sig på att den information som ges är korrekt och fullständig. Motsatsen skapar förvirring och försvårar en nödvändig samverkan med socialtjänsten. SKL och kommunerna har här ett särskilt ansvar att bidra med relevant information och anvisningar till såväl Socialtjänsten som till ställföreträdare och dessutom uppmana inblandade aktörer att försöka uppnå konsensus. Det skulle också vara till hjälp i sammanhanget om överförmyndaren/nämnden inte förordnade olämpliga personer som gode män, entledigar dem som  tagit ett stort antal uppdrag enbart för att tjäna pengar och ersätta dessa med intresserade seriösa personer ochinte besluta om omplaceringar när ebu inte företräds av en närvarande  god man.

SKL kommenterar situationen med att kommunerna tar hem "sina" barn, kan uppfattas som en sammanfattning och kant anses klargörande varken för socialnämnder eller ställföreträdare. Även om det på många håll funnits en osäkerhet om kommunens rätt, vilket egentligen aldrig borde behöva ufrågasättas, har det inte varit det huvudsakliga problemet. Problemet handlar om hur kommunerna väljer att gå tillväga för att verkställa beslut om omplaceringar och hurvida vad som sägs i SoL och Socialtjänstförordningen tillämpas korrekt.

God man för ensamkommande barn och boendefrågor

 Flera överförmyndare har under året uppgett till oss att kommuner börjat flytta ”hem” ensamkommande barn som tidigare anvisats till en annan kommun. Viss oklarhet verkar råda kring vilken bestämmanderätt den gode mannen och barnet har i dessa frågor och vi vill därför belysa några ställningstaganden i ämnet.


Gode män likställs med vårdnadshavare
JO har i ett beslut (dnr 5778-2015) skrivit om detta. Ärendet handlar om omplacering av två ensamkommande barn som vid tidpunkten var över 15 år gamla och där varken dem eller deras gode man blev tillfrågade om flytten. JO skriver att enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, får både barn över 15 år och vårdnadshavare ställning som part i ett ärende hos socialnämnden. Enligt JO likställs gode mannen med en vårdnadshavare och har getts samma befogenheter som en sådan. Om ett barn över 15 år motsätter sig en omplacering kan socialnämnden i kommunen inte utan vidare besluta att barnet ska flytta då insatser enligt SoL bygger på frivillighet. Socialtjänsten borde därför både ha samrått med gode mannen och hämtat in samtycke från barnen innan de fattade beslut om omplacering.

Barnet har inte en ovillkorlig rätt att få en viss bestämd insats av socialnämnden

I ett beslut från Kammarrätten i Göteborg (mål nr 4272-15) har en fråga om byte av boendeform för ensamkommande barn hanterats. Barnet – som vid tidpunkten var under 15 år – placerades i ett familjehem i en annan kommun. Socialnämnden uppgav efter en tid att det inte var en fast placering och erbjöd plats på ett boende för ensamkommande barn i den egna kommunen. Den gode mannen och barnet tackade nej till placeringen och ansökte om att barnet skulle få fortsätta bo i ett familjehem. Socialnämnden beslutade att avslå ansökan, beslutet överklagades och Kammarrätten prövade därför frågan om barnet hade behov av att bo i familjehem eller om ett HVB-hem var tillräckligt. Kammarrätten skriver i domskälen att vid bedömningen av lämplig insats ska hänsyn tas till den enskildes önskemål, men att hen inte har någon ovillkorlig rätt att få en viss bestämd insats. Kammarrätten bedömde att barnets behov av stöd och vård kunde tillgodoses genom en placering på ett HVB-hem.

Socialnämnden avgör vad barnet är i behov av för insats, medan insatsen i sig bygger på frivillighet

Som vi tolkar kammarrättens dom så behandlar den endast frågan om barnet hade rätt till en viss insats enligt SoL (familjehem). Kammarrätten för inget resonemang om vilken roll en god man har när det gäller frågan om var ett barn ska bo.

Av domen framgår att om en god man (som enligt JO likställs med en vårdnadshavare) ansöker om en viss insats enligt SoL, eller om det annars ska prövas om ett barn har rätt till en sådan, är det socialnämnden som ska göra bedömningen av behovet. Vare sig den gode mannen eller barnet har en ovillkorlig rätt att välja en specifik insats. Om socialnämnden vid ett tillfälle kommit fram till att barnet är i behov av en viss placering, till exempel i ett familjehem, kan alltså socialnämnden i ett senare skede komma fram till att barnet inte längre är i behov av den specifika insatsen. Barnet kan då behöva flytta.

Insatser enligt SoL bygger dock på frivillighet och socialnämnden kan därför, enligt JO, inte utan vidare placera ett barn i en ny insats. De måste först samråda med gode mannen och hämta in samtycke från barnet, om hen hunnit fylla 15 år. (SKL Nyheter för överförmyndare 2016-06.23)

En ny förvaltningslag som gäller alla statliga myndigheter (inklusive Migrationsverket) trädde i kraft den 1 juli 2018. Lagen stärker den enskildes ställning vid kontakt med myndigheter genom enklare och modernare regler, ökad rättssäkerhet och snabbare ärendehantering.

Den nya förvaltningslagen innehåller bland annat krav på myndigheternas agerande vid långsam handläggning. Myndigheterna har nu fått större ansvar att informera om långa handläggningstider.

Enligt 9 § förvaltningslagen ska ett ärende handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt. Bedömer myndigheten att avgörandet i ett ärende som inletts av en person blir kraftigt försenat ska myndigheten enligt 11 § underrätta parten om detta. Av underrättelsen ska framgå anledningen till förseningen.

Ett ärende ska enligt 12 § förvaltningslagen avgöras av första instans inom sex månader. Om det har gått sex månader från det att personens ärende påbörjades får man skriftligen begära att myndigheten avgör ärendet. Myndigheten ska då, inom 4 veckor från den dag då begäran kom in, antingen avgöra ärendet eller avslå begäran i ett beslut som kan överklagas.

Det har visat sig vara effektivt att begära ett sådant avgörande i ärenden som är klara för beslut, till exempel ansökan om familjeåterförening där man redan fått vänta orimligt länge och det enda som återstår är att fatta beslut. Däremot så brukar Migrationsverket avslå begäran om man har sökt asyl och ännu inte blivit kallad till en asylutredning.

Migrationsverket har utarbetat två enkla blanketter (på svenska och på engelska) som ska användas för en begäran om att avgöra ärende:

https://www.migrationsverket.se/download/18.1ef19f6e163f45d340aa51/1531145027494/270011%20Begäran%20om%20att%20avgöra%20ärende_sv.pdf

https://www.migrationsverket.se/download/18.1ef19f6e163f45d340aa52/1531145012596/271011%20Request%20to%20conclude%20a%20case_en.pdf

Jag bifogar även länken till den nya förvaltningslagen.

https://lagen.nu/2017:900

Med vänliga hälsningar

Irina Dolin

Advokat

Advokatfirman Dolin AB

Svärdvägen 21

182 33 Danderyd

Tel: 08-755 00 55

Fax: 08-755 10 50

Mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Web: www.dolin.se

Statistik

Artiklar visade
1304305
Back to Top