Delegering

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om delegering förtydligas delegeringsförfarandet. Sjuksköterska kan, enligt Patientsäkerhetslagen och SOSFS 1997:14, delegera arbetsuppgifter till annan befattningshavare som hon bedömt har tillräckliga kunskaper för uppgiften.
Delegering innebär att någon som tillhör hälso- och sjukvårds-personalen och som är formellt kompetent för en medicinsk arbetsuppgift överlåter denna till annan person som saknar formell men har reel kompetens för uppgiften.

Formell kompetens 

Formell kompetens innebär legitimation för yrket. Sjuksköterskan är den som har formell kompetens gällande uppgifter i läkemedelshanteringen.

Reel kompetens

Reel kompetens innebär att någon genom praktisk yrkes-erfarenhet eller genom fortbildning erhållit kompetens för den uppgift som avses att delegeras. 

 

Delegeringsbeslut

 

I kommunens hälso- och sjukvård får en sjuksköterska, genom delegering överlåta åt en annan personal att iordningställa och administrera läkemedel eller andra sjukvårdsåtgärder. En förutsättning för delegering är att en god och säker vård av den boende/brukaren kan garanteras. Även sjukgymnaster och arbetsterapeuter kan delegera arbetsuppgifter till annan personal. Delegering bör ske restriktivt och efter säkerställande av den aktuella personens kompetens, erfarenhet, noggrannhet, omdöme och lämplighet i övrigt.

Delegeringar ska vara skriftliga, personliga, tidsbestämda och ska regelbundet omprövas.

Innan delegeringen ska den som vill delegera en uppgift till dig ge information om författningar och den medicinskt ansvariga sjuksköterskans (MAS) riktlinjer om delegering, läkemedelshantering och avvikelsehantering för att du ska förstå vad delegering innebär.

Den som delegerar en arbetsuppgift ansvarar för sitt beslut. Vid delegering måste alltid den som delegerat en arbetsuppgift förvissa sig om att den som delegerats arbetsuppgiften kan utföra den på ett tillfredsställande sätt.

Den som får en delegering och saknar kunskap för uppgiften är skyldig att informera sjuksköterskan om att hon/han inte klarar uppgiften. Vid en delegering får man inte åta sig en uppgift som man bedömer sig inte vara kompetent att utföra

 

Delegeringsbeslut skall vara klart definierade, personliga och skriftliga. Beslut om delegering av arbetsuppgift kan gälla för enstaka tillfällen eller för en begränsad tid - dock högst 1 år. Delegeringsbeslutet bör förvaras minst tre år.

Den som delegerat en arbetsuppgift skall kontinuerligt bevaka att uppgiften fullgörs på sätt som är förenligt med god vård och säker vård. Om beslutet inte längre är förenligt med god och säker vård skall det omedelbart återkallas.

Delegering är personlig, vikarie på tjänsten övertar inte den delegerade arbetsuppgiften. Den som fått en delegering får aldrig delegera vidare till någon annan.

Delegeringsbestämmelserna gäller oavsett om delegeringen sker inom den egna organisationen eller över en verksam-

hetsgräns. Arbetsledare och MAS skall underrättas om de delegeringar som sker inom verksamhetsområdet.

Områdeschef informerar personal vid nyanställning att läke-

medel ej får ges utan delegering.

Lämnar den som fattat beslut om delegering sin befattning upphör beslutet att gälla. Efterträdaren tar ställning till om delegeringsbeslutet fortfarande gäller. Om uppgiftsmottagaren tillfälligt är tjänstledig, kan delegationsbeslutet gälla om giltighetstiden fortfarande löper då denne återinträder i tjänst.

 

Checklista delegering 

1. Genomgång av - Föreskrifter och allmänna råd om delegering av arbetsuppgifter.

2. Genomgång av läkemedelshantering i hälso- och sjukvård.

3. Genomgång av Apodos-systemet och hur en dosett fungerar.

4. Genomgång av olika administrationsformer.

5. Praktisk administrering (överlämnade under överinseende) innefattande kontroll av namn - datum - klockslag.

6. Genomgång av vikten av rapportering till sjuksköterskan vid förändringar i den boendes tillstånd.

7. Kunskapsprov. 

8. Genomgång av dokumentation i samband med överlämnandet av läkemedel.

9. Lämna ut rutiner vid överlämnandet av läkemedel.

 

 

 

 

Delegering av iordningställande av läkemedel

Enligt läkemedelshantering i hälso- och sjukvård, kan sjuksköterska endast delegera iordningställande och administrering (överlämnandet) av följande läkemedel:

receptfritt tarmreglerande läkemedel

injektion av insulin med insulinpenna

överlämna iordningställda läkemedelsdoser

läkemedel som av tillverkan färdigställts för att överlämnas direkt till den boende (exempelvis flaskor med ögondroppar eller nässpray, tuber med klysma samt inhalator med inhala-
tionspulver)

vidbehovs läkemedel, vid akuta kända situationer (se nedan).

 

Stående ordinationer av flytande läkemedel
Iordningställande av flytande läkemedel som ej avses i ovanstående text, kan generellt ej delegeras. Dock kan undantag göras efter sjuksköterskans bedömning till undersköterska/vårdbiträde som har goda kunskaper och kännedom om vårdtagarens behov. Delegeringen görs skriftligt. Försiktighet bör iakttas vad gäller delegering av iordning-
ställande av haldoldr, cicordinol och antibiotika.

Blankett
Delegation av läkemedelsordination gällande pandemisk influensa, influensa- och pneumokockvaccination

Lagstöd
Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård (SOSFS 1997:14)
Föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering (SOSFS 2001:01)
Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659)
Ändring i föreskriften om läkemedelshantering (SOSFS 2001:17)
Ändring i föreskriften om läkemedelshantering (SOSFS 2005:24)

Definition av egenvård

Med egenvård menas en hälso- och sjukvårdsåtgärd, som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att en person själv kan utföra.

Den egenvård som personen själv utför eller med hjälp av någon annan räknas inte som hälso- och sjukvård. Läkare och övrig legitimerad

hälso- och sjukvårdspersonals bedömning, planering och uppföljning av egenvården är alltid hälso- och sjukvård.

 

Bedömning

Vilka åtgärder som utgör egenvård kan inte anges generellt utan är beroende av omständigheterna i varje enskilt fall. Bedömningen kan endast

göras av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom det egna ansvarsområdet.

Bedömning och planering av egenvård skall alltid ske i samråd med patienten. Bedömningen kan bli olika för samma patient och åtgärd beroende

på var patienten befinner sig i vårdkedjan.

Bedömningen skall utgå ifrån patientens:

1. 2. 3.

Fysiska hälsa (funktionsförmåga) Psykiska hälsa ( t ex minne, koncentration, förståelse) Livssituation (t ex fysisk miljö, sociala förhållande)


Riskanalys

I bedömningen ska en riskanalys ingå. Om analysen visar att det finns risk för att patienten skadas får en hälso- och sjukvårdsåtgärd inte

bedömas som egenvård.


Läkemedel

Om patienten inte har förmåga att förstå och klara av att sköta sin medicinering själv ska den alltid utföras av hälso- och sjukvårdspersonal och

åtgärden kan därför aldrig bedömas som egenvård. I dessa fall gäller Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om

läkemedelshantering inom hälso- och sjukvårdens tillämpas.

4Om läkemedelshanteringen är bedömd som egenvård men den enskilde är i behov av praktisk hjälp/handräckning, kan patienten ansöka om

bistånd enligt socialtjänstlagen.

 

Dokumentation

Egenvårdsbedömningen ska dokumenteras i patientens journal och ska beskriva följande:

 Vilken åtgärd som har bedömts som egenvård  Vem som ska utföra egenvården  Hur information och instruktioner skall ges till dem som 

ska utföra egenvården

 Vem ska kontaktas om något oförutsett händer t ex att patienten utsätts för skada.  Vem ska kontaktas om patientens situation förändras. 

 Vem som skall följa upp egenvårdsbedömningen  Hur och när egenvården ska följas upp.

 När en omprövning av egenvården ska göras Patienten ska få en kopia av egenvårdsbedömningen, som kan vara ett utdrag ur journalen

eller dokumenterad på en särskild blankett (bilaga 1)


Bistånd socialtjänstlagen (SoL)

Har patienten behov av hjälp med att utföra egenvårdsåtgärderna kan han/hon ansöka om bistånd för praktisk hjälp/handräckning med egenvård. Ansökan görs till kommunernas socialtjänst med egenvårdsbedömningen som underlag för beslut.

Minnesanteckningar 2015-0505, Rebecka Jacobsson god man och vårdnadshavare

Vid Nätverksträff hos Överförmyndaren i Linköping



BARNPENSION OCH EFTERLEVANDESTÖD presenterades av Birgit Karlsson från Pensions myndigheten.


Websida för detta:
https://www.pensionsmyndigheten.se/Barnpension.html

Barnpension kan sökas för de barn som har mist en eller båda sina föräldrar. Då våra ensamkommande barn saknar föräldrar som arbetat i Sverige så söker man efterlevandestöd istället.

Ansökningsblanketten för ensamkommande barn, där föräldrarna aldrig har bott i Sverige heter
PM 8535


Länk till blanketter:
https://www.pensionsmyndigheten.se/Blanketter.html

Beloppet som kan betalas ut är fn 1483 kr/månad (skattefritt) och kan betalas ut retroaktivt 2 år tillbaka men barnet måste ha fått PUT för att komma ifråga. Beloppet blir dubbelt om barnet mist båda sina föräldrar. Skulle det vara så att föräldrarna sedan dyker upp och uppgifterna är falska skall pengarna återbetalas.

Barnet räknas som barn tom 18 års ålder eller så länge barnet studerar på gymnasienivå. Jag är lite osäker på om det kan gälla upp till 20 eller 21 år, det framgick inte så tydligt.


Med ansökan skall uppgifter om den avlidne föräldern bifogas. 

Fullständigt namn

Födelsetid (år-månad-dag)

Dödsdatum och orsak


Detta skall styrkas med handlingar från t ex kyrkan och även ”på heder och samvete”.

En lång diskussion följde om svårigheten att få fram exakta födelsetider och handlingar som passar Svenska myndigheter. Spekulationer om migrationsverkets utredning med barnets berättelse kan ligga till grund för beslut gjordes.

Bland de gode män på plats fanns de som lyckats få stödet för sina barn. Detta utan de handlingar vi normalt lämnar in i svensk byråkrati.

Det som kan ersätta utländska dokument är:

Tydlig förklaring till varför barnet inte vet förälderns födelsetid

Vilken kultur kring födelsetid/dödsfall som finns i det aktuella landet

Berättelse kring dödsfallet, vad barnet vet och kan berätta

Svårigheter och ansträngningar som vidtagits för att hitta bevis


Bedömning görs från fall till fall. Vi gode män rekommenderades att söka. Handläggningstiden verkar vara lång, kanske upp till 1 år.

Efterlyses: god man-jour för ensamkommande
Det behövs en god man-jour som kan rycka ut när till exempel en ensamkommande ungdom behöver prata med en myndighet. Det tycker god-man föreningar och polisens ungdomssektion i Malmö. När en ensamkommande minderårig kille eller tjej antingen har utsatts för brott, måste vittna eller är misstänkt för brott så behöver en god man kopplas in. Det händer att polisen av olika skäl inte får tag på denne vilket kan förhala och försvåra utredningen. Därför behövs en jourhavande god man som kan rycka ut vid behov - det anser två god man-föreningar som vi varit i kontakt med och polisen håller med.
– Jag tror det är en väldigt god idé. Jag upplever att ibland är den tillgängligheten inte alls så bra som vi önskar, säger Jonas Bergman, gruppchef för polisens ungdomssektion i Malmö. (SR 2018-01-28)

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=god%20man%20jour&programid=3632&filter=false

Asylsökande kan köpa kläder på second hand

Kammarrätten i Jönköping fastslår i en dom, mål nr 683-11, 2011-09-28, att det är rimligt att asylsökande under utredningstiden ges en lägre standard än de som är stadigvarande bosatta i landet. Kammarrätten konstaterar att rätten till särskilt bidrag ska tillämpas restriktivt.
Av 5 § förordningen om mottagande av asylsökande m.fl framgår att dagersättning  ska täcka kostnader för bland annat kläder och skor. I 7 § anges att särskilt bidrag enligt 18 § , lagen om mottagande av asylsökande LMA m.fl ska lämnas för kostnader som uppstår på grund av särskilda behov. Hit hör kostnader som är nödvändiga för en dräglig livsföring, exempelvis kostnader för vinterkläder.
An lagmotiven till LMA framgår det även att det är rimligt att asylsökande under utredningstiden ges en lägre standard än de som är stadigvarande bosatta i landet. (prop. 1993/94 s.47 och 100.) 
Kammarrätten i Jönköping, meddelad 2011-09-28, mål nr 683-11.

Skicka pengar till hemlandet

Det förekommer att ensamkommande unga genom olika kanaler skickar dagsersättningar och CSN pengar till anhöriga i hemlandet för att bidra till deras försörjning och för att betala skulder till smugglare för resan till Sverige som ofta sker på kredit eller bekostats med lån från släktingar och klaner.  
I vilken omfattning bidrag skickas från Sverige, i stället för att komma ungdomen till godo, är oklart liksom beloppens storlek. 
Det anges inte i några lagar eller förordningar att det skulle vara förbjudet eller finnas ett stöd för att ungdomar skickar pengar till hemlandet.
Men det framgår av lagstiftning och förordningar , att ersättningar från MV är avsedda för asylsökandes personliga bevov och bidrag från CSN för deras försörjning (även familjen om den finns i landet) under studietiden i Sverige. Således inte för att betala skulder till smugglare och andra långivare eller som försörjningshjälp till anhöriga i hemlandet.

Ingen enhetlig grupp

Ensamkommande unga betraktas ofta som en enhetlig grupp och benämns som asylsökande ensamkommande barn alternativt flyktingbarn. Men de kommer från ett sjuttiotal olika länder från världens olika hörn med kulturella olikheter och skillnader i uppväxtvillkor. För ungdomarna kan vistelsen i Sverige bli omvälvande och  komplicerad inte minst när det gäller ekonomiska förhållanden och vanan att hanter pengar och planera 
En del vill leva ett västerländskt tonårsliv och prioriterar inköp av snygga kläder och de senaste mobilmodellerna och ägnar ingen tanke åt anhöriga eller kanske inte har några. Andra är medvetna om de krav som finns och plikten att bidra till familjens försörjning. Kanske känner de även skam och skuld för att ha det materiellt bättre än familjen i hemlandet och skickar därför pengar.
Många gånger har ungdomarna inget val när familjens skuldbörda läggs på deras axlar och blir deras ansvar. De är tvungna att skicka pengar eftersom smugglare och långivares bestämda krav på återbetalning, oftast i likvida medel men också genom tjänster, följs av hot om repressalier mot ungdomen eller familjen om betalningarna int sköts.

Ekonomiska förutsättningar

Asylsökande ensamkommande ungdomar har oftast inte pengar eller värdesaker med sig vid ankomsten till Sverige och har då rätt till en behovsprövad dagsersättning och särskild ersättning vid angelägna behov under väntetiden på beslut om utvisning eller uppehållstillstånd.
Ersättningsnivåerna som varit oförändrade sedan 1994 styrs av lagen om mottagande av asylsökande m.fl.
Vid beslut om uppehållstillstånd är ungdomen normalt berättigad till studiemedel och i vissa fall bidrag från socialtjänsten.

 

Aktuella Ersättningsnivåer

Vanligtvis placeras ensamkommande unga på ett HVB om de inte på egen hand ordnat med ett boende (EBO) hos personer som är släkt eller vänner eller uppger sig vara det.

Vid placering på ett HVB utgår en ersättning från MV med cirka 740 kr i månaden och vid eget boende cirka 1800 varav drygt 1000 kronor är en omkostnadsdel.

För ungdomar som under väntetiden bor i ett familjehem utgår cirka 740 kronor per månad från MV plus omkring 300 kr som betalas av socialtjänsten.

Dagersättningen är avsedd för personliga behov som exempel kläder, skor, medicin och fritid.

Om ungdomen får permanent uppehållstillstånd övergår myndigheternas ekonomiska ansvar från MV till socialtjänsten.
Om ungdomen skall utvisas eller avvisas alternativt överföras upphör ersättningen av det skälet.

 

CSN och studiemedel

Ensamkommande ungdomar är efter ansökan berättigade  till grundläggande svenskt studiestöd om de har uppehållstillstånd, är minst sexton år och studerar på heltid på en gymnasieskola (läser in grundskolans kursplan på ett introduktionsprogram) eller har antagits på ett yrkesinriktat eller högskoleförberedande nationellt gymnasieprogram, alternativt studerar på folkhögskola eller Komvux. 
Studiebidraget kan sägas vara en förlängning av barnbidraget och är ett kombinerat försörjningsstöd för ungdomen själv och familjen under studietiden fram till andra terminen då ungdomen fyllt 20 år.
Studiebidraget är idag 1050 kronor som CSN  för ett normalt läsår betalar ut under perioden september-december och januari-juni månadsvis. Det finns även möjlighet att ansöka om ett extra tillägg på 855 per månad vilket flertalet gode män/sfv gör och som CSN i regel beviljar.

Budget


En god man/sfv har ansvar att se till ungdomens bästa i alla avseenden även när det gäller ekonomiska frågor. Ibland uppstår oenighet och konflikter eftersom din uppfattning om vad som är bäst inte nödvändigtvis delas av ungdomen som vill ha tillgång till de bidrag som utbetalas och själv disponera över dem. 

Ibland framförs önskemålet med hänvisning till att andra gode män gör så alternativt, att de själva är kapabla och vuxna nog att planera sina inköp och sparande. Om du är helt säker på att han/hon klarar av att ”hushålla” med pengarna, kan du möjligen på prov under en kort tid under övervakning och med krav på ungdomen om att redovisa kvitton på inköp och kontoutdrag, gå med på det. 

Men en troligtvis bättre idé är, att tillsammans med ungdomen prata om vilka förutsättningar som gäller och  eventuella krav från anhöriga om bistånd och avbetalning på skuldbördan. Om det är möjligt kontaktas familjen så att de får klart för sig varför ungdomen inte kan skicka pengar. 

Efter att ha klargjort förutsättningarna och flera omsorgsfulla samtal går det i regel bättre att sakligt planera hur ersättningar, särskilda bidrag och CSN pengar skall användas. Till exempel hur mycket som skall avsättas för klädinköp, sparas för framtida behov i förekommande fall och hur stor den månadspeng som ungdomen fritt kan disponera över varje månad ska vara.

Om ungdomen vill använda månadspengen eller del av den, efter det att egna behov tillgodosetts, för att skicka pengar till familjen är det inget som hindrar det. 

Eget förtjänade pengar kan ungdomen också fritt disponera över och skicka till familjen i hemlandet.

 

Vem bestämmer över pengarna

Även om utbetalningarna av bidragen är ställda till ungdomen innebär inte det, att de har rätt att fritt disponera pengarna. Gode mannen/stv har däremot den rätten och har dessutom skyldighet att göra det och på bästa sätt förvalta pengarna och i princip bestämma hur de skall användas. Ungdomen skall självklart involveras i ekonomiska frågor och beroende på ålder och mognad tillsammans med dig planera och bestämma hur pengarna skall användas. Att klargöra vad bidragen är avsedda för, ditt ansvar i sammanhanget och tillsammans med ungdomen göra en budget för nödvändiga inköp, sparande för framtida behov och en överenskommen månadspeng kan öka förståelsen för pengars värde och möjliggöra för ungdomen att ta ansvar för ekonomin. Men än en gång det är du som har bestämmanderätten och sista ordet i ekonomiska frågor även om ungdomen hävdar att han/hon själv vill ha pengarna inte sällan md hänvisning till, att andra får det och kanske för att familjen eller okända vuxna i ungdomens omgivning kräver det. 

Det studie-och extra bidrag som ungdomen har rätt till är en kombination av  ett personligt stöd och ett stöd till familjen. Juridiskt sätt är det du som god man/stv och ungdomen som utgör familjen i Sverige även om ett bra familjehem eller EBO i praktiken är ungdomens hem och i bästa fall av ungdomen kan upplevas som en familj.
Tingsrätten har genom att utse dig till särskilt förordnad vårdnadshavare överlåtit vårdnadsansvaret till dig och familjen har ingen bestämmanderätt över ungdomen  eller juridisk rätt till de bidrag ungdomen beviljats.
Hur angeläget det än kan vara att hjälpa familjen är det ungdomens bästa som är ditt ansvar och därför skall bidragen användas för det ändamål de är avsedda för, ungdomens behov. Men ungdomens bästa kan också vara att hjälpa familjen men det ska vara ett mindre belopp som tas från månadspengen.

Kommuner tar hem "sina barn" 

En omplacering kan bli aktuell om ensamkommande barn/unga (ebu) och gode män/vårdnadshavare (GM/SFV) framför välgrundade önskemål om en omplacering, boendet begär att socialtjänsten ska omplacera ebu av olika orsaker,  fyller 18 år eller får sin ålder uppskriven av Migrationsverket och har inte uppehållstillstånd,  begår brott eller missbrukar droger och tingsrätten kan då på socialtjänsten begäran besluta om ett omhändertagande enligt LVU och då kommunen vill ta hem ”sina barn.

Under hösten 2015 registrerades över 24000 ensamkommande barn/unga (ebu) asylsökande vilket ställde stora krav på kommunerna att snabbt ordna boende för dessa vilket man i regel inte klarade av. För att lösa boendefrågan och i brist på egna platser i kommunen köpte socialtjänsten platser på HVB och familjehem i andra kommuner vilket var en mycket kostsam lösning men kommunerna hade inget val och tvingades  betala mellan 3000-7000 kronor per dygn för varje barn som utplacerades jämfört med en kostnad på 1300-1900 kronor i den egna kommunen.

När kommunerna efterhand kan erbjuda  platser är det förståligt att de av ekonomiska skäl vill ta tillbaka de som utplacerats eftersom kostnaderna då blir avsevärt mindre men orsaken kan även vara att man anser att ebu får det bättre i olika avseenden i hemkommunen men i  vissa fall görs även bedömningen att en återflytt till hemkommunen är olämplig och ebu får vara kvar trots kostnaderna. 


Om  boendet uppfyller de krav som kan ställas vad avser verksamhet och kostnader kan det vara en bra lösning, om ebu själva vill det, får vara kvar i en miljö de kan ha anpassat sig till även om en omplacering kvalitativt kan vara ett något bättre alternativ. Socialtjänsten bör därför utnyttja möjligheten  till överflyttningar av ärenden mellan kommunerna enligt vad som anges i SoL 10 kap 2§ förutsatt att vissa kriterier är uppfyllda alternativt teckna underleverantörs- avtal direkt med anordnare av familjehem eller HVB.
Men finns det goda skäl för kommunen att ta hem "sina barn" utifrån en objektiv bedömning med hänsyn till olika omständigheter och det kan anses vara det bästa ska det ske som en process  och inte som en "akututryckning"  som överraskar såväl ebu som GM/SFV om det inte stått klart att placeringen varit tillfällig.

Oavsett det ena eller andra har här ställföreträdaren ett stort ansvar att medverka och objektivt förklara  vad som talar för en flytt och vad som talar emot och att stödja ebu beslut om det är rimligt utan att blanda in personliga önskemål i frågan, men också att ställa rimliga krav på ebu  och att samarbeta med socialtjänsten.

 
Barn/ungas bästa eller sämsta

Liksom GM/SFV ska socialtjänsten se till ebu bästa. Utifrån den gemensamma målsättningen borde en konstruktiv samverkan vara möjlig. Men det förutsätter att ställföreträdare har förståelse för vad som åligger tjänstemän inom förvaltningar och myndigheter och till kostnader som kan uppstå för olika åtgärder och socialtjänsten tar hänsyn  till det ansvar som följer uppdraget och att en god man ställning tillmäts den betydelse lagstiftaren avsett och  inte minst till vad ebu vill. 

Men oenighet om vad som kan anses vara det bästa, oklarheter om GM/SFV bestämmanderätt och bristfällig information kan innebära att åtgärder för ebu i stället blir det sämsta och frågan om en återflytt till hemkommunen blir mer att likna vid en vårdnadstvist mellan  föräldrar där tonen är hätsk, präglas av anklagelser, oförståelse och där barnets situation glöms bort eller kommer i andra hand.   

Det är olyckligt och kan möjligen förklaras av att  GM/SFV kan ha uppfattningen att de rättigheter och skyldigheter som följer uppdraget innebär en obegränsad handlingsfrihet, att han eller hon står över tjänstemän inom myndigheter och förvaltningar och har en absolut vetorätt. Eller att socialtjänsten omdömeslöst väljer att använda "maktspråk" och bestämmer att ta hem "sina barn" med hänvisning till att socialnämnden bestämt så och den information SKL ger i frågan. Sådana inställningar och uppfattningar försvårar en samsyn och för GM/SFV kan ebu bästa mer komma att handla om en strid mot socialtjänsten, som utifrån vad de är ålagda, ser GM/SFV som besvärliga, ovilliga att samarbeta och kan begära att GM/SFV entledigas. Och i stället för en saklig diskussion om vad som är den bästa lösningen utifrån en bedömning där alla faktorer beaktas, säger man upp avtalet med boende, anmäler ebu som försvunna och uppmanar GM/SFV att överklaga.


Om den gode mannen i sådana fall väljer att ta strid med stöd av hur 
bestämmanderätten uppfattas, vad JO beslutat och ekb vilja kan det bli rättsliga instanser som avgör frågan vilket är en kostsam och tidskrävande process som innebär en lång tid i ovisshet för de som är berörda och generellt sätt inte kan anses vara det bästa varken för ebu, ställföreträdare eller socialtjänst.  


Man kan tycka att  professionella tjänstemän inom socialtjänsten med SKL i ryggen borde kunna visa större skicklighet i sitt sätt att gå tillväga i många fall och i stället för gång efter annan komma i konflikt med GM/SFV som på ideell grund handlar efter bästa förmåga och försöka uppnå konsensus. Erfarenheter från mindre lyckade försök att ta hem ekb borde kunna ligga till grund för att utveckla en alternativ metodik med ett tillvägagångssätt anpassat till olika omständigheter och en pedagogisk inriktning, om det behovet finns. Vilket kan vara fallet om om ekb företräds av gode män som förordnades under den stora inströmningen 2015 som har en bristfällig eller ingen utbildning alls och således saknar både tillräcklig kunskap och erfarenhet för att känna sig säker i sin roll och kan avgöra vad som är bäst för ekb och vilka åtgärder som bör vidtas. Det kan också gälla  för socialsekreterare som i många fall är nyanställda och kan sakna kunskap om problematiken med ekb och GM/SFV ställning.

Kompetenta barn/unga

För ebu kan en eventuell flytt till hemkommunen innebära ett ovälkommet uppbrott från en miljö de hunnit anpassa sig till eller ett välkommet i de fall man inte trivs och i det enskilda fallet kanske inte genomförbart för att det inte är lämpligt. Deras bästa kan  i det enskilda fallet vara att bli kvar eller flytta till hemkommunen beroende på olika omständigheter.

Förståelse för vad som åligger tjänstemän inom förvaltningar och myndigheter och till kostnader som kan uppstå för olika åtgärder kan man även ha rätt att förvänta sig av ebu beroende på ålder och mognad. De har rätt till relevant information, att komma till tals, vara delaktiga och kunna påverka beslut när socialtjänsten planerar åtgärder som rör dem. Men rättigheter innebär även skyldigheter att inte ensidigt se på saker och ting utifrån det egna perspektivet utan även från andras. 

Den förmågan har ebu och i de flesta fall  även en vilja att hjälpa till och göra rätt för sig men också "rätten" att  som tonåring vara besvärlig och  sätta sig på tvären av olika anledningar. Vilket mycket väl kan hända om de känner sig särbehandlade och inte vid omsorgsfulla samtal fått saker och ting förklarade för sig eller i enstaka fall kanske påverkats i en riktning av mindre rättrådiga gode män eller av andra vuxna som kan ha egna intressen i saken, och därför inte följer sin egen vilja. I alla händelser finns det ingen anledning att underskatta deras förmåga att göra rätt, ta ansvar och medverka till en omplacering och för GM/SFV att ställa rimliga krav.

 

Vad gäller?

Det är olyckligt att SKL ger motstridig information om gode mäns bestämmande rätt. Å ena sidan säger man i anvisningar om uppdraget som god man för ensamkommande :"Att vara god man för ensamkommande barn innebär att företräda barnet i både vårdnadshavare och förmyndares ställe. Det betyder att den gode mannen har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barnets angelägenheter, personliga såväl som ekonomiska och rättsliga. Den gode mannen fungerar som en spindel i nätet och ska se till att barnet får en bra första tid i Sverige."


Å andra sidan ges information till kommunerna som har möjlighet att "ta hem sina barn :  "... Av de beslut som socialnämnden fattat om tillfälliga placeringar i avvaktan på att anvisningskommunen själv ska ta hand om ”sina” barn följer att så ska ske. Det finns flera rättsfall där det fastslås att placeringskommunen har rätt att ”ta hem” de barn som placerats i andra kommuner, även om dessa bott i andra kommuner i flera år. Då placeringskommunen/anvisningskommunen har egna boenden ska ungdomarna återföras till denna.Vid dessa tillfällen har God män inte den rättsliga behörigheten att motsätta sig att barnen omplaceras i placerings kommunen/anvisningskommunen. Däremot ska gode männen informeras och vidtalas..."

Av Lag om god man för ensamkommande barn (2005:429) framgår att en god man har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barn/ungas personliga angelägenheter som ekonomi, utbildning och boende och  av ett  beslut JO meddelat 2016-02-04, dnr 578-2015, att: "om den unge motsätter sig omplaceringen kan nämnden inte utan vidare besluta att barnet ska flytta. Att besluta om en omplacering utan barnets samtycke skulle stå i strid med kravet i 3 kap. 5 § SoL att insatser med stöd av socialtjänstlagen bygger på frivillighet från den enskildes sida. Om ett barn som företräds av en god man för ensamkommande barn har fyllt 15 år följer av 11 kap. 10 § SoL att både den gode mannen och barnet ska behandlas som parter i ett ärende som rör barnet hos socialnämnden. Det innebär att den gode mannen inte ensam företräder barnet när socialnämnden ska besluta om t.ex. omplacering av barnet. Han eller hon ska alltså ges möjlighet att komma till tals under utredningen och även ges möjlighet att yttra sig innan socialnämnden fattar ett beslut i ärendet. Om den unge motsätter sig omplaceringen kan nämnden inte utan vidare besluta att barnet ska flytta."

 
Kammarrätten i Jönköping
Ett ensamkommande barn ansökte genom sin gode man om att få komma till ett annat familjehem. Anledningen var bl.a. att den unge kände vantrivsel, hade för lite att göra, fick mat som denne inte ville äta och att familjen inte talade samma språk som den unge. Både förvaltningsrätten och kammarrätten avslog den unges begäran. Bl.a. ansåg kammarrätten i sina skäl att vantrivseln kunde vara åldersadekvat för en fjortonåring och ett uttryck för saknaden efter den egna familjen som inte fått rätt attkomma till Sverige. Några uppgifter om missförhållanden i hemmet hade inte heller framkommit varför pojken var tillförsäkrad en skälig levnadsnivå i det nuvarande familjehemmet.
Kammarrätten i Jönköping, mål nr 1989-15, meddelad 2016-04-06.

Seriösa gode män är engagerade och kompetenta i olika avseenden men saknar i regel juridisk utbildning. De måste kunna förlita sig på att den information som ges är korrekt och fullständig. Motsatsen skapar förvirring och försvårar en nödvändig samverkan med socialtjänsten. SKL och kommunerna har här ett särskilt ansvar att bidra med relevant information och anvisningar till såväl Socialtjänsten som till ställföreträdare och dessutom uppmana inblandade aktörer att försöka uppnå konsensus. Det skulle också vara till hjälp i sammanhanget om överförmyndaren/nämnden inte förordnade olämpliga personer som gode män, entledigar dem som  tagit ett stort antal uppdrag enbart för att tjäna pengar och ersätta dessa med intresserade seriösa personer ochinte besluta om omplaceringar när ebu inte företräds av en närvarande  god man.

SKL kommenterar situationen med att kommunerna tar hem "sina" barn, kan uppfattas som en sammanfattning och kant anses klargörande varken för socialnämnder eller ställföreträdare. Även om det på många håll funnits en osäkerhet om kommunens rätt, vilket egentligen aldrig borde behöva ufrågasättas, har det inte varit det huvudsakliga problemet. Problemet handlar om hur kommunerna väljer att gå tillväga för att verkställa beslut om omplaceringar och hurvida vad som sägs i SoL och Socialtjänstförordningen tillämpas korrekt.

God man för ensamkommande barn och boendefrågor

 Flera överförmyndare har under året uppgett till oss att kommuner börjat flytta ”hem” ensamkommande barn som tidigare anvisats till en annan kommun. Viss oklarhet verkar råda kring vilken bestämmanderätt den gode mannen och barnet har i dessa frågor och vi vill därför belysa några ställningstaganden i ämnet.


Gode män likställs med vårdnadshavare
JO har i ett beslut (dnr 5778-2015) skrivit om detta. Ärendet handlar om omplacering av två ensamkommande barn som vid tidpunkten var över 15 år gamla och där varken dem eller deras gode man blev tillfrågade om flytten. JO skriver att enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, får både barn över 15 år och vårdnadshavare ställning som part i ett ärende hos socialnämnden. Enligt JO likställs gode mannen med en vårdnadshavare och har getts samma befogenheter som en sådan. Om ett barn över 15 år motsätter sig en omplacering kan socialnämnden i kommunen inte utan vidare besluta att barnet ska flytta då insatser enligt SoL bygger på frivillighet. Socialtjänsten borde därför både ha samrått med gode mannen och hämtat in samtycke från barnen innan de fattade beslut om omplacering.

Barnet har inte en ovillkorlig rätt att få en viss bestämd insats av socialnämnden

I ett beslut från Kammarrätten i Göteborg (mål nr 4272-15) har en fråga om byte av boendeform för ensamkommande barn hanterats. Barnet – som vid tidpunkten var under 15 år – placerades i ett familjehem i en annan kommun. Socialnämnden uppgav efter en tid att det inte var en fast placering och erbjöd plats på ett boende för ensamkommande barn i den egna kommunen. Den gode mannen och barnet tackade nej till placeringen och ansökte om att barnet skulle få fortsätta bo i ett familjehem. Socialnämnden beslutade att avslå ansökan, beslutet överklagades och Kammarrätten prövade därför frågan om barnet hade behov av att bo i familjehem eller om ett HVB-hem var tillräckligt. Kammarrätten skriver i domskälen att vid bedömningen av lämplig insats ska hänsyn tas till den enskildes önskemål, men att hen inte har någon ovillkorlig rätt att få en viss bestämd insats. Kammarrätten bedömde att barnets behov av stöd och vård kunde tillgodoses genom en placering på ett HVB-hem.

Socialnämnden avgör vad barnet är i behov av för insats, medan insatsen i sig bygger på frivillighet

Som vi tolkar kammarrättens dom så behandlar den endast frågan om barnet hade rätt till en viss insats enligt SoL (familjehem). Kammarrätten för inget resonemang om vilken roll en god man har när det gäller frågan om var ett barn ska bo.

Av domen framgår att om en god man (som enligt JO likställs med en vårdnadshavare) ansöker om en viss insats enligt SoL, eller om det annars ska prövas om ett barn har rätt till en sådan, är det socialnämnden som ska göra bedömningen av behovet. Vare sig den gode mannen eller barnet har en ovillkorlig rätt att välja en specifik insats. Om socialnämnden vid ett tillfälle kommit fram till att barnet är i behov av en viss placering, till exempel i ett familjehem, kan alltså socialnämnden i ett senare skede komma fram till att barnet inte längre är i behov av den specifika insatsen. Barnet kan då behöva flytta.

Insatser enligt SoL bygger dock på frivillighet och socialnämnden kan därför, enligt JO, inte utan vidare placera ett barn i en ny insats. De måste först samråda med gode mannen och hämta in samtycke från barnet, om hen hunnit fylla 15 år. (SKL Nyheter för överförmyndare 2016-06.23)

En ny förvaltningslag som gäller alla statliga myndigheter (inklusive Migrationsverket) trädde i kraft den 1 juli 2018. Lagen stärker den enskildes ställning vid kontakt med myndigheter genom enklare och modernare regler, ökad rättssäkerhet och snabbare ärendehantering.

Den nya förvaltningslagen innehåller bland annat krav på myndigheternas agerande vid långsam handläggning. Myndigheterna har nu fått större ansvar att informera om långa handläggningstider.

Enligt 9 § förvaltningslagen ska ett ärende handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt. Bedömer myndigheten att avgörandet i ett ärende som inletts av en person blir kraftigt försenat ska myndigheten enligt 11 § underrätta parten om detta. Av underrättelsen ska framgå anledningen till förseningen.

Ett ärende ska enligt 12 § förvaltningslagen avgöras av första instans inom sex månader. Om det har gått sex månader från det att personens ärende påbörjades får man skriftligen begära att myndigheten avgör ärendet. Myndigheten ska då, inom 4 veckor från den dag då begäran kom in, antingen avgöra ärendet eller avslå begäran i ett beslut som kan överklagas.

Det har visat sig vara effektivt att begära ett sådant avgörande i ärenden som är klara för beslut, till exempel ansökan om familjeåterförening där man redan fått vänta orimligt länge och det enda som återstår är att fatta beslut. Däremot så brukar Migrationsverket avslå begäran om man har sökt asyl och ännu inte blivit kallad till en asylutredning.

Migrationsverket har utarbetat två enkla blanketter (på svenska och på engelska) som ska användas för en begäran om att avgöra ärende:

https://www.migrationsverket.se/download/18.1ef19f6e163f45d340aa51/1531145027494/270011%20Begäran%20om%20att%20avgöra%20ärende_sv.pdf

https://www.migrationsverket.se/download/18.1ef19f6e163f45d340aa52/1531145012596/271011%20Request%20to%20conclude%20a%20case_en.pdf

Jag bifogar även länken till den nya förvaltningslagen.

https://lagen.nu/2017:900

Med vänliga hälsningar

Irina Dolin

Advokat

Advokatfirman Dolin AB

Svärdvägen 21

182 33 Danderyd

Tel: 08-755 00 55

Fax: 08-755 10 50

Mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Web: www.dolin.se

Ensamkommande 18-åringar ska kunna bo kvar i kommunen 

Regeringen har tidigare beslutat att skjuta till ett tillfälligt kommunbidrag på 195 miljoner kronor så att kommunerna om det finns skäl för det kan låta ensamkommande ungdomar  bo kvar i kommunen och fortsätta sina studier efter det att de fyllt 18 år eller fått sin ålder uppdaterad  under asylprocessen i väntan på ett slutligt avgörande. 

Några nationella riktlinjer för hur kommunerna ska agera finns inte och därför kan socialnämnden i landets 290 kommuner  utifrån lokala tolkningar av lagar och förordningar, och möjligen också ekonomiska skäl bestämma om en ungdom ska få bo kvar eller inte. 
Generella formella hinder för ett fortsatt boende finns inte men socialnämnden kan anse att det finns omständigheter som gör det  olämpligt  att den som ansöker beviljas ett fortsatt boende bland annat med hänsyn till yngre barn/unga på boendet.

En rimlig förutsättning är väl också att ungdomen är skötsam och inriktad på att sköta sina studier.

I alla händelser har socialnämnden ett utredningsansvar och innan en ungdom ”skrivs ut från boendet” skyldighet att utreda vårdbehovet enligt vad som säg i SoL 11 kap 1§ och utifrån den utredningen bevilja avslag eller tillstyrka ungdomens ansökan och dessutom meddela motiveringen till beslutet, 4 kap 1§.
Det således den myndiga ungdomen som skriftligen ansöker om en fortsatt boende som ställs till kommunens socialnämnd. 

Att man blivit myndig innebär i många fall inte att man är mogen att stå på egna ben utan kan behöva hjälp av en vuxen som lämpligen kan vara den före detta gode mannen till vilken ungdomen kan utfärda en fullmakt som delges Migrationsverket, Socialtjänsten överförmyndaren och boendet. 

2017-11-19

 Under arbete

Att uppmärksamma destruktiva, farliga beteenden

Uppgifter från Säpo visar på en ökning av antalet underrättelser om personer som visat intresse att ansluta sig terrororganisationer, och att terrorfinansiering har ökat under år 2017. Ensamkommande ungdomar tar i normalfallet avstånd från terrororganisationer. En del av dem har ju själva blivit utsatta för våld från organisationer som exempelvis IS (Daesh), Al-Shabaab och Boko Haram. De allra flesta har därmed inget intresse av att låta sig rekryteras. De har ambitionen att få uppehållstillstånd och studera för att få ett arbete som leder till självförsörjning, etablering i samhället och en möjlighet att hjälpa sina eventuella anhöriga. Men förutsättningarna att få uppehållstillstånd och en utbildning som leder till arbete har försämrats under senare tid.

Därmed ökar risken för att ensamkommande mister hoppet och asnluter sig till destruktiva sammanhang, vilket RGMV tidigare har varnat för. För gode män finns det anledning att vara uppmärksamma och vidta åtgärder för att förhindra att uppgivna ungdomar med en oviss framtid låter sig rekryteras till våldsbejakande rörelser. 

För vidare läsning har Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier, CATS, publicerat en studie om svenskar som sedan år 2012 rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till terrorgrupper.

 www.godmanakuten.se
http://www.regeringen.se/debattartiklar/2017/06/center-mot-valdsbejakande-extremism-inrattas-vid-bra/
http://www.sakerhetspolisen.se/ovrigt/pressrum/aktuellt/aktuellt/2017-06-16-sakerhetspolisens-underrattelseflode-allt-mer-omfattande.html
https://www.fhs.se/sv/nyheter/2017/unik-forskningsrapport-analyserar-individer-som-anslutit-sig-till-terrorgrupper-i-syrien-och-irak/

 

 

 

Flertalet ensamkommande ungdomar tar avstånd från terrororganisationer och har inget intresse av att låta sig rekryteras utan har i stället ambitionen att få uppehållstillstånd och studera för att få ett arbete som leder till självförsörjning, etablering i samhället och i många fall hjälpa sina anhöriga. En del lyckas med det andra gör inte det utan hamnar i ett utanförskap och kan därmed löpa en större risk att rekryteras.

 

Men hur vanligt är det att de dras till terroristorganisationer som IS, al-Shabaab och Boka Haram?
Uppgifter från Säpo visar att minst hundra ungdomar rekryterats och rest till Syrien/Irak eller länder i Afrika, sedan 2102 men det kan röra sig omkring 300 eller fler. 
Enligt obekräftade uppgifter från polisen i Göteborg ingår ett antal ensamkommande ungdomar i de siffror som redovisats. 
Motivet till att man ansluter sig varierar men det tycks inte ha något att göra med varifrån man kommer. Flera av dem som rekryterats är födda i Sverige och har levt under ordnade förhållanden. Personliga ideologiska, religiösa mål och utanförskap kan vara orsaken till att unga män men också kvinnor ansluter sig.

 

Migrationsverkets prognos pekar på att omkring 8000 ensamkommande kommer att söka asyl i Sverige 2015, de flesta i åldern 16 till 18 år. Omkring 26- 30 % av dem kommer att utvisas till hemlandet eller överföras till första asylland. Till var och en av dem förordnas en god man vilken kan ha ansvar för en men vanligtvis flera ungdomar. En god man som regelbundet träffar dessa  ungdomar har således möjligheter att påverka ungdomarna i rätt riktning förutsatt att det finns ett engagemang, medvetenhet om problematiken och kunskap om hur man ska gå tillväga. Men långt i från alla gode män  har kunskaper i frågan eller är medvetna om problematiken och är inte heller engagerade.

 

Omkring 23000 ensamkommande har kommit till Sverige de senaste fem åren. Bland dem finns ungdomar som kan komma att rekryteras vilket motiverar, att gode män är uppmärksamma och att religiösa samfund, politiska nämnder, ansvariga myndigheter samverkar och erbjuder gode män vårdnadshavare, lärare och socialsekreterare och andra inblandade aktörer en relevant utbildning och ungdomar ett utbildnings material som främjar kritiskt tänkande, särskilt i förhållande till det antidemokratiska och våldsbejakande budskap som är tillgängligt för ungdomar dygnet runt genom internet.

 

Konkreta åtgärder som omedelbart kan vidtas är som exempel att Överförmyndaren i kommunen uppmärksammar gode män/vårdnadshavare om risken för att ensamkommande rekryteras och i de utbildningar ÖF åläggs anordna för gode män från och med 2015 kan rekryteringsfrågan ingå. Socialtjänsten har möjlighet att ta  upp frågan i samband med BBIC utredningar och varje skola kan informera ungdomar som placerats i förberedelseklasser eller språkintroduktion. Det kan ske i samverkan med den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, polis och organisationer.

 

Det som dessutom fordras i förebyggande syfte är en utbildning som kan ge arbete och möjlighet till inkludering i samhället eller i ett annat land och att de som fått beslut om utvisning eller överföring ges möjlighet att slutföra sina studier innan beslutet verkställs. Men den dåligt anpassade utbildning som de erbjuds idag klarar en övervägande del av ensamkommande ungdomar inte av vilket  banar väg för ett utanförskap som innebär att de hamnar i riskzonen för att rekryteras det gör öven de som skall utvisas eller överföras då de i många fall går under jorden i stället för att lämna landet.

 

Många ensamkommande lever idag vid sidan av samhället och behöver hjälp av sina gode män/vårdnadshavare men även av kontaktpersoner för att bättre integreras. De behöver även en meningsfull fritid och i stället för förströelse för stunden och att de ses som de 16-18 åringar de är och inte som barn i behov av omsorg och omhändertagande. Bättre är att se dem som resurser, en tillgång för samhället, som kan bidra till att täcka de behov av arbetskraft Sverige och företagare efterfrågar. 

 

Ett rättsosäkert förfarande - 800 ensamkommande utan hjälp

Om Migrationsverket beaktade att underåriga saknar rättslig handlingsförmåga, Överförmyndare, att inga barn/unga som vistas i Sverige ska vara utan en fungerande, tillgänglig vårdnadshavare och om Socialtjänsten intresserade sig för frågan skulle inga ensamkommande asylsökande barn/unga som är kompetenta i flera avseenden men tämligen resurslösa språkligt och kunskapsmässigt kring asylprocessen, okunniga om sina rättigheter och ovana att föra ett samtal via tolk stå utan att god man när de söker asyl eller ett  offentlig biträde som kan  informera och vägleda dem i vad som är viktigt att berätta.
Men beroende på, att det som sägs i  Föräldrabalkens  9 kap 1 § samt 10 och 11 kap om att underåriga saknar rättslig handlingsförmåga och att att en god man ska förordnas snarast, Lag om god man för ensamkommande barn 2005:429 inte efterföljs. Samt Migrationsverket uppfattning att en asylansökan inte är en del av asylutredningen har under under 2018 över 800 ensamkommande fått klara sig själva utan någon som företräder dem.

En asylansökan handlar inte enbart om registrering av personuppgifter det görs även en intervju som blir en del av asylprövningen. För barn/unga gäller det då att förstå vad som har ett bevisvärde och viktigt att berätta och att allt som sägs i eller glöms i stunden kan vara dem till last då det som framkommer vid intervjun ligger till grund för och jämförs med vad de berättar i den kommande asylutredningen och påverkar eller till och med kan bli avgörande för Migrationsverkets beslut i asylärendet.

Det är uppenbart att den ordning Migrationsverket tillämpar, med hänvisning till att man inte kan vänta på att en god man ska förordnas och uppfattningen att en  ansökan om asyl inte är en del av asylutredningen samt att det biträde som förordnas som tillika blir en icke närvarande ställföreträdare/god man, står i strid med vad som sägs i gällande lagstiftning på området och Barnkonventionens artikel 12 om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne.

Det finns anledning för Migrationsverket att utan dröjsmål vidta åtgärder och till exempel dela upp mottagningen på två tillfällen och senarelägga intervjun vilket möjliggör att en god man kan utses och företräda barn/unga i en utsatt situation.

Bland landets 230 överförmyndare/nämnder finns rimligtvis ett flertal som genom ett interimistiskt förfarande kan tillhandahålla en förteckning av lämpliga gode män, motsvarande den datorbaserade förteckning som finns vad avser offentliga biträden, som handläggare på Ankomstenheten kan kontakta då ensamkommande barn/unga  söker asyl.

Socialtjänstens arbete ska präglas av ett barnrätts perspektiv. Det innebär att barnets bästa är den givna utgångspunkten i arbetet. Det torde kunna tolkas så att det borde finnas ett intresse att verka för och vidta åtgärder som kan anses var för barn/ungas bästa.

Som till exempel att en företrädare alltid ska vara närvarande när ensamkommande söker asyl.

Statistik

Artiklar visade
1280274
Back to Top