Återflyttning av vårdnaden till föräldrarna - inte alltid av godo
Om en särskilt förordnad vårdnadshavare utsetts, kommer den biologiska föräldern finna att han eller hon enligt svensk lag inte längre är vårdnadshavare för sitt barn, till exempel om föräldern och barnet återförenas i Sverige.
För att återfå vårdnaden måste föräldern väcka talan i tingsrätten enligt 6 kap. 10 § FB.
Enligt 6 kap 2 a §  FB ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid

- risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och
- barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

 

Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Lag (2006:458).

Det är således ett grundligt förfarande innan vårdnaden återflyttas till föräldern  men inte lätt för barn/unga att komma med invändningar om så skulle vara fallet. 
Efter det att vårdnaden återflyttas till föräldern förväntas barn/unga flytta ihop med föräldern vilket inte sällan innebär att de får byta bostadsort, avbryta sina studier samt  lämna kamratkretsen. 
Efter flera är av självständighet får de nu återgå till familjens rutiner, gamla vanor och med uppgift att vara förälderns guid till det svenska samhället och tolk.

En svår omställning som kan leda till konflikter som socialtjänst och ställföreträdare bör uppmärksamma. 

 

Konventioner, EU direktiv och svensk rätt
Enligt FN:s Barnkonvention om barns rättigheter har barn rätt, att så långt det är möjligt till omvårdnat av sina föräldrar, vilket framgår av flera artiklar i konventionen. Det finns också EU direktiv som ålägger medlemsstaterna försöka spåra ensamkommande barns familjer. Europeiska rådets mottagande direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande anger att EU:s medlemsstater ska försöka spåra familjemedlemmar till barn och unga utan medföljande vuxen så snabbt som möjligt. Trots, att vad som anges i konventioner, direktiv och svensk lagstiftning gör i många fall inte berörda myndigheter vad som åligger dem och försätter därmed gode män/vårdnadshavare i en situation som innebär att de av pliktkänsla och välvilja tvingas gå utöver vad uppdraget kräver, av hänsyn till barn/ungas bästa.



Huvudregel
Huvudregeln i svensk lagstiftning är att om familjeåterförening inte bedöms kunna ske någon annanstans får familjen uppehållstillstånd i Sverige, förutsatt att vissa kriterier uppfyllsOm uppehållstillstånd beviljas som flykting eller annan skyddsbehövande har barn/ungas föräldrar rätt till uppehållstillstånd i Sverige enligt 5 kap. 3 § 4 UtlL., förutsatt deras son eller dotter  är under 18 år, ogift, ansökan inte grundar sig på oriktiga uppgifter, relationen inte är ett skenförhållande eller framstår som oseriös, avsikten är att leva tillsammans och att släktskapet kan bevisas. Vad gäller syskons rätt till uppehållstillstånd prövas de i första hand i relation till föräldrarna. 


 

Ansvar för efterforskning och återförening
Svensk rätt förbinder svenska myndigheter, som till exempel Migrationsverket och Socialtjänsten, att efterforska nära anhöriga till barn/unga. Arbetet med efterforskning ska starta så snart de sökt asyl. Under tiden som som de är asylsökande är det Migrationsverket som ansvarar för efterforskningen, § 2 d förordningen (1994:36) mottagande av asylsökande m.fl. 
Om uppehållstillstånd beviljas övertar Socialtjänsten ansvaret för efterforskning och har därutöver dessutom ansvaret vad avser umgänge/återförening utifrån 1 kap. 2 § SoL. Särskilt ska socialtjänsten beakta vad hänsynen till barn/ungas bästa kräver och insatser på individnivå, det vill säga utrednings,-stöd och behandlingsinsatser. (Socialstyrelsens vägledning)
Om uppehållstillstånd beviljats pågrund av särskilt ömmande omständigheter bör en eventuell familjeåterförening normalt kunna ske i familjens hemland, anser Migrationsverket, eftersom de inte anses vara i behov av skydd och därför finns ofta inte några hinder för att återförenas med familjen i hemlandet.


(Finns det goda skäl kan grunden för beslutet om uppehållstillstånd, om det är särskilt ömmande omständigheter, överklagas eller en ansökan i efterhand göras i syfte att få flykting eller skydds statusförklaring och därmed rätt till återförening i Sverige. Ett sådant överklagande äventyrar inte uppehållstillståndet som sådant utan avser endast klassificeringen av beslutet.)



Gode mannens/vårdnadshavarens roll och ansvar
Det som borde vara självklart är det vanligtvis inte och att saker och ting enligt gällande regler ska var på ett visst sätt innebär inte att det nödvändigtvis är så. Det kan ifrågasättas om Migrationsverkets efterforskningar är effektiva och omsorgsfulla och för erfarna gode män/vårdnadshavare (GM/SFV) är det bekant att Socialtjänsten i många fall inte tar ansvar varken för efterforskning eller den del av umgänget som gäller återförening och vidtar åtgärder som möjliggör, att nära anhöriga kan få uppehållstillstånd och återförenas med sina barn i Sverige. 

I förekommande fall försätts GM/SFV  därmed i en situation där de kan känna sig tvingade att vidta åtgärder utöver vad uppdraget kräver av pliktkänsla, välvilja och av hänsyn till barn/ungas bästa.

Det är naturligtvis inte rimligt, att medborgare som förordnats som gode män på ideell grund försätts i situationer som innebär att de på sin fritid övertar Socialtjänstens uppgifter och utifrån varierande kunskapsnivåer tar ansvar för såväl efterforskning som återförening. En komplicerad tidskrävande långvarig process som inte har något självklart slut och långt ifrån alltid är framgångsrik.

Med vissa reservationer är det upp till varje enskild GM/SFV huruvida denne vill åta sig fler uppgifter än han eller hon är ålagd men det är också av betydelse att det finns en medvetenhet om vilka åtagande som inte ingår i uppdraget för att detta inte ska bli alltför avancerat och betungande. Frågan om återförening ingår således inte inte i uppdraget annat i en mycket begränsad omfattning. 


 

Bergränsat ansvar
Avsaknaden av tydliga avgränsningar kan innebära att uppdraget upplevs som gränslöst och att ansvaret för efter forskning och återförening vilar på den gode mannens/ vårdnadshavarens  axlar, så är det alltså inte. Ansvaret för efterforskning och återförening har Migrationsverket i förekommande fall, samt socialtjänsten efter beslut om uppehållstillstånd men även barn/unga beroende på ålder och mognad men framförallt de närmast anhöriga. 

GM/SFV uppdrag i sammanhanet handlar om att bevaka att ebu får den hjälp som kan behövas och sina rättigheter tillgodosedda. I frågor om efterforskning och återförening bör därför den första åtgärden bli, att i förekommande fall skriftligen uppmärksamma Socialtjänsten på  ebu önskemål om återförening, oavsett om det framkommit vid vårdnadsutredningen eller på annat vis och ställa krav på att åtgärder vidtas i enlighet med dessa önskemål utifrån gällande lagstiftning och förordningar. Om socialtjänsten inte gör vad som ankommer dem är det möjligt att anmäla detta till Socialstyrelsen eller annan myndighet. 

Den gode mannens insatser för efterforskning och återförening ska begränsas och inriktas på att uppmana Migrationsverket att göra vad som åligger dem, försäkra sig om socialtjänsten agerar samt beroende på ålder och mognad göra ebu delaktiga i processen. Men det är förståligt, att GM/SFV precis som i andra sammanhang då myndigheter, förvaltningar, organisationer inte gör vad som åligger dem tar ansvar då ingen annan gör det. Men det får inte utesluta att GM/SFV uppmanar ansvariga myndigheter och förvaltningar att följa lagar och förordningar. 



GM/SFV ansvar och uppgifter
En god man/vårdnadshavare ansvar för efterforskning och återförening är mycket begränsade och handlar i huvudsak om:

1. att bevaka att Migrationsverket, Socialtjänstens och andra berörda myndigheter gör vad som åligger dem i dessa frågor 

2.
 att hjälpa barn/unga att ta det utredningsansvar som krävs under asylprocessen och vid utvisning. Migrationsverket, som har ansvar för att verkställa beslutet och säkerställa att ebu tas om hand på ett lämpligt sätt i ett annat land gör efterforskning av anhöriga inför en verkställighet på samma sätt som under asylutredningen och dessutom eftersöks mottagningsenheter som är lämpliga. 

Vid beslut om utvisning är det inte bara Migrationsverket som har ett utredningsansvar av olika omständigheter utan även den som skall utvisas. Därmed blir det den gode mannens uppgift att tillsammans med ebu vidta de åtgärder som är möjliga som till exempel om uppgifter om var anhöriga befinner sig saknas kan Röda korset hjälpa till och det faller sig naturligt att den gode mannen tillsammans ungdomen besöker ett Röda Kors kontor för att lämna uppgifter och fylla i eftersöknings formulär. Sökningar på internet kan också anses visa att barn/unga medverkar i utredningen inför ett återvändande liksom besök på det aktuella landets ambassad. 

(I vissa länder som till exempel Afghanistan och Pakistan förutsätter en efterforskning att ungdomen kan uppge manliga släktingar eller bekanta, det går inte att söka på kvinnliga referenser och i Iran kan det bli polismyndigheter som som kopplas in för att söka efter föräldrarna vilket kan innebära problem om föräldrar vistats i landet utan tillstånd. 
Beslut om utvisning innebär inte att Socialtjänstens ansvar för efterforskning upphör.)

3.
 uppmärksamma Socialtjänsten på att ebu i förekommande fall uttryckt önskemål om att återförening och framföra krav så att Socialtjänsten vidtar åtgärder i enlighet med dessa önskemål och utifrån gällande lagstiftning och förordningar. Även om önskemålet tidigare framkommit vid vårdnadsutredning ska en begäran om åtgärder skriftligen skickas till Socialtjänsten som då måste besvara begäran. Det framgår då även att  gode mannen vidtagit åtgärder för ebu bästa.

Att ansvara för återförening ligger således inte inom uppdraget för en god man/vårdnadshavare och vad avser efterforskning endast i begränsad omfattning. Däremot ingår det inom uppdraget att vara behjälplig i viss omfattning och vara ett stöd för ebu och värna om hans/hennes välmående och intressen. I övrigt ge hopp om att det kan  gå bra med återföreningen, reservationer för att det kanske inte alls kommer att gå bra och att det i många fall misslyckas och klargöra att det är Migrationsverket som bestämmer utgången.



Umgänge
Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver  2 kap. a 1 § SoL.
Socialnämnden har ansvar för ebu behov av umgänge med föräldrarna tillgodoses. I 6 kap. 1 § SoL anges  att vården i familjehem och HVB bör utformas så att den främjar  den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. I vilka former och hur omfattande får bedömas från fall till fall utifrån barnets eller den unges behov och kan behöva variera över tid. 

Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för att en förälder ska kunna umgås med sitt barn som bor på annan ort. Avgörande för vad som bör vara skälig kostnad för resor och hur ofta bistånd bör ges till kostnader för umgänge anpassas till vad en familj i allmänhet har råd med. Förutom resekostnader bör även andra kostnader som är nödvändiga för umgänget ska kunna komma till stånd ingå i biståndet till exempel kostnader för logi. Barnets behov av umgänge med förälder de inte bor hos medför ett definitivt ansvar för socialtjänsten att möjliggöra detta umgänge (Socialstyrelsens handbok Ekonomiskt bistånd  s. 69 och 80.



Socialstyrelsens vägledning
"Efter det att barnet eller den unge har fått uppehållstillstånd blir socialnämnden ansvarig för efterforskningen av familjemedlemmar till barnet, förutsatt att barnet är placerat inom socialtjänsten. För socialtjänsten gäller att när ett barn bereds vård i ett annat hem än det egna är utgångspunkten att barnet ska återförenas med föräldrarna så snart vårdbehovet har upphört. Socialnämnden har ansvar för att vården utformas så att den främjar barnets samhörighet med anhöriga t.ex. föräldrar, syskon och andra närstående samt kontakt med hemmiljön (6 kap. 1 § tredje stycket SoL)."

Lagstöd för efterforskningsansvaret är alltså socialtjänstens generella ansvar för den som är placerad av socialtjänsten enligt 6 kap. 1 § SoL. Utifrån Barnkonventionen (se artikel 22 och CRC/GC/2005/67, punkt 81) måste Sverige som stat göra vad den kan för att spåra ett ensamkommande och separerade barns föräldrar. Det finns också ett EU-direktiv [24] som ålägger medlemsstaterna att anstränga sig för att försöka spåra ensamkommande barns familj om de beviljats internationellt skydd (se artikel 31).

Socialtjänsten måste också låta barnets bästa vara avgörade i ärenden och åtgärder som gäller barn (se 1 kap 2 § SoL).

Förordning (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl

2 d § Migrationsverket skall så snart som möjligt försöka hitta familjemedlemmar till barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare och som omfattas av 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2006:217).



Riksdagen har beslutat att tillfälligt begränsa möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.
Den 21 juni fattade riksdagen beslut om att tillfälligt begränsa möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Den nya lagen, som träder i kraft den 20 juli 2016, innebär att den som är i behov av skydd får ett tillfälligt uppehållstillstånd. Den kommer även att innebära krav på försörjning och bostad för fler personer än tidigare.

 

Lagen om mottagande av asylsökande (LMA) ändras från och med 1 juni 2016http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Vanliga-fragor-och-svar-.html#Text1
http://www2.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Nya-lagar-2016/Nyheter/2016-07-01-Riksdagen-har-beslutat-att-tillfalligt-begransa-mojligheten-att-fa-uppehallstillstand-i-Sverige.html)

 

J Samuelsson, god man 2014-04-03, red. 2016-07-03

Att uppmärksamma destruktiva, farliga beteenden

Uppgifter från Säpo visar på en ökning av antalet underrättelser om personer som visat intresse att ansluta sig terrororganisationer, och att terrorfinansiering har ökat under år 2017. Ensamkommande ungdomar tar i normalfallet avstånd från terrororganisationer. En del av dem har ju själva blivit utsatta för våld från organisationer som exempelvis IS (Daesh), Al-Shabaab och Boko Haram. De allra flesta har därmed inget intresse av att låta sig rekryteras. De har ambitionen att få uppehållstillstånd och studera för att få ett arbete som leder till självförsörjning, etablering i samhället och en möjlighet att hjälpa sina eventuella anhöriga. 

 

Men förutsättningarna att få uppehållstillstånd och en utbildning som leder till arbete har försämrats under senare tid.

Avsikt och förmåga

Ensamkommande ungdomar tar i normalfallet avstånd från terrororganisationer och har inget intresse av att låta sig rekryteras. De har i stället ambitionen att få uppehållstillstånd och studera för att få ett arbete som leder till självförsörjning, etablering i samhället och i många fall att hjälpa sina anhöriga. Uppgifter från Säpo visar att minst hundra ungdomar rekryterats och rest till Syrien/Irak eller länder i Afrika, sedan 2102 men det kan röra sig omkring 300 eller fler. 

Enligt obekräftade uppgifter från polisen i Göteborg ingår ett antal ensamkommande ungdomar i de siffror som redovisats. 

 

Men situationen har under senare år förändras och för gode män  finns det anledning att vara uppmärksam och vidta åtgärder.

 

Vilka ansluter sig till terrorgrupper

Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier, CATS, vid Försvarshögskolan har publicerat en studie om svenskar som rest till Syrien och Irak sedan 2012 för att ansluta sig till terrorgrupper.  

 

Säkerhetspolisen hanterade under förra året närmare 5 000 underrättelser varje månad, om till exempel personer som rest eller varit på väg att ansluta sig till terroristorganisationer, terrorfinansiering, personer som radikaliserats och attentatsplaner mot Sverige. Under 2017 har underrättelseflödet ökat. 

 

Det är en kraftig ökning jämfört med för några år sedan.(SÄPO 2017-06-16)

 

Nationellt centrum mot våldsbejakande extremism

Regeringen beslutat att den tillfälliga nationella samordningen övergår till ett nytt, permanent nationellt centrum mot våldsbejakande extremism. Det nationella centret ska inrättas vid Brottsförebyggande rådet för att kunna dra nytta av dess centrala myndighetsfunktioner. (Regeringskansliet 2017-06-14)

http://www.regeringen.se/debattartiklar/2017/06/center-mot-valdsbejakande-extremism-inrattas-vid-bra/

http://www.sakerhetspolisen.se/ovrigt/pressrum/aktuellt/aktuellt/2017-06-16-sakerhetspolisens-underrattelseflode-allt-mer-omfattande.html

 

 

https://www.fhs.se/sv/nyheter/2017/unik-forskningsrapport-analyserar-individer-som-anslutit-sig-till-terrorgrupper-i-syrien-och-irak/ 

Pressmeddelande

19 december 2014

Utbildningsdepartementet

Bättre mottagande och skolgång för nyanlända elever

I propositionen "Utbildning för nyanlända elever - mottagande och skolgång" lämnar regeringen förslag för att förbättra skolgången för nyanlända elever.

I Sverige utgör elever med utländsk bakgrund en heterogen grupp gällande ursprungsland, språk och föräldrarnas utbildningsnivå och det finns stora skillnader i måluppfyllelse inom gruppen. Det finns även stora skillnader bland huvudmännens organisering och mottagande av nyanlända. För att öka alla nyanlända elevers möjligheter att nå kunskapsmålen föreslår regeringen att vissa åtgärder till stöd för nyanlända införs.

 

- Alla ska kunna få en skolgång som ger en väg till ett vuxenliv med jobb och makt över sin situation. Många kommuner och skolor gör ett bra jobb för nyanlända, men det ser inte likadant ut över hela landet. Därför behöver vi ta viktiga steg för att stärka alla nyanlända barns rätt till skola och det gör vi i den här propositionen, säger utbildningsminister Gustav Fridolin.

 

För att ta fasta på de kunskaper som eleven tidigare utvecklat och vad eleven behöver fortsätta utveckla för att nå kunskapskraven föreslår regeringen i propositionen att nyanlända elevers kunskaper ska kartläggas. Kartläggningen ska utgöra underlag för dels beslut om vilken årskurs och undervisningsgrupp som eleven ska placeras i, dels hur den kommande undervisningen i de olika ämnena ska planeras och hur tiden mellan de olika ämnena ska fördelas.

 

Regeringen reglerar och tydliggör samtidigt syftet med förberedelseklass. En elev ska kunna få undervisning delvis i förberedelseklass under de första två åren i Sverige.

 

Regeringen lämnar också förslag om en definition av nyanländ, att en nyanländ elev under en begränsad tid kan ges möjlighet att prioritera svenskinlärning framför andra ämnen och förslag om minsta garanterade undervisningstid. Förändringarna innebär att nyanlända elever har rätt till vissa insatser och att dessa inte räknas som särskilt stöd och därför inte behöver föregås av ett åtgärdsprogram. 

http://www.regeringen.se/content/1/c6/25/19/23/8d236ca8.pdf

 

 

Bestämmanderätt

Okunnighet hos olika aktörer om gode män och vårdnadshavares  ställning orsakar problem. Det gör det även i de fall gode män har uppfattningen att bestämmanderätten innebär en absolut vetorätt vad avser  frågor som rör ensamkommande barn och ungas personliga angelägenheter, ekonomi, utbildning och boende.


Den i juli 2005 trädde lagen om god man för ensamkommande barn i kraft (2005:429). Därmed stärktes skyddet för ensamkommande underåriga och en god man träder in i vårdnadshavarens ställe och inte enbart som förmyndare. Det betyder att en god man/vårdnadshavare (GM/STV) har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör personliga angelägenheter som ekonomi, utbildning och boende.
Men trots att vad som sägs i god Lagen om god man för ensamkonmande barn om en god man/vårdnadshavare rätt och skyldigheter att agera för barn och ungas bästa innebär det inte att det som ska vara på ett visst sätt nödvändigtvis är det. Därför kan det mycket väl hända att varken socialtjänsten, skolan eller boendet tar hänsyn till GM/STV ställning.

Rättigheter och skyldigheter

Uppdraget som god man för ebu tar sin utgångspunkt i deras behov, rättigheter och ett genomtänkt balanserat ansvarsfullt sätt att anknyta till dem. Grundläggande är att uppdraget skall utföras rättrådigt och för vad som kan anses vara för deras bästa utifrån deras egen uppfattning om vad det är, vad den gode mannen anser, med hänsyn till vad som sägs i lagar och förordningar och de uppgifter som åligger myndigheter och organisationer.

Lagstiftaren avsikt med en GM/STV ställning kan anses vara, att denne ska stå fri och oberoende och ha rätt och skyldighet att agera när det blir fel. Men de rättigheter och skyldigheter som följer uppdraget innebär inte en obegränsad handlingsfrihet. Inte heller att man står över tjänstemän inom myndigheter och förvaltningar och kan bortse från omständigheter som till exempel kostnader som kan uppkomma för olika åtgärder eller har en absolut vetorätt.
Bestämmanderätten handlar snarare om rätten, att utifrån en helhetsperspektiv bevaka att myndigheter, förvaltningar och organisationer gör vad som ålagts dem, att lagar och förordningar följs och att barn och unga får den hjälp som kan behövas och sina rättigheter tillgodosedda.

Att etablera en konstruktiv samverkan med berörda aktörer kan förebygga problem och är en förutsättning för att vad som kan anses vara deras bästa ska kunna uppnås. Som i alla andra sammanhang kräver beslut som ska fattas en samverkan mellan berörda parter och en förståelse för de skillnader olika roller innebär. I de fall det finns meningsskiljaktigheter handlar det i första hand om att genom samtal försöka nå en samsyn.

Bestämmanderätt i förhållande till barn/unga
I förhållande till ebu finns i uppdraget en uppfostrande del och ett ansvar att skydda dem från faror av olika slag En övergripande uppgift är att övervaka och se till förhållanden och omständigheter fungerar som det ska i alla avseenden och ge stöd, vägledning och sätta gränser även om det leder till meningsskiljaktigheter. Det förutsätter att GM/STV har sista ordet och kan ta beslut oavsett barn och ungas uppfattning men innebär också att beroende av ålder och mognad, att de involveras och är delaktiga i beslut.

Inte för nära, inte för längt ifrån men alltid till hands
Att det finns olika uppfattningar om hur uppdraget ska utföras är inget konstigt eftersom vi är olika som människor, har olika erfarenheter, utbildning  och uppväxtvillkor som påverkat oss i olika avseenden. Hur vi väljer att förhålla oss till uppdraget beror på sådana omständigheter, kompetens och engagemag men får inte innebära att vi bortser från hur uppdraget ska utföras utifrån vad som anges i lagar och förordningar för att  i stället medvetet eller omedvetet prioritera personliga önskemål och behov. Det som brukar benämnas ett juridiskt ställföreträdarskapet ska prioriteras före personliga behov och önskemål men får inte innbära att barn och ungas bästa åsidosätts.   

Oberoende
Som ställföreträdare är du varken anställd eller myndighetsperson och i det avseendet fri att företräda  ebu utan att stå i beroende förhållande till myndigheter på annat sätt än att du mottar ersättningar och att överförmyndaren kan entlediga dig. I de fall uppdragen är många och ersättningarna därmed förhållandevis höga kan det påverka oberoendet i synnerhet om ersättningar är den enda eller en stor del av utkomsten vilket kan påverka objektiviteten och hur uppdraget utförs.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



 

Bidrag för glasögon och linser

Sedan den 1 mars 2016 finns ett lagstadgat bidrag för ensamkommande barn/unga, barn i familjer som söker asyl samt de som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd i åldern 0-19 år till glasögon eller linser i de fall en legitimerad optiker vid en synundersökning konstaterat att de har en synnedsättning.  Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att i ekonomisk kompensation betala ut motsvarande 120 000 000 kronor till landstingen för ändamålet. Läs mer

Ansökan för glasögon eller linser som inhandlats tidigast 1 mars 2016 kan görs av vårdnadshavare eller ungdomar som är över  18 år.
För barn/unga i åldern 8-19 år är bidraget 800 kronor per kalenderår men kan därutöver betalas ut om det sker en synförändring som föranleder ett nytt recept/ordination på nya glasögon eller linser. Bidrag ges inte för reservglasögon inte heller om glasögon eller linserna tappats bort eller blivit trasiga.
(För barn upp till åtta år bestämmer varje landsting och region själv bidragets storlek och sjukhuset eller vårdcentralen sköter administrationen med bidrag. För dem som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd gäller ett särskilt tillvägagångssätt. Se landstingens hemsidor.)

 


 

Gör så här, information för gode män/vårdnadshavare

1) Informera dig om vad som gäller i ditt landsting
Något enhetligt system när det gäller ansökan om bidrag, val av optiker, ersättning för synundersökning samt hur glasögon och linser ska betalas finns inte för närvarande. Landets landsting och regioner har i många fall olika system och därför är det viktigt att du informerar dig om vad som gäller i ditt landsting. 
Information finns på Vårdguidens hemsida 1177.se där du längst upp till vänster under texten 1177 Vårdguiden väljer aktuellt landsting genom att klicka på länken och sedan följer den information som ges.
Dessutom kan du kan alltid ringa för att få rådgivning och information på telefonnummer 1177.

 


 
2) Blanketter
På Vårdguidens hemsidan finns också blanketten ”Ansökan om bidrag för glasögon/kontaktlinser” som du antingen skriver ut eller ber sjukvårdsupplysningen skicka till dig.
Exempel på ansökningsblankett:

Stockholms län
http://www.1177.se/Dokument/Stockholms%20l%C3%A4n/Glas%C3%B6gonbidrag%20till%20barn/1177.se-ans%C3%B6kningsblankett-Ans%C3%B6kan%20om%20Glas%C3%B6gonbidrag-Rev2.pdf
Sörmlands län
http://www.landstingetsormland.se/PageFiles/17187/Bidragsblankett%2020140701.pdf

 


 
3) Val av optiker
Om ensamkommande barn/unga (ebu) är i åldern 8-19 år och säger sig behöva glasögon eller linser alternativt att det framgår på annat sätt ska synen kontrolleras hos en legitimerad optiker. I vissa landsting finns en lista på de optiker som ska anlitas i annat fall bestämmer du som god man/vårdnadshavare själv vilken optiker som är lämplig och till exempel kan erbjuda att synundersökning som  är gratis eller till reducerat pris om den leder till inköp av glasögon eller linser. Bidraget omfattar inte synundersökningen och och den visar att det inte finns behov av glasögon eller linser den kostnaden får då återsökas av Migrationsverket.
När du gjort ditt val beställer du tid för en synundersökning. Som god man/vårdnadshavare och av praktiska skäl följer du med till optikern och ser till att ebu har LMA kortet med sig, uppgifter om reservnummer om de inte beviljats uppehållstillstånd och personnummer om de fått PUT. Själv har du legitimation och ditt förordnande med dig samt ansökningsblanketten som du och optikern ska skriva under. 

 



4) Betalning och kostnad
Än en gång, landstingen hanterar bidrag och betalning på olika sätt. I vissa fall ansvarar optikern och landstingen för den administrativa delen även för barn/unga i åldern 8-19 år, i andra inte och om beloppet för glasögon eller linser inte överstiger 800 kronor dras bidraget i vissa fall direkt hos optikern och saken är klar. Om kostnaden är mindre än 800 kronor är bidraget lika stort som den faktiska kostnaden det vill säga är kostnaden till exempel 725 kr blir bidraget 725 kr. 
Men i andra landsting betalas undersökning, bågar, glas och linser i samband med besöket hos optikern. I sådana fall ser du till att optikern på blanketten angerdetaljerat vad kostnaden avser och undetecknar ansökningsblanketten. Du skriver också under ansökan och bifogar, kvitton och recept och lämnar/eller skickar den till landstinget vad avser bidraget. 

 



5) 
Återsök överskjutande belopp hoss Migrationsverket
Om kostnaden är högre än 800 kr kan den överskjutande delen liksom kostnad för enbart synundersökning återsökas hos Migrationsverket på blanketten "särskilt bidrag" och du bifogar kopia på ansökan till landsting, recept och kvitton.Som nämnts ges inte bidrag för glasögon eller linser som tappats bort eller blivit trasiga. Det finns anledning att uppmana ebu att vara rädd om sina glasögon och sköta linser efter anvisningar.

 



6) Vem betalar
a) I de fall betalning ska ske direkt till optikern kan det vara lämpligt att ebu som beviljats uppehållstillstånd står för kostnaden. Återbetalningen kan då sättas in på hans/eller hennes personliga konto.

b) Ebu som inte har uppehållstillstånd kan också lägga ut pengar för kostnaden men problemet är då att återbetalningen inte kan sättas in på deras ICA konto och att de saknar ett annat konto. Det innebär att återbetalningen sker till vårdnadshavarens personliga konto vilket innebär en sammanblandning av vårdnadshavarens medel med ebu pengar vilket varken är lämpligt eller tillåtet enligt vad som anges i FB, Föräldrabalken 12 kap 6§.

c) Ett tredje alternativ är att boendet lägger ut pengar och anger sitt konto för återbetalning. Det förfarandet ska i sådana fall tydligt anges på ansökningsblanketten.

d)  En god man/vårdnadshavare ska inte behöva lägga ut egna pengar för att ebu ska få den hjälp som behövs. Men inte sällan blir det ändå så då andra alternativ av olika skäl inte är möjliga, för ebu skull och för att det många gånger är enklast så.
Men återbetalningen ska då göras på ett utbetalningskort och inte sättas in på ett konto som innebär en sammanblandning av egna medel och ebu pengar. 

 

J Samuelsson, god man 2016-06-09

 


Landsting och regioner

 

Stockholms läns landsting

Länsbokstav: AB

Landstinget i Uppsala län
Länsbokstav: C

Landstinget Sörmland
Länsbokstav: D

Region Östergötland
Länsbokstav: E

Region Jönköpings län
Länsbokstav: F

Region Kronoberg
Länsbokstav: G

Landstinget i Kalmar län
Länsbokstav: H

Region Gotland
Länsbokstav: I

Landstinget Blekinge
Länsbokstav: K

Region Skåne
Länsbokstav: M

Region Halland
Länsbokstav: N

Västra Götalandsregionen
Länsbokstav: O

Landstinget i Värmland
Länsbokstav: S

Region Örebro län
Länsbokstav: T

Landstinget Västmanland
Länsbokstav: U

Landstinget Dalarna
Länsbokstav: W

Region Gävleborg
Länsbokstav: X

Landstinget Västernorrland
Länsbokstav: Y

Region Jämtland Härjedalen
Länsbokstav: Z

Västerbottens läns landsting
Länsbokstav: AC

Norrbottens läns landsting
Länsbokstav: BD

 

Ensamkommande 18-åringar ska kunna bo kvar i kommunen
Regeringen har tidigare beslutat att skjuta till ett tillfälligt kommunbidrag på 195 miljoner kronor så att kommunerna om det finns skäl för det kan låta ensamkommande ungdomar  bo kvar i kommunen och fortsätta sina studier efter det att de fyllt 18 år eller fått sin ålder uppdaterad  under asylprocessen i väntan på ett slutligt avgörande. 

Några nationella riktlinjer för hur kommunerna ska agera finns inte och därför kan socialnämnden i landets 290 kommuner  utifrån lokala tolkningar av lagar och förordningar, och möjligen också ekonomiska skäl bestämma om en ungdom ska få bo kvar eller inte. Några generella hinder för ett fortsatt boende  finns inte men socialnämnden kan anse att det finns omständigheter som gör det  olämpligt  att den som ansöker beviljas ett fortsatt boende bland annat med hänsyn till yngre barn/unga på boendet.

I alla händelser har socialnämnden ett utredningsansvar och innan en ungdom ”skrivs ut från boendet” skyldighet att utreda vårdnadsbehovet enligt vad som säg i SoL 11 kap 1§ och utifrån den utredningen bevilja avslag eller tillstyrka ungdomens ansökan och dessutom meddela motiveringen till beslutet, 4 kap 1§.

Det således den myndiga ungdomen som skriftligen ansöker om en fortsatt boende som ställs till kommunens socialnämnd. Att man blivit myndig innebär i många fall inte att man är mogen att stå på egna ben utan kan behöva hjälp av en vuxen som lämpligen kan vara den före detta gode mannen till vilken ungdomen kan utfärda en fullmakt. (se nedan)


Om kommunen låter ungdomen bo kvar
Om kommunen låter barn/unga få bo kvar och överförmyndare/nämnd beslutat om fortsatt godmanskap är allt frid och fröjd. Om godmanskapet upphört i samband med att ungdomen unga blivit  myndig finns det möjlighet, om ungdomen själv vill det, att låta henne/honom utfärda en fullmakt till den tidigare gode mannen eller annan person som då kan företräda ungdomen och följa ärendet.


Om kommunen inte låter ungdomen bo kvar
Generellt sätt finns det inga hinder för socialnämnden at bestämma att ungdomen får bo kvar för att kunna fullfölja sina studier. Om kommunen ändå inte låter ungdomen bo kvar och om godmanskapet upphört kan ungdomen alternativt den gode mannen med utfärdad fullmakt skriftligen överklaga socialnämndens beslut.  Socialnämnden är skyldiga att utreda om det finns särskilda skäl för att låta ungdomen bo kvar och skriftligen redogöra för detta.  Men man är också skyldig att bedöma lämpligheten av att en person som fått sin ålder uppdaterad ska bo kvar tillsammans med dem som är yngre. Det har som bekant förekommit  att sökanden ljugit om sin ålder och placerats på boenden för underåriga

 

Rätt att välja bostad
Ungdomar som blivit myndiga och hänvisas till Migrationsverkets anläggningsboende kan om förutsättningarna för  att studierna inte måste avbrytas naturligtvis acceptera detta. Men som myndig kan ungdomen också i stället välja ett eget boende om den möjligheten finns och i sådan fall meddela Migrationsverket. Det är möjligt att hos Socialtjänsten ansöka om bidrag för levnadskostnader vilket, även om socialtjänsten har ett ansvar för personer bosatta i kommunen, inte med någon självklarhet kommer att bevilja med hänvisning bland annat till Migrationsverkets ansvar att att det finns ett anvisat boende.

 

 

En nytt godmanskap efter 18 år, fullmakt och kontaktperson
Om de speciella skäl som anges i  anges i Föräldrabalken kap11:4§ 
föreligger kan ensamkommande ungdomar även efter att de har fyllt arton år då uppdraget som god man upphör, ansöka om en god man och Tingsrätten kan då besluta att en sådan förordnas. "Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne.
Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.
När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren. Lag (1994:1433).

I ansökan, som kan göras av ungdomen själv eller en vuxen, ska skälen  till varför han/hon anser sig behöva en god man även efter att ha fyllt arton år redovisas och styrkas av intyg från läkare, socialsekreterare och i förekommande fall av den gode man som entledigats då ungdomen blivit myndig. Ansökan ställs till tingsrätten men kan också skickas till överförmyndaren som vidarebefordrar ansökan till Tingsrätten,.

Blanketter finns hos överförmyndaren och hos tingsrätten.

Fullmakt
En annan möjlighet för att kunna hjälpa ungdomar som har sådana behov är, att genom en fullmakt som ungdomen utfärdar efter myndighetsdagen, bli ombud med rätt att företräda ungdomen i de olika avseenden som framgår av fullmakten, till exempel i förhållande till Migrationsverket och socialtjänsten. 

 

Exempel

 

Fullmakt

Härmed ger jag (ungdomens namn och ID/samordningsnummer)  fullmakt till ( namn personnummer) att företräda mig i var de än vara månde.

 

Datum och ort

 

Bevittnat av två personer med namn och personnummer.

 

Kontaktpeson
Ett tredje alternativ är, att om Socialförvaltningen anser det befogat kan du också fortsätta som kontaktperson men det innebär att du blir helt utan befogenheter. 

 

En kombination av  fullmakt och att vara kontaktperson kanske är det allra bästa. om det är möjligt. 

Bortse inte från 400 000 års erfarenhet!

 

Problematiken kring fenomenet ”ensamkommande asylsökande barn” kan inte undgå någon. Bland vanligt folk varierar kunskap, förståelse, intresse för såväl de utsatta personerna som till stor del vid sin ankomst till Sverige är under 18 år, alltså barn. Ett flertal myndighetsfunktioner har att hantera den uppkomna och pågående situationen på ett rättssäkert och effektivt sätt.

Att gemene man har svårt att tolka, analysera och belysa alla effekter av att den stora mängd asylsökande barn utan vårdnadshavare kommer till vårt land är helt förståeligt. Situationen har varit och kommer fortsatt framöver vara fortsatt komplex med många inslag av frustration och ifrågasättande.

Att det inom berörda myndighetsfunktioner visar på stora brister i handläggning och samverkan är dock oacceptabelt. Som god man upplevs alltför ofta att ärenden hanteras inom tvivelaktigt yrkesmannaskap, dålig inlevelseförmåga, extremt ånga handläggningstider, dålig tillgänglighet samt tyvärr även brist på humanitärt förhållningssätt till asylsituationen – en situation som måste betraktas som en del av vårt samhälles vardag och verklighet.

 

I regeringsbeslutet 2016-06-30, Ju2015/08334/1.2 tas detta upp och bl.a uttrycks att ”Justitiekanslern har vid flera tillfällen vid sin granskning av länsstyrelserna pekat på att tillsynen över överförmyndarna inte uppfyller lagens krav i alla delar av landet och att detta inte är acceptabelt”.

 

Alla som söker asyl och vid ankomst till Sverige på något sätt gör det troligt genom att hävda sin ålder till under 18 år skall skyndsamt tilldelas en god man. Enkelt uttryckt ”i Sverige skall inget barn någonsin vara utan vårdnadshavare”.

 

För att säkra syfte och ändamål enligt ovan finns lagar och förordningar som tydligt anger den gode mannens befogenheter, förväntningar och skyldigheter, t ex Lagen om ensamkommande barn, Loeb och Föräldrabalken, Fb. Delar av denna formalia är mer eller mindre fortlöpande föremål för översyn, justering för att anpassas till rådande verklighet. Våra politiker jobbar naturligtvis löpande med frågan – som det så fint heter.

 

Funktionen god man (A) skall personifieras av rättrådiga medborgare utsedda av kommunernas Överförmyndarfunktion (B) som i sin tur uppdragsstyrs av respektive läns Länsstyrelse (C).

 

Genom att inte vara anställd av någon myndighet utan verksam utifrån en i princip ideell frivillig bas har den gode mannen tilldelats en mycket viktig, okränkbar roll i vårt samhälle. Det kanske mest centrala i gode mannens uppdrag är att vara en fungerande ställföreträdare för barnets biologiska förälder. Kvalitetskravet skall ställas högt och vara ledstjärnan för gode mannen.

God man ges i sin funktion mycket långtgående befogenhet att i juridisk mening fungera som just den oberoende, engagerade och uppriktiga person som en väl fungerande biologiska förälder förväntas utgöra i vårt moderna, demokratiska samhälle. God man utgör tveklöst en fundamental del av samhällets garanti för samhällets rättssäkerhet garanteras!

 

Den asylsökandes skyddsskäl skall utredas korrekt och noggrant av Migrationsverket. Detta fullgörs inte alltid enligt verkets egna utredningar vilket är anmärkningsvärt. Om detta beror på bristande kunskap om kulturella, religiösa, och etniska strukturer i de länder som är aktuella får nog verket svar på genom enkel internrevision.

Professionellt juridiskt stöd säkerställs genom att det asylsökande barnet ges tillgång till ett offentlig biträde, ofta advokat, vilket säkerställer ett ovärderligt stöd under asylprövningen. Härvid skapas en konkret förutsättning för att rättssäkerheten beaktas på avsett sätt.

Den gode mannen skall vara tillgänglig, aktiv och insiktsfull samt agera som en rättrådig  vårdnadshavare genom hela asylprocessen vilket säkerställer ett viktigt stöd för barnet.

Nu till dilemmat!

Kunskapen om den gode mannens roll och formella status upplevs som skrämmande låg på många håll i myndighetssfären enligt vittnesmål från många, många gode män. Om det beror av ointresse eller bristande utbildning kan diskuteras men alldeles uppenbart behövs kraftfulla åtgärder.

 

Kvaliteten hos redan tillsatta gode män är tyvärr alltför ofta ytterst tveksam vilket är mycket allvarligt. Ett gott samarbete etableras ej vilket skapar grogrund för missnöje, praktiska problem och negativ påverkan på asylprocess och etablering i samhället. Ett förhållande som inte rimmar med samhällets avsikt.

Fem (5) saker ser jag tydligt som problem i detta sammanhang:

1.Urvalet av god man  (A) sker ofta alltför okritiskt.

2.Utbildningen för gode män är nära nog obefintlig på sina håll, relevanta tester och form av examination saknas genomgående.

3. Tillsynen från Överförmyndarna (B) är i praktisk mening otillräcklig.

4. Länsstyrelsen (C) som har till uppgift att utöva tillsyn över  Överförmyndarna nyttjar alltför trubbiga verktyg, har begränsade resurser för granskning, analys och åtgärd eftersom heltäckande underlag helt enkelt saknas. Vad jag förstår sker tillsynen uteslutande på ett administrativt plan där siffertyngda data värderas.

5. Samverkan mellan berörda är inte alltid självklar och öppenhet i attityd och informationshantering saknas beklagligtvis ofta mellan aktörer.

 

Alltså, om inte Överförmyndaren (B) har kunskap och resurser att tillämpa en kritisk och konstruktiv rekryteringsprocess för gode män, saknar praktisk möjlighet att följa upp (utöva tillsyn) över den redan tillsatte gode mannen (A) är stora samhällsproblem tyvärr en verklighet.

Detta begränsar naturligtvis möjlighet för Länsstyrelsen (C) att utöva tillämpad tillsyn över Överförmyndaren (B) då inget relevant underlag föreligger Verksamheten blir inte kvalitetssäkrad!

 

Jag anser, till stor del  baserat på erfarenhet, att den kunskapsbank som väl etablerade och erfarna gode män besitter i mycket större grad borde beaktas av samhället för rådgivning och

översyn av nuvarande system samt förslag till konstruktiva förbättringar.

 

Lite förenklat är vi tillsammans 10 000 (+) gode män med vardera c:a 40 år av livserfarenhet från utbildning, yrkesliv, föräldraskap, tillämpning av sociala värdegrunder o s v vilket gör 400 000 års erfarenhet!

 

Min uppmaning till de styrande i välfärdsstaten Sverige blir som följer:

Kvalitetssäkra rekrytering av gode män genom att modernisera och tydliggöra kravprofilen.

Etablera en funktionsorienterad (teori/praktik) utbildning med ”examination” för gode män.

Skapa bättre rutiner (resurser) hos Överförmyndarna för uppföljning och tillsyn av gode män.

Skärp rutiner hos alla Länsstyrelser beträffande tillämpad tillsyn av Överförmyndare.

Vidtag åtgärder i de fall gode män ”inte håller måttet”.

Tag vara den kompetens som etablerade erfarna gode män besitter, alltså negligera inte den kunskap, erfarenhet och insikt som 400 000 års erfarenhet erbjuder!

 

 

Samhällsnyttan av väl fungerande gode män och samverkan får aldrig underskattas. Likväl måste de negativa konsekvenser som dåligt fungerande gode män åsamkar samhället, inte minst det asylsökande  ensamkommande barnet, stävjas kompromisslöst.

 

Med vänlig hälsning

/ Åke Engman

 

Länsombud, Riksföreningen gode män vårdnadshavare, RGMV

God mans bedömning av biträdets lämplighet

Att som god man, i regel utan juridisk utbildning, bedöma biträdets juridiska kompetens låter sig inte göras utan råd av en juridisk kunnig person. Förutom det tillvägagångssättet kan en god man i de flesta fall inte bedöma biträdets kompetens, bara ytligt bilda dig en uppfattning om lämplighet genom kvaliteten på inlagor som att kontrollera om relevanta yrkanden gjorts, om argumentering för ebu sak redovisas, att referenser till olika källor gjorts samt om eventuella prejudikat och eventuella formella fel åberopas.
 Men även det ställer krav på en viss kompetens och erfarenhet.

 

 

Vad det gäller biträdets förmåga och intresse att etablera en förtroendefull kontakt, vilket är en förutsättning för att ebu vågar anförtro sig till biträdet, är den gode mannen på fastare mark och kan anses ha den kunskap och det omdöme som möjliggör en korrekt bedömning av biträdets lämplighet.  
Avsätter biträdet tillräckligt med tid för möten och visar intresse för ärendet och  ebu berättelse, ställsrelevanta frågor etc. och har en kompetent tolk anlitats.
Vad ebu själv tycker om advokaten och upplevelsen av tillit är en viktig indikator på biträdets lämplighet i det avseendet.Om det finns tidigare erfarenhet av biträdet eller om andra kan lämna information om biträdet underlättar det naturligtvis bedömning av biträdet.
I alla händelser bör begäran om entledigande av olämpliga biträden som inte uppfyller grundläggande krav och inte heller tillgodoser ebu intresse göras, även om det sker på lekmanamässiga grunder, så snart som möjligt till Migrationsverket alternativt Migrationsdomstolen liksom ansökan om prövningstillsånd till Kammarrätten, om det går så långt.

 

Byte av offentligt biträde
Från början av sjuttiotalet finns en omfattande rätt till offentligt biträde och 1978 infördes huvudregeln att ingen skall avlägsnas från landet utan att ha erbjudits bistånd från ett offentligt biträde. För ensamkommande barn/unga (ebu) asylsökande gäller att att ett biträde skall förordnas snarast och enligt Migrationsverkets handbok i asylärenden skall den som förordnas i första hand vara advokat eller juridiskt biträde på  advokatbyrå och särskilt lämplig att företräda ebu. 

Undantaget från rätten till offentligt biträde är beslut om avvisning med omedelbar verkställighet, där beslut får tas utan att förordna offentligt biträde, om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl  (Dublinärenden), att uppehållstillstånd inte heller kan beviljas på någon annan grund eller om ansökan och den inledande utredningen ger vid handen att ett bifallsbeslut är troligt.

Ebu har rätt att själv välja biträde och därutöver anlita ett eget ombud men får själv stå för kostnaderna för ombudet. Lagstiftningen ger också möjlighet om det finns särskilda skäl att entlediga ett biträde.

 

Sedan 2010-01-01 gäller i princip fritt val av offentligt biträde i asylprocesser och har ebu själv föreslagit någon som är lämplig, ska denne förordnas, om det inte finns särskilda skäl mot det eller om det gäller byte av biträde. 
 

Det är erfarenhetsmässigt inte vanligt att ebu framför önskemål om ett speciellt biträde men om det förekommer finns det anledning att som god man vara uppmärksam på om den personen är lämplig och har den kompetens som krävs om så inte är fallet motsätta sig förordnandet alternativt begär att biträdet entledigas.

 


 

Migrationsverket (MV) handläggare på ansökningsenheten har instruktioner att informera om rätten till offentligt biträde och att det går att välja ett manligt eller kvinnligt biträde.  Hurvida denna information också omfattar upplysningar om rätten att själv välja ett speciellt biträde är emellertid oklart. Men även om så skulle vara fallet har ebu svårt att  utnyttja den möjligheten eftersom de inte har kunskap om vilka biträden som är lämpliga och någon förteckning, motsvarande biträdeslistan, över möjliga alternativ finns inte tillgängliga på ansökningsenheten.  
Därtill kommer, att det första mötet med MV kan för ebu vara fyllt av oro, trötthet efter en lång och påfrestande resa, rädsla och osäkerhet. Kanske har man också med sig en del förmaningar om vad man ska säga eller inte säga, att med hänsyn till dessa omständigheter kunna välja  biträde är av förståliga skäl i praktiken inte självklart. Någon tid att överväga möjligheten ges ej och någon god man att rådgöra med finns inte i det här skedet av processen.

 


Lämplighet för uppdraget som offentligt biträde

Biträde förordnas med utgångspunkt från reglerna i 26 § rättshjälpslagen om lämplighet för uppdraget. Av 26 § framgår att till offentligt biträde får förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget. Har den sökande själv föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas, om det inte finns särskilda skäl mot det. Enligt 26 § rättshjälpslagen finns inga andra formella krav på ett offentligt biträde än att han eller hon skall vara lämplig för uppdraget.

MV har att anlägga främst rättssäkerhetsaspekter, men även processekonomiska och rent ekonomiska sådana, på ett biträdesförordnande. Även om ebu önskemål att få ett visst biträde väger tungt, kan MV möjligheter att tillmötesgå det vara begränsade av rättssäkerhets- och kostnadsskäl.
 Av 5 § lagen om offentligt biträde jämförd med 26 § rättshjälpslagen framgår att den som ansökt om offentligt biträde har rätt att få det biträde som han eller hon har föreslagit. Förutsättningen är att personen är lämplig och att det inte finnas några särskilda skäl mot att förordna den personen. Biträdets förmåga, och vilja, att föra en effektiv process har stor betydelse för den totala processkostnaden. Också andra faktorer kan spela roll vid prövningen, t ex att det föreslagna biträdet redan är insatt i saken eller har särskilda kunskaper.

Krav på offentligt biträde
När ett offentligt biträde förordnas, ska ett flertal hänsyn tas, först och främst till biträdets lämplighet men även rättvise- och objektivitetsskäl, den sökandes önskemål, biträdets tillgänglighet och effektiviteten i processen. Utgångspunkten är att samma biträde skall vara förordnat under hela processen.
 Särskilda krav på lämplighet kan behöva ställas på biträden som ska företräda barn eller andra särskilt utsatta personer.
 Lämplighetsbedömningen ska göras i samband med att ett biträde ska förordnas i ett visst ärende.
För att förordnas som offentligt biträde krävs även att biträdet har ansvarsförsäkring och F-skattsedel.
 Utifrån kostnads- och processekonomiska skäl bör utgångspunkten i Migrationsverkets ärenden vara att i ärenden som kräver muntlig utredning med biträde närvarande förordnas biträde som har sin verksamhet på handläggningsorten

Processen med att förordna ett biträde för ebu skiljer sig från hur det går till när det gäller vuxna asylärenden. I det senare fallet sker förordnandet på asylprövningsenheten av en team ledare utifrån en biträdes lista. För ebu förordnas ett biträde redan på ansökningsenheten av en handläggare även här utifrån en data baserad biträdes lista och eftersom det gäller omyndiga ska detta särskilt beaktas vid val av biträde.
Att förordnandet sker på ansökningsenheten beror på att en ansökan inte kan handläggas förrän den har bekräftas av en företrädare för den ebu. MV  tillämpar ett tillvägagångssätt  som innebär att det blir ett offentligt biträde som förordnas till företrädare och som bekräftar ansökan om asyl och inte en god man. Det är inte ovanligt att det tillfrågade offentliga biträdet bekräftar MV förfrågan med "vändande post" och utan att ha träffat ebu eller fått bekräftat att det finns ett ömsesidigt intresse av att biträdet skall företräde ebu.

 


 

 

Byte av biträde
Enligt 21 § 2 st rättshjälpslagen får byte av biträde ske bara efter särskilt tillstånd, och sådant tillstånd får lämnas, om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och den rättssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger. I stadgandets motiv (prop 1978/79:90 s 176) uttalas bl a att av kostnadsskäl dittills gällande restriktiva praxis i fråga om biträdesbyte bör bibehållas och att prövningen, om förutsättningar för byte föreligger, bör ske med noggrannhet. Innebörden härav får anses vara att part och biträde får finna sig i att fortsätta sitt samarbete även när vissa motsättningar uppkommit, bara dessa inte är så allvarliga att de kan betecknas som djupgående. För att byte skall tillåtas kan ej, såsom domstolsverket gjort gällande, krävas att motsättningarna vid en objektiv bedömning kan anses ha orsakats av att biträdet inte handlagt ärendet med omsorg eller eljest handlat felaktigt.
Ett byte av biträde handlar om pengar, tid och det är avgörande för utfallet om det är biträdet som hävdar djupgående motsättningar än om den ebu gör det.
Byte av offentligt biträde får endast ske om det finns särskilda skäl. Enligt MV handbok i asylärenden skall inte allmänna uttalanden om att det föreligger motsättningar eller samarbetssvårigheter mellan biträdet och sökanden, eller att biträdet inte tillräckligt energiskt eller intresserat drivit den minderåriges sak godtas som skäl för biträdesbyte.

Särskilda skäl för byten

Migrationsöverdomstolen skriver i ett av avgörandena rörande rätten till byte av offentligt biträde att ”en självklar utgångspunkt är att ett offentligt biträde måste anses neutralt för att kunna föra sin klients talan på ett professionellt sätt”.

Hänsyn skall även tas till att det offentliga biträdet bör ha tillräckliga kunskaper i utlänningsrätt för att tillvarata huvudmannens intressen och vara väl förtrogen med relevant landinformation, samt ha en god förmåga till kommunikation och kan sätta sig in i sökandens situation.
En  god man kan begära att MV alternativt  rättsliga instanser entledigar ett olämpligt biträde  men i praktiken sker det ytterst sällan att en sådan begäran beviljas eller prövningstillstånd meddelas vilket kan tyckas motsägelsefullt eftersom samhället förordnar biträdet just för att garantera ebu ett rättssäkert bemötande. Ett olämpligt biträde motverkar det syftet och därför borde det ligga i samhällets intresse med hänsyn till att det kan vara av mycket stor betydelse att underlätta ett sådant byte.  

Att rättssäkerheten äventyras eller åsidodsätts trots samhällets gode intentioner borde vara ett skäl till byte av ett olämpligt biträde, men så är det inte och den gode mannen kan ännu en gång konstatera att det som borde vara på ett visst sätt, inte är det.
Processkosnader, tidsaspekter och att avstyra byten av fel skäl är orsaken till denna restrektiva hållning som innebär att uppenbart olämplighet biträde inte byts ut och att djupgående motsättningar mellan ebu och biträdet anses inte utgöra tillräckliga skäl för byte av biträde.


 

J Samuelson, god man










Civicio Zero och A 28
I den eviga staden Rom med Vatikanstaten, Colosseum och närmare tre miljoner innevånare ligger i ett oansenligt område utmed järnvägen Cervicio Zero på Via dei Bruzi nr 10, cirka 2 km söder om Termini.
Civico Zero  är ett dagcenter för ensam kommande pojkar och flickor i åldrarna 12 till 18 år. Här finns duschar, toaletter, tvättmaskin/torktumlare, möjlighet till byte av kläder och datorer för Internet-anslutning. Civico Zero kan även hjälpa till med tolkning, social och medicinsk rådgivning och är därtill är centret ett stöd för ungdomar som lever i ett utanförskap, väntar på besked i asylärenden eller fått avslag på sin ansökan. 

Rudolfo Mesaroli chef för verksamheten och Margherita Lodoli från Save the Children visade mig runt och informerade om verksamheten som varit igång sedan 2012.


Hit kommer ungdomar från Bangladesh, Ghana, Senegal, Elfenbenskusten och Gambia och ett flertal andra länder. För ungdomar från dessa länder är Italien vanligtvis slutmålet och dagcentret en oas där de kan få hjälp och träffa kompisar.
För ungdomar från Afghanistan, Somalia, Syrien, Eritrea, Etiopien är Italien bara en anhalt på vägen och när de skrapat ihop tillräckligt med pengar går färden vidare till Tyskland, England och de nordiska länderna främst Sverige.

Civico Zero är för dem en plats där de efter en mödosam resa genom många länder och över hav kan återhämta sig och få nya krafter för att ta sig vidare till det bestämda målet och som det hoppas en bra framtid. Som de tre ungdomar från Afghanistan jag pratade med som vid datorn var i full färd med att informera sig om förhållandena i Sverige, kontakta nätverk  och planlägga den sista etappen mot målet efter en resa som kan ha pågått i flera år.

På dagcentret kan de vid biljard-eller pingis bordet tillfälligt koppla bort tankarna på vardagens vedermödor och den kommande färden norrut mot en okänd framtid. 

För Muhammed var det annorlunda han hade precis återvänt till Italien efter att ha bott i Hudiksvall i två år. Men han trivdes inte i Sverige och trots att han fått PUT återvände han till Rom och var nöjd med det. 











För Thei, en artonåring från Senegal som nått målet att komma till Italien och fått ett arbete. Han arbetar på en turistbåt på Fiume Tevere och tjänar omkring tusen euro i månaden, säger han.
För honon ser tillvaron ljus ut liksom för många andra som fått ett jobb men långt ifrån alla lyckas med det, precis som i Sverige. Utan utbildning är chansen liten till en anställning eller finns inte alls så de  försöker klara den dagliga tillvaron och få mat för dagen genom att sälja solglasögon och selfie till turister, arbetar som guider utanför Vatikanen  och säljer besökspaket till de många turistattraktionerna  mot provision. För dem som inte lyckats med dettvingas prostituera sig eller sälja droger och risker också att själva hamna i ett missbruk.




 

 







Natthärbärge

A 28 center ligger vid Via Aniene 28, centralt i Rom inte så långt ifrån Ostiense tågstationen som är en samlingsplats för många från Afghanistan. A 28 startade i december 2012 och erbjuder samma tjänster som dagcentret på Via dei Bruzi men är även ett natt härbärge där ensamkommande kan få mat och möjlighet att övernatta 1-3 dygn eller längre. Här får de sova i en riktig säng under några nätter och känna att de behandlas med värdighet kanske för första gången sedan resan ut i världen påbörjades. Men inte sällan övernatter man tillsammans med kompisar i stadens grönområden som också blir träffpunkter där man hänger när målen inte uppnåtts och framtiden är avlägsen. Eller fördriver dagarna med att tiita på turister vid buss-och tågstationen Stazione di Roma Termini.





J Samuelsson, god man 2015-09-25

  

 

Statistik

Artiklar visade
1280270
Back to Top