Bortse inte från 400 000 års erfarenhet!

 

Problematiken kring fenomenet ”ensamkommande asylsökande barn” kan inte undgå någon. Bland vanligt folk varierar kunskap, förståelse, intresse för såväl de utsatta personerna som till stor del vid sin ankomst till Sverige är under 18 år, alltså barn. Ett flertal myndighetsfunktioner har att hantera den uppkomna och pågående situationen på ett rättssäkert och effektivt sätt.

Att gemene man har svårt att tolka, analysera och belysa alla effekter av att den stora mängd asylsökande barn utan vårdnadshavare kommer till vårt land är helt förståeligt. Situationen har varit och kommer fortsatt framöver vara fortsatt komplex med många inslag av frustration och ifrågasättande.

Att det inom berörda myndighetsfunktioner visar på stora brister i handläggning och samverkan är dock oacceptabelt. Som god man upplevs alltför ofta att ärenden hanteras inom tvivelaktigt yrkesmannaskap, dålig inlevelseförmåga, extremt ånga handläggningstider, dålig tillgänglighet samt tyvärr även brist på humanitärt förhållningssätt till asylsituationen – en situation som måste betraktas som en del av vårt samhälles vardag och verklighet.

 

I regeringsbeslutet 2016-06-30, Ju2015/08334/1.2 tas detta upp och bl.a uttrycks att ”Justitiekanslern har vid flera tillfällen vid sin granskning av länsstyrelserna pekat på att tillsynen över överförmyndarna inte uppfyller lagens krav i alla delar av landet och att detta inte är acceptabelt”.

 

Alla som söker asyl och vid ankomst till Sverige på något sätt gör det troligt genom att hävda sin ålder till under 18 år skall skyndsamt tilldelas en god man. Enkelt uttryckt ”i Sverige skall inget barn någonsin vara utan vårdnadshavare”.

 

För att säkra syfte och ändamål enligt ovan finns lagar och förordningar som tydligt anger den gode mannens befogenheter, förväntningar och skyldigheter, t ex Lagen om ensamkommande barn, Loeb och Föräldrabalken, Fb. Delar av denna formalia är mer eller mindre fortlöpande föremål för översyn, justering för att anpassas till rådande verklighet. Våra politiker jobbar naturligtvis löpande med frågan – som det så fint heter.

 

Funktionen god man (A) skall personifieras av rättrådiga medborgare utsedda av kommunernas Överförmyndarfunktion (B) som i sin tur uppdragsstyrs av respektive läns Länsstyrelse (C).

 

Genom att inte vara anställd av någon myndighet utan verksam utifrån en i princip ideell frivillig bas har den gode mannen tilldelats en mycket viktig, okränkbar roll i vårt samhälle. Det kanske mest centrala i gode mannens uppdrag är att vara en fungerande ställföreträdare för barnets biologiska förälder. Kvalitetskravet skall ställas högt och vara ledstjärnan för gode mannen.

God man ges i sin funktion mycket långtgående befogenhet att i juridisk mening fungera som just den oberoende, engagerade och uppriktiga person som en väl fungerande biologiska förälder förväntas utgöra i vårt moderna, demokratiska samhälle. God man utgör tveklöst en fundamental del av samhällets garanti för samhällets rättssäkerhet garanteras!

 

Den asylsökandes skyddsskäl skall utredas korrekt och noggrant av Migrationsverket. Detta fullgörs inte alltid enligt verkets egna utredningar vilket är anmärkningsvärt. Om detta beror på bristande kunskap om kulturella, religiösa, och etniska strukturer i de länder som är aktuella får nog verket svar på genom enkel internrevision.

Professionellt juridiskt stöd säkerställs genom att det asylsökande barnet ges tillgång till ett offentlig biträde, ofta advokat, vilket säkerställer ett ovärderligt stöd under asylprövningen. Härvid skapas en konkret förutsättning för att rättssäkerheten beaktas på avsett sätt.

Den gode mannen skall vara tillgänglig, aktiv och insiktsfull samt agera som en rättrådig  vårdnadshavare genom hela asylprocessen vilket säkerställer ett viktigt stöd för barnet.

Nu till dilemmat!

Kunskapen om den gode mannens roll och formella status upplevs som skrämmande låg på många håll i myndighetssfären enligt vittnesmål från många, många gode män. Om det beror av ointresse eller bristande utbildning kan diskuteras men alldeles uppenbart behövs kraftfulla åtgärder.

 

Kvaliteten hos redan tillsatta gode män är tyvärr alltför ofta ytterst tveksam vilket är mycket allvarligt. Ett gott samarbete etableras ej vilket skapar grogrund för missnöje, praktiska problem och negativ påverkan på asylprocess och etablering i samhället. Ett förhållande som inte rimmar med samhällets avsikt.

Fem (5) saker ser jag tydligt som problem i detta sammanhang:

1.Urvalet av god man  (A) sker ofta alltför okritiskt.

2.Utbildningen för gode män är nära nog obefintlig på sina håll, relevanta tester och form av examination saknas genomgående.

3. Tillsynen från Överförmyndarna (B) är i praktisk mening otillräcklig.

4. Länsstyrelsen (C) som har till uppgift att utöva tillsyn över  Överförmyndarna nyttjar alltför trubbiga verktyg, har begränsade resurser för granskning, analys och åtgärd eftersom heltäckande underlag helt enkelt saknas. Vad jag förstår sker tillsynen uteslutande på ett administrativt plan där siffertyngda data värderas.

5. Samverkan mellan berörda är inte alltid självklar och öppenhet i attityd och informationshantering saknas beklagligtvis ofta mellan aktörer.

 

Alltså, om inte Överförmyndaren (B) har kunskap och resurser att tillämpa en kritisk och konstruktiv rekryteringsprocess för gode män, saknar praktisk möjlighet att följa upp (utöva tillsyn) över den redan tillsatte gode mannen (A) är stora samhällsproblem tyvärr en verklighet.

Detta begränsar naturligtvis möjlighet för Länsstyrelsen (C) att utöva tillämpad tillsyn över Överförmyndaren (B) då inget relevant underlag föreligger Verksamheten blir inte kvalitetssäkrad!

 

Jag anser, till stor del  baserat på erfarenhet, att den kunskapsbank som väl etablerade och erfarna gode män besitter i mycket större grad borde beaktas av samhället för rådgivning och

översyn av nuvarande system samt förslag till konstruktiva förbättringar.

 

Lite förenklat är vi tillsammans 10 000 (+) gode män med vardera c:a 40 år av livserfarenhet från utbildning, yrkesliv, föräldraskap, tillämpning av sociala värdegrunder o s v vilket gör 400 000 års erfarenhet!

 

Min uppmaning till de styrande i välfärdsstaten Sverige blir som följer:

Kvalitetssäkra rekrytering av gode män genom att modernisera och tydliggöra kravprofilen.

Etablera en funktionsorienterad (teori/praktik) utbildning med ”examination” för gode män.

Skapa bättre rutiner (resurser) hos Överförmyndarna för uppföljning och tillsyn av gode män.

Skärp rutiner hos alla Länsstyrelser beträffande tillämpad tillsyn av Överförmyndare.

Vidtag åtgärder i de fall gode män ”inte håller måttet”.

Tag vara den kompetens som etablerade erfarna gode män besitter, alltså negligera inte den kunskap, erfarenhet och insikt som 400 000 års erfarenhet erbjuder!

 

 

Samhällsnyttan av väl fungerande gode män och samverkan får aldrig underskattas. Likväl måste de negativa konsekvenser som dåligt fungerande gode män åsamkar samhället, inte minst det asylsökande  ensamkommande barnet, stävjas kompromisslöst.

 

Med vänlig hälsning

/ Åke Engman

 

Länsombud, Riksföreningen gode män vårdnadshavare, RGMV

Statistik

Artiklar visade
1124254
Back to Top