Konventioner, EU direktiv och svensk rätt
Ansvar för efterforskning och återförening
I förekommande fall försätts GM/SFV därmed i en situation där de kan känna sig tvingade att vidta åtgärder utöver vad uppdraget kräver av pliktkänsla, välvilja och av hänsyn till barn/ungas bästa. Det är naturligtvis inte rimligt, att medborgare som förordnats som gode män på ideell grund försätts i situationer som innebär att de på sin fritid övertar Socialtjänstens uppgifter och utifrån varierande kunskapsnivåer tar ansvar för såväl efterforskning som återförening. En komplicerad tidskrävande långvarig process som inte har något självklart slut och långt ifrån alltid är framgångsrik. Med vissa reservationer är det upp till varje enskild GM/SFV huruvida denne vill åta sig fler uppgifter än han eller hon är ålagd men det är också av betydelse att det finns en medvetenhet om vilka åtagande som inte ingår i uppdraget för att detta inte ska bli alltför avancerat och betungande. Frågan om återförening ingår således inte inte i uppdraget annat i en mycket begränsad omfattning.
Bergränsat ansvar GM/SFV uppdrag i sammanhanet handlar om att bevaka att ebu får den hjälp som kan behövas och sina rättigheter tillgodosedda. I frågor om efterforskning och återförening bör därför den första åtgärden bli, att i förekommande fall skriftligen uppmärksamma Socialtjänsten på ebu önskemål om återförening, oavsett om det framkommit vid vårdnadsutredningen eller på annat vis och ställa krav på att åtgärder vidtas i enlighet med dessa önskemål utifrån gällande lagstiftning och förordningar. Om socialtjänsten inte gör vad som ankommer dem är det möjligt att anmäla detta till Socialstyrelsen eller annan myndighet. Den gode mannens insatser för efterforskning och återförening ska begränsas och inriktas på att uppmana Migrationsverket att göra vad som åligger dem, försäkra sig om socialtjänsten agerar samt beroende på ålder och mognad göra ebu delaktiga i processen. Men det är förståligt, att GM/SFV precis som i andra sammanhang då myndigheter, förvaltningar, organisationer inte gör vad som åligger dem tar ansvar då ingen annan gör det. Men det får inte utesluta att GM/SFV uppmanar ansvariga myndigheter och förvaltningar att följa lagar och förordningar.
1. att bevaka att Migrationsverket, Socialtjänstens och andra berörda myndigheter gör vad som åligger dem i dessa frågor Vid beslut om utvisning är det inte bara Migrationsverket som har ett utredningsansvar av olika omständigheter utan även den som skall utvisas. Därmed blir det den gode mannens uppgift att tillsammans med ebu vidta de åtgärder som är möjliga som till exempel om uppgifter om var anhöriga befinner sig saknas kan Röda korset hjälpa till och det faller sig naturligt att den gode mannen tillsammans ungdomen besöker ett Röda Kors kontor för att lämna uppgifter och fylla i eftersöknings formulär. Sökningar på internet kan också anses visa att barn/unga medverkar i utredningen inför ett återvändande liksom besök på det aktuella landets ambassad. (I vissa länder som till exempel Afghanistan och Pakistan förutsätter en efterforskning att ungdomen kan uppge manliga släktingar eller bekanta, det går inte att söka på kvinnliga referenser och i Iran kan det bli polismyndigheter som som kopplas in för att söka efter föräldrarna vilket kan innebära problem om föräldrar vistats i landet utan tillstånd.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för att en förälder ska kunna umgås med sitt barn som bor på annan ort. Avgörande för vad som bör vara skälig kostnad för resor och hur ofta bistånd bör ges till kostnader för umgänge anpassas till vad en familj i allmänhet har råd med. Förutom resekostnader bör även andra kostnader som är nödvändiga för umgänget ska kunna komma till stånd ingå i biståndet till exempel kostnader för logi. Barnets behov av umgänge med förälder de inte bor hos medför ett definitivt ansvar för socialtjänsten att möjliggöra detta umgänge (Socialstyrelsens handbok Ekonomiskt bistånd s. 69 och 80.
Lagstöd för efterforskningsansvaret är alltså socialtjänstens generella ansvar för den som är placerad av socialtjänsten enligt 6 kap. 1 § SoL. Utifrån Barnkonventionen (se artikel 22 och CRC/GC/2005/67, punkt 81) måste Sverige som stat göra vad den kan för att spåra ett ensamkommande och separerade barns föräldrar. Det finns också ett EU-direktiv [24] som ålägger medlemsstaterna att anstränga sig för att försöka spåra ensamkommande barns familj om de beviljats internationellt skydd (se artikel 31). Socialtjänsten måste också låta barnets bästa vara avgörade i ärenden och åtgärder som gäller barn (se 1 kap 2 § SoL). Förordning (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl 2 d § Migrationsverket skall så snart som möjligt försöka hitta familjemedlemmar till barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare och som omfattas av 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2006:217).
Lagen om mottagande av asylsökande (LMA) ändras från och med 1 juni 2016http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Vanliga-fragor-och-svar-.html#Text1 http://www2.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Nya-lagar-2016/Nyheter/2016-07-01-Riksdagen-har-beslutat-att-tillfalligt-begransa-mojligheten-att-fa-uppehallstillstand-i-Sverige.html)
J Samuelsson, god man 2014-04-03, red. 2016-07-03
|