• Uppdraget som god man-SFV

Som ställföreträdare för ensamkommande barn och unga ansvarar du för alla angelägenheter – personliga såväl som ekonomiska och rättsliga och oavsett var de placeras är grunderna för uppdraget desamma.
Men det finns en  skillnad i den del som gäller det ekonomiska ansvaret för dem som placeras på HVB respektive i familjehem.
 

De bidrag som Migrationsverket utbetalar till barn och unga på HVB är ställda till dem själva och är således ett ansvar för en god man medan den ersättning som går till familjen från socialtjänsten inte är barnets utan en ersättning till familjehemmet för kostnader de har för att de tar ett barn i sin vård och omsorg.  http://www.godmanakuten.se/index.php/god-man/ekonomiskt-ansvar-vid-placeringar-p%C3%A5-hvb-och-familjehem)

 

God man/vårdnadshavare bestämmer
Även om utbetalningarna av bidragen är ställda till ungdomen innebär inte det, att de har rätt att fritt disponera pengarna. Gode mannen och särskild tillförordnad vårdnadshavare har däremot den rätten och har dessutom skyldighet att göra det och på bästa sätt förvalta pengarna och i princip bestämma hur de skall användas. Att ha kontroll på att ungdomarnas närvaro i skolan och på deras ekonomi är viktigt då särskilt tillförordnade vårdnadshavare kan bli återbetalnings skyldiga av studiemedel när skolan rapporterar frånvaro till CSN. Ett flertal särskilt tillförordnade vårdnadshavare har fått krav från CSN på flera tusen kronor och riskerar att inte bara förlora pengar utan även att hamna hos Kronofogden.

Att klargöra vad bidragen är avsedda för är ditt ansvar i sammanhanget och tillsammans med ungdomen göra en budget för nödvändiga inköp, sparande för framtida behov och en överenskommen månadspeng kan öka förståelsen för pengars värde och möjliggöra för ungdomen att ta ansvar för ekonomin. Men än en gång det är du som har bestämmanderätten och sista ordet i ekonomiska frågor även om ungdomen hävdar att han/hon själv vill ha pengarna.

 


Bidrag och ersättningar ska användas för sitt ändamål

Att bidrag och ersättningar används för det ändamål de är avsedda för är ställföreträdarens ansvar som också har rätt att ta hand om bidrag oavsett om de  är ställda till ungdomen och är dessutom skyldighet att på bästa sätt förvalta ungdomens pengar och bestämma hur de skall användas.
Ungdomen vill gärna själv i många fall själv disponera bankkortet och hävdar inte sällan att de är kapabla och vuxna nog att planera sina inköp och sparande vilket kan stämma i enskilda fall men generellt är deras erfarenheter av att hushålla med pengar mycket begränsade. Därför finns det anledning för en god man vårdnadshavare att ta ansvar och utnyttja sin rätt och ta hand om bankkort även om det leder till meningsskiljaktigheter och osämja som i normalfallet är relativt snabbt övergående. 
Att det inte finns en gemensam samsyn mellan ställföreträdare i ekonomiska frågor försvårar uppdraget liksom att det finns alltför många frånvarande gode män vilket ställer till problem. Inte sällan förekommer det  att ungdomarna hänvisar till att andra får sitt bankkort och kan känna  sig orättvist behandlade  i de fall de inte får det. Att  alltför många ställföreträdare överlåter bankkortet till ungdomen förändrar inte det faktum att det är varken lämpligt eller ansvarsfullt att göra det till någon som inte är van att handskas med förhållande stora belopp. Av de skälen ska ställföreträdaren ta hand om bankkortet för att kunna försäkra sig om att pengarna används för sitt ändamål och inte till exempel skickas utomlands eller för inköp av dyra telefoner.

 


Rätt till bidrag

Asylsökande ensamkommande barn och unga har oftast inte pengar eller värdesaker med sig vid ankomsten till Sverige och har då rätt till en behovsprövad dagersättning samt särskild ersättning vid angelägna behov under väntetiden på beslut om utvisning eller uppehållstillstånd. Ersättningsnivåerna är oförändrade sedan 1994 och styrs av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Vid beslut om uppehållstillstånd är de normalt berättigad till studiemedel och i vissa fall bidrag från socialtjänsten.

 Av 5 § förordningen om mottagande av asylsökande m.fl framgår att dagersättning  ska täcka kostnader för bland annat kläder och skor. I 7 § anges att särskilt bidrag enligt 18 § , lagen om mottagande av asylsökande LMA m.fl ska lämnas för kostnader som uppstår på grund av särskilda behov. Hit hör kostnader som är nödvändiga för en dräglig livsföring, exempelvis kostnader för vinterkläder. 

Av lagmotiven till LMA framgår det även att det är rimligt att asylsökande under utredningstiden ges en lägre standard än de som är stadigvarande bosatta i landet. (prop. 1993/94 s.47 och 100.) 

Kammarrätten i Jönköping, meddelad 2011-09-28, mål nr 683-11.


Aktuella ersättningsnivåer

Vanligtvis placeras ensamkommande barn och unga på ett HVB och Familjehem om de inte på egen hand ordnat med ett boende (EBO.) Vid placering på ett HVB utgår en ersättning från MV med cirka 740 kr i månaden och vid eget boende hos en närstående cirka 1800 varav drygt 1000 kronor är en omkostnadsdel. För barn och ungdomar som under asylprocessen bor i ett familjehem utgår till Familjehemmet en omkostnadsersättning som ska täcka merkostnader som mat, kläder, resor, fritidsaktiviteter,  fickpengar och del i bostad. Dessutom ett skattepliktigt arvode som är ersättning för det uppdrag familje hemmet har. Det senare är inte av intresse för den gode mannen.

Om ungdomen får permanent uppehållstillstånd övergår Migrationsverkets ekonomiska ansvar till socialtjänsten. Ungdomen är normalt och om vissa förutsättningar är uppfyllda berättigade till studiemedel och i vissa fall bidrag från socialtjänsten.Vid beslut om utvisning eller överföring  upphör ersättningen av det skälen. men de kan få ett återvändande bidrag……
För ungdomar under 16 år är det alltid du som god man som ansöker om dagersättning och eventuellt särskilt bidrag för barn och ungas räkning. I det fall ungdomen har fyllt 16 år och själv är förälder, har de rätt att själva ansöka om ekonomiskt bistånd för sitt barn. I annat fall ska utsedd ställföreträdare lämna in en ansökan.
Dagersättningen är olika stor beroende på om ungdomen bor i ett av Migrationsverkets boenden där mat ingår, eller ett boende där inte mat ingår.


På boenden där fri mat ingår är dagersättningen:

24 kr/dag för vuxna ensamstående

19 kr/dag per person för vuxna som delar hushållskostnader

12 kr/dag för barn t.o.m. 17 år (från och med tredje barnet halveras dagersättningen)

På boenden där mat inte ingår är dagersättningen:

71 kr/dag för vuxna ensamstående

61 kr/dag och person för vuxna som delar hushållskostnader

37 kr/dag för barn 0–3 år

43 kr/dag för barn 4–10 år

50 kr/dag för barn 11–17 år (från och med tredje barnet halveras dagersättningen).

Förutom mat ska dagersättningen också räcka till kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter.



CSN och studiebidrag

Vid beslut om uppehållstillstånd är ungdomen normalt berättigad till studiemedel och i vissa fall bidrag från socialtjänsten. Efter ansökan berättigade  till grundläggande svenskt studiestöd om de har uppehållstillstånd, är minst sexton år och studerar på heltid på en gymnasieskola (läser in grundskolans kursplan på ett introduktionsprogram) eller har antagits på ett yrkesinriktat eller högskoleförberedande nationellt gymnasieprogram, alternativt studerar på folkhögskola eller Komvux. Studiebidraget kan sägas vara en förlängning av barnbidraget och är ett kombinerat försörjningsstöd för ungdomen själv och familjen under studietiden fram till andra terminen då ungdomen fyllt 20 år.

Studiebidraget är idag 1050 kronor som CSN  för ett normalt läsår betalar ut under perioden september-december och januari-juni månadsvis. Det finns även möjlighet att ansöka om ett extra tillägg på 855 per månad vilket ensamkommande är berättigade till och som gode män/sfv ansöker om och som CSN i regel beviljar. Vad avser detta bidrag löper det inte med automatik utan ska sökas på nytt enligt CSNs anvisningar.

CSN kräver idag att det ska finnas en betalningsmottagare för de studiebidrag och extra tillägg som utbetalas till ungdomen vilket undantagslöst blir den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren. En särskilt tillförordnad vårdnadshavare kan neka till att stå som betalningsmottagare med motiveringen att det innebär en sammanblandning av egna och barn och ungas medel. Föräldrabalken 12 kap 6§ och att det ekonomisk risk men det innebär med nuvarande ordning, att ungdomen inte får tillgång till sina pengar och att du kan bli återbetalningsskyldiga vid olovlig frånvaroAlternativt finns möjligheten att förmå överförmyndaren att stå som betalningsmottagare vilket dom hitintills inte accepterar. 


Att ha kontroll på att ungdomarnas närvaro i skolan är viktigt då särskilt tillförordnade vårdnadshavare kan bli återbetalnings skyldiga av studiemedel när skolan rapporterar olovlig frånvaro till CSN. Ett flertal särskilt tillförordnade vårdnadshavare har fått krav från CSN på flera tusen kronor och riskerar att inte bara förlora pengar utan även att hamna hos Kronofogden. Det är möjligt att 
överklaga CSN:s beslut och åberopa att informationen från skolan om ungdomens ogiltiga frånvaro varit bristfällig eller uteblivet helt. Rektorn har en skyldighet att se till att ställföreträdaren underrättas om olovlig frånvaro men det görs inte alltid eller ibland informeras i felaktigt boendet i stället.

 

Budget
Även om utbetalningarna av bidragen är ställda till ungdomen innebär inte det, att de har rätt att fritt disponera pengarna. Gode mannen och särskild tillförordnad vårdnadshavare har däremot den rätten och har dessutom skyldighet att göra det och på bästa sätt förvalta pengarna och i princip bestämma hur de skall användas. Att ha kontroll på att ungdomarnas närvaro i skolan och på deras ekonomi är viktigt då särskilt tillförordnade vårdnadshavare kan bli återbetalnings skyldiga av studiemedel när skolan rapporterar frånvaro till CSN. Ett flertal särskilt tillförordnade vårdnadshavare har fått krav från CSN på flera tusen kronor och riskerar att inte bara förlora pengar utan även att hamna hos Kronofogden.

En god man/vårdnadshavare ansvar att se till ungdomens bästa i alla avseenden även när det gäller ekonomiska frågor. Ibland uppstår oenighet och konflikter eftersom din uppfattning om vad som är bäst inte nödvändigtvis delas av ungdomen som vill ha tillgång till de bidrag som utbetalas och själv disponera över dem. 

Ibland framförs önskemålet med hänvisning till att andra gode män gör så alternativt, att de själva är kapabla och vuxna nog att planera sina inköp och sparande. Om du är helt säker på att han/hon klarar av att ”hushålla” med pengarna, kan du möjligen på prov under en kort tid under övervakning och med krav på ungdomen om att redovisa kvitton på inköp och kontoutdrag, gå med på det. 
Men en troligtvis bättre idé är, att tillsammans med ungdomen prata om vilka förutsättningar som gäller och eventuella krav från anhöriga om bistånd och avbetalning på skuldbördan. Om det är möjligt kontaktas familjen i hemlandet så att de får klart för sig varför ungdomen inte kan skicka pengar. 

Ungdomen skall självklart involveras i ekonomiska frågor och beroende på ålder och mognad tillsammans med dig planera och bestämma hur pengarna skall användas. Att klargöra vad bidragen är avsedda för är ditt ansvar i sammanhanget och tillsammans med ungdomen göra en budget för nödvändiga inköp, sparande för framtida behov och en överenskommen månadspeng kan öka förståelsen för pengars värde och möjliggöra för ungdomen att ta ansvar för ekonomin. Men än en gång det är du som har bestämmanderätten och sista ordet i ekonomiska frågor även om ungdomen hävdar att han/hon själv vill ha pengarna inte sällan md hänvisning till, att andra får det och kanske men mer sällan berättar det, för att familjen eller okända vuxna i ungdomens omgivning kräver det. 

Det studie-och extra bidrag som ungdomen har rätt till är en kombination av  ett personligt stöd och ett stöd till familjen. Juridiskt sätt är det du som god man-särskilt tillförordnad vårdnadshavare och ungdomen som utgör familjen i Sverige även om ett bra familjehem eller EBO i praktiken är ungdomens hem och i bästa fall av ungdomen kan upplevas som en familj. Men ditt uppdrag förändras inte av att ungdomen bor på ett familjehem det är detsamma oavsett var ungdomen bor.

Tingsrätten har genom att utse dig till särskilt förordnad vårdnadshavare överlåtit vårdnadsansvaret till dig och familjen har ingen bestämmanderätt över ungdomen  eller juridisk rätt till de bidrag ungdomen beviljats.

Hur angeläget det än kan vara att hjälpa familjen är det ungdomens bästa som är ditt ansvar och därför skall bidragen användas för det ändamål de är avsedda för, ungdomens behov. Men ungdomens bästa kan också vara att hjälpa familjen och månadspengen kan de disponera som de själva anser lämpligt.

Efter att ha klargjort förutsättningarna och flera omsorgsfulla samtal går det i regel bättre att sakligt planera hur ersättningar, särskilda bidrag och CSN pengar skall användas. Till exempel hur mycket som skall avsättas för klädinköp, sparas för framtida behov i förekommande fall och hur stor den månadspeng som ungdomen fritt kan disponera över varje månad ska vara.
Om ungdomen vill använda månadspengen eller del av den, efter det att egna behov tillgodosetts, för att skicka pengar till familjen är det deras sak men förutsätter att deras egna behov först tillgodoses.

 

Skicka pengar till hemlandet

 

Ensamkommande unga betraktas ofta som en enhetlig grupp och benämns som asylsökande ensamkommande barn alternativt flyktingbarn. Men de kommer från ett sjuttiotal olika länder från världens olika hörn med kulturella olikheter och skillnader i uppväxtvillkor. För ungdomarna kan vistelsen i Sverige bli omvälvande och komplicerad inte minst när det gäller ekonomiska förhållanden och vanan att hantera pengar och planera 

En del vill leva ett västerländskt tonårsliv och prioriterar inköp av snygga kläder och de senaste mobilmodellerna och ägnar ingen tanke åt anhöriga eller kanske inte har några. Andra är medvetna om de krav som finns och plikten att bidra till familjens försörjning. Kanske känner de även skam och skuld för att ha det materiellt bättre än familjen i hemlandet och skickar därför pengar. Det förekommer därför att de genom olika kanaler skickar dagersättningar och CSN pengar till anhöriga i hemlandet för att bidra till deras försörjning och för att betala skulder till smugglare för resan till Sverige som ofta sker på kredit eller bekostats med lån från släktingar och klaner.

Många gånger har ungdomarna inget val när familjens skuldbörda läggs på deras axlar och blir deras ansvar. De är tvungna att skicka pengar eftersom smugglare och långivares bestämda krav på återbetalning, oftast i likvida medel men också genom tjänster, följs av hot om repressalier mot ungdomen eller familjen om betalningarna int sköts. I vilken omfattning bidrag skickas från Sverige, i stället för att komma ungdomen till godo, är oklart liksom beloppens storlek. 
Det anges inte i några lagar eller förordningar att det skulle vara förbjudet eller finnas ett stöd för att ungdomar skickar pengar till hemlandet. 
Men däremot framgår av lagstiftning och förordningar , att ersättningar från Migrationsverket är avsedda för asylsökandes personliga behov och bidrag från CSN för deras försörjning (även familjen om den finns i landet) under studietiden i Sverige. Således inte för att betala skulder till smugglare och andra långivare eller som försörjningshjälp till anhöriga i hemlandet.

 

J Samuelsson, god man 2016-02-09

 

 

 

 

Skriv ut

Barns skulder

Återbetalningsfällor

Det händer att gode män och särskilt tillförordnade vårdnadshavare blir betalningsskyldiga trots att man skött uppdraget klanderfritt men inte känt till olika förhållanden eller haft anledning tro att att uppdraget skalle leda till skulder eller att hamna hos kronofogden i vissa fall.

Det kan till exempel gälla felaktigt utbetalda studiebidrag då CSN kan kräva särskilt förordnade gode män på förhållandevis höga belopp, missar att söka bidrag som kan leda till att huvudmannen ställer krav på motsvarande belopp som det uteblivna bidraget av den gode mannen. Biblioteken kan begära böter eller ersättning för icke återlämnade böcker och skolan för datorer.

Det finns goda skäl att vara uppmärksam på återbetalningsfällor och inte skriva på handlingar som innebär att du som god man eller särskilt tillförordnad vårdnadshavare blir betalningsskyldig eller riskerar att bli det. 

Det är av flera skäl inte heller bra eller lämpligt att lägga/låna ut pengar till huvudmannen för olika ändamål som kläder eller resor. Inte heller betala eller lägga ut pengar  för en  återresa från hemlandet som gått  fel, det är Socialtjänstens sak, eller stå som ansvarig för ett mobilabonnemang. 

CSN kräver idag att det ska finnas en betalningsmottagare för de studiebidrag och extra tillägg som utbetalas till ungdomen vilket undantagslöst blir den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren. En särskilt tillförordnad vårdnadshavare kan neka till att inte stå som betalningsmottagare med motiveringen att det innebär en ekonomisk risk men det innebär med nuvarande ordning, att ungdomen inte får tillgång till sina pengar och alternativt kan ett sådant förfarande betraktas som försummelse av överförmyndaren. Alternativt finns möjligheten att förmå överförmyndaren att stå som betalningsmottagare vilket dom hitintills inte accepterar. 

Följaktligen och av välvilja för att lösa en situation som lagts i ställföreträdarens knä på grund av gällande lagstiftning tvingas du ställa upp trots att det kan leda till betalningsskyldighet av förhållandevis höga belopp. Om så skulle bli fallet kan du inte påräkna någon hjälp av från överförmyndaren men du kan överklaga CSN:s beslut och åberopa att informationen från skolan om ungdomens ogiltiga frånvaro varit bristfällig eller uteblivet helt.  

 

 


 

Förändringar i Föräldrabalken
Den 1 januari 2009 skedde en rad förändringar i föräldrabalken, bl.a. infördes ett krav på överförmyndarens godkännande i de fall en rättshandling som vårdnadshavarna ingår för en omyndigs räkning innebär att den omyndige sätts i skuld (13 kap. 12 § första stycket föräldrabalken)1. Lagändringen innebar närmast ett förtydligande av vad som redan tidigare får anses ha gällt eller i vart fall från början varit avsett rättsläge. Det framgår dock tydligare av lagtexten att föräldrar inte kan skuldsätta sina barn. Antalet barn (0-17 år) med skulder hos Kronofogden fortsätter också att minska. Under 2012 hade 1 180 barn sammanlagt drygt 14 miljoner kronor i skulder hos Kronofogden. Motsvarande siffror 2011 var 1 460 stycken barn med nästan 18,5 miljoner kronor i skulder.2

Barns skulder består numera främst av böter, ersättning till brottsoffermyndigheten, skadestånd och skatter. När det gäller den verksamhet som bedrivs av kommuner och även i viss mån av landsting finns det fortfarande några områden där barn kan bli skuldsatta. Det är främst inom biblioteks- och skolverksamheterna i samband med lån av olika medier och IT-utrustning samt vid uthyrning av bostad i samband med studier.

Genom detta cirkulär vill vi informera om några möjligheter att undvika att barn blir skuldsatta i verksamhet som bedrivs av kommuner och landsting. Målsättningen är att inga barn ska behöva inträda i vuxenlivet med skulder i bagaget. I cirkuläret avses med barn och underårig den som är under arton år och därmed omyndig enligt definitionen i 9 kap. 1 § föräldrabalken.

 



Datainspektionen
Datainspektionen genomförde under år 2008 en enkätundersökning hos inkassoombuden om hanteringen av underåriga gäldenärer. Datainspektionen fann drygt 79 500 pågående kravärenden mot gäldenärer som var underåriga då skulden uppkom. Av dessa ärenden avsåg 63 000 ärenden där gäldenärerna, vid tiden för undersökningen, fortfarande var underåriga. Undersökningen resulterade i en rapport från Datainspektionen3, där myndigheten bl.a. redovisade en rad åtgärder som borde vidtas när det gäller barns skulder.

Efter Datainspektionens rapport har bl.a. Datainspektionen, Konsumentverket, Krono-fogdemyndigheten, Svensk Inkasso och Sveriges Kommuner och Landsting på olika sätt och i olika sammanhang gemensamt arbetat för att begränsa de situationer där underåriga riskerar att bli skuldsatta. Bl.a. har initiativ tagits till en lagändring i fråga om patientavgifter, där det numera är vårdnadshavaren som ska svara för eventuella patientavgifter som uppkommer i samband med att barn får vård. På några områden kvarstår emellertid risken att barn blir skuldsatta. Målsättningen hos inblandade myndigheter och organisationer är att ytterligare minska risken för detta.

 



Böter och ersättning till brottsofferfonden

När det gäller böter och ersättning till brottsoffermyndigheten kan skulder uppkomma för straffmyndiga ungdomar som begår straffbara handlingar. Straffmyndig är den som fyllt 15 år.

TV-avgift

Den som innehar en TV-mottagare ska betala radio- och TV-avgift till Radiotjänst i Kiruna AB. Ett hushåll är endast skyldigt att betala en avgift oavsett antalet apparater. 

 



Skadestånd
Barn som med uppsåt eller av oaktsamhet orsakar skador kan åläggas skadeståndsrättsligt ansvar, men bedömningen är i allmänhet mildare än när det gäller vuxna. Hänsyn tas bl.a. till att barn inte har samma möjligheter att förstå konsekvenser av sitt agerande och att de sällan har ekonomiska resurser att stå för kostsamma skadeståndsanspråk. Bedömningen är naturligtvis beroende av barnets ålder, där mycket små barn överhuvudtaget inte anses kunna ansvara för skadevållande handlingar, och där ungdomar mellan 15 och 18 ofta bedöms ha ett ansvar motsvarande det ansvar som uppkommer för vuxna skadevållare.

Det är alltså den underårige själv som svarar för eventuella skadestånd. I vissa situationer uppkommer dock skadeståndsskyldighet för föräldrar som är vårdnadshavare oberoende av vårdslöshet. Om barnet har orsakat en skada genom en brottslig handling, ska förälder som är vårdnadshavare ersätta skadan. Ansvaret för varje skadehändelse är dock begränsat till en femtedels prisbasbelopp, vilket med 2013 år prisbasbelopp om 44 500 kr innebär 8 900 kr. Om barnet har orsakat flera olika skador gäller begränsningen för varje skada i sig, se 3 kap. 5 § skadeståndslagen.

 



Lånekort på bibliotek och andra typer av lån av media och IT-utrustning
När det gäller den verksamhet som bedrivs av kommuner och landsting är det, som angetts, främst inom biblioteks- och skolverksamheterna i samband med lån av olika medier och IT-utrustning som barn kan bli skuldsatta. Vanligen är de tjänster som är knutna till innehavet av bibliotekskort helt kostnadsfria liksom olika typer av lån av utrustning i skolorna. En skuld kan dock uppstå i de fall uppsatta regler för lånen inte följs, t.ex. genom förseningsavgifter eller krav på ersättning för material som inte återlämnas på grund av att det förkommit.

En vanlig rutin i samband med lån från bibliotek och skola när det gäller underåriga är att den underårige får teckna ett avtal med verksamheten om att inneha lånekort på biblioteket eller teckna ett avtal för lån av t.ex. IT-utrustning från skolan. Den underåriges vårdnadshavare undertecknar också avtalet och godkänner att den underåriga ingår den ifrågavarande överenskommelsen och därmed blir avtalspart.

Förfarandet är korrekt ur juridisk synpunkt. Eftersom avtalet i sig inte innebär en skuldsättning krävs inte överförmyndarens samtycke, jfr. 13 kap. 12 § första stycket föräldrabalken. I och med att den underårige är avtalspart är det den underårige som blir ansvarig för t.ex. uppkomna förseningsavgifter eller ersättningskrav för förkomna böcker och utrustning. Betalas inte den ersättning som i förekommande fall begärs, kan biblioteket eller skolan gå vidare med ett kravärende mot den underårige innefattande t.ex. betalningspåminnelse, inkassokrav och ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten. Alla dessa moment innebär tillkommande kostnader, vilket i sin tur innebär att en liten skuld som inte betalas snabbt kan öka till betydande belopp. Eftersom det är den underårige som med vårdnadshavarens godkännande är avtalspart, går det inte att driva kravet mot vårdnadshavaren; det är en annan sak att vårdnadshavare många gånger "frivilligt" betalar uppkomna skulder för sina barn.

För att undvika att barnet i en avtalsrelation riskerar att bli skuldsatt, kan avtalet tecknas på så sätt att vårdnadshavaren inte bara godkänner att barnet innehar lånekort eller lånar utrustning, utan att vårdnadshavaren även påtar sig ansvaret för eventuella ekonomiska krav i anledning av den överenskommelse som ingås.



Särskilt förordnad vårdnadshavare
En särskilt förordnad vårdnadshavare har inga ekonomiska förpliktelser mot det barn han eller hon fått i uppdrag att företräda. En sådan förordnad vårdnadshavare bör därför inte skriva på låneförbindelser, t.ex. vid lån av dator, eller teckna borgensförbindelser på det sätt vi föreslagit för föräldrar som är vårdnadshavare. Även en särskilt förordnad vårdnadshavare bör dock, i egenskap av ställföreträdare för barnet, kunna skriva på en handling om att barnet mottagit lånekort eller lån av t.ex. dator.


 

 

God man för unga migranter

På motsvarande sätt som en särskilt förordnad vårdnadshavare har en god man för ett ensamkommande barn inte några ekonomiska skyldigheter mot "sitt" barn. En god man för ett ensamkommande barn bör därför inte skriva på låneförbindelser, t.ex. vid lån av dator, eller teckna borgensförbindelser på det sätt vi föreslagit för föräldrar som är vårdnadshavare. Även en god man bör dock, i egenskap av ställföreträdare för barnet, kunna skriva på en handling om att barnet mottagit lånekort eller lån av t.ex. dator.

Också i ärenden som gäller ensamkommande barn måste kommunen eller landstinget därför hantera eventuellt obetalda skulder på annat sätt än när föräldrar som är vårdnadshavare tagit på sig betalningsansvaret, t.ex. genom att efterge kravet.

 



Sammanfattning
Betalningskrav hanteras olika i kommuner och landsting. På vissa håll har man säkert hittat fungerar rutiner och även om fordringar mot barn uppkommer drivs ärendena inte vidare, utan biblioteket eller skolan nöjer sig kanske med att återkalla lånekortet eller hindra eleven från ytterligare lån så länge skulden kvarstår. Många bibliotek har mildare regler när det gäller barn, t.ex. genom att barn undantas från skyldighet att betala förseningsavgift.

I de fall elever hyr bostäder av kommuner eller landsting i samband med studier, fungerar det säkert också bra i de flesta fall. Skulle problem uppstå med betalningen av hyran brukar det som regel gå att lösa, utan att hyresvärden tvingas vidta indrivningsåtgärder. För att säkerställa att barn inte blir skuldsatta på grund av obetalda hyror i samband med studier, kan det dock vara en bra rutin att regelmässigt låta vårdnadshavarna teckna en borgensförbindelse till säkerhet för framtida hyresbetalningar.

Målsättningen vara att barn så långt möjligt inte ska behöva bli skuldsatta, utan att krav i första hand ska kunna riktas mot föräldrar som är vårdnadshavare. Som framgått ovan är detta möjligt om vårdnadshavarna på avtalsrättslig grund har påtagit sig att svara för det eventuella ekonomiska ansvar som följer av att inneha bibliotekskort eller låna utrustning av skolan. En vårdnadshavare är dock inte skyldig att påta sig ett sådant ansvar för sina barn. Det kan därför uppstå situationer där kommunen eller landstinget inte har någon annan än barnet att vända sig mot med kravet. I sådana fall kan borgenären, när det gäller små belopp, överväga att efterge skulderna och därmed avskriva dem. I andra fall kan borgenären överväga att avvakta med indrivning till dess barnet är myndigt och i avvaktan till dess endast bevaka sin fordran.

 



Övrigt

Borgensförbindelse

1 Ang. denna lagändring, se vårt cirkulär 08:91, Ändringar i föräldrabalken fr.o.m. den 1 januari 2009.

2 Se KFM:s hemsida: http://kronofogden.se/BarnsskulderhosKronofogdenminskar.html

3 Skuldsatta barn - Hanteringen av underåriga gäldenärer hos inkassoombuden. Datainspektionens rapport 2008:2.

(Källa SKL, Avdelningen för juridik)

Skriv ut

Beslut och delgivning
Det är Migrationsverket (MV) som enligt vad som anges i Förvaltningsrättslagens 21 § ska underrätta om beslutet vilket vanligtvis sker genom att mottagningsenheten kallar till ett delgivningsmöte.
Normalt får det offentliga biträdet först besked om vad MV beslutat som i sin tur  meddelar gode mannen  men det händer även att handläggare på mottag ningsenheten kontaktar den gode mannen  direkt och meddelar MVs beslut. 
Det innebär att en lång tid av ovisshet i väntan på beslut förkortas med några veckor eller så vilket är bra. 
Handläggningstiden i ett barnärende var i genomsnitt 143 dagar under 2014 men på grund av de ökade inströmningen kan ensamkommande barn/unga under 2015 få vänta på besked i genomsnitt 158 dagar. Beroende på vilket land man kommer ifrån kan den tiden bli längre eller kortare. Till utredningstiden kommer en till tre veckor innan delgivningen av beslutet sker. Sammantaget en lång väntetid som präglas av  av förhoppningar, ovisshet och inte sällan oro samtidigt som vardagen i olika avseenden ska fungera.


 
Förenklad delgivning
En förenklad innebär att delgivningen görs på telefon och är till fördel för ensamkommande barn/unga som får besked lite fortare och besparar gode män ofta dagslånga resor till MVs mottagningsenheter för ett möte som tar mindre än en timma. 

Av vad som framgår av Förvaltningsrättslagen 21 § är delgivning på telefon ett möjligt alternativ och torde underlätta även för handläggare på MV och minska de kostnader som nuvarande tillvägagångssätt innebär.

21 §  En sökande, klagande eller annan part skall underrättas om innehållet i det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Parten behöver dock inte underrättas, om det är uppenbart obehövligt.

Om beslutet går parten emot och kan överklagas, skall han underrättas om hur han kan överklaga det. Han skall då också underrättas om sådana avvikande meningar som avses i 19 § eller som har antecknats enligt särskilda bestämmelser.Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen skall dock alltid ske skriftligt, om parten begär det.

Denna paragraf tillämpas också när någon annan som får överklaga beslutet begär att få ta del av det.

En förenklad delgivning har även andra fördelar som till exempel att beslutet kan meddelas i en hemvan miljö och förutom den gode mannen  kan också en  intresserad socialsekreterare alternativt en engagerad kontaktperson vara med och när du meddelar beslutet. I den bästa av världar skulle det förenkla för gode män, handläggare och barn/unga om MV tillämpade ett enklare delgivnings förfarande vilket Förvaltningslagen ger möjlighet till och som innebär att motiv och förklaringar till beslutet delgavs vid ett konferenssamtal vilket torde underlätta för handläggare på MV och bespara gode män besväret med ofta dagslånga resor till och från mottagningsenheter runt om i landet.

Skriv ut

 Under arbete

Den stora inströmningen hösten 2015 och det faktum att den under 2015 registrerades 35369 ensamkommande barn/unga som asylsökande har inneburit att det som ska vara på ett visst sätt inte alltid är det. Den nuvarande situation kan i olika avseenden i många kommuner beskrivas som kaotiskt medan de på andra håll fungerar förhållandevis bra. Speciellt har den stora inströmningen inneburit långa väntetider på att få börja skolan, att få en god man och boendesituationen har kännetecknats av brist på platser och en mycket skiftande kvalitet  på de boende som erbjuds. En ny boendeform, Stödboende, har tillkommit men också boenden som inte bedrivs med omtanke om barn/unga utan snararare för att tjäna pengar. 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Årligen kommer ett stort antal, barn/unga utan medföljande förälder eller annan legal vårdnadshavare till Sverige för att söka asyl. Under de senaste fem åren har över 56000 sådana ärenden om uppehållstillstånd registrerats vid Migrationsverkets ansökningsenheter fram till 31 december 2015.  
Mottagandet i kommunerna sköts av socialtjänsten och omfattas i flera avseenden av samma lagar och regler som gäller för alla barn i behov av skydd eller stöd enligt socialtjänstlagen. Efter ankomsten placeras flertalet ungdomar av socialtjänsten på institutioner för vård och boende, HVB, ett mindre antal ungdomar hänvisas till familjehem och ytterligare en del ordnar själva med boende hos släktingar och bekanta, så kallat EBO.

 

För gode män vårdnadshavare innebär de olika boendeformerna i sig inte några väsentliga skillnader för uppdraget. med undantag för EBO där en god man ofta får överta uppgifter som åligger boendet men där förutsättningar inte finns att göra det.

En ojämn kvalitet och förekomsten av olämpliga boenden, där ensamkommande inte ses som de unga människor de är utan som en homogen grupp, försvårar uppdraget. I sådan fall och då rättigheter och  personliga behov inte respekteras och gällande förordningar inte följs kan svårigheterna påtagliga.
_______________________________________________________________________________________









 

Socialtjänstens ansvar att ordna med boende
Efter intervju och registrering på ansökningsenheten är det socialtjänstens ansvar att ordna med boende.  Vanligtvis blir det på ett HVB om ungdomen inte på egen hand ordnat med ett boende hos släkt eller vänner. 

HVB står för hem för vård och boende och är en institutionsform för ungdomar som placerats där med stöd av SoL, LSS eller LVU men i takt med att antalet ensamkommande asylsökande barn och unga  ökat under åren har många HVB bytt inriktning och specialiserat sig på ensamkommande barn och unga. Det har inneburit att man gått från en verksamhet med ungdomar som har sociala och drogrelaterade problem till en helt annan kategori med sin speciella  problematik.

För ensamkommande barn och unga  ges varken vård eller behandling, HVB står för tillsyn och omsorg dygnet runt. På HVB blir ungdomen kvar under hela asylprocessen men kan efter begäran från god man placeras i ett familjehemsboende eller efter socialtjänstens bedömning placeras i på ett stödboende. Undantagsvis om det uppstår problem med drogmissbruk eller kriminalitet kan det bli aktuellt med ett omhändertagande enligt LVU och placeras barn/unga på någon av statens institutionstyrelse anläggningar.

 

Över tusen HVB 2016
För ensamkommande barn och unga finns 2016 över 1000 HVB i hela landet från norr till söder, i såväl tätorter som landsbygd och hyreshus och villor. Antalet barn/unga HVB tar emot varierar i antal mellan 6-27 i åldersspannet 13-20 år. En del HVB tar emot både pojkar och flickor och såväl barn/unga med uppehållstillstånd,  asylsökande, de som fått avslag på sin asylansökan och och de som ska överföras enligt förordningen i Dublin ll.

 

Alla HVB är inte privatägda, det finns också offentligt ägda HVB som drivs som enskilda tillståndspliktiga verksamheter. Ett exempel är Gryning Vård AB med ett trettiotal HVB-verksamheter och som ägs gemensamt av kommunerna i Västra Götaland och Vårljus i Stockholms län med ett tiotal anslutna kommuner. Kommunerna kan själva starta HVB, och behöver då inget tillstånd de kan också lägga ut verksamheten på entreprenad.

Gode mannens uppgift är att övervaka att placeringen fungerar och i annat fall ta upp frågan om ett byte av boende med Socialtjänsten om problemen är så allvarliga och inte går att lösa. 

 

Krav på HVB
Ett HVB ska, enligt gällande föreskrifter och allmänna råd, rekrytera kompetent personal och ledning. På ledningen, som inte sällan tidigare haft tjänster på Migrationsverket eller statliga institutioner ställs krav på högskoleutbildning  med ett visst antal poäng och personalen har ofta socinom utbildning och ibland också invandrarbakgrund. Lokalerna ska vara godkända och utrustade i enlighet med lagar och regler för bland annat  mathållning och brandskydd. Liksom socialtjänstens skyldighet att genomföra BBIC utredningar ska också HVB upprätta vårdplaner och genomförande planer för varje ungdom med tillhörande system för dokumentation och kvalitetssäkring. Det finns  genomgående skillnader i kvaliteten när det gäller hur boendena dokumenterar, gör ungdomarna  delaktiga i beslut och verksamhet och samarbetar med socialnämnderna

 

 

Bestämmandrerätt

De rättigheter och skyldigheter som följer uppdraget innebär inte en obegränsad handlingsfrihet. Inte heller att man står över tjänstemän inom myndigheter och förvaltningar och kan bortse från omständigheter som till exempel kostnader som kan uppkomma för olika åtgärder eller har en absolut vetorätt.Okunnighet hos olika aktörer om gode män och vårdnadshavares  ställning orsakar problem. 

Gode mannen har bestämmanderätt i boende frågor vilket socialtjänsten i många kommer inte uppfattat eller nonchalerar vilket för engagerade gode män leder till berättigade strider med socialtjänster som i slutändan kan komma att avgöras i Förvaltningsrätten.  En i regel lång och påfrestande process och under tiden blir ungdomen kvar på ett olämpligt boende.

 

Bestämmanderätten handlar snarare om rätten, att utifrån en helhetsperspektiv bevaka att myndigheter, förvaltningar och organisationer gör vad som ålagts dem, att lagar och förordningar följs och att barn/unga får den hjälp som kan behövas och sina rättigheter tillgodosedda. Att etablera en konstruktiv samverkan med berörda aktörer kring barn och unga kan förebygga problem och är en förutsättning för att vad som kan anses vara deras bästa ska kunna uppnås.

Som i alla andra sammanhang kräver beslut som ska fattas en samverkan mellan berörda parter och en förståelse för de skillnader olika roller innebär. I de fall det finns meningsskiljaktigheter handlar bestämmanderätten om att genom samtal försöka nå en samsyn. Gode mannen har bestämmanderätt i boende frågor vilket socialtjänsten i många kommer inte uppfattat eller nonchalerar vilket för engagerade gode män leder till berättigade strider med socialtjänster som i slutändan kan komma att avgöras i Förvaltningsrätten.  En i regel lång och påfrestande process och under tiden blir ungdomen kvar på ett olämpligt boende. 

 

Men ibland kan det finnas anledning för den gode mannen att inte tillmötesgå ungdomen önskemål eller krav på att byta boende om det finns en  uppfattning att det inte kan anses vara det bästa. Att byta boende kräver en hel del arbete av inblandade parter och likaväl som det finns skäl att ställa krav på personalen på boendet och socialtjänsten finns det anledning att också göra det på barn/unga. Du och ungdomen måste vara överens om att åtgärden är motiverad och att allt gjorts för att lösa de problem som är ligger till grund för  önskemålet. Det finns skäl att tänka på att vissa problem löser man inte genom en omplacering. Olösta problem tar man med sig till det nya boendet. 

 

Skiftande kvalitet

I de flesta fall eftersträvar såväl kommunala som privata anordnare av bonden för ensamkonmande ungdomaren en bra verksamhet. Men motsatsen före kommer och från olika håll i landet rapporterar gode män om rådande missförhållanden vilket blir speciellt tydligt i den nuvarande extraordinära situationen.

Ensamkommande placeras rutinmässigt vid ankomsten av socialtjänsten på HVB boenden som är avsedda för ungdomar och vuxna med en social, kriminell eller drogrelaterad problematik men som över tid anpassats för ensamkommande barn/unga. Förutom att HVB inte är avsedda för ensamkommande är kvaliteten skiftande liksom personalens utbildning, intresse, lämplighet och engagemang. Regelverken är inte alltid genomtänkta utan kan vara godtyckliga och varierar från vad som kan anses rimligt till en omotiverat sträng diciplin där felsteg kan medföra böter eller andra former av bestraffning, eller så saknas fungerande regelverk helt.

 

Den delaktighet i verksamheten som betonas i gällande bestämmelser ignoreras och ungdomarnas berättigade synpunkter och rimliga krav kan mötas med ogillande och leda till bestraffningar.

Socialtjänstens upphandlingar, tillsyner och BBIC utredningar har betydelse för kvaliteten på boende liksom att upphandlade anordnare av boenden kan sätta lönsamhet före barn/ungas bästa. till exempel genom att inte anställa tillräckligt med personal eller tillämpa anställningsformer där betydelsen av kontinuitet beaktas.

 

Den nya tillsynsmyndigheten IVO, inspektionen för vård och omsorg som från och med den 1 juni är ansvarig för inspektioner av HVB kommer, liksom tidigare socialstyrelsen gjort, utföra sin tillsyn utifrån bestämmelser som gäller för en annan kategori unga. 

 

 

Viktigt att bedöma behoven om barn på HVB ska dela rum

För att barn på hem för vård eller boende (HVB) ska få en trygg och säker vård bör möjligheten till eget rum finnas,   
Barnets önskemål och behov ska vara avgörande i de situationer då det kan vara aktuellt att dela rum.

Det har under senare år skett en markant ökning av antalet ensamkommande barn som kommer till Sverige. Det innebär att kommunerna behöver ordna ett bra omhändertagande för dessa barn där de kan få sina behov tillgodosedda. Då antalet ökat drastiskt har flera kommuner ställt frågor till IVO om vilka krav lagstiftningen ställer på de HVB som ordnas för dessa barn. En fråga som aktualiserats är om barnen som kommer bör ha ett eget rum.
IVO anser att barn som bor eller vistas på HVB bör erbjudas ett eget rum för att kunna få en vård som är säker och av god kvalitet. Varje barn ska ha möjlighet till en privat sfär för att till exempel kunna sova och läsa läxor utan att bli störd. Barnet ska också känna sig tryggt och inte behöva oroa sig för att behöva dela rum med någon det är rädd för.
I de fall då det kan vara aktuellt att dela rum måste verksamheten göra en bedömning av bland annat barnens önskemål, bakgrund, behov och situation för att komma fram till om det är lämpligt att de delar rum. Det är även viktigt att barnen är kända och noggrant utredda av socialtjänsten.
Exempel på tillfällen då barn kan få dela rum är när ett barn vill bo tillsammans med ett syskon, annat närstående barn eller en kompis. Det kan också röra sig om akuta situationer när ett HVB snabbt får ta emot placerade barn. I dessa situationer bör de barn som redan bor på HVB-hemmet och som är kända och utredda tillfälligt dela rum. Detta är viktigt för att barnen ska kunna känna sig trygga och för att undvika att oönskade händelser inträffar.
Verksamheten och den placerande socialnämnden har alltid ett ansvar för att noga följa upp och bedöma det enskilda barnets behov för att se till att det får en trygg och säker vård. (IVO 2015  21 april.)
________________________________________________________________________________________


IVO:s tillsynsansvar
Tidigare har Länsstyrelsen haft  tillsynsansvaret för HVB men från 2011 är det Socialstyrelsen och från sommaren 2013 den nya myndigheten, Inspektionen för vård och omsorg. För närvarande genomför IVO två tillsyner per år varav en oanmäld på varje HVB. Verksamhet liksom kvaliteten på HVB skiftar visar den tillsynsrapport som  publicerat 2012. Tillsynen visar att även att HVB för ensamkommande barn och unga generellt är något sämre än andra boenden på att planera och följa upp de hjälp- och stödinsatser barnen behöver. Barnen i de hemmen är också i mindre utsträckning delaktiga i hur deras insatser ska genomföras. Det har även framkommit stora skillnader i hur boendena samarbetar med kommunernas socialnämnder, som har ansvaret för barn/unga.

 

________________________________________________________________________________________

Nationellt HVB register
Information om HVB finns i det Nationella HVB-registret liksom Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om HVB, Familjehem och EBO finns på www.socialstyrelsen.se I registret finns information om tillsyner, eventuella anmärkningar och när det gäller HVB information om platsantal, inriktning etc.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

_________________________________________________________________________________________









_____________________________________________________________________________________


______________________________________________________________________________________







Krav på HVB
Ett HVB ska, enligt gällande föreskrifter och allmänna råd, rekrytera kompetent personal och ledning. På ledningen, som inte sällan tidigare haft tjänster på Migrationsverket eller statliga institutioner ställs krav på högskoleutbildning  med ett visst antal poäng och personalen har ofta socinom utbildning och ibland också invandrarbakgrund. Lokalerna ska vara godkända och utrustade i enlighet med lagar och regler för bland annat  mathållning och brandskydd. Liksom socialtjänstens skyldighet att genomföra BBIC utredningar ska också HVB upprätta vårdplaner och genomförande planer för varje ungdom med tillhörande system för dokumentation och kvalitetssäkring. Det finns  genomgående skillnader i kvaliteten när det gäller hur boendena dokumenterar, gör ungdomarna  delaktiga i beslut och verksamhet och samarbetar med socialnämnderna
______________________________________________________________________________________

Upphandling
Kommunerna upphandlar HVB boenden och genom ett anbudsförfarande väljs de som erbjuder de mest gynnsamma ekonomiska villkoren och uppfyller att ett antal "ska krav". Avtalet mellan Socialtjänsten och HBV är offentlig handling och finns  hos Socialtjänsten. 

Avtalet kan variera mellan olika kommuner men på de flesta områden är de överensstämmande och reglerar ekonomiska  frågor, verksamhetens omfattning och andra omständigheter. Den ekonomiska ersättningen brukar uppgå till 1800 kr per belagd plats och 1500 kr per tomplats och dygn vilket innebär att HVB hemmet för en minderårig får runt 54.000 kr per månad vilket per år innebär närmare 650.000 kr. 

 

De medel kommunerna har för att ställa krav på verksamhetens kvalitet är främst upphandling och uppföljning. De kan vid upphandlingstillfället formulera de krav som ställs på HVB både rörande innehållet i verksamheten och i kraven på utförarens företag. Upphandling och uppföljning är två av varandra beroende processer där uppföljning genererar viktig kunskap att ta tillvara i upphandlingen och där upphandling är kommunens viktigaste styrande verktyg gentemot utförare. Upphandlingsprocessen och de krav som bör ställas där och uppföljning, både på individnivå och av de avtal som skrivs mellan kommun och HVB uppfattas av gode män inte sällan som oklara.
_______________________________________________________________________________________

Unga asylsökande har blivit en affärsidé
Att många anordnare av boenden för ensamkommande ungdomar har de bästa avsikter och eftersträvar en bra verksamhet finns ingen anledning att betvivla.
Tyvärr förekommer också motsatsen, verksamheten planeras utifrån ekonomiska kalkyler  som inte tar hänsyn till ungdomens bästa. Generösa bidrag från myndigheter försvinner ned i ägarnas fickor eller i den kommunala budgeten i stället för att komma ungdomarna till godo. Rullande arbetstidsschema och avsaknaden av natt och dag personal är exempel på boenden sparar pengar utan att ta hänsyn och det blir sämre för ungdomarna.

_____________________________________________________________________________________ 

 

Familjehem vanligaste formen för heldygns vård

Placering i familjehem är den vanligaste formen för heldygns vård i Sverige. Nära 32 600 barn och unga mellan 0-20 år var placerade eller omhändertagna utanför det egna hemmet någon gång under 2013, enligt socialtjänstlagen (SoL) eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

 

Beslut om placering i familjehem görs av socialnämnden, och placeringen kan ske med stöd av SoL, LVU eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Vid vård med stöd av LVU är det förvaltningsrätten som prövar frågan om vård. Sverige har antagit FN:s konvention om barnens rättigheter, vilket innebär att kommuner ska ta hänsyn till vad som i den föreskrivs om barns rättigheter. 
______________________________________________________________________________________ 

 

Upphandling

Vid en upphandling av Familjehem, som görs enligt Lagen om Offentlig Upphandling, LOU, ställs en uppdragsspecifikation samman. I denna del av upphandlingen finns ett antal grundkrav definierade som alla intresserade Konsultstödda Familjehem måste uppfylla för att styrka kvalitet och sedan kunna gå vidare i processen. Är grundkraven uppfyllda riktas intressenternas övriga information och ges poäng. Pris står för 60 procent och kvalitet för 40 procent. Anledningen till att priset värderas högre än kvalitet, beror på att kvaliteten redan granskats grundligt i upphandlingens första steg såtillvida familjehems utredningen  inte gjorts som en så kallad presentation av en konsult. Kommunernas upphandlingar av boende för ensamkommande påverkar inte enbart barn och unga utan får även konsekvenser för gode män/vårdnadshavare. Kommunerna upphandlar HVB-och familjehem och genom ett anbudsförfarande väljs de som erbjuder de mest gynnsamma ekonomiska villkoren och uppfyller ett antal "skallkrav". Avtalet kan variera mellan olika kommuner, men på de flesta områden överensstämmer avtalen som reglerar ekonomiska frågor, verksamhetens omfattning och andra omständigheter. 

De upphandlingar socialtjänsten gör ska innehålla fler ”skallpunkter” för att bättre möjliggöra en verksamhet som följer gällande regelverk, överensstämmer med lagstiftarens intentioner och som inte innebär att boendets uppgifter och ansvar, på grund av otydlighet eller brister i avtalet läggs på gode män/vårdnadshavare.


 

____________________________________________________________________________________________________________________ 

Konsultstödda familjehem under arbetet


 

_____________________________________________________________________________________________________________________ 


Familjehemsutredning

6 kap. 6 § i socialtjänstlagen att socialnämnden inte får placera ett barn i ett familjehem eller jourhem som inte är utrett av en socialnämnd.

Intervjun genomförs av Socialtjänsten men även av anlitade konsulter men då som en intervju i med det presumtiva Familjehemmet i hemmet  under en för- eller eftermiddag. Intervjumaterialet tolkas med en psykolog. Därefter informeras Socialtjänsten om det finns förutsättningar för ett samarbete som familjehem.

 

De familjehems utredningar socialtjänsten gör idag  är i regel kostsamma och tar en orimligt lång tid att utföra vilket kan få långtgående konsekvenser för dem som berörs. 

Den vanligaste utredningsmetoden är Kälvesten metoden som är en halvstrukturerad intervjumetod som utarbetats av Gustav Jonsson och Anna-Lisa Kälvesten men även andra bedömningsformer förekommer som 

BRA fam och PRIDE metoden. Men Kälvesten är den mest vedertagna
_______________________________________________________________________________________ 


SKL:s rekommendationer avseende ersättningar och arvoden för familjehem 2015

Ersättningar till ett kommunalt familjehem för barn och ungdom som placeras enligt SoL, LVU och LSS består av en omkostnadsdel och en arvodesdel. 

 

Arvode

Arvodet per månad för barn i åldern 0-12 år, 5630-12632 och för ungdomar i åldern 13-19 år, 7303-12632 kr beroende på vilka grunder placeringen grundar sig på och andra omständigheter. Arvodet är en skattepliktig inkomst och beskattas som inkomst av tjänst, den är sjukpennings- och pensionsgrundande, men berättigar inte till tjänstepension. Uppdraget berättigar heller inte till A-kassa, semesterlön eller semesterersättning. Som familjehem är man uppdragstagare åt socialnämnden eller det konsultstödda företaget som upphandlats av kommunen och således inte anställd och har ingen uppsägningstid. Det innebär att något arvode inte utgår om barn/unga försvinner eller flyttas från familjehemmet. Placeringar kan på grund av sådana omständigheter upphöra när som helst.

Familjehemmet  får ha högst fyra barn/unga samtidigt och arvodet får inte utgöra den huvudsakliga inkomsten. Uppdraget är inte förenat med tystnadsplikt

 

Omkostnadsersättning

Ersättning för omkostnader utgår per månad för barn i åldern  0-12 år med mellan 3894-5563 kr och för ungdomar i åldern 13-19 år 4450-6304 kr.

Omkostnadsersättningen ska täcka de merkostnader som den nya familjemedlemmen medför så som mat, kläder, fickpengar, skor, personlig hygien, fickpengar, lek och fritid, förbrukningsvaror, möbler, husgeråd, textilier, TV, telefon och normalt slitage. (Placerade barn omfattas av samma högkostnadsskydd för läkarvård och medicin som familjens övriga barn.)

 

Omkostnadsersättningen inkluderar barnbidrag alternativt studiebidrag som ska dras av då det betalas ut direkt till familjehemmet alternativt ungdomen. Omkostnadsersättningen höjs när barnet fyller 13 år.

 

Omkostnadsersättningen är varken sjukpenning- eller pensionsgrundande. Avdrag får göras deklaration för den del av omkostnadsersättningen som överstiger 5 000 kronor.

 

Socialtjänstens familjehems utredning

De familjehems utredningar socialtjänsten gör idag  är i regel kostsamma och tar en orimligt lång tid att utföra vilket kan få långtgående konsekvenser för dem som berörs. RGMV anser att det tillvägagångssätt som idag tillämpas vid utredningarna i många delar inte är ”up to date” och bör ersättas av en utredningsmetodik som bättre svarar mot de krav som kan ställas.

 

Socialtjänstens upphandlingar av HVB och Familjehem

Kommunernas upphandlingar av boende för ensamkommande påverkar inte enbart barn och unga utan får även konsekvenser för gode män/vårdnadshavare. Kommunerna upphandlar HVB-och familjehem och genom ett anbudsförfarande väljs de som erbjuder de mest gynnsamma ekonomiska villkoren och uppfyller ett antal "skallkrav". Avtalet kan variera mellan olika kommuner, men på de flesta områden överensstämmer avtalen som reglerar ekonomiska frågor, verksamhetens omfattning och andra omständigheter. 

De upphandlingar socialtjänsten gör ska innehålla fler ”skallpunkter” för att bättre möjliggöra en verksamhet som följer gällande regelverk, överensstämmer med lagstiftarens intentioner och som inte innebär att boendets uppgifter och ansvar, på grund av otydlighet eller brister i avtalet läggs på gode män/vårdnadshavare.
_______________________________________________________________________________________ 

 

 

Fram till i början av 1980 talet fanns det i Sverige storfamiljehem med 4-5 barn/unga. Dessa upphörde dock då bestämmelser infördes som innebar att det arvode som utgick för verksamheten  inte fick utgöra den huvudsakliga inkomsten och antalet barn/unga inte vara fler än fyra. Uppfylldes inte de kraven övergick storfamiljehemmen till att bli HVB med krav på anställda och övriga krav som åläggs ett HVB. Det fick till följd att de flesta storfamiljehem lades ner.

 

 

 

 

Skriv ut

Bakgrund

Ensamkommande unga är ingen enhetlig grupp, de kommer från olika länder, har olika uppväxtvillkor och skälen till att de kommit hit varierar. Förutsättningarna ser även olika ut när de gäller anhörigas krav på pengar. I en del fall är kraven måttfulla eller finns inte alls då det viktigaste för familjen har varit att ungdomen får skydd och kommer undan krig, konflikter och tvångsrekryteringar. I andra fall handlar det om en önskan om ett bättre och drägligare liv vilket är anledningen till att familjer och klaner i länder som Afghanistan, Pakistan och Somalia i århundraden sänt iväg i regel äldsta sonen för bidra till familjens försörjning. Så sker också idag och förväntningarna på att ungdomar ska skicka pengar kan vara stora men det kan också vara ungdomens egen vilja att hjälpa familjen ekonomiskt som gör att han/hon vill skicka pengar. 
Förr kunde ungdomen ta sitt pick och pack och vandra iväg till platser i landet där det fanns arbete. Men numera har smugglare kommit in i bilden som mot betalning smugglar ungdomen till rika länder som Sverige.  För att kunna betala smugglarorganisationen säljer mindre bemedlade familjen vad dom har, lånar pengar av släkten eller klanen alternativt sätter sig i skuld till smugglarorganisation mot löfte att återgälda skulden med likvida medel eller andra åtaganden när ungdomen kommit ill Sverige.  För familjen är skuldsättningen en investering med förhoppning att den skall ge utdelning genom att ungdomen får uppehållstillstånd och kan skicka pengar, kanske även möjliggöra för familjen att återförenas med sonen i Sverige. 
På ungdomens axlar läggs inte enbart kravet att lyckas med att få uppehållstillstånd utan även ett betungande ekonomiskt ansvar. Om betalningar uteblir kan följden bli att ungdomen tvingas till såväl lagliga som olagliga handlingar och  att familjen hotas med eller utsätts för repressalier. 

Ekonomiska förutsättningar
Asylsökande ensamkommande barn och unga har oftast inte pengar eller värdesaker med sig vid ankomsten till Sverige och har då rätt till en behovsprövad dagsersättning samt särskild ersättning vid angelägna behov under väntetiden på beslut om utvisning eller uppehållstillstånd. 
Ersättningsnivåerna är oförändrade sedan 1994 och styrs av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Vid beslut om uppehållstillstånd är ungdomen normalt berättigad till studiemedel och i vissa fall bidrag från socialtjänsten.

 

Aktuella Ersättningsnivåer
Vanligtvis placeras ensamkommande barn och unga på ett HVB om de inte på egen hand ordnat med ett boende (EBO.) 
Vid placering på ett HVB utgår en ersättning från MV med cirka 740 kr i månaden och vid eget boende cirka 1800 varav drygt 1000 kronor är en omkostnadsdel.För barn och ungdomar som under acylprocessenbor i ett familjehem utgår cirka 740 kronor per månad från MV plus omkring 300 kr som betalas av socialtjänsten.

Dagersättningen är avsedd för personliga behov som exempel kläder, skor, medicin och fritid.

Om  permanent uppehållstillstånd beviljas övergår myndigheternas ekonomiska ansvar från MV till socialtjänsten och vid utvisning upphör ersättningen av det skälet.Genom olika kanaler och mellanhänder förekommer det att ensamkommande unga skickar dagersättningar, bidrag från MV och studiemedel från CSN  till anhöriga i hemlandet. Avsikten kan vara, att bidra till bättre levnadsförhållanden för familjen, att syskon får gå i skolan i stället för att arbeta, att nära anhöriga som kanske är analfabeter får möjlighet att lära sig läsa och skriva och för att hjälpa anhöriga att ta sig till Sverige. 

Men i de fall anhöriga lånat pengar för att finansiera ungdomens resa till Sverige eller tagit resan på kredit används de pengar ungdomarna skickar för att betala skulder till släktingar, klaner och smugglare. 

 

Lagstiftning
Det finns ingen lagstiftning som förbjuder ungdomar att skicka pengar utomlands men i förordningen om mottagande av asylsökande sägs, att dagersättning ska täcka kostnader för personliga behov, särskilda bidrag är avsedda för en dräglig livsföring under väntetiden på MV:s beslut om asylansökan beviljas eller avslås och studiemedel är ett försörjningsstöd under studietiden för ungdomen och om familjen finns i Sverige även för dem.  
Som god man förvaltar och bestämmer du i princip över ungdomens tillgångar möjligen med undantag för pengar ungdomen själv förtjänat. Utan din medverkan kan inte ungdomen skicka pengar.  

Utifrån vad som framgår av förordningen finns det ingenting som talar för att en god man vårdnadshavare ska medverka till att ungdomen skickar pengar utomlands. Pengar som långt ifrån alltid kommer anhöriga till godo utan i många fall går rakt ner i smugglarnas fickor. 

Men i vissa fall och undantagsvis kan det vara för ungdomens bästa att pengar skickas till anhöriga men då bör lämpligen ÖFM konsulteras  och göras delaktig i beslutet. I vanlig ordning hamnar en svår fråga i god man vårdnadshavares knä och det självklara svaret till ungdomen att inte skicka pengar är inte lika självklart när verkligheten kolliderar med en principiell uppfattning. Ingen vill bidra till att ersättningar, bidrag och studiemedel går till långivare eller ned i smugglares fickor å andra sidan är det förståligt att ungdomar vill skicka pengar för hjälpa familjen, möjliggöra en efterlängtad återförening och i vissa fall för att undvika repressalier för uteblivna betalningar till långivare och smugglare. Omsorgsfulla samtal med ungdomen kan i bästa fall utmynna i en lösning som innebär att en del av månadspengen skickas utomlands.

 

Remitteringar
Enligt uppgifter från världsbanken remtteras årligen över 400 miljarder från de rika länderna till de fattiga  i världen. Hur stora remitteringarna är från Sverige finns inga aktuella uppgifter om men 1992 uppgav finansdepartements att de uppgick till 750 miljoner. 
Idag uppgår summan sannolikt till över en miljard, pengar som är av stor betydelse för människors vardagliga ekonomiska levnadsvillkor  och bidrar till utveckling i de fattiga delarna i världen.

I vilken omfattning ensamkommande ungdomar  i Sverige skickar ersättningar, bidrag och studiemedel är oklart liksom hur stora summor det handlar om men det är långt ifrån säkert att pengarna kommer familjen till godo utan bidrar till att en olaglig lönsam smuggling av människor kan fortsätta.

 

 

 

Budget


Som god man/sfv har du,  att se till ungdomens bästa i alla avseenden även när det gäller ekonomiska frågor. Ibland uppstår oenighet och konflikter eftersom din uppfattning om vad som är bäst inte nödvändigtvis alltid delas av ungdomen som själv vill disponera över  de ersättningar och bidrag som utbetalas.  

Ibland med hänvisning till att andra gode män gör så alternativt, att de själva är kapabla och vuxna nog att planera sina inköp och sparande. Om du är helt säker på att han/hon klarar av att ”hushålla” med pengarna, kan du möjligen på prov under en kort tid under viss övervakning med krav på ungdomen redovisar kvitton på inköp och kontoutdrag, gå med på det. 

Men en troligtvis bättre idé är, att tillsammans med ungdomen prata om vilka förutsättningarna som gäller. Som ditt ansvar som god man och vad pengarna är avsedda för. Eftersom det förekommer att ungdomarna har krav från anhöriga om pengar för att göra avbetalningar på eventuella skulder till släktingar, klaner och smugglare och för familjens försörjning, finns det anledning att prata om det.  Eller eventuella krav från okända  personer i ungdomens omgivning.


Disponera ersättningar, bidrag  och studiemedel 


Efter att ha klargjort syftet med ersättningar och bidrag, ditt ansvar som god man/sfv  går det i regel bättre att sakligt planera hur ersättningar, särskilda bidrag och CSN pengar skall användas. Till exempel hur mycket som skall avsättas för klädinköp, sparas för framtida behov i förekommande fall och hur stor den månadspeng som ungdomen fritt kan disponera över varje månad ska vara. Om ungdomen har uppehållstillstånd öppnar du ett spärrat konto i ungdomens namn för sparande och för de behov som uppkommer efterhand och ett konto som ungdomen själv disponerar över som bankkortet är kopplat till och där den överenskomna månadspengen sätts in. 

Efter det första besöket på mottagningsenheten får ungdomen ett  ICA kort där dagersättningen från MV sätts in men också de pengar som efter ansökan bevljats som särskilt bidrag.  Ta hand om ICA kortet och försäkra dig om att ungdomen tillsammans med personalen på boendet gör inköp ungdomen fått bidrag för och inte köper en dyr  vinterjacka eller mobltelefon, vilket kan hända och har hänt när de själva fått disponera kortet, och sedan inte har pengar till de övriga. Att göra inköp med hjälp av en inköpslista tillsammans med en vuxen handlar inte bara om att handla förnuftigt det är också för att ungdomen kanske inte är van vid att handskas med så mycket pengar. Dessutom kan det hända att ungdomen tippsas om att det går att köpa stulna kläder, kanske av någon annan ensamkommande ungdom, och gör sig därmed skyldig till häleri.

 

Vem bestämmer över pengarna

Även om utbetalningarna av bidragen är ställda till ungdomen innebär det alltså inte, att de har rätt att fritt disponera pengarna. Gode mannen/sfv har däremot den rätten och skyldighet att på bästa sätt förvalta pengarna och i princip bestämma hur de skall användas. Ungdomen ska involveras i ekonomiska frågor och beroende på ålder och mognad tillsammans med dig planera och bestämma hur pengarna skall användas. Att klargöra vad bidragen är avsedda för och göra en budget för nödvändiga inköp, sparande för framtida behov och en överenskommen månadspeng är ditt ansvar. 
Men än en gång det är du som har bestämmanderätten och sista ordet i ekonomiska frågor även om ungdomen hävdar att han/hon själv vill ha pengarna.

Barn/ungas skulder
SKL har tagit fram ett cirkulär  med information om några möjligheter att undvika att barn blir skuldsatta i verksamhet som bedrivs av kommuner och landsting. Särskilt anges att gode män för ensamkommande barn inte har något ekonomiskt ansvar för t.ex. barnens bibliotekslån. Gode män bör inte underteckna en förbindelse där det ekonomiska ansvaret finns angivet.  www.skl.se

 

Skriv ut

Hur vanligt förekommande det är att ensamkommande barn och unga  begär att får byta god man och vilka  skäl som ligger bakom en sådan begäran är oklart liksom hur ÖFM beslutar i dessa ärenden.

Troligen varierar det från kommun till kommun beroende på  vilken policy som ÖFM tillämpar vid frågor som rör entledigande. Det kan innebära att vissa kommuner bestämmer utifrån ungdomens vilja, andra utifrån en subjektiv bedömning vad som kan anses vara för ungdomens  bästa och i vissa kommuner beaktas den gode mannen/vårdnadshavaren uppfattning men i andra inte.

Det faktum att det saknas ett nationellt regelverk som samordnar ÖFM:s agerande kan innebära att samma typer av ärenden avgörs på olika sätt med olika konsekvenser för barn och unga. 

I vissa situationer kan ungdomens begäran om att få byta god man med någon slags självklarhet godtas utan vidare diskussioner och ÖFM kan besluta om ett entledigande som överensstämmer med antingen ungdomens  eller både ungdomens och den gode mannens vilja.

Om det föreligger enighet mellan ungdomen  och gode mannen, att ett byte av god man är en bra lösning liksom om det är uppenbart att den gode mannen visat allvarlig försumlighet eller på annat sätt misskött sitt uppdrag och sina skyldigheter gentemot ungdomen.

 



Omsorgsfulla samtal

Däremot ska frågan hanteras mer omsorgsfullt om ungdomen begär att få byta god man av andra skäl. Vid bedömningen ska beaktas  den nationella strategin för hur barnkonventionen ska genomföras och förverkligas i kommuner och landsting och att ett byte av god man kan leda till att det faktiskt blir sämre för den minderåriga.

Barn och ungas vilja ska alltid sättas i relation till vad som kan anses vara för det bästa och den gode mannen/vårdnadshavarens uppfattning, ansvar och skyldigheter.

Därför bör en begäran om byte av god man alltid leda till samtal där orsakerna till och följderna diskuteras för att säkerställa att  konsekvenser  är för för den minderårigas bästa.
Artikel 3 i Barnkonventionen anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall således också när det gäller en begäran  att få byta god man.

Det är inte i något avseende säkert att ett byte av god man är till den minderårigas bästa. I synnerhet inte om orsaken beror på missförstånd, oklarheter eller ouppklarade konflikter eller otillbehörig påverkan av vuxna.

 



Underårigas rättigheter
Ett annat skäl till att en begäran om byte av god man rutinmässigt skall föregås av samtal är hänsynstagande till den minderårigas rättigheter att uttrycka sin uppfattning och få dem beaktade och ges möjlighet att efter bästa förmåga motivera och redogöra för sina skäl i samtal med god man, socialsekreterare med hjälp av tolk. Ett sådant samtal ger möjlighet att belysa och diskutera de för-och nackdelar som ett byte av god man kan innebära för den minderåriga.
Barnkonventionens artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne och att hänsyn tas till barnets ålder och mognad.



God man/vårnadshavares ställning
Den gode mannen/vårdnadshavarens uppfattning som ställförträdande vårdnadshavare och föremyndare bör få den rättmätiga och avgörande betydelse som motsvarar det ansvar som åligger en god man enligt Föräldrablaken, Utlänningslagen och Lag om god man för ensamkommande barn. (Av 12 kap. 2 § första stycket Föräldrabalken framgår att gode män och förvaltare ska, i den mån som följer av deras förordnande, bevaka rätten för de personer som de företräder, förvalta deras tillgångar och sörja för deras person.)

Den tillförordnande gode mannen måste lämnas utrymme att inom ramen för sitt uppdrag avgöra vad som är förungdomens bästa utan att riskera bli entledigad på grund av ett allmänt missnöje.

Att meningsskiljaktigheter och konflikter förekommer mellan vuxna och ungdomar är naturligt men det är inte rimligt att olika uppfattningar om månadspengens storlek, skolgång, klädinköp, boende ska leda till en begäran att  byta en god man. Ännu orimligare vore det om ÖFM beslutar att entlediga den gode mannen av de skälen med hänvisning till ungdomens vilja men utan att följa den nationella strategin för Barnkonventionens genomförande och i strid med vad som sägs i Barnkonventioen.


God man institutet
God man institutet måste respekteras. Det ska inte vara möjligt att byta god man enbart med hänvisning till barn och ungdomars vilja. Ett beslut om byte av god man, i den eller andra riktningen måste grunda sig på en bedömning av rimligheten i begäran, hänsyn till vad som är bäst , hur vuxna omkring den minderåriga  agerat i frågan och den gode mannens skyldigheter och ansvar. 

Att entlediga en god man utan att beakta dessa omständigheter skulle innebära att den gode mannens auktoritet undergrävs och försvåra utförandet av uppdraget i enlighet med bestämmelserna i Föräldrabalken och Lag för god man till ensamkommande barn och vad som kan anses vara ungdomens bästa.

Barnkonventionen ska tillämpas utan att göra skillnad på svenska ungdomar eller ensamkommande ungdomar och artikel 3 som anses vara konventionens grundpelare ska tillmätas avgörande betydelse när ensamkommande minderåriga begär hos ÖFM att få byta god man. Även bestämmelserna i Föräldrabalken ska beaktas.



Byte av god man, ett vågspel
Bytet av god man något av ett vågspel eftersom förordnandet sker mer eller mindre slumpartat vilket kan innebära att ungdomen i sämsta fall får en av dessa gode män som åtar sig ett alldeles för stort antal uppdrag inte av intresse för de minderåriga  utan för att tjäna pengar, eller någon av de gode män som sällan besöker huvudmannen eller ägnar alldeles för lite intresse för uppdraget som god man.

(J Samuelsson)

 

Skriv ut

Som god man/vårdnadshavare för ensamkommande barn och unga ansvarar du för alla angelägenheter – personliga såväl som ekonomiska och rättsliga och oavsett var de placeras är grunderna för uppdraget desamma. Men det finns en  skillnad i den del som gäller det ekonomiska ansvaret för dem som placeras på HVB respektive i familjehem. 

 

De bidrag som Migrationsverket utbetalar till barn och unga på HVB är ställda till dem själva och är således ett ansvar för en god man medan den ersättning som går till familjen från socialtjänsten inte är barnets utan en ersättning till familjehemmet för kostnader de har för att de tar ett barn i sin vård och omsorg. http://www.godmanakuten.se/index.php/god-man/ekonomiskt-ansvar-vid-placeringar-p%C3%A5-hvb-och-familjehem)

 

 

Att klargöra vad bidragen är avsedda för är ditt ansvar i sammanhanget och tillsammans med ungdomen göra en budget för nödvändiga inköp, sparande för framtida behov och en överenskommen månadspeng kan öka förståelsen för pengars värde och möjliggöra för ungdomen att ta ansvar för ekonomin. Men än en gång det är du som har bestämmanderätten och sista ordet i ekonomiska frågor även om ungdomen hävdar att han/hon själv vill ha pengarna.

 

 

Att bidrag och ersättningar används för det ändamål de är avsedda för är ställföreträdarens ansvar som också har rätt att ta hand om bidrag oavsett om de  är ställda till ungdomen och är dessutom skyldighet att på bästa sätt förvalta ungdomens pengar och bestämma hur de skall användas.

 

Ungdomen vill gärna själv i många fall själv disponera bankkortet och hävdar inte sällan att de är kapabla och vuxna nog att planera sina inköp och sparande vilket kan stämma i enskilda fall men generellt är deras erfarenheter av att hushålla med pengar mycket begränsade. Därför finns det anledning för en god man vårdnadshavare att utnyttja sin bestämmanderätt och ta hand om bankkort även om det leder till meningsskiljaktigheter och osämja som i normalfallet är relativt snabbt övergående. 

 

Att det inte finns en gemensam samsyn mellan ställföreträdare i ekonomiska frågor försvårar uppdraget liksom att det finns alltför många frånvarande gode män vilket ställer till problem. Inte sällan förekommer det  att ungdomarna hänvisar till att andra får sitt bankkort och kan känna  sig orättvist behandlade  i de fall de inte får det. Att  alltför många ställföreträdare överlåter bankkortet till ungdomen förändrar inte det faktum att det är varken lämpligt eller ansvarsfullt att göra det till någon som inte är van att handskas med förhållande stora belopp. Av de skälen ska ställföreträdaren ta hand om bankkortet för att kunna försäkra sig om att pengarna används för sitt ändamål och inte till exempel skickas utomlands eller för inköp av dyra telefoner.

 

 

Att klargöra vad bidragen är avsedda för är ditt ansvar i sammanhanget och tillsammans med ungdomen göra en budget för nödvändiga inköp, sparande för framtida behov och en överenskommen månadspeng kan öka förståelsen för pengars värde och möjliggöra för ungdomen att ta ansvar för ekonomin. Men än en gång det är du som har bestämmanderätten och sista ordet i ekonomiska frågor även om ungdomen hävdar att han/hon själv vill ha pengarna.

 

 

Rätt till bidrag

 

Asylsökande ensamkommande barn och unga har oftast inte pengar eller värdesaker med sig vid ankomsten till Sverige och har då rätt till en behovsprövad dagersättning samt särskild ersättning vid angelägna behov under väntetiden på beslut om utvisning eller uppehållstillstånd. Ersättningsnivåerna är oförändrade sedan 1994 och styrs av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Vid beslut om uppehållstillstånd är de normalt berättigad till studiemedel och i vissa fall bidrag från socialtjänsten.

 

 Av 5 § förordningen om mottagande av asylsökande m.fl framgår att dagersättning  ska täcka kostnader för bland annat kläder och skor. I 7 § anges att särskilt bidrag enligt 18 § , lagen om mottagande av asylsökande LMA m.fl ska lämnas för kostnader som uppstår på grund av särskilda behov. Hit hör kostnader som är nödvändiga för en dräglig livsföring, exempelvis kostnader för vinterkläder. 

 

 

Av lagmotiven till LMA framgår det även att det är rimligt att asylsökande under utredningstiden ges en lägre standard än de som är stadigvarande bosatta i landet. (prop. 1993/94 s.47 och 100.) 

 

Kammarrätten i Jönköping, meddelad 2011-09-28, mål nr 683-11.

 

 

Aktuella ersättningsnivåer

 

Vanligtvis placeras ensamkommande barn och unga på ett HVB och Familjehem om de inte på egen hand ordnat med ett boende (EBO.) Vid placering på ett HVB utgår en ersättning från MV med cirka 740 kr i månaden och vid eget boende hos en närstående cirka 1800 varav drygt 1000 kronor är en omkostnadsdel. För barn och ungdomar som under asylprocessen bor i ett familjehem utgår till Familjehemmet en omkostnadsersättning som ska täcka merkostnader som mat, kläder, resor, fritidsaktiviteter,  fickpengar och del i bostad. Dessutom ett skattepliktigt arvode som är ersättning för det uppdrag familje hemmet har. Det senare är inte av intresse för den gode mannen.

 

Om ungdomen får permanent uppehållstillstånd övergår Migrationsverkets ekonomiska ansvar till socialtjänsten. Ungdomen är normalt och om vissa förutsättningar är uppfyllda berättigade till studiemedel och i vissa fall bidrag från socialtjänsten.Vid beslut om utvisning eller överföring eller de frivilligt vill återvända upphör ersättningen av det skälen men de kan få ett återvändande bidrag.

 

För ungdomar under 16 år är det alltid du som god man som ansöker om dagersättning och eventuellt särskilt bidrag för barn och ungas räkning. I det fall ungdomen har fyllt 16 år och själv är förälder, har de rätt att själva ansöka om ekonomiskt bistånd för sitt barn. I annat fall ska utsedd ställföreträdare lämna in en ansökan.

 

Dagersättningen är olika stor beroende på om ungdomen bor i ett av Migrationsverkets boenden där mat ingår, eller ett boende där inte mat ingår.

 

 

På boenden där fri mat ingår är dagersättningen:

 

24 kr/dag för vuxna ensamstående

 

19 kr/dag per person för vuxna som delar hushållskostnader

 

12 kr/dag för barn t.o.m. 17 år (från och med tredje barnet halveras dagersättningen)

 

 

På boenden där mat inte ingår är dagersättningen:

 

71 kr/dag för vuxna ensamstående

 

61 kr/dag och person för vuxna som delar hushållskostnader

 

37 kr/dag för barn 0–3 år

 

43 kr/dag för barn 4–10 år

 

50 kr/dag för barn 11–17 år (från och med tredje barnet halveras dagersättningen).

 

Förutom mat ska dagersättningen också räcka till kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter.

 

 

 CSN och studiebidrag

 

Vid beslut om uppehållstillstånd är ungdomen normalt berättigad till studiemedel och i vissa fall bidrag från socialtjänsten. Efter ansökan berättigade  till grundläggande svenskt studiestöd om de har uppehållstillstånd, är minst sexton år och studerar på heltid på en gymnasieskola (läser in grundskolans kursplan på ett introduktionsprogram) eller har antagits på ett yrkesinriktat eller högskoleförberedande nationellt gymnasieprogram, alternativt studerar på folkhögskola eller Komvux. Studiebidraget kan sägas vara en förlängning av barnbidraget och är ett kombinerat försörjningsstöd för ungdomen själv och familjen under studietiden fram till andra terminen då ungdomen fyllt 20 år.

 

Studiebidraget är idag 1050 kronor som CSN  för ett normalt läsår betalar ut under perioden september-december och januari-juni månadsvis. Det finns även möjlighet att ansöka om ett extra tillägg på 855 per månad vilket ensamkommande är berättigade till och som gode män/sfv ansöker om och som CSN i regel beviljar. Vad avser detta bidrag löper det inte med automatik utan ska sökas på nytt enligt CSNs anvisningar.

 

CSN kräver idag att det ska finnas en betalningsmottagare för de studiebidrag och extra tillägg som utbetalas till ungdomen vilket undantagslöst blir den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren. En särskilt tillförordnad vårdnadshavare kan neka till att stå som betalningsmottagare med motiveringen att det innebär en sammanblandning av egna och barn och ungas medel, Föräldrabalken 12 kap 6§ och att du kan bli återbetalningsskyldiga vid olovlig frånvaro. Att neka till att stå som betalningsmottagare innebär med nuvarande ordning, att barn/unga inte får tillgång till sina pengar  Alternativt finns möjligheten att förmå överförmyndaren att stå som betalningsmottagare. 

 

 

Att ha kontroll på att ungdomarnas närvaro i skolan är viktigt då särskilt tillförordnade vårdnadshavare kan bli återbetalnings skyldiga av studiemedel när skolan rapporterar olovlig frånvaro till CSN. Ett flertal särskilt tillförordnade vårdnadshavare har fått krav från CSN på flera tusen kronor och riskerar att inte bara förlora pengar utan även att hamna hos Kronofogden. 

 

 

God man/vårdnadshavare bestämmer

 

Även om utbetalningarna av bidragen är ställda till ungdomen innebär inte det, att de har rätt att fritt disponera pengarna. Gode mannen och särskild tillförordnad vårdnadshavare har däremot den rätten och har dessutom skyldighet att göra det och på bästa sätt förvalta pengarna och i princip bestämma hur de skall användas. Att ha kontroll på att ungdomarnas närvaro i skolan och på deras ekonomi är viktigt då särskilt tillförordnade vårdnadshavare kan bli återbetalnings skyldiga av studiemedel när skolan rapporterar frånvaro till CSN. Ett flertal särskilt tillförordnade vårdnadshavare har fått krav från CSN på flera tusen kronor och riskerar att inte bara förlora pengar utan även att hamna hos Kronofogden.

 

 

Att bidrag och ersättningar används för det ändamål de är avsedda för är ställföreträdarens ansvar som också har rätt att ta hand om bidrag oavsett om de  är ställda till ungdomen och är dessutom skyldighet att på bästa sätt förvalta ungdomens pengar och bestämma hur de skall användas.

 

Ungdomen vill gärna själv i många fall själv disponera bankkortet och hävdar inte sällan att de är kapabla och vuxna nog att planera sina inköp och sparande vilket kan stämma i enskilda fall men generellt är deras erfarenheter av att hushålla med pengar mycket begränsade. Därför finns det anledning för en god man vårdnadshavare att utnyttja sin bestämmanderätt och ta hand om bankkort även om det leder till meningsskiljaktigheter och osämja som i normalfallet är relativt snabbt övergående. 

 

Att det inte finns en gemensam samsyn mellan ställföreträdare i ekonomiska frågor försvårar uppdraget liksom att det finns alltför många frånvarande gode män vilket ställer till problem. Inte sällan förekommer det  att ungdomarna hänvisar till att andra får sitt bankkort och kan känna  sig orättvist behandlade  i de fall de inte får det. Att  alltför många ställföreträdare överlåter bankkortet till ungdomen förändrar inte det faktum att det är varken lämpligt eller ansvarsfullt att göra det till någon som inte är van att handskas med förhållande stora belopp. Av de skälen ska ställföreträdaren ta hand om bankkortet för att kunna försäkra sig om att pengarna används för sitt ändamål och inte till exempel skickas utomlands eller för inköp av dyra telefoner.

 

 

Att klargöra vad bidragen är avsedda för är ditt ansvar i sammanhanget och tillsammans med ungdomen göra en budget för nödvändiga inköp, sparande för framtida behov och en överenskommen månadspeng kan öka förståelsen för pengars värde och möjliggöra för ungdomen att ta ansvar för ekonomin. Men än en gång det är du som har bestämmanderätten och sista ordet i ekonomiska frågor även om ungdomen hävdar att han/hon själv vill ha pengarna.

 

Även om utbetalningarna av bidragen är ställda till ungdomen innebär inte det, att de har rätt att fritt disponera pengarna. Gode mannen och särskild tillförordnad vårdnadshavare har däremot den rätten och har dessutom skyldighet att göra det och på bästa sätt förvalta pengarna och i princip bestämma hur de skall användas. Att ha kontroll på att ungdomarnas närvaro i skolan och på deras ekonomi är viktigt då särskilt tillförordnade vårdnadshavare kan bli återbetalnings skyldiga av studiemedel när skolan rapporterar frånvaro till CSN. Ett flertal särskilt tillförordnade vårdnadshavare har fått krav från CSN på flera tusen kronor och riskerar att inte bara förlora pengar utan även att hamna hos Kronofogden.

 

Budget

En god man/vårdnadshavare ansvar att se till ungdomens bästa i alla avseenden även när det gäller ekonomiska frågor. Ibland uppstår oenighet och konflikter eftersom din uppfattning om vad som är bäst inte nödvändigtvis delas av ungdomen som vill ha tillgång till de bidrag som utbetalas och själv disponera över dem. 

 

Ibland framförs önskemålet med hänvisning till att andra gode män gör så alternativt, att de själva är kapabla och vuxna nog att planera sina inköp och sparande. Om du är helt säker på att han/hon klarar av att ”hushålla” med pengarna, kan du möjligen på prov under en kort tid under övervakning och med krav på ungdomen om att redovisa kvitton på inköp och kontoutdrag, gå med på det. 

Men en troligtvis bättre idé är, att tillsammans med ungdomen prata om vilka förutsättningar som gäller och eventuella krav från anhöriga om bistånd och avbetalning på skuldbördan. Om det är möjligt kontaktas familjen i hemlandet så att de får klart för sig varför ungdomen inte kan skicka pengar. 

 

Ungdomen skall självklart involveras i ekonomiska frågor och beroende på ålder och mognad tillsammans med dig planera och bestämma hur pengarna skall användas. Att klargöra vad bidragen är avsedda för är ditt ansvar i sammanhanget och tillsammans med ungdomen göra en budget för nödvändiga inköp, sparande för framtida behov och en överenskommen månadspeng kan öka förståelsen för pengars värde och möjliggöra för ungdomen att ta ansvar för ekonomin. Men än en gång det är du som har bestämmanderätten och sista ordet i ekonomiska frågor även om ungdomen hävdar att han/hon själv vill ha pengarna inte sällan md hänvisning till, att andra får det och kanske men mer sällan berättar det, för att familjen eller okända vuxna i ungdomens omgivning kräver det. 

 

Det studie-och extra bidrag som ungdomen har rätt till är en kombination av  ett personligt stöd och ett stöd till familjen. Juridiskt sätt är det du som god man-särskilt tillförordnad vårdnadshavare och ungdomen som utgör familjen i Sverige även om ett bra familjehem eller EBO i praktiken är ungdomens hem och i bästa fall av ungdomen kan upplevas som en familj. Men ditt uppdrag förändras inte av att ungdomen bor på ett familjehem det är detsamma oavsett var ungdomen bor.

 

Tingsrätten har genom att utse dig till särskilt förordnad vårdnadshavare överlåtit vårdnadsansvaret till dig och familjen har ingen bestämmanderätt över ungdomen  eller juridisk rätt till de bidrag ungdomen beviljats.

 

Hur angeläget det än kan vara att hjälpa familjen är det ungdomens bästa som är ditt ansvar och därför skall bidragen användas för det ändamål de är avsedda för, ungdomens behov. Men ungdomens bästa kan också vara att hjälpa familjen och månadspengen kan de disponera som de själva anser lämpligt.

 

Efter att ha klargjort förutsättningarna och flera omsorgsfulla samtal går det i regel bättre att sakligt planera hur ersättningar, särskilda bidrag och CSN pengar skall användas. Till exempel hur mycket som skall avsättas för klädinköp, sparas för framtida behov i förekommande fall och hur stor den månadspeng som ungdomen fritt kan disponera över varje månad ska vara.

Om ungdomen vill använda månadspengen eller del av den, efter det att egna behov tillgodosetts, för att skicka pengar till familjen är det deras sak men förutsätter att deras egna behov först tillgodoses.

Skicka pengar till hemlandet

 

Ensamkommande unga betraktas ofta som en enhetlig grupp och benämns som asylsökande ensamkommande barn alternativt flyktingbarn. Men de kommer från ett sjuttiotal olika länder från världens olika hörn med kulturella olikheter och skillnader i uppväxtvillkor. För ungdomarna kan vistelsen i Sverige bli omvälvande och komplicerad inte minst när det gäller ekonomiska förhållanden och vanan att hantera pengar och planera 

 

En del vill leva ett västerländskt tonårsliv och prioriterar inköp av snygga kläder och de senaste mobilmodellerna och ägnar ingen tanke åt anhöriga eller kanske inte har några. Andra är medvetna om de krav som finns och plikten att bidra till familjens försörjning. Kanske känner de även skam och skuld för att ha det materiellt bättre än familjen i hemlandet och skickar därför pengar. Det förekommer därför att de genom olika kanaler skickar dagersättningar och CSN pengar till anhöriga i hemlandet för att bidra till deras försörjning och för att betala skulder till smugglare för resan till Sverige som ofta sker på kredit eller bekostats med lån från släktingar och klaner.

 

Många gånger har ungdomarna inget val när familjens skuldbörda läggs på deras axlar och blir deras ansvar. De är tvungna att skicka pengar eftersom smugglare och långivares bestämda krav på återbetalning, oftast i likvida medel men också genom tjänster, följs av hot om repressalier mot ungdomen eller familjen om betalningarna int sköts. I vilken omfattning bidrag skickas från Sverige, i stället för att komma ungdomen till godo, är oklart liksom beloppens storlek. 

Det anges inte i några lagar eller förordningar att det skulle vara förbjudet eller finnas ett stöd för att ungdomar skickar pengar till hemlandet. 

 

Men däremot framgår av lagstiftning och förordningar , att ersättningar från Migrationsverket är avsedda för asylsökandes personliga behov och bidrag från CSN för deras försörjning (även familjen om den finns i landet) under studietiden i Sverige. Således inte för att betala skulder till smugglare och andra långivare eller som försörjningshjälp till anhöriga i hemlandet.

 

Det finns ingen lagstiftning som förbjuder ungdomar att skicka pengar utomlands men i förordningen om mottagande av asylsökande sägs, att dagersättning ska täcka kostnader för personliga behov, särskilda bidrag är avsedda för en dräglig livsföring under väntetiden på MV:s beslut om asylansökan beviljas eller avslås och studiemedel är ett försörjningsstöd under studietiden för ungdomen och om familjen finns i Sverige även för dem.  

Som god man förvaltar och bestämmer du i princip över ungdomens tillgångar möjligen med undantag för pengar ungdomen själv förtjänat. Utan din medverkan kan inte ungdomen skicka pengar.  

 

Utifrån vad som framgår av förordningen finns det ingenting som talar för att en god man vårdnadshavare ska medverka till att ungdomen skickar pengar utomlands. Pengar som långt ifrån alltid kommer anhöriga till godo utan i många fall går rakt ner i smugglarnas fickor. 

 

Men i vissa fall och undantagsvis kan det vara för ungdomens bästa att pengar skickas till anhöriga men då bör lämpligen ÖFM konsulteras  och göras delaktig i beslutet. I vanlig ordning hamnar en svår fråga i god man vårdnadshavares knä och det självklara svaret till ungdomen att inte skicka pengar är inte lika självklart när verkligheten kolliderar med en principiell uppfattning. Ingen vill bidra till att ersättningar, bidrag och studiemedel går till långivare eller ned i smugglares fickor å andra sidan är det förståligt att ungdomar vill skicka pengar för hjälpa familjen, möjliggöra en efterlängtad återförening och i vissa fall för att undvika repressalier för uteblivna betalningar till långivare och smugglare. Omsorgsfulla samtal med ungdomen kan i bästa fall utmynna i en lösning som innebär att en del av månadspengen skickas utomlands.

 

 

Remitteringar

Enligt uppgifter från världsbanken remtteras årligen över 400 miljarder från de rika länderna till de fattiga  i världen. Hur stora remitteringarna är från Sverige finns inga aktuella uppgifter om men 1992 uppgav finansdepartements att de uppgick till 750 miljoner. 

Idag uppgår summan sannolikt till över en miljard, pengar som är av stor betydelse för människors vardagliga ekonomiska levnadsvillkor  och bidrar till utveckling i de fattiga delarna i världen.

 

 

I vilken omfattning ensamkommande ungdomar  i Sverige skickar ersättningar, bidrag och studiemedel är oklart liksom hur stora summor det handlar om men det är långt ifrån säkert att pengarna kommer familjen till godo utan bidrar till att en olaglig lönsam smuggling av människor kan fortsätta. 

Skriv ut