Om Oleg
Oleg, en ensamkommande ungdom från Vitryssland kom till Sverige för att begå brott och gavs möjlighet att göra det under en lång tid eftersom myndigheter och institutioner ansåg sig förhindrade att ingripa med hänvisning till lagar och förordningar. Omdömeslöshet och oprofessionellt beteende var andra skäl till att Oleg i stället för att få hjälp kunde fortsätta med stölder och missbruk och den gode mannen skulle efter närmare ett år bli entledigad som god man för honom. Ingen ansågs sig göra något fel men alla var förhindrade att göra det rätta. 


Oleg en ung trevlig kille som gav ett sympatiskt intryck, född i Benarus men uppväxt i Ryssland berättade han själv och till synes obekymrad om livets vedermödor. Under ytan fanns inga drömmer, viljan var inte hans egen och framtiden aldrig längre bort än tidpunkten för nästa stöld av ett par jeans eller inköp av några gram Cannabis.

När han sökte asyl i Sverige hösten 2010 gjorde han det på uppdrag av kriminella som avsåg att  utnyttja honom för systematiska stölder och med en historia som Migrationsverket efter en omsorgsfull utredning inte trodde på.

Det innebar att han våren 2011 skulle få avslag på sin asylansökan och att Migrationsverket gjorde en anmälan till Kommissionen för mänskliga rättigheter eftersom de liksom olika polisdistrikt i Stockholm som förhört honom i samband med brott han begått, Gränspolisen som försökt att få honom att samarbeta, biträdet som följt ärendet ansåg att han var offer för handel med barn och ungdomar.

Det var också min uppfattning och därför gjorde jag en anmälan till Socialtjänsten om misstanke om människohandel och att han måste få ett lämpligt boende anpassat till hans situation.

HVB och Olegs vardag
Så blev det inte, i väntan på Migrationsverkets beslut placerades Oleg på ett HVB norr om Stockholm som blev en bas för hans systematiska stölder och missbruk. På boendet preparerade han väskor med stanjol för kommande stölder och missbrukade droger tillsammans med andra ungdomar.

Dagligen åkte han in till Stockholm eller något köpcentrum i stadens utkanter för att tillsammans med andra ungdomar planera stölder, stjäla jeans, jackor, skor etc. och för att köpa och missbruka cannabis.

Till HVB återkom han sent på kvällen eller mitt i natten, om han inte övernattade hos okända personer ett dygn eller två. Dag efter dag, månad efter månad utan att det föranledde chefen för boendet eller socialsekreteraren att ens överväga ett alternativt boende för honom.

Olika uppfattningar
Chefen på HVB ansåg att han skulle bo kvar och sa sig kunna ge honom vård och handskas med hans problem. 

Verkställande direktören för det kommunala bolaget som var huvudman för HVB, som jag kontaktade för att framföra mina synpunkter och få hjälp, delade chefens uppfattning och ansåg att så länge socialtjänsten inte hittade ett alternativt boende för Oleg kunde han bo kvar förutsatt att han inte agerade så att  han "smittade" de andra ungdomarna med ett negativt beteende som slagsmål och självmordsförsök.

Att Oleg rökt Cannabis med andra ungdomar på boendet och förberett stölder sa han sig inte fått information om men beklagade Olegs öde som han ansåg var socialtjänstens ansvar.


Socialsekreteraren borde förstått att HVB tog sig vatten över huvudet, saknade nödvändig kompetens, bröt mot gällande avtal med kommunen, inte följde Socialstyrelsens anvisningar och inte klarade av att ta ansvar för Olegs omsorg, tillsyn, missbruk och stölder ansåg ändå att boendet var bra för honom och gjorde därför inga ansträngningar för att hitta ett alternativt boende.

Därför blev det så att Socialtjänsten fattade beslut om Olegs boende tillsammans med chefen på HVB som överhuvudtaget inte skulle vara inblandad i beslutet utan möjligen enbart ha en rådgivande funktion och mot min bestämda uppfattning som vårdnadshavare och förmyndare med rätt att medverka och bestämma  i beslut om Olegs boende.

Det var egentligen bara tre personer, chefen för HVB, som sju månader senare då frågan hamnat hos Socialstyrelsen ändrade uppfattning, socialsekreteraren som bytte avdelning och den verkställande direktören för det kommunala bolaget som ansåg att HVB var lämpligt, förutom Oleg själv.

För utomstående erfarna personer  var det självklart att han snarast måste få ett nytt boende, alternativt ett LVU omhändertagande så att han kunde få hjälp att komma ifrån en osund miljö och få behandling för sitt missbruk. 
Men Oleg blev kvar på HVB och den möjlighet som funnits att hjälpa honom genom ett snabbt ingripande på ett tidigt stadium med en placering på ett boende som kunde hjälpa honom med missbruket och ge skydd mot dem som utnyttjade honom  blev dramatiskt mindre och minskade för varje dag som gick.

Kriterier för ett omhändertagande
Oleg uppvisade alla kriterier för ett omhändertagande enligt LVU. Han missbrukade Cannabis, utsatte sin hälsa för allvarlig fara, förstörde sitt liv, begick kriminella handlingar och umgicks med kriminella, var enligt en samstämmig bedömning i händerna på kriminella, kunde inte bestämma själv och for illa och kanske tvingades till prostitution vilket naturligtvis var mycket allvarligt också av det skälet, att han konstaterats ha Hepatit C.

Men det räckte inte för ett omedelbart omhändertagande enligt socialtjänsten. För det krävdes att han utgjorde ett hot mot andra, försökt att ta sitt liv eller att det förelåg risk för att han skulle göra det, de juridiska förutsättningarna var inte uppfyllda ansåg man.

Oleg var välunderrättad och visste var gränserna gick och under åtta månader överskred han dem aldrig med undantag för ett enda tillfälle. Han skötte sig exemplariskt på boendet med undantag för Cannabis missbruket som emellertid inte fick några påföljder och när han vid olika tillfällen greps av polisen kunde han lugnt meddela att han hade en fast adress på HVB varför han regelbundet släpptes efter förhör.

Rätten att gå under
Oleg ville självfallet bo kvar på HVB som var perfekt för honom. Han kom och gick som han ville utan att  några verksamma åtgärder från personalen på boendet och kunde fortsätta med sina stölder och sitt missbruk. Hans vilja att själv få bestämma var han ville bo måste respekteras ansåg socialsekreteraren och för chefen för boendet var det viktigt att hålla skenet uppe och inte framstå som ett HVB som inte klarade av problem.

Socialsekreteraren sa sig inte kunna hitta ett lämpligt boende vilket uppenbarligen inte stämde utan var en ursäkt för att prioritera Olegs rätt att själv bestämma var han skulle bo trots kännedom om de negativa omständigheterna. Den uppfattningen ledde till att Oleg mådde allt sämre, klev djupare in  missbruk av cannabis, kriminalitet som dag för dag förstörde sitt liv.

Trots det bedömdes ändå hänsynen till hans rättigheter vara viktigare än vad som var bäst för honom och oavsett mina invändingar blev han kvar på boendet. Det var som att försöka forcera en mur av ovilja, oförklarliga motiv och ett beklagligt exempel på vad som kan hända då vuxna frånsäger sig sitt ansvar och hänvisar till ungdomens vilja och rättigheter utan hänsyn till vad som är ungdomens bästa, socialtjänsten skyldigheter eller den gode mannens ansvar som ställförträdande vårdnandshavare och föremyndare.

Polisförhör och rättegånga
Under nio månaderna begick Oleg ett stort antal stölder, åkte fast för en del av dem. Han var på förhör hos olika polisdistrikt i Stockholms området och gränspolisen som försökte få honom att samarbeta. Under en tid bevakade gränspolisen honom utanför HVB och andra platser i ett försök att komma åt hans medbrottslingar. Han var på tre rättegångar vid Stockholms och Solna tingsrätter där han dömdes för stölder, snatterier, sexuellt ofredande och narkotikabrott till dagsböter och ungdomstjänst.

Han erkände alltid vad som lades honom till last väl medveten om att ingenting skulle hända som rubbade hans vardag och invanda ruiner.

Land skall med lag byggas heter det, men i Olegs fall byggdes ingenting på de tre rättegångar han instämts till eftersom Socialtjänsten i sina yttranden till Tingsrätterna inte yrkat på några påföljder som kunnat hjälpa honom vilket såväl Tingsrätten i Solna och Stockholm ansåg anmärkningsvärt.

Oleg dömdes till dagsböter och ungdomstjänst, påföljder som inte på något sätt förändrade hans situation eller berörde honom det minsta. Någon ungdomstjänst skulle han inte göra och Kronofogden skulle aldrig få de 20.000 kronor i dagsböter  som han dömts att betala till statskassan.

Innan sommaren var slut greps han för fler stölder, det blev fler rättegångar.

Biträdet ansökte på min uppmaning om prövningstillstånd hos Kammarrätten trots att det inte förelåg några ny skäl eller andra omständigheter som skulle få Migrationsöverdomstolen att ta upp ärendet för prövning. Men överklagandet skulle ge honom tid för behandling och att få skydd förutsatt att socialtjänsten bestämde sig för det. Men det gjorde de inte.


Olegs situationen hade stadigt försämrats jämfört med hur det varit ett halvår tidigare, hans drogberoende hade blivit större, hälsan var försämrad och han förekom i belastningsregistret. Han fortsatte med stölder, och missbruk med boendet som bas och var fortfarande i händerna på kriminella. Socialtjänsen anmälde honom efter ett par månader pliktskyldigast till ett Beroendecentrum i kommunen där personalen kostaterade att han ofta uteblev, lämnade postiva prover och att det inte var rätt behandlingsform för honom. Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstån och  Migrationverket överlämnade ärendet till polisen som nu hade ansaret för att  verkställa avisningen från Sverige.

I väntan på att avvisas blev han kvar på det HVB som sa sig kunna handskas med hans problem, ge honom den vård han behövde och som under lång tid kunnat konstatera att Olegs situation förvärrats, någon ljus framtid var inte i sikte och hjälpen avlägsen.

Mitt ansvar som god man
Engagemanget för Oleg, oron för honom och konfrontationerna med socialtjänsten, HVB under nämare ett år och även med överförmyndaren tog på krafterna och jag var på god väg att omärkligt gå in i den omtalade väggen vilket möjligen kan förklara att jag vid några tillfällen uppträdde oprofessionellt och inte gjorde mig själv rättvisa, vilket naturligtvis lades mig till last. Men en anmälan till Socialstyrelsen blev det som inte öranledde inågra åtgärder. Man motiverade sitt beslut med:

Av de granskade handlingarna framgår ingenting som visar att socilalnämnden brustit i stt ansvar för pojken under granskningsperioden. När de visat sig att frivilliga insatser inte varit tillräckliga för att ge pojken den vård han behöver inledde nämnden en ny utredning för att utreda behovet av fortsatt vård med stöd av LVU.
Beträffande HVB: klagomålen mot ungdomsboendet har beaktats vis socialstyrelsens inspektioner av ungdomsboendet
Min anmälan till socialstyrelsen föranledde inga åtgärder, om socialnämnden i kommunen agerat rätt och bedömningen av HVB riktig undrar jag förstås vad som fordras för att någonting skall vara fel.

En välkommen förändring
Efter min information till Socialstyrelsen tog en ny socialsekreterare kontakt med med mig och förslog ett möte, som emellertid fick ställas in då Oleg var borta.

Handläggaren på Socialstyrelsen var på semester och efter sju månader reagerade chefen på HVB och ifrågasatte om Oleg skall bo där då han inte inte följt boendets regler för övernattningar men inget om hans bekymmersamma situation och fick det att låta som om dessa "regelbrott" inträffat bara den sista tiden när det i själva verket pågått under sedan han kom till boendet.

Under 2010 gjorde Socialstyrelsen två inspektioner av HVB vilket föranledde anmärkningar avseende journalföring och för att personalen gav motstridig information till ungdomarna.

Händelserna med Oleg visade att det finns allvarliga brister i verksamheten i olika avseenden inte minst när det gäller tillsynen. Så hade det också varit tidigare vilket föranlett en kommun att säga upp avtalet med HVB och en annan att flytta ungdomar därifrån. Allvarliga händelser har inträffat som berört ungdomar jag varit god man för vilket jag kritiserat HVB för vilket fått till följd att dessa ungdomarna skrivit till överförmyndaren och begärt att jag skulle entledigas.

Det skulle hända igen men att Oleg själv, skulle ta initiativ till en sådan begäran var inte sannolikt utifrån min erfarenhet som god man för honom över 9 månader, det iniativet skulle komma från boendet.

Ny socialsekreterare
Den nya socialsekreteraren som kom rakt in i hetluften ansåg dess bättre att Oleg borde  få ett alternativt boende och vidtog en del åtgärder för att göra det möjligt.

Huvudmannen för HVB ansåg att allting på boendet var bra och inga åtgärder mot chefen ansågs nödändiga.

Gränspolisen lade ned utredningen om människohandel eftersom Oleg inte ville eller kunde medverka. 
Enheten för människohandel på Rikskriminalen kunde inget göra av samma skäl, Tingsrätterna kunde heller inget göra utan socialtjänstens medverkan, boendet vill inget göra och inte heller VD för det kommunala bolaget. Min information til Socialstyrelsen föranledde ingen ny inspektion när man efter lång tid skulle komma att yttra sig om boendet gjorde man det utifrån tidigare tillsyner.

Alla anser sig ha gjort rätt eller kan inget göra men för Oleg rann tiden ut.

Slutet på historien om Oleg
På eftermiddagen den 23 juli 2011 greps Oleg av Ösermalmspolisen för stöld och nakotikabrott och tvångsomhändertogs enligt LVU och fördes till Kronobergshäktet för att dagen därpå transporteras till en SiS anstalt ett tjugotal mil från Stockholm.

Jag åkte dit med kläder till honom dagen därpå, pratade med personalen som berättade att intagningen varit problemfri. Oleg mötte mig med ett stort leende, han var som en kamelont som fort anpassade sig till nya förhållanden, ingenting verkade bekymra eller förvåna honom.

För första gången på nio månader behövde han inte bekymra sig om nya stölder och missbruk.

Efter några månder på SiS anstalten i Västmanland lyckades Socialtjänsten få honom inskriven på ett behandlingshem i Norrland. Det som tidigare inte ansägs möjligt klarades nu av med berömvärd effektivitet. Jag var fortfarande  hans gode man trots att överförmyndaren velat entlediga mig eftersom Oleg begärt det. Nu blev det inte så eftersom Oleg flyttade från kommunen och  överförmyndaren  i den nya kommunen ansåg att det var bäst att jag kvarstod som god man, det gjorde också Oleg.

Efter ungefär en månad avvek Oleg från det nya boendet vid en av allt av döma planerad flykt tillsammans vilket inte var helt oväntat och är numera försvunnen. Polisen har ringt några gånger föt att fåhjälp att indentifiera honom på videoband i samband med butisstölder.

Ingen vet var han är och kanske slutar historien om Oleg här eller kanske blir han återigen gripen av polisen i samband med nya brott eller dyker upp i Norge eller Portugal vilket han ofta talade om som ett alternativ. Var han skall vara och göra gör ligger inte i hans händer, det bestämmer de som utnyttjar honom.

Alldeles för sent fattades rätt beslut och alldels för sent fick han en engagerad socialsekreterare som hjälpte honom men ingen anser sig ha gjort fel men uppenbarligen inte heller något rätt för Oleg under hans årslånga vistelse i Sverige.





 

 

 

 

 

Statistik

Artiklar visade
1802653
Back to Top