Bättre att bygga vägar än att riva broar
Att försöka förstå orsakssammanhang, se helheten,möjligheter och alternativ som Europaparlamentet utryckt det, förstå ett litet lands kultur, betona och respektera arbetet personal inom hjälporganisationer och myndigheter gör för flyktingar har känts mer angeläget än att kritisera uppenbara brister och göra jämförelser med svenska förhållanden.
Liksom i andra EU stater finns det också på Malta mycket som kan göras för att förbättra förhållandena för migranter och framförallt skulle man önska att Malta och andra stater som har en lagstiftning som tillåter internering av  migranter under utredningstiden avskaffar en sådan lagstiftning.

_________________________________________________________________________________________


Malta mindre än Orust

Republiken Malta, ett litet örike mitt i Medelhavet till ytan jämförbart med Orust på den svenska Västkusten men med 385000 fler innevånare och den stat som i förhållande till storlek och antal innevånare, enligt statistik som publicerats av Europeiska kommissionen i mars 2012, det land som tar emot det största antalet flyktingar inom EU.
För de 1300000 turister som årligen anländer till den internationella flygplatsen Luga, Grand Harbour eller färjeterminalen är Malta ett paradis med unika sevärdheter och en säregen intressant historia men för flyktingar ett oönskat genomgångsland dit smugglarorganisationen fört dem oavsett deras egna önskemål. 

Ett paradis för turister men en hopplöshetens ö och ett oönskat mål för migranter som överlever transporten från Tunisien och Libyen över Medelhavet och kommer till Malta väntar internering och därefter flyktingläger. De maltesiska myndigheterna ger dem det skydd de eftersökt men framtiden är osäker och utsikterna till ett bra liv avlägsen.
För familjen på turiststråket i Valletta som försöker leva det liv de hoppats på är dagen en flykt från verkligheten och deras hem en barack  på flyktinglägret i Hal Far.
Varken andra staters inställning inom EU eller den svenska regeringens uttalanden ger hopp om ett bättre liv för familjer, ensamkommande ungdomar och andra migranter på Malta eller att låta dem komma i åtnjutande av de mänskliga rättigheter som EU:s 495 miljoner innevånare omfattas av.
Framtiden för migranter på Malta är oviss, kanske kan de inkluderas i det maltesiska samhället få ett arbete och bostad, starta företag eller bilda familj med maltesiska medborgare. För många har det blivit så men för flertalet är Malta än så länge en hopplöshetens ö? 

En hopplöshet som de delar med över 65 miljoner flyktingar runt om i världen men som har det betydligt svårare och med mindre möjligheter än Malta erbjuder.

Till den maltesiska kustbevakningens hamn i Floriana har under åren i genomsnitt varje månad kommit över 500 flyktingar med båtar från stater i Nordafrika och till den internationella flygplatsen i Luga återvänder flyktingar som lämnat Malta men nekats söka asyl i Sverige och andra stater i Europa och därför skickas tillbaka till Malta.

Malta har aldrig varit målet för flertalet migranter så efter internering mellan 6-18 månader i Detention Centre som Safi och Ta´Katandja och kanske lika lång tid i öppna läger i Hal Far eller Marsa tar sig många migranter, varav flera ensamkommande ungdomar, därför med något lågprisflyg eller färja vidare till andra stater i Europa som Sverige för att söka asyl ovetande eller trots vetskapen om att Dublin förordningen sätter stopp för alla sådana försök.

_________________________________________________________________________________________

 

Från hundra till flera tusen flyktingar

Som Europas sydligaste stat, tillsammans med den italienska ön Lampedusa, är Malta första asylland för tusentals flyktingar från främst Östafrika. Fram till 2002 kom ett hundratal flyktingar årligen till Malta men i och med att en ny flyktingrutt etablerades från Libyen 2002 ökade antalet till 500-1000 flyktingar varje månad som på grund av krig och konflikter i länder som Somalia, Sudan, och Eritrea sökte sig till Europa.
En flyktingström som Malta inte var förberedd på som krävde stora organisatoriska och ekonomiska insatser därför var de första insatserna akuta och provisoriska. Flyktingläger upprättades på ett gammalt flygplatsområde i Hal Far 20 kilometer norr om Valletta där befintliga hangarer, militärtält och mobila baracker blev flyktingarnas boende liksom några äldre byggnader i det inre hamnområdet i Marsa.

Vid den här tidpunkten saknade Malta en lagstiftning som reglerade flyktingmottagningen, administrativa strukturer och praktiska förutsättningar för att hantera asylsökanden. De asylsökande som kom till Malta lämnades över till UNHCR, som tillsammans med en lokal NGO (Emigrants’ Commission) ombesörjde hela asylprocessen. Men en asyllagstiftning antogs och en statlig flyktingkommissionär, REFCOM inrättades.
Den 1 januari 2002 tog REFCOM över det fulla ansvaret för asylhandläggning och har sedan dess varit den enda myndighet/organisation som hanterat asylansökningar utifrån Immigration Act.

Ett litet land med ett stort problem
För ett litet land som Malta har inströmningen av flyktingar varit svårhanterlig, vädjande om hjälp från andra EU stater har i stort sätt varit resultatlösa. Europaparlamentet har uppmanat medlemsländerna att solidariskt hjälpa gränsländerna i öst och söder i territoriets utkanter och 2009 startade EU kommissionen ett pilotprojekt, EUREMA för att förmå stater inom EU att ta emot flyktingar från Malta för vidarebosättning. 

I början mars 2012 meddelade inrikesminister Carm Mifsud Bonnici att 360 personer som beviljats asyl på Malta flyttas till andra EU-medlemsstater och associerade länder inom ramen för EUREMA projektet och EU kommissionären Cecilia Malmström meddelade samma månad att EU enats om, att slå samman de kvoter som länderna i vidarebosättnings programmet har. Men det är få länder som deltar i UNHCR:s vidarebosättnings program. USA har under ett antal år tagit emot 80000 flyktingar för vidarebosättning men EU sammantaget endast 4500.

Sverige säger emellertid nej till att ta emot flyktingar från Malta, upphöra med att skicka tillbaka flyktingar dit eller ge sitt stöd till ett utökat ekonomiskt bistånd till Malta.
– Vi måste tillsammans med Migrationsverket undersöka om det rättsligt överhuvudtaget är möjligt för Sverige att genomföra detta och sedan har vi en finansiell aspekt som vi också analyserar, sa Tobias Billström till Europaportalen 2010. 

_________________________________________________________________________________________

 

Kvotflyktingar

Varje år gör Migrationsverket i samråd med UNHCR  uttagningar av 1900 flyktingar som tillåts komma till Sverige för vidarebosättning. 2011 fick bland andra över 300 flyktingar från lägren i Dadaab i Kenya komma till Sverige och under 2012 över 200 flyktingar från läger i norra och nordöstra delar av Afrika. Att flyktingar på Malta skulle komma att omfattas av dessa uttagningar är varken aktuellt eller troligt eftersom förhållanden i flyktingläger i Dadaab i Kenya, Darfur i Sudan, Swabi i Pakistan, Dolo Ado i Etiopien och många andra läger runt om i världen är betydligt svårare.
Men svenska politiker borde kunna bestämma, som andra EU stater gjort, att flyktingar tillåts söka syl i Sverige oavsett om de registrerats i en annat EU stat och dessutom med stöd av undantagsregeln i Dublin ll, upphöra med att överföra asylsökande vuxna och ensamkommande ungdomar till Malta, åtgärder som skulle underlätta för de maltesiska myndigheterna, förbättra situationen för flyktingarna där och möjliggöra för dem som vill leva sitt liv i Sverige får chansen att göra det.
Politiker borde dessutom instruera Migrationsverket att inte utvisa flyktingar till de länder man hämtar kvotflyktingar ifrån. För det är väl inte så klokt att utvisa somalier till Kenya, Djibuoti och Sudan samtidigt som man gör uttagningar av medborgare från dessa länder som visas i flyktingläger för vidarebosättning i Sverige. 
Sverige gör stora insatser för flyktingar i Östafrika och andra länder enbart till den aktuella situationen på Afrikas horn har Utrikesdepartementet och SIDA under 2011 gått in med närmare 700 miljoner kronor, enligt uppgifter från SIDA.
Många tusen flyktingar som tillåtits söka asyl i Sverige har fått permanent uppehållstillstånd och det skydd och möjlighet till ett bra liv de eftersträvat. Ändå blir det lite som den ena handen inte vet vad den andra gör när politiker låter Migrationsverket agera alltför självständigt och när teknokratiska bedömningar tillämpas på mänskliga problem, som när 400 ensamkommande ungdomar under 2010-2011 överförts till andra EU stater, däribland ett fyrtiotal till Malta.

 

_______________________________________________________________________________________


Debatten på Malta 

På Malta diskuteras och debatteras flyktingfrågan inte med någon större intensitet i lokala medier eller den statliga televisionen men frågan om nödvändighet av Detention Centre, förhållandena där har ifrågasatts liksom standarden i flyktinglägren.
De två dominerande partierna på Malta, Partit Nazzjonalista som med knapp majoritet har regeringsmakten och  Parti Laburista, är medvetna om problemen men anser att övriga stater inom EU måste ta ett större ansvar för vidarebosättning och att bidragen till Malta måste bli större för att förbättringar ska komma till stånd och förhållanden för flyktingarna bättre.

För malteserna i allmänhet är flyktingfrågan inget inget stort problem man lever sitt dagliga liv utifrån de förutsättningar, värderingar och kulturella arv som historien skapat, man går till arbetet, lämnar och hämtar sina barn på skolan, utövar sin religion, har olika uppfattningar om aborter, partnerskap och om flyktingar.
För myndigheterna handlar flyktingfrågan om integration, arbetstillfällen, att förbättra förhållandena i lägren och genom ökad bevakning av Maltas territorium begränsa flyktingars möjlighet att ta sig till Malta och Europa i enighet med EU:s bestämmelser samt förmå andra länder att i större utsträckning ta emot flyktingar som vistas på Malta.
________________________________________________________________________________________ 


Ökat bistånd till Malta från EU

Maltas önskemål om ett större ekonomiskt bistånd har hörsammats och genom Solid som är ett av de program som genom olika fonder bestämmer hur mycket pengar medlemsländerna skall tilldelas inom ramen för EU:s flyktingpolitik är biståndet nu större.
EU har avsatt 4 miljarder euro för ändamålet och av de 868 miljoner euro som tilldelats fonderna har Malta under perioden 2007-2013 fått 3,97%. (European Commission, Home Affairs)
Det är ett betydligt större stöd än tidigare från EU vilket inneburit att vissa upprustningar i lägren Hal Far gjorts där tält ersatts av baracker och i Marsa har arbetet med mindre sovsalar påbörjats liksom en social inriktad verksamhet.  I Ta´Kandja och Safi har  lokalerna renoverats sedan Läkare Utan Gränser avbröt i sin verksamhet i mars 2009  i de maltesiska interneringslägren eftersom de dåliga levnadsförhållandena hindrade effekterna av sjukvården. I rapporten ”Not Criminals” fördömde Läkare Utan Gränser de oacceptabla levnadsvillkoren och dess inverkan på flyktingarnas psykiska och fysiska hälsa.

De maltesiska myndigheterna har nu åtagit sig att uppfylla vissa av organisationens krav och arbetet i interneringslägret Ta’Kandja har återupptagits.
– Levnads- och hygienvillkor har förbättrats och den rådande situationen i Ta’Kandja gör det möjligt för oss att bistå med effektiv sjukvård. Dessutom har en isoleringsavdelning för patienter med infektioner upprättats, säger Philippe Farrugia, läkare för Läkare Utan Gränser på Malta.

Men det ökade biståndet har också inneburit större möjligheter för Malta och Italien som också fått ett ökat bistånd, att effektivt bevaka flyktingrutter och avvisa flyktingar som från Libyen försöker ta sig till Europa och en konsekvens blir att flyktingar inte kan lämna ett politiskt instabilt Libyen som inte erkänt FN.s konvention om flyktingars rättigheter och saknar  ett fungerande mottagnings system. Libyska myndigheter uppger att att de 2010 fanns över 3 miljoner "irreguljära migranter", UNHCR 1,5 miljoner, i landet som inte erkänns som flyktingar.
Enligt Amnestys rapport Seeking safety, finding fear: refugees, asylum-seekers and migrant in Libya and Malta riskerar personer som flyr undan förföljelse och väpnade konflikter att utsättas för tortyr och att frihetsberövas under obestämd tid när de försöker att ta sig till Europa via Libyen.
________________________________________________________________________________________ 

 

En osynlig mur
Sedan Berlin­muren revs 1987 har nya murar byggts. USA har uppfört en 3000 km lång mur längs den mexikanska gränsen, Israel har byggt en mur mot Västbanken, Spanien har byggt murar kring landets enklaver i Marocko, Indien en mot Bangladech och Saudiarabien mot Jemen.
Eu omger sig inte med några synliga murar bortsätt från det taggtrådsstängsel som under senare år satts upp i Bulgarien och Ungern. EU har i stället Dublinförordningen som började byggas i Amsterdam med Amsterdamfördraget 1999, fortsatte i Dublin med Dublinkonventionen 1990, som ersattes av Dublinförordningen (Dublin ll) 2003.
Syftet är bland annat att kontrollera invandringen till Europa genom organ som Frontex och Euroduc samt reglera vilken stat som har ansvar för att handlägga asylansökningar. Eftersom Malta, som blev medlem i EU 2004, är första asylland för tusentals flyktingar skickar övriga EU stater med några undantag tillbaka asylsökande flyktingar till Malta som sökt asyl i andra EU stater med stöd av förordningen trots att de flesta stater inom EU har bättre förutsättningar  för en bra flyktingmottagning jämfört med Malta.
Förordningen är omdiskuterad inte minst gäller det regeln om första asylland och förhållande för flyktingar i länder vid Europas östra och södra gränser där den standard som anges i förordningen för mottagandet inte uppnås.
Europaparlamentet anser att en översyn snarast bör göras av förordning (EG) nr 343/2003, det vill säga Dublin II, där själva principen ifrågasätts om att "den medlemsstat som är första mottagarland också är ansvarig för att behandla asylansökan, vilket lägger en outhärdlig börda på de länder som ligger i södra och östra EU, och genom vilken en skälig ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna inrättas."
För de 260000 människor som 2010 och uppskattningsvis 2015 som sökt sig till Europa är för att få skydd utgör Dublinförordningen ett effektivt hinder, en hög osynlig mur som gör det svårt att komma in i Europa, svårt att få asyl och närmast omöjligt att själva få välja i vilket land de vill leva. Oavsett om de tänkt söka sig till ett annat land i Europa än Malta  som smugglarorganisationen transporterat dem till sätter Dublinförordningen stopp för alla vidare försök att ansöka om asyl i något annat land. Regeln om första asylland gäller utan tidsbegränsning och andra länder i Europa kan de bara besöka tillfälligt förutsatt att de beviljas inresetillstånd.

 

________________________________________________________________________________________


Mottagning av flyktingar

I den maltesiska kustbevakningens hamn strax nedanför medeltidsstaden Florianas stadsmurar och från marinens båtar till havs bevakas båttrafiken på havet. Norrut är fraktfartygen på väg mot Sicilien och söderut finns Libyens huvudstad Tripoli på det afrikanska fastlandet.
Under högsäsongen från maj till oktober upptäcks flera båtar med migranter i veckan. När en båt med migranter siktats  av kustbevakningen skickas ett av marinens fartyg dit för att möta den, en eller två flyktingar tas ombord för att förhöras om resans mål och flyktingarnas hälsotillstånd. Ibland kan de ha navigerat fel och tillåts fortsätta kanske till Sicilien annars eskorteras flyktingbåtarna av den maltesiska kustbevakningen till land och lämnas över till migrationspolisen som väntar i hamnen i Floriana. Därmed är flyktingarna illegala invandrare – den term som används av maltesiska myndigheter om alla båtflyktingar.
Efter att flyktingarna har förhörts, registrerats i hamnområdet och fått medicinsk hjälp förs de vidare till något av Maltas Detention Centre i Safi eller Ta Kandia.


Asylansökan
"Efter att irreguljära migranter tagits om hand av polismyndigheten informeras alltid REFCOM och sociala myndigheter. Personal från REFCOM besöker sedan de stängda mottagningscentren och informerar via tolk om möjligheten att ansöka om asyl och om hur processen fungerar. Det delas även ut informationsbroschyrer (finns på 11 språk) om asylprocessen och vilka rättigheter och skyldigheter man har under tiden som asylsökande. Det står klart att så gott som alla utnyttjar möjligheten att söka asyl.
De personer som vill ansöka om asyl får vid detta tillfälle fylla i ett grundläggande frågeformulär. Om en ansökan om asyl anhängiggjorts informeras polisen om detta och utvisningsbeslutet upphävs. 

Nästa steg är att en handläggare från REFCOM intervjuar den sökande tillsammans med en tolk, intervjuerna tar i snitt 2-3 timmar. Efter detta handläggs ärendet på REFCOM, relevant landinformation inhämtas och vid behov görs ytterligare intervjuer. REFCOM föredrar sedan ärendet för ministern, som är den som officiellt fattar beslut. Fyra olika beslut kan fattas; konventionsstatus, tidsbegränsat skyddsbehov, tidsbegränsad humanitär status samt avslag. Ett avslag kan överklagas av den sökande till en nämnd, där den sökande har rätt till juridiskt biträde. Nämnden fattar sedan beslut i överklagandeärendet.De personer som vill ansöka om asyl får fylla i ett grundläggande frågeformulär. Om en ansökan om asyl gjorts informeras polisen om detta och utvisningsbeslutet upphävs. Nästa steg är att en handläggare från REFCOM intervjuar den sökande tillsammans med en tolk, intervjuerna tar i snitt 2-3 timmar. Efter detta handläggs ärendet på REFCOM, relevant landinformation inhämtas och vid behov görs ytterligare intervjuer. REFCOM föredrar sedan ärendet för ministern, som är den som officiellt fattar beslut.

Fyra olika beslut kan fattas; konventionsstatus, beviljas endast ett fåtal, tidsbegränsat skyddsbehov får de flesta och ett mindre del tidsbegränsad humanitär status samt avslag. Ett avslag kan överklagas av den flyktingen till en nämnd och har har rätt till juridiskt biträde. Nämnden fattar sedan beslut i överklagandeärendet.(Migrationsverkekts landinformationsenhet)

Hög bifallsprocent

Malta har en mycket hög bifallsprocent vad gäller asylansökningar. Endast en liten del av de sökande beviljas dock flyktingstatus vilket är en förutsättning för familjeåterförening och ett officiellt tillstånd att arbeta. De som får avslag tillåtes inte att stanna på Malta men blir kvar ändå på grund av problem med ett lämpligt mottagarland. Flyktingar från krisområden som Mogadishu beviljas normalt subsidiärt flyktingstatus vilket förnyas varje år. För ensamkommande ungdomar som maltesiska myndigheter konstaterat är uppenbart under 18 år gäller att de får stanna och anvisas ett speciellt boende på institutioner för minderåriga och flyktingar med speciella behov. De får gå i skola tills de blir sexton år och blir väl omhändertagna enligt maltesiska myndigheter, JRS och UNHCR.

Mottagningssystemet

Ansvaret för mottagning av asylsökande och andra irreguljära migranter är på Malta delat mellan Detention Service och Agency for the Welfare of Asylum Seekers (AWAS). Detention Service, som är en egen myndighet, är i huvudsak uppbyggd av inlånad personal från polisen och armén. Myndighetens huvudsakliga ansvar är administration av de stängda mottagningsenheterna samt att ombesörja säkerhet och tillträdeskontroll vid de öppna mottagningsenheterna samt ungdoms- och familjeboenden.
AWAS å sin sida ansvarar för de öppna centren samt det ekonomiska biståndet till asylsökande och andra irreguljära migranter.

Detention Centre
Detention Centre finns i Safi och Ta´Kandia. Eftersom flyktingarna betraktas som illegala migranter interneras de under utredningstiden normalt i sex månader men aldrig längre tid än 18 månader. Myndigheterna kallar det administrativt omhändertagande under den tid asylansökan utreds. 

"Alla utlänningar som tagit sig till Malta illegalt sätts i förvar efter ankomsten. Detta oberoende av om de ansöker om asyl eller inte. Den rättsliga grunden till förvarstagandet är att utlänningen tagit sig till Malta utan vederbörlig resedokumentation, dvs. rest in i landet illegalt. En person som tar sig lagligt till Malta och ansöker om asyl tas inte i förvar.
Vissa maxtider gäller dock för alla förvarstagna. En person som är asylsökande och vars ärende inte ännu är avgjort, kan maximalt hållas förvarstagen i 12 månader. 

Därefter förflyttas man till en öppen mottagningsenhet. Personer som inte ansökt om asyl eller som fått avslag på sin ansökan får hållas förvarstagna i maximalt 18 månader, varefter även de förflyttas till en öppen mottagningsenhet.
Personer ur s.k. särskilt utsatta grupper skall över huvudtaget inte hållas i förvar. Som särskilt utsatta grupper räknas
•Familjer med barn
•Gravida kvinnor
•Barn utan vårdnadshavare
•Gamla
•Personer med särskilda medicinska behov.
I vissa fall får dock även personer ur dessa grupper stanna kvar i förvar under en period. Bl.a. skall alla genomgå en obligatorisk hälsoundersökning innan man släpps ur förvar.
Migrationsverket besökte under utredningsresan det stängda mottagningscentret ”Safi”. 

På grund av den mycket kraftiga nedgången i antalet irreguljära migranter/asylsökande är ”Safi” för närvarande det enda förvaret i bruk. Män och kvinnor hålls i separata byggnader. Undantaget är gifta par utan barn, som får
bo tillsammans. Det spontana intrycket är att förhållandena är spartanska, utrymmet begränsat och trångboddheten stor. Lokalerna bär spår av att ha brukats hårt och de båda förvaren som för närvarande inte brukades var under renovering . De boende erhåller inte något ekonomiskt bistånd utan serveras tre mål mat om dagen och får kläder, hygienartiklar och andra förbrukningsartiklar från Detention Service. Hälso- och sjukvård tillgodoses genom den ordinarie sjukvården.
Migrationsverket kunde konstatera att förvaret besöktes av frivilligorganisationer som hade fritt tillträde och kunde bistå de förvarstagna." Migrationsverkets landinformationsenhet)

 

Ekonomiskt bistånd
En asylsökande som bor i öppet boende eller som beviljats uppehållstillstånd får 130 €/månad. En person som fått avslag på sin ansökan får 97 €/månad medan den som överförts enligt Dublinförordningen får 87 €.

Flyktingläger på Malta
Flyktinglägren på Malta är lokaliserade till Hal Far, 3-4 kilometer sydost om den internationella flygplatsen. Här finns flyktinglägren Hal Far Open Tent Willage och Hal Far Hangar Open Centre. I området finns också Open Centre för kvinnor med och utan barn samt familjer. På Hal Far Open Centre finns mellan 600-800 flyktingar och samma antal på Hangar Open Centre, män och kvinnor. Kvinnorna bor oftast i mobila baracker och flertalet män i tält. Det finns också ett flyktingläger i Marsa i det inre  hamnområdet för omkring 600 flyktingar.
För gravida kvinnor, handikappade och minderåriga finns särskilda institutioner i Dar is lien Sliema och Dar il Liedna. Ansvaret för samtliga läger ligger på AWAS, Agency for the Welfare of Asylum Seekers, som är underställt justitiedepartementet med undantag av Marsa som drivs av en stiftelse, Foundation For Shelter And Support To Migrants.

 

Hal Far Open Centre
Hal-Far Tent Willage Open Centre, tält och barack läger för 600-800 ensamstående unga män och kvinnor till största delen från länder i Afrika. 

Lägret är beläget i utkanten av ett tidigare flygplatsområde cirka 10 minuters bilresa sydost om den internationella flygplatsen och en halvtimmes bilresa från Valletta. Bussförbindelse till Valletta och andra orter finns i anslutning till lägret flera gånger om dagen.
Inom området finns en antal tält placerade på betongfundament och bostads baracker, en byggnad med toaletter och duschar, vid entrén till lägret en bemannad reception. Ett av tälten användes som moské. Området och hygienutrymmen städas regelbundet av de som bor i lägret.
Migranterna kan lämna lägret när de vill men var tredje dag, måndag, onsdag och fredag måste de signera sin närvaro i receptionen. Gör de inte det görs ett avdrag med 20 euro från månadsbidraget.
Försäljning av bröd, drycker, grönsaker säljs flera dagar i veckan på privat initiativ utanför lägret.

Tidigare bodde man upp till 24 personer i våningssängar i varje tält men tälten har nu i de flesta fall ersatts av baracker för omkring 8 personer. Tillgång till elektricitet, belysning och vatten finns liksom förvaringsskåp på området för personliga tillhörigheter. Tillgången på varmvatten varierar.  Radio och TV kan och får ordnas på eget initiativ. 
Vid besöket 2010 fick jag tillstånd på plats att komma in på lägerområdet och kunde då se mig omkring på området och gå in i tälten och hygienbyggnaden ensam eller tillsammans med flyktingar varav många hade överförts från Sverige. Personalen var mycket tillmötesgående, berättade om sitt arbete, bjöd på kaffe i receptionen och guidade mig runt på området. Vid den senaste resan var något besök på Hal Far inte inbokat men jag åkte ändå dit för att friska upp minnet, hälsa på personalen och den gamle mannen som sålde grönsaker, bröd och drycker utanför entrén till lägret. Lägret var sig likt men tälten hade ersatts av  nya baracker. Det stod några gamla bilar på lägerområdet och nu fanns också familjer boende på lägret däribland Mr Idris Mohamed Elhassan som med sin familj flytt från Sudan och som jag skulle träffa i väntrummet på JRS.


Marsa Open Centre
Flyktinglägret Marsa är beläget i den inre hamnen vid varvsområdet. Marsa drivs som en stiftelse, Foundation for Shelter and Support to Migrants och får bidrag av den maltesiska staten men är också beroende av privata donationer. Standarden i Marsa är jämförbar med lägren i Hal Far men på Marsa bor flyktingarna i hus och ombyggnad pågår för att minska de stora sovsalarna till mindre rum  för 8-10 personer med förvaringskåp. I lägret finns två mindre affärer, en kiosk, en liten servering, fritidslokal och en moské. Där finns också en klinik dit en läkare kommer några timmar i veckan och ett internetcafé. Möjlighet att prata med en socialarbetare finns och 

nya undervisningslokaler har byggts och lektioner i engelska erbjuds på kvällstid. Personalen är civilanställd och är utbildade  lärare och socialarbetare.
På Marsa bor omkring 300-500 migranter flertalet män. Lokalerna är under upprustning och de nya rummen och undervisningslokalerna är jämförbara med HVB boenden eller förläggningar i Sverige. Men fortfarande används av nödvändighet de stora sovsalarna för flertalet flyktingar. 

 

Hangar  Open Centre (under arbete)

 

 

Ensamkommande ungdomar
Alla migranter och ensamkommande ungdomar uppmanas vid ankomsten till Malta att fylla i ett formulär där de ska uppge identitet, ålder, hälsa och andra omständigheter. De tillfrågas också om ID handlingar som om de kommer från Somalia aldrig haft eller personer i smugglarorganisationen lagt beslag på. Att många inte förstår engelska och att det saknas tolk som kan översätta formuläret är inte ovanligt, säger de ungdomar jag pratat med. 

Enligt maltesisk lag har de rätt till en advokat vilket få av dem känner till och i alla händelser inte har råd med. För de flesta har målet för resan inte varit Malta som ses som ett oönskat genomgångsland som de aldrig haft för avsikt att komma till och för att komma vidare till Sverige uppger de att de är över arton år även om de kanske är yngre. Om de känner till att de blir internerade i Detention Centre i Safi eller Ta´Kandja är osäkert  men så blir det i alla fall  eftersom de uppgett att de är över 18 år och därmed betraktas som illegala migranter. Efter interneringen placeras de på Hal Far Open Tent Wilage, Hangar Open Centre eller Marsa Open Centre och får 130 euro i månaden för sitt uppehälle.

För dem som av myndigheterna betraktas som minderåriga gäller att det placeras på särskilda institutioner, med utbildad personal och får möjlighet till skolgång.

Åldersbestämning
"Om en person i samband med ankomst, asylansökan eller i övrigt under vistelsen på Malta uppger att de är underåriga anmäls detta av REFCOM eller annan aktör till AWAS. Ett särskilt team gör då en bedömning huruvida personen i fråga verkligen är underårig eller inte. För det fall teamet kommer fram till att personen i fråga sannolikt är vuxen görs en skelettröntgen. För det fall en person bedöms vara barn tas de genast ur förvar och förflyttas till ett av två särskilda boenden för ensamkommande barn. Genom en s.k. ”care order” tar maltesiska myndigheter över vårdnaden och en vårdnadshavare utses. I praktiken blir vårdnadshavaren en socialarbetare på det boende där den minderårige placeras. Vårdnadshavaren bistår sedan den minderårige genom hela asylprocessen. Minderåriga utan vårdnadshavare kan inte utvisas från Malta utan i det fall annan status inte beviljas får de ensamkommande minderåriga tillfälligt uppehållstillstånd på humanitär grund, ett tillstånd som dock löper ut den dag de fyller 18." (Migrationsverkets landinformationsenhet)

Myndigheterna på Malta har samma svårigheter som Migrationsverket när det gäller att fastställa en ung människas ålder. Det finns möjligheter att genomföra skelettröntgen och odontologiska prover men liksom i Sverige tillämpas de metoderna ytterst sällan. På Malta är det ett team som gör åldersbedömningen om en asylsökande uppger sig vara "minors"
En avgörande skillnad mellan svensk och maltesisk åldersbedömning är att maltesiska myndigheter anser att det skall var uppenbart att ungdomen är under 18 år för att klassificeras som "minors" medan Migrationsverket och Socialstyrelsen anser att det skall vara uppenbart att ungdomen inte är över arton år, vilket är generöst och humanitärt men leder till att asylprövningen sker på felaktiga grunder och ställningstagande i sociala och rättsliga frågor görs utifrån oriktiga förutsättningar.

 

 

Att återkomma till Sverige efter överföring
Teoretiskt sätt finns det fyra olika möjligheter för för flyktingar som överförts till Malta eller andra stater inom EU att återvända till  Sverige: Arbete, studier, anknytning och asyl, att återvända för arbete förutsätter att det finns  arbetsgivare som garanterar en anställning i minst ett år enligt kollektivavtal med en lön som inte understiger 13.500 kronor i månaden. 
För att ansöka om asyl måste man bevisa att det tillfälliga uppehållstillståndet på Malta, som gäller i regel ett år i taget, är upphävt av myndigheterna och att man således saknar uppehållstillstånd i något EU land, dokument som visar att man lämnat Malta, när man gjort det och dokument som visar när man rest in i ett land utanför EU territoriet och att man vistats där i minst tre månader.
För att få tillstånd att studera i Sverige kräver intyg på att man antagits vid utbildning, har en bostad och pengar (7.300 kr/mån.) Ett års studier motsvarar 87.600 vilket man måste visa att man har på ett konto innan man beviljas tillstånd att studera i Sverige och om anhöriga fått uppehållstillstånd i Sverige kan man ansöka om att få återvända av anknytningsskäl om man kan bevisa att de verkligen är anhöriga. 
I alla de här fallen fordras kunskaper om tillvägagångssätt, kontakter, ID handlingar och pengar vilket ungdomarna  inte har.

 

Ensamkommande ungdomar från Somalia
Närmare 60% av de flyktingar som under åren kommit  till Malta är från Somalia, världens mest korruperade land som sedan ett trettiotal år tillbaka inte haft en fungerande regering och med en historia av krig och inbördes konflikter.

Kränkningar av mänskliga rättigheter, religiösa och politiska konflikter och under senare tid  också hungerskatastrof och epidemier speciellt i Mogadishu, områdena däromkring och i de södra delarna av Somalia har fått till följd att många somalier inte har något annat val än att lämna sin hem för att försöka söka sig till överfulla flyktingläger eller om de har ekonomiska möjligheter kontakta någon av de klaner som ägnar sig åt människosmuggling för att få hjälp med att lämna landet i hopp om en bättre framtid i annan del av världen.
Ekonomiska begränsningar innebär att endast en person, ofta är det äldsta sonen i familjen som anförtros uppdraget, oavsett hans egna vilja, att ta sig till Europa för att försöka få uppehållstillstånd i något land med gott renommé och kanske finns också en avsikt att de närmast anhöriga när och om sonen fått uppehållstillstånd skall kunna återförenas i det nya landet.

För att kunna betala smugglarorganisationen säljer familjen vad dom har, lånar pengar eller sätter sig i skuld till smugglarorganisation mot löfte att återgälda skulden genom olika åtaganden.
Kan familjen betala tillräckligt med pengar transporteras ungdomen från Mogadishu eller via Mombasa till Joma Kenyatta flygplatsen i Nairobi, förses med ett falskt eller looklike pass och efter mellanlandning i Qutar eller Dubai kan ungdomen söka asyl i det land som familjen i överenskommelse med smugglarorganisationen bestämt och om han kan göra sin berättelse trovärdig beviljar Migrationsverket uppehållstillstånd.
För mindre bemedlade familjer från som inte har råd att betala smugglarorganisationen för flyg väntar en mödosam resa antingen genom Jemen, Saudiarabien, Syrien, Turkiet till Grekland eller vanligare genom Etiopien och Sudan till Libyen. Från Tripoli, Benghazi  hamnar de efter en äventyrlig båtresa över Medelhavet antingen på den lilla italienska ön Lampedusa eller på Malta som illegala migranter förmodligen ovetande om att alla möjligheter att varaktigt bosätta sig i det land som varit deras mål försvann i samma ögonblick det anlände till Lampedusa eller Malta när myndigheterna tog deras fingeravtryck.

För flyktingar från stater söder om Sahara som Nigeria och Kongo Kinhasaeller eller Västafrika slutar flykten ofta i Marocko. Ökade gränskontroller mellan Spanien och Marocko har gjort det så gott som omöjligt att ta sig över Gibraltarsund.
_________________________________________________________________________________________

Arbetsmöjligheter för migranter
Längs vägkanten utanför Marsa lägret och vid rondellen i Hal Far sitter sitter flyktingar i väntan på att en bilist ska stanna och erbjuda dem ett jobb för dagen.

Flertalet flyktingar går arbetslösa men de som har flyktingstatus får ett officiellt arbetstillstånd men i praktiken kan alla som är friska söka arbete men det finns få fasta anställningar oftast bara tillfälliga underbetalda jobb inom byggindustrin, eller på hotell och restauranger som erbjuds av inte sällan mindre seriösa arbetsgivare.

Svartjobb förekommer och lönen kan då handla  om 1-3 euro i timmen eller för en hel dag. För de  två stora fackliga organisationerna på Malta: Union Haddiema Maghqudin och General Workers Union känner man till problematiken med företag och privatpersoner som utnyttjar flyktingars situation men det är svårt att komma åt oseriösa arbetsgivare.
För flyktingarna, i synnerhet de som inte har några bidrag eller har ett ordnat boende är emellertid varenda euro välkommen liksom för de flyktingar i Sverige som tvättar bilar i något underjordiskt garage, diskar och städar på restauranger eller utför hushållsarbeten i privata hem.

Trots rädslan för att invandringen ska leda till färre arbetstillfällen för infödda malteser, har arbetslöshetssiffrorna sjunkit med en halv procentenhet periodvis sedan 2002, då den första vågen med båtflyktingar kom och under perioden 2002-2011 ligger man genomsnitt på samma nivå som övriga EU länder.(Eurostat, 2012 02 20)
_______________________________________________________________________________________ 

 

Organisationer på Malta 
Organisationer som UNHCR, Röda korset, Läkare utan gränser, JRS och Peace Lab och de människorna som är verksamma inom dessa organisationer spelar en stor roll för flyktingarna och utan deras insatser skulle förhållanden i flera avseenden vara betydligt sämre.

 

JRS
I väntrummet på JRS (Jesuit Refegees Service)  i Birkirkara som jag besökte ett par gånger i hopp om att få ett icke avtalat möte med en företrädare för organisationen kom jag i samtal med Mr Idris Mohamed Elhassan, en hedervärd äldre man, som flytt från Sudan med sin fru och sex barn som överförts återförts till Malta efter att ha nekats att söka asyl enligt Dublinförordningen i såväl Sverige som Norge och nu bodde i Hal Far Open Centre med sin familj i en barack, arbetslös och dåligt med pengar. Han besöker JRS i hopp om att få hjälp.

Röda Korset
Röda Korset på Malta är en förhållandevis ung organisation som etablerades i början av 1990 talet. Verksamheten förutsätter insatser av volontärer och är inriktad på hjälp till flyktingar i Safi, Ta`Kandja och lägren i Hal Far och Marsa. Insatser görs också när flyktingar anländer till hamnen i Floriana och dessutom organiserar man tillsammans med Libyska Röda Halvmånen hjälpinsatser till flyktingar i Libyen i form av vatten och förnödenheter. En viktig verksamhet är också utbildning i första hjälpen som sker både i Valletta och Goza.

Man samarbetar med myndigheter och andra organisationer på Malta och deltar i olika projekt. Ett projekt som planeras handlar om kvinnliga flyktingars situation  som är en speciellt utsatt grupp bland flyktingarna som utnyttjas eller riskeras  att utnyttjas av skrupellösa personer för prostitution. 

Peace Lab
Är en franciscansk frivilligorganisation som varit verksam i över 30 år och har ett huvudkontor och en del av en omfattande verksamhet lokaliserad till Hal Far. Verksamheten grundar sig på en kristen tro, solidaritet, moraliska värderingar och det praktiska arbetet är inriktad på utbildning och praktiskt arbete för rättvisa och mänskliga rättigheter. 


UNHCR
Är en viktig organisation för migranterpå Malta och har sitt kontor i Valetta dit flyktingar är välkomna för att få hjälp med sina problem. Man samarbetar också med myndigheterna i frågor som rör omlokalisering och till exempel uttagningar till USA och en del EU stater. En viktig uppgift är också att skapa opinon och i det syftet har man producerat fem TV filmer som visar flyktingar i arbete som motvikt till medias ensidiga rapportering om nya flyktingars ankomst.
________________________________________________________________________________________ 


 

Slutord
Under några dagar i december 2010 och 2011 besökte jag Malta  för att bilda mig en uppfattning om flyktingmottagningen och situationen för flyktingar och speciellt unga som kommit eller överförts överförts från Sverige.
Under de två korta vistelserna besökte jag läger i Hal Far och i Marsa, samtalade med Fabrizio Ellul, UNHCR. Sara Mallia, Röda Korset. Flyktingar i lägren, några av de unga som överförts från Sverige. Personal på Detention Service och Agency for the Welfare of Asylum Seekers (AWAS). Mario Guido Friggieri, Refugee Commissioner. Alexander Tortell, MJHA som gav mig tillstånd att besöka Marsa och ett familjeboende i Hal Far. Stefhanie Micallef på JRS hann inte träffa mi mig och Alastair Furiggia på Peace Lab som jag hade flera kontakter med var mycket engagerad men det blev ändå inget samtal med Fr. Mintoff, på grund av ett missförstånd.

Johnny Samuelsson

Statistik

Artiklar visade
1514846
Back to Top