• Flyktingar/migranter

( 2011)


En planet två världar 
 

För de miljontals människor, unga, vuxna och familjer som tvingas fly från sina hemländer i Afrika och Asien på grund av inre religösa och politiska konflikter och söker sig till Europa för skydd och en bättre framtid blir det första mötet med Europa oftast ett land i unionens utkanter som till exempel Grekland, Malta, Italien och Bulgarien.
 

Oavsett om de tänkt söka sig till ett annat land än den destination smugglarorganisationen transporterat dem till sätter Dublinförordningen stopp för alla försök att ansöka om asyl i något annan stat i Europa om de registrerats eller fått uppehållstillstånd i det första asyllandet. Regeln om första asylland gäller utan tidsbegränsning om de inte lämnar unionen under minst tre månader och andra länder i Europa kan de bara besöka tillfälligt och förutsatt att de beviljas inresetillstånd.
EU omger sig inte med några synliga murar, EU har i stället Dublinförordningen som började byggas i Amsterdam med Amsterdamfördraget 1999, fortsatte i Dublin med Dublinkonventionen 1990, som ersattes av Dublinför ordningen (eller Dublin 11) 2003.
Förordningen reglerar vilken medlemsstat inom Europeiska unionen som ansvarar för att handlägga ansökan om asyl, och utgör hörnstenen i unionens asylpolitik och är en viktig del i området som rör  frihet, säkerhet och rättvisa. En frihet, säkerhet och rättvisa som endast omfattar medborgarna i de 28 länder som ingår i EU och de länder som skrivit avtal med unionen. För de tudentals människor i utvecklingsländer som söker sig till Europa är för att få skydd utgör Dublinförordningen ett effektivt hinder, en hög osynlig mur som gör det svårt att komma in i Europa och omöjligt att själva få välja till vilket land.
  

.

Orsaker till flykten


60% av de flyktingar som kommer till Malta är från Somalia, ett av världens mest korrumperade länder som sedan ett trettiotal år tillbaka inte haft en fungerande regering och med en historia av krig och inbördes konflikter.
Kränkningar av mänskliga rättigheter, religiösa och politiska konflikter och under senare tid  också hungerskatastrof och epidemier speciellt i Mogadishu, områdena däromkring och i de södra delarna av Somalia har fått till följd att många somalier inte har något annat val än att lämna sin hem för att försöka söka sig till överfulla flyktingläger eller om de har ekonomiska möjligheter kontakta någon av de klaner som ägnar sig åt människosmuggling för att få hjälp med att lämna landet i hopp om en bättre framtid i annan del av världen. 


Ekonomiska begränsningar innebär att endast en person, ofta är det äldsta sonen i familjen som anförtros uppdraget, oavsett hans egna vilja, att ta sig till Europa för att försöka få uppehållstillstånd i något land med gott renommé och kanske finns också en avsikt att de närmast anhöriga när och om sonen fått uppehållstillstånd skall kunna återförenas i det nya landet.

För att kunna betala smugglarorganisationen säljer familjen vad dom har, lånar pengar eller sätter sig i skuld till smugglarorganisation mot löfte at återgälda skulden genom olika åtaganden. 
Kan familjen betala tillräckligt med pengar transporteras ungdomen från Mogadishu eller via Mombasa till Joma Kenyatta flygplatsen i Nairobi, förses med ett falskt eller look-like pass och efter mellanlandning i Qatar eller Dubai kan ungdomen söka asyl i det land som familjen i överenskommelse med smugglarorganisationen bestämt.
För mindre bemedlade familjer som inte har råd att betala smugglarorganisationen för flyg väntar en mödosam resa utan möjlighet att själva bestämma destinationen genom Etiopien och Sudan till Libyen. Från Tripoli, Bengjazi  hamnar de efter en äventyrlig båtresa över Medelhavet antingen på den lilla italienska ön Lampedusa, Sicilien eller på Malta som illegala migranter förmodligen ovetande om att alla möjligheter att varaktigt bosätta sig i det land som varit deras mål försvann i samma ögonblick det anlände till Lampedusa eller Malta när myndigheterna tog deras fingeravtryck eller efter utredning beviljat dem temporära uppehållstillstånd.


Republiken Malta turistparadis och flyktingmål


En liten ögrupp i Medelhavet med 400.000 innevånare och till ytan jämförbart med Orust och folkmängden med Malmö. Paradis för över en miljon turister som årligen besöker landet och det land inom EU som i förhållande till antalet innevånare tar emot flest flyktingar. Hårt drabbat under andra världskriget, medlem i EU sedan 2004 och 1951 anslöt man sig till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Deltar sedan 2008 i Schengen samarbetet som en del av EU samarbetet. Malta styrs av Nationalistpartiet (PN) är mycket EU-vänliga. Så är oppositionen Labour Party, men har nyligen haft EU-skepsisen.Skuggan invandring talesman, Michael Falzon, säger att om andra europeiska regeringar inte kan övertalas att dela lasten, då Malta bör få tufft. Använda sitt veto, störa EU: s verksamhet, kan göra andra länder ta itu med problemet, säger han.

På torsdagen meddelade Italien att den senaste gruppen av invandrare att bli räddade - 226 afrikaner i två båtar - var överförs direkt tillbaka till Libyen. Detta är den första frukten av ett nytt partnerskaps avtal med den libyska regeringen.

 

Flyktingrutt från Libyen


Fram till 2002 sökte bara ett hundratal flyktingar skydd i Malta  men 2002 skedde en förändring när smugglarorganisationer etablerade en ny flyktingrutt från Libyen och Malta blev under de kommande åren målet och första asylland för tusentals flyktingar från krigsdrabbade länder i Afrika som från Tripoli, Zuwarah och Bengazi i ofta sjö ovärdiga båtar fraktades ibland 300 km över Medelhavet till Malta eller Lampedoza.

En flyktingström som Malta inte var förberedd på som krävde stora organisatoriska och ekonomiska insatser därför var de första insatserna akuta och provisoriska.




I och med avtalet mellan Italien och Libyen 2010 och slutet på inbördeskriget i Libyen 2011 har antalet flyktingar som kommer till Malta minskat avsevärt. Det innebär att färre flyktingar kommer till i lägren och eftersom en del flyttar från Malta till släkt och vänner i andra länder, återvänder till hemlandet eller blir utvalda att komma till USA. 
(Varje år kommer en amerikansk kommitté och väljer upp till 200 flyktingar som officiellt får tillstånd att emigrera till USA) kommer antalet flyktingar i lägret att minska.
En flyktingström som krävde stora organisatoriska och ekonomiska insatser därför var de första insatserna akuta och provisoriska.
 Under åren har mycket förbättras speciellt efter EU medlemskapet 2004 har mottagningen av flyktingar successivt förbättrats och i flera avseenden, men långt i från alla,  uppfylls nu de kriterier som definierar ett bra mottagandet av flyktingar, som exempelvis mottagningen av minderåriga, som UNHCR godkänt.

2007 bildades OIWAS, ett statligt organ i syfte att arbeta med integration och välfärd för flyktingar. Men OIWAS, numera OWAS eftersom arbetet med integration av flyktingar i det Maltesiska samhället inte längre betonas i organisationen. Malta deltar också i ett utbytesprogram med andra EU länder avseende flykting mottagning.



Maltesisk lag

I Sverige regleras invandringen genom den Utlänningslag som Riksdagen beslutade om 2005. På Malta regleras invandringen genom Immigration Act från 1970, kapitel 217 i Maltesisk lag  
Mottagningen av asylsökande är reglerad i Refugees Act från 2000, kapitel 420 i Maltesisk lagförordningar om minimum standard
I villkoren i Immigration Act, är frihetsberövande automatisk konsekvens av en vägran att bevilja inresetillstånd till landet av utfärdandet av ett beslut om återsändande av en viss person

 

En önskan att hjälpa och en oro att inte klara av det. Flyktinglägren på Malta

Flyktinglägren på Malta är lokaliserade i huvudsak till Hal Far, ett område på öns sydöstra del, femton minuter från den internationella flygplatsen och en havtimmes bilresa från Valetta. I Hal Far finns två stora läger Hal Far Open Tent Village och Hangar Center  samt institutioner för ensamkommande kvinnor, kvinnor med barn och familjer med barn, alla belägna i utkanten av eller i omedelbar närhet till ett tidigare stort flygplatsområde.
För flyktingar med särskilda behov och ensamkommande ungdomar under arton år finns särskilda institutioner i stadsdelen Marsa. I Valetta finns Marsa Open Centre, ett flyktingläger i hamnområdet som driva av en stiftelse, Foundation For Shelter and Supports To Migrants.


Hal-Far Tent Willage Open Centre
 är läger för 500-800 främst ensamstående unga män men där finns också kvinnor och under senare tid har också familjer placerats där.

Flyktingarna kommer från olika länder i Afrika  främst  Somalia och Eritrea men på senare tid har också flyktingar från Syrien kommit till Malta 


Inom Hal Far Open Tent Centre  finns en antal tält placerade på betongfundament med palts för 18-20 flyktingar samt  bostads baracker med plats för 8 personer som upplåtes i första hand  tll ensamstående kvinnor och numera också i viss omfattning till familjer.

På området finns en byggnad med toaletter och duschar, låsbara förvaringsutrymmen för personliga tillhörigheter och vid entrén till lägret en bemannad reception. Ett av tälten användes som moské. 
Området och hygienutrymmen städas regelbundet av de som bor i lägret. 
Flyktingarna kan lämna lägret när de vill men var tredje dag, måndag, onsdag och fredag måste de signera sin närvaro i receptionen. Gör de inte det görs ett avdrag med 20 euro från månadsbidraget som är 130 euro. 

Hangar Centre har likartade förhållande som Open Tent Village men där utnyttjas också gamla hangarer för boende men där finns också bostadsbaracker eller mobila enheter som myndigheter föredrar att kalla dem.                               

Marsa Open Centre har plats för 500-800 flyktingar men till skillnad från Open Centre och Hangar Centre i Hal Far bor flyktingarna här inomhus men liksom i Hal Far är det trångbott och små möjligheter till avskildhet. På området finns en moské, ett café, ett par butiker och gemensamhetsutrymmen för samvaro och sysselsättning med olika spel. På området finns också nyrenoverade undervisningslokaler där flyktingarna har möjlighet att studera engelska. Under senare år har en renovering av bostadshusen  påbörjats i syfte att göra minde sovsalar med klädskåp och förvaringsutrymmen. På Marsa finns också en klinik och tillgång till läkare ett par timmar i veckan, och möjlighet till samtal med utbildad personal. Till skillnad från lägren i Hal Far där personalen är säkerhetsvakter har personalen på Marsa Open Centre en adkvat utbildning för verksamheten.


Flyktingstatus

Bara omkring en procent av flyktingarna får flyktingstatus och därmed officiellt tillstånd att arbeta. 
Flyktingar från kris områden som Mogadishu beviljas subsidiärt flyktingstatus vilket förnyas varje år och ger rätt till ekonomiskt bidrag som uppgår till 130 euro per månad, resehandlingar och möjlighet att lämna Malta i tre månaders perioder. 
Blir bortavaron längre sänks det ekonomiska bidraget till 87 euro per månad
.

Det går lätt och är billigt att lämna Malta för att åka till exempelvis Sverige. Med lågpris flyg kostar det under femhundra kronor om man bokar sin resa i god tid



Logi
 Tält och barack läger.
Upp till tjugo personer i våningssängar i varje tält i barackerna åtta personer. Tillgång till elektricitet, belysning och vatten finns.

Hygienutrymmen
Toaletter och dusch finns liksom förvaringsskåp på området för personliga tillhörigheter. Tillgången på varmvatten varierar. 


Utbildning

Vissa möjligheter finns i Marsa i Valetta

Arbete

Flyktingar som beviljats  flyktingstatus får ett officiellt arbetstillstånd men i praktiken kan alla flyktingar försöka söka arbete men bara dåligt betalda jobb inom byggindustrin, eller på hotell och restauranger.



Mat 


Myndigheten ordnar mat en gång om dagen. Försäljning av bröd, drycker, grönsaker säljs flera dagar i veckan på privat initiativ utanför lägret.



Matlagnings möjligheter/kök


Enskilda eller gemensamma kök finns ej. Matlagningen sker i tält och baracker på elektriska plattor eller sprit och gasol kök.



Sjukvård och tandläkare


Enligt myndigheten vid behov. 



Radio och TV


Kan och får ordnas på eget initiativ. I en del tält och baracker finns parabol TV.



Synpunkter på Hal Far Open Tent Willage Centre

.

Trångboddheten i tälten var påtaglig och möjlighet till avskildhet obefintlig. Matlagning skedde i tälten på elektriska kokplattor, sprit eller gasolkök tätt intill sängar, täcken och klädes persedlar vilket ur brandsäkerhets synvinkel såg riskfyllt ut. Hur det var i barackerna hade jag inte tillfälle att se. Området runt tält och baracker var städat och befriat från skräp och bråte. Hygienutrymmena var också välstädade.

Personal fanns på plats i receptionen och ibland på området. 

I och med avtalet mellan Italien och Libyen 2010, har antalet flyktingar som kommer till Malta minskat avsevärt. Det innebär att färre flyktingar kommer till lägren och eftersom en del flyttar från Malta till släkt och vänner i andra länder, återvänder till hemlandet eller blir utvalda att komma till USA. 
(Varje år kommer en amerikansk kommitté och väljer upp till 200 flyktingar som officiellt får tillstånd att emigrera till USA) kommer antalet flyktingar i lägret att minska.



Med små medel skulle en del saker kunna ändras för att förbättra förhållandena i Hal Far som matlagnings möjligheter i gemensamma kök, tvättstugor, minska antalet boende i tälten alternativt ersätta tälten med baracker och sist men inte minst en prioritering säkerheten.


Huruvida ungdomar under arton år fanns i lägret kan jag inte uttala mig om. Jag träffade eller såg ingen som såg ut att vara minderårig eller uppgav sig vara det när jag vid tre tillfällen, olika dagar och tider, besökte lägret, gick runt området och slumpmässigt gick in i ett antal tält, hygienutrymmen och reception.


Däremot träffade jag ett tjugotal ungdomar som hade återförts från Sverige och som på hyfsad svenska berättade att de bott och i Sverige visade upp LMA och biblioteks kort som bevis på detta



 

Om Faysal/Qassim från Somalia

När Faysal lämnade Mogadishu och efter veckor på lastbilsflak och till fots genom Etiopien, Sudan och Libyen och en 300 km lång färd i en gummibåt på Medelhavet hade han ingen vetskap om Dublin ll eller vad förordningen skulle komma att innebära för honom. 
Utan möjlighet för honom att påverka destinationen hade smugglarorganisationen tagit honom till Malta och hans första kontakt med Europa blev inte vad han drömt om eller önskat.

Till de maltesiska myndigheterna uppgav han sitt namn till Faysal Abdulaai, några ID handlingar hade han inte, sin ålder till 19 år eftersom han ville komma vidare till Sverige och inte fastna som underårig på Malta, som han såg som ett oönskat genomgångsland. Alla gjorde så, berättade han och dessutom skulle det vara lättare att få ett arbete, trodde han. Hade han uppgett sig vara underårig och myndigheterna bedömt uppgiften som trovärdig hade han placerats på ett center för särskilt utsatta grupper som handikappade, gravida kvinnor och minderåriga som kommit ensamma i Dar Liedna, Dar Ar Sliem eller Dar Qawalla i Valetta. 
Som illegal migrant och bedömd som vuxen internerades han först i Tá Kandia i två månader och därefter i Safi Centre i fyra månader, fängelser eller Dentention Centre, inte så långt ifrån den internationella flygplatsen i Luga där han hölls inlåst under tiden som myndigheterna utredde hans ärende.

Efter sex månaders internering  beviljades han ett ett subsidiärt skydd, som skulle förnyas så länge som situationen i Somalia bedömdes som ett konfliktområde av myndigheterna på Malta och flyttades till Hal Far ett flyktingläger i utkanten av ett industriområde trettiofem minuters bussresa från Valetta.


Myndigheterna beviljade honom 130 euro i månaden, en sängplats i ett tält, resehandlingar. Arbete fick han efter bästa förmåga ordna själv och de som stod till buds var tillfälliga och dåligt betalda svartjobb hos oseriösa arbetsgivare på byggen, restauranger eller som reklamutdelare på  turiststråken i Valetta.   

 

Resan till Sverige

Malta gav honom visserligen det skydd som tillvaron i Mogadishu inte givit honom men målet var fortfarande Sverige där han hoppades få en bra framtid.

Han sparade pengar och köpte en flygbiljett hos ett lågprisbolag för 32 euro och flög  till Köpenhamn. Därifrån tog han sig med tåg till Migrationsverket i Märsta och ansökte om asyl som Qassim  och uppgav sin ålder till 16 år.  Qassim skulle bli hans identitet under det närmaste halvåret.

Han placerades av socialtjänsten på ett boende i Roslagen, började skolan och jag förordnades som god man för honom. Efter några månader flyttades han till ett HVB i Västmanland väntan på Migrationsverkets utredning skulle bli klar.. Han började skolan, blev läkarundersökt och fick dagspenning på 24 kr om dagen, särskilt bidrag för kläder och allting verkade bra tills den dag han kallades till ett kommunicerings möte på Mottagningsenheten.

 

Kommunicering

På Mottagningsenheten  meddelade tjänstemannen kort att Qassims fingeravtryck påträffats i den gemensamma databasen Eurodac och därför kunde han inte söka  asyl i Sverige utan endast i det  första asyllandet som var Malta. 

För tjänstemannen på Migrationsverket berättade Qassim om omständigheterna som ledde till att han kom till Malta, att han inte sökt asyl på Malta men skrivit på dokument utan att veta vad det innebar för att slippa interneringen. 

Men hans berättelse skulle inte förändra hans situation, något undantag som förordningen i Dublin ll medger skulle inte bli aktuellt för honom.

Efter kommunicering fortsatte vardagen som vanligt med skolgång, umgänge med kompisar och fotboll ytterligare någon månad tills han kallades till ytterligare ett möte då tjänstemannen på Mottagningsenheten meddelade att kommuniceringen inte påverkat beslutet och att Migrationsverket avsåg att verkställa överföringen. Qassim tillfrågades om sin medverkan till att återvända frivilligt vilket han sa sig vara beredd att göra. 

I slutet av mötet och liksom i förbigående sa tjänstemannen: "jag ser i dina papper från Malta att du uppgivit att du är nitton år därför bedömer jag din ålder till l nitton år." På några sekunder blev han tre år äldre vilket innebar att han skulle återföras som vuxen och att inga krav längre fanns att han skulle omhändertas av någon organisation som kunde hjälpa honom vid ankomsten till Malta. Dessutom var uppdateringen av hans ålder inget beslut meddelade tjänstemannen och gick därför inte att överklaga.

Om allting skett efter normala rutiner skulle Migrationsverket  meddela Socialtjänsten och Överförmyndaren om uppdateringen av  ålder och han skulle omedelbart tvingas lämna boendet och flytta till någon av Migrationsverkets förläggningar i avvaktan på överföring, avbryta sin skolgång och inte längre ha en god man. Men på grund av att Migrationsverket gjorde en administrativ miss blev det inte så utan han blev kvar på HVB, kunde fortsätta sin skolgång och ha kvar sin gode man tills den dag han efter överenskommelse hämtades av Gränspolisen ett par månader efter beslutet och eskorterades  till Arlanda.

 

Överföring till Malta

Tidigt en grå lite kylig höstmorgonen 2010, efter drygt ett halvår i Sverige, lyfte planet från Arlanda och Qassim  återfördes till Malta och blev Faysal igen. Efter tre timmars flygresa landade han på den internationella flygplatsen i Luga och eskorten från Kriminalvårdens transportservice lämnade honom med ett lycka till när de passerat tullen. Utanför flygplatsen tog han en buss till Hal Far där kompisar väntade på hans ankomst.  

För honom innebar förordningen i Dublin ll inte bara att han tvingades lämna den svenska välfärden utan också att han blev fast på Malta på obestämd tid och i praktiken förhindrad att återvända till Sverige enligt lagstiftningen i Utlänningslagen och bestämmelserna i Dublin ll.

Så länge han hade pengar kunde han visserligen lämna Malta i tremånaders perioder för att resa vart han ville men inget land i Europa skulle ta emot honom annat än tillfälligt och hem till Mogadishu kunde han inte åka.


Hans mål hade varit Sverige och under ett halvår blev drömmen sann. Han gick i skola, hade kamrater och bodde med sin bästa vän i ett stort rum på ett bra boende med engagerad personal. Nu väntade ett stort tält på honom i Hal-Far där han skulle bo tillsammans med arton andra olycksbröder på obestämd tid och personalen på lägret var inte socionomer eller pedagoger, de var vakter som i regel stod på kamratlig fot  med dem i lägret.

Det skulle inte bli bättre, tvärtom blev han efter sammanlagt två år på Hal Far tillsagd att han inte längre fick bo där eftersom andra behövde plats. Utan att bli anvisad en annan bostad och inte längre berättigad till några pengar från myndigheterna fortsatte hans liv på Malta som han inte kunde ta sig ifrån. Men han var inte ensam. Bandet mellan olycksbröderna var starkt och de hjälpte alltid varandra med pengar, mat och någonstans att sova vilket ibland innebar att det olovligt tog sig in lägret.

 

Att ta sig från första asylland

Att ta sig från Malta eller något annat land i EU som räknas som första asyl land är i praktiken så gott som omöjligt. Det fanns egentligen bara fyra möjligheter för Faysal att ta sig tillbaka till Sverige, han kunde ansöka om att få arbeta i Sverige vilket förutsatte att det fanns  arbetsgivare som kunde garantera honom en anställning med lön och villkor enligt kollektivavtal, eller ansöka om att få studera i Sverige vilket var förenat med för honom ouppnåeliga ekonomiska villkor, ansöka om att få återvända av anknytningsskäl men han hade inga nära anhöriga i Sverige och slutligen återvända till Sverige för att söka asyl men då måste han bevisa att hans subsidiära skydd på Malta var upphävt av myndigheterna och att han vistats i ett land utanför EU territoriet i minst tre månader.
Faysal blev kvar på Malta ytterligare ett par år där jag träffade honom några gånger. Det gick inte någon någon nöd på honom och  hoppet om en bra framtid  hade han kvar.

Så blev det också då han blev utvald av UNHCR och amerikanska myndigheter att få komma till USA. 



Johny Samuelsson, god man

 

 

 

Skriv ut

Ensamkommande barn och unga 

Omställningen till svenska förhållanden kan vara omvälvande och anpassningen inte alltid problemfri. I hemlandet ses de som unga män och kvinnor men här blir de barn igen, tillvaron är kravlös, uppgifter som gör dem behövda få och omgivningen är  förstående. De skall medverka och känna delaktighet i demokratiska processer som husmöten och förstå  varför ett dåligt beteende leder till samtal och inte bestraffning vilket utifrån deras erfarenheter från en ofta auktoritär miljö i hemlandet är normalt och motsatsen kan tolkas som  svaghet.

Vanligtvis fungerar det bra och de anpassar sig till regelverket. Men det kan hända att de ibland tappar fotfästet i tillvaron när krockarna med de nya omständigheterna blir för påtagliga och konflikter kan inträffa med såväl personal som andra på boendet. Längtan efter anhöriga, oro för framtiden och för lite sömn bidrar  också till att beteendet kan vara svårt att kontrollera. Vid sådana tillfällen brukar konsekvenserna i bästa fall bli, att vuxna klargör att beteende inte är acceptabelt som kan leda till byta av boende om det som inträffat är av det allvarligare slaget. Men också till omotiverat och oförklarligt hårda bestraffningar beroende på personalens lämplighet och omdöme.. Men vanligtvis är de  problem som emellanåt uppstår inte märkvärdigare än att de kan lösas med förklaringar och förmaningar.


Bakgrund

Ensamkommande unga är ingen enhetlig grupp, de kommer från olika länder, har olika uppväxtvillkor och skälen till att de kommit hit varierar. Förutsättningarna ser även olika ut när de gäller anhörigas krav på pengar. I en del fall är kraven måttfulla eller finns inte alls då det viktigaste för familjen har varit att ungdomen får skydd och kommer undan krig, konflikter och tvångsrekryteringar. I andra fall handlar det om en önskan om ett bättre och drägligare liv vilket är anledningen till att familjer och klaner i länder som Afghanistan, Pakistan och Somalia i århundraden sänt iväg i regel äldsta sonen för bidra till familjens försörjning. Så sker också idag och förväntningarna på att ungdomar ska skicka pengar kan vara stora men det kan också vara ungdomens egen vilja att hjälpa familjen ekonomiskt som gör att han/hon vill skicka pengar. 

Förr kunde ungdomen ta sitt pick och pack och vandra iväg till platser i landet där det fanns arbete. Men numera har smugglare kommit in i bilden som mot betalning smugglar ungdomen till rika länder som Sverige.  För att kunna betala smugglarorganisationen säljer mindre bemedlade familjen vad dom har, lånar pengar av släkten eller klanen alternativt sätter sig i skuld till smugglarorganisation mot löfte att återgälda skulden med likvida medel eller andra åtaganden när ungdomen kommit ill Sverige.  För familjen är skuldsättningen en investering med förhoppning att den skall ge utdelning genom att ungdomen får uppehållstillstånd och kan skicka pengar, kanske även möjliggöra för familjen att återförenas med sonen i Sverige. 

På ungdomens axlar läggs inte enbart kravet att lyckas med att få uppehållstillstånd utan även ett betungande ekonomiskt ansvar. Om betalningar uteblir kan följden bli att ungdomen tvingas till såväl lagliga som olagliga handlingar och  att familjen hotas med eller utsätts för repressalier. 

Efter ett förordnande möter en god man en oftast en målmedveten ung människa som präglats av uppväxtvillkoren i sitt hemland och i många fall påverkats av upplevelser under resan därifrån. En i grunden många gånger stark kompetent person som också själv uppfattar sig så, men som kan ha blivit ordentligt tilltufsad av omvärlden och behöver hjälp i vissa avseenden, men oftast klarar sig själv och vill det. Oron inför framtiden är ständigt närvarande liksom  känslan av skam och skuld för, att ha det bättre än sina närmaste men med små möjligheter att hjälpa dem. De värsta farhågorna är aldrig långt borta inte heller tankarna på att få komma hem.

Omställningen till svenska förhållanden är inte alltid problemfri. I hemlandet ses de som unga män och kvinnor men här blir de barn igen, tillvaron är kravlös, uppgifter som gör dem behövda få och omgivningen är  oftast förstående. 
Förutom att följa ordningsregler krävs att de skall medverka och känna delaktighet i demokratiska processer som husmöten och förstå  varför ett dåligt beteende leder till samtal och inte bestraffning vilket utifrån deras erfarenheter från en ofta auktoritär miljö i hemlandet är normalt och motsatsen kan tolkas som  svaghet.
Vanligtvis fungerar det bra och de anpassar sig till regelverk och de krav som ställs. Men det kan hända att de ibland tappar fotfästet i tillvaron när krockarna med de nya omständigheterna blir för påtagliga och konflikter kan inträffa med såväl personal som andra på boendet. Längtan efter anhöriga, oro för framtiden och för lite sömn bidrar  också till att beteendet kan vara svårt att kontrollera. Därtill kommer den  rätt att vara besvärlig som följer med ungdomsåren.
Men oftast är de  problem som emellanåt uppstår inte märkvärdigare än att de kan lösas med förklaringar och förmaningar.

 

Att vara fattig och vilja ha det bättre är inget godtagbart skäl för att få uppehållstillstånd. Därför kan Migrationsverket göra bedömningen att många av dem lämnar felaktiga uppgifter och uppger en felaktig ålder.  Det är inte en fråga om oärlighet utan handlar mer om  de befinner sig i en icke självvald situation som inte bara är avgörande för deras egen framtid, på deras axlar vilar inte sällan också ansvaret för anhöriga.

Personer i smugglarorganisationen, släktingar eller goda vänner ger dem inga alternativ i priset för smugglingen ingår inte bara en transport utan också en tillrättalagd historia anpassad för öka  chansen att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Vuxna bestämmer vad som skall berättas och förtigas för svenska myndigheter och att inte lita på någon, inte ens den gode mannen. Ungdomen har ingen talan i saken utan förväntas göra som vuxna säger till dem och de ljuger inte utan berättar vad vuxna sagt dem till. 

Kanske skulle den sanna historien många gånger vara tillräcklig för att få uppehållstillstånd och i många fall berättar det hur det verkligen förhåller sig men vanligen håller man sig till den historia den instruerats att berätta. 

 

Osäkerhet

Det enda som med säkerhet kan sägas om de ensamkommande barn och unga som sökt sig hit är, att det inte är möjligt att vara säker på någonting om deras bakgrund, varifrån de kommer, skälen till att de lämnat hemlandet, hur de tagit sig hit, deras identitet och ålder. Ändå bemöts de, med undantag av MV, skolan, socialtjänsten och i regel också gode män på ett sådant sätt som om alla fakta var kända och man drar slutsatsen att det ungdomarna berättat är sant, att de självklart vill stanna här och inte är i händerna på kriminella. Men om ungdomen är i händerna på kriminella är det ingenting de självmant kommer att berätta inte heller om deras historia för att få uppehållstillstånd inte överensstämmer med verkliga förhållanden

Mycket är oklart med dessa barn och unga men  säkert är, att de är långt hemifrån, deras framtid är osäker och att de behöver hjälp. Flertalet av de ensamkommande är sexton till arton år, kanske är den bästa hjälpen inte nödvändigtvis omsorg och omhändertagande utan snarare att se dem som unga människor med resurser och att de får en utbildning som leder till arbete i Sverige eller ett annat land. 

 

Beslut om PUT 

För flertalet är beslutet om PUT en stor lättnad och månader av ovisshet och oro förbyts till glädje. Men det finns anledning att tänka på det inte i är alla fall som beskedet om uppehållstillstånd mottas positivt då beslutet innebär att de inte längre har något godtagbart skäl för att kunna återvända hem vilket de i hemlighet kan ha hoppats på och för dem som är i händerna på kriminella och transporterats hit för att utnyttjas på olika sätt är konsekvenserna svåra att överblicka. 
Att som god man uttrycka önskemål och förhoppningar om att barn/unga ska få stanna är av den anledningen ingen bra idé såvida man inte är helt säker på vad de själva vill. Vad de säger är en sak vad de egentligen innerst vill kan i många fall kan vara något helt annat
Ett beslut om PUT är även en lättnad för den gode mannen eftersom motsatsen är svårare att prata om och dessutom nästan undantagslöst leder till, att asylprocessen fortsätter med överklaganden till Migrationsdomstolen, ansökan om prövningstillstånd till Kammarrätten och därefter kanske flera anmälningar om verkställighetshinder. Det är i flera avseenden påfrestande och tidskrävande processer som pågår samtidigt som ungdomens vardag, skola och  sociala liv ska fungera. 

 

Beslut om utvisning och överföring

Det är inte alltid som syftet med resan till Sverige blir som det var tänkt. När ett förväntat beslut om uppehållstillstånd i stället blir ett besked om att de ska lämna landet sätter det inte bara barn/unga på hårda prov utan i många fall även den gode mannen som har till uppgift att samtala med ungdomen om beslutet.

Flertalet av de som kommer från Somalia och Afghanistan får uppehållstillstånd medans bara ett fåtal från till exempel Marocko får det. Att meddela beslut om avslag kräver förberedelser och en beredskap. Förberedelser som tar sin början redan vid de första samtalen och då ge besked om att, antingen får du stanna eller åka tillbaka men oavsett det ena eller andra kommer du att få hjälp. Sveriges riksdag har bestämt att invandringen inte skall vara fri utan reglerad vilket innebär att Migrationsverkets och i förekommande fall rättsliga instansers prövning avgör vem som ska få stanna alternativt utvisas till hemlandet eller enligt vad som anges i Dublin förordningen överföras till första asylland. 
Ett beslut om utvisning alternativt överföring  kan göra tillvaron svår även för den gode mannen eftersom barn/ungas glädje, problem, förhoppningar och besvikelser inte sällan också blir den gode mannens. Ett avslag innebär inte att man har misslyckats som god man, även om det kan kännas så liksom att tankar väcks att man inte gjort tillräckligt. Men orsaken till avslaget är att de formella kraven inte uppfyllts och/eller att de skäl som åberopas inte ansetts trovärdiga. Det kan den gode mannen inte ta på sig och inte heller ungdomen ska behöva känna att hon/han misslyckats. 

 

Men i de fall familjen bekostat ungdomens resa till Sverige på kredit med löfte att smugglarna ska få betalt med likvida medel eller tjänster när ungdomen kommit till Sverige läggs ansvaret för återbetalning på ungdomens axlar som kan uppleva att han/hon svikit sina anhöriga. Avbetalningar på skulder skall göras enligt avtal och om dessa uteblir kan följden bli att ungdomen och familjen hotas med eller utsätts för repressalier.

En följd av ett avslag kan även bli att ungdomen känner sig ovälkommen att återvända hem och därför inte medverkar till verkställigheten utan väljer att gå under jorden och ansluter sig till de tusental som redan gjort det.


Men så är det inte i alla fall och kraven på ungdomen är måttfulla eller saknas helt då det viktigaste för familjen har varit att ungdomen får skydd och kommer undan krig, konflikter och tvångsrekryteringar till militanta organisationer. 
Uppgiften att samtala om beslut ligger på den gode mannen det gör även uppgiften  att informera om rätten att överklaga MV och rättsliga instansers beslut och genom omsorgsfulla  samtal förklara för- och nackdelar med ett överklagande. 

Ett återvändande kan vara ett alternativ och en nöjd förklaring rimlig om bedömningen är att det kan anses vara det bästa  likaväl som ett överklagande kan vara det. 

 

Rättrådig, lämplig och erfaren

De allmänna kraven är att en god man ska vara rättrådig, lämplig och erfaren och i lagtexten anges att särskild vikt skall läggas vid den utsatta situation som barn/unga  befinner sig i. Rättrådighet och lämplighet handlar om ärlighet, uppmuntran, stöd, förståelse och inte minst  att ge hopp till en många gånger stark kompetent ung människa som också själv uppfattar sig så, som kan behöva hjälp i vissa avseenden, men oftast klarar sig själv och vill det men uppskattar ärlighet från sin gode man. Erfarenhet kommer med tiden men oavsett om man är nybliven eller erfaren god man är det egentligen aldrig lätt att samtala om att en ung människa som man lärt känna ska lämna den svenska välfärden.

Det blir lite lättare med tiden i synnerhet om man inser betydelsen av att redan vid de första samtalen klargöra förutsättningarna, undviker att ge falska förhoppningar eller löften om att allting  säkert kommer att bli bra när det är långt ifrån säkert att allting blir bra utan i stället förhåller sig sakligt till frågan om uppehållstillstånd och förhoppningar att få stanna och redan från början gör klart att alla som söker asyl inte får det. Ett samtal om utvisning påbörjas redan vid de första samtalen med ungdomen då planer görs upp för såväl ett liv i Sverige som ett återvändande hemlandet eller första asylland. 

 

Viktiga samtal

Den världsomfattande handeln med barn och unga som förekommer kan innebära att de som söker asyl i Sverige är i människohandel och utnyttjas för sexuella syften, arbete, stölder, tiggeri och narkotikahandel. Att vara uppmärksam på sådana omständigheter och ha en beredskap för att möta den problematiken är svårt, men viktigt, Barn och unga kan tvingas till omskärelse eller könsstympning, tvångsäktenskap liksom att de  ligger i riskzon för att rekryteras och ansluta sig till terroristgrupper. Ensamkommande ungdomar är ofta i en särskilt utsatt situation, och en god mans guidande roll är viktig och en hjälp att navigera i tillvaron.
Om de är i händerna på kriminella är det ingenting de självmant kommer att berätta inte heller om deras historia för att få uppehållstillstånd inte stämmer med verkliga förhållanden. Därför finns det goda skäl att metodiskt samtala om deras livssituation, ha förståelse för att de kanske ålagts "tystnadsplikt" av vuxna. Det  kan i bästa fall kan leda till att förtroende för en god man blir större än rädslan för att berätta som det är, då de förstår att du inte är ovetande om saker och ting och kan räkna med din hjälp.

Grundläggande är att uppdraget skall utföras för vad som kan anses vara för barn och ungas bästa utifrån deras egen uppfattning om vad det är, vad den gode mannen anser och andra omständigheter. Mer konkret kan det vara ett permanent uppehållstillstånd i Sverige eller återvändande till hemlandet, oavsett MV:s beslut eller en utbildning som möjliggör en bra framtid i Sverige eller ett annat land. I alla händelser bör uppdraget inriktas på att planera både för en framtid i Sverige eller att förbereda ett återvändande till hemlandet alternativt första asylland och att inför utredningssamtalen uppmana dem att tala sanning och medverka efter bästa förmåga i utredningen.

 

Unga ensamkommande migranter


Den ungdom som du blir god man för är en oftast en målmedveten ung människa som präglats av uppväxtvillkoren i sitt hemland och i många fall påverkats av upplevelser under resan därifrån. En ung människa som skilts från sina anhöriga, känner oro inför framtiden, har en annan kulturell bakgrund och religion, är van vid andra seder och bruk, värderingar och som pratar ett språk du inte förstår och som inte kan förstå dig och som kanske får stanna i Sverige eller ska utvisas till sitt hemland alternativt överföras till en annan stat i Europa. 
Du blir en viktig och betydelsefull person för ungdomen och du kommer att känna dig behövd.

Som god man kommer du efterhand upptäcka en i grunden stark kompetent person som också själv uppfattar sig så, men som kan ha blivit ordentligt tilltufsad av omvärlden och behöver hjälp i vissa avseenden, men oftast klarar sig själv och vill det. 
Oron inför framtiden och sina anhöriga är ständigt närvarande liksom  känslan av skam och skuld för, att ha det bättre än sina närmaste men utan möjlighet att hjälpa dem. De värsta farhågorna är aldrig långt borta inte heller tankarna på att få komma hem.


Inte för nära, inte för långt ifrån men alltid till hands



Överdriven omsorg och tycka synd om inställning gör ingen människa glad och leder inte till något bra. Kanske ska den relation ni tillsammans bygger upp handla om ärlighet, uppmuntran, stöd, förståelse och att ge hopp. 

Men inte att inge falska förhoppningar eller löften om att allting  säkert kommer att bli bra som tröst de gånger det är svårt, när det är långt ifrån säkert att allting blir bra.
Någon har sagt att det bästa en förälder kan ge sina barn  är rötter och vingar. Rötter kan du som god man inte ge ungdomen men du kan så frön. 


Moral och etik

Att unga migranter lämnar felaktiga uppgifter och uppger en felaktig ålder stämmer i många fall men det är inte en fråga om oärlighet eller om  moral och etik utan handlar mer om  att de befinner sig i en icke självvald situation som inte bara är avgörande för deras egen framtid, på deras axlar vilar inte sällan också ansvaret för anhöriga.


Personer i smugglarorganisationen, släktingar eller goda vänner ger dem inga alternativ i priset för smugglingen ingår inte bara en transport utan också en tillrättalagd historia anpassad för öka  chansen att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Vuxna bestämmer att ungdomen ska lämna hemmet och vad som skall berättas och förtigas för svenska myndigheter och att inte lita på någon, inte ens den gode mannen. 
Ungdomen har ingen talan i saken utan förväntas göra som vuxna säger till dem och de ljuger inte utan återberättar vad vuxna sagt dem till. 

Kanske skulle den sanna historien många gånger vara tillräcklig för att få uppehållstillstånd med tanke på att det faktiskt pågår krig och  och konflikter i många länder i Asien och Afrika så det finns skäl att söka sig därifrån..


Så är det eller kan vara


Så är det, ungdomen kan ha lämnat oriktiga uppgifter om det ena eller andra vilket du i sådana fall som god man förr eller senare kommer att bli medveten om men kanske aldrig får bekräftat.
 Men när indignationen, förvåningen, besvikelsen eller hur nu reaktionen blir  på att ungdomen inte varit uppriktig lagt sig och förståelsen för  omständigheterna klarnar blir du troligen en bättre god man, med nya insikter och bättre möjligheter att förstå och därmed hjälpa till.


Varför en påhittad historia


De som uppger en felaktig ålder gör det för, att om Migrationsverket bestämmer deras ålder till under arton år registreras de som unnderderåriga vilket innebär att en god man förordnas, ett i många avseenden bättre boende än på en asylboende för vuxna och studierna sker i grundskolan eller på gymnasiet och inte på Komvux eller SFI.

Ensamkommande barn och unga omfattas av barnkonventionen och ansökan om permanent uppehålls tillstånd ska prövas utifrån ett barnperspektiv.
 Dessutom kan det möjligen vid speciella omständigheter  vara lite lättare att få uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter och att Migrationsverket inte ska avvisa eller överföra någon under arton om det inte finns anhöriga eller någon organisation i det land de sänds till som tar emot dem.

Det enda som med säkerhet kan sägas om de ensamkommande barn och unga som sökt sig hit är, att det inte är möjligt att vara säker på någonting om deras bakgrund, varifrån de kommer, skälen till att de lämnat hemlandet, hur de tagit sig hit, deras identitet och ålder.Ändå bemöts de, med undantag av Migrationsverket, av socialtjänsten och i regel också gode män på ett sådant sätt som om alla fakta var kända och man drar slutsatsen utifrån vad ungdomarna berättat, att de självklart är sant, att de vill stanna här och inte är i händerna på kriminella.  Mycket är oklart men  säkert är, att de är långt hemifrån, deras framtid är osäker och att de behöver hjälp. Säkert är också att om det är offer för människohandel är hjälpen avlägsen. Som god man kommer du efterhand upptäcka en i grunden stark kompetent person som också själv uppfattar sig så, men som kan ha blivit ordentligt tilltufsad av omvärlden och behöver hjälp i vissa avseenden, men oftast klarar sig själv och vill det. Oron inför framtiden och sina anhöriga kan vara ständigt närvarande liksom  känslan av skam och skuld för, att ha det bättre än sina närmaste men utan möjlighet att hjälpa dem. De värsta farhågorna är aldrig långt borta inte heller tankarna på att få komma hem. Tycka synd om inställning gör ingen människa glad och leder inte till något bra. Kanske ska relationen handla om ärlighet, uppmuntran, stöd, förståelse och att ge hopp. Men inte, att inge falska förhoppningar eller löften om att allting  säkert kommer att bli bra när det är långt ifrån säkert att allting blir bra. Någon har sagt att det bästa man kan ge barn  är rötter och vingar. Rötter kan du som god man inte ge ungdomen men du kan så frön och försöka lära dem flyga och se dem som resurser och tona ned omhändertagandet och omsorgstänkandet.

Moral och etik

Det är långt ifrån säkert att en god man få veta de verkliga skälen till varför barn och unga kommit hit, om det finns ett verkligt behov av  skydd eller är här på uppdrag av sin familj. kanske berättelsen som du får höra är sann vilket inte är osannolikt eftersom de förekommer väpnade konflikter och oroligheter i många länder som motiverar att man tar sig därifrån men det kan också vara så att berättelsen är tillrättalagd eller en modifierad variant av sanningen för att bättre på möjligheterna att få uppehållstillstånd. Du kan inte heller vara säker på om ungdomen är utsatt för människohandel men du måste alltid räkna med att det kan förhålla sig så och agera utifrån den möjligheten.Barn och unga kan ha lämnat felaktiga uppgifter om det ena eller andra vilket du som god man förr eller senare kommer att bli medveten om men kanske aldrig får bekräftat. Men när indignationen, förvåningen, besvikelsen eller hur nu reaktionen blir  på att de inte varit uppriktiga lagt sig och förståelsen för  omständigheterna klarnar blir du troligen en bättre god man, med nya insikter och bättre möjligheter att förstå och därmed hjälpa till.Att barn och unga lämnar felaktiga uppgifter och uppger en felaktig ålder stämmer i många fall kanske i de allra flesta, men det är inte en fråga om oärlighet eller om  moral och etik utan handlar mer om  att de befinner sig i en icke självvald situation som inte bara är avgörande för deras egen framtid, på deras axlar vilar inte sällan också ansvaret för anhöriga. Personer i smugglarorganisationen, släktingar eller goda vänner ger dem inga alternativ i priset för smugglingen ingår inte bara en transport utan också en tillrättalagd historia anpassad för öka  chansen att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Vuxna bestämmer att ungdomen ska lämna hemmet och vad som skall berättas och förtigas för svenska myndigheter och att inte lita på någon, inte ens den gode mannen. Barn och unga har ingen talan i saken utan förväntas göra som vuxna säger till dem och återberättar kanske i god tro vad vuxna sagt dem till. Kanske skulle den sanna historien många gånger vara tillräcklig för att få uppehållstillstånd med tanke på att det faktiskt pågår en politiska och religösa konflikter i Somalia, Afghanistan och andra platser så det finns skäl att söka sig från många länder.

 

Varför en påhittad historia?

De som uppger en felaktig ålder gör det för, att om Migrationsverket bestämmer deras ålder till under arton år registreras de som underåriga vilket innebär att en god man förordnas, ett i många avseenden bättre boende än Migrationsverkets  asylboende för vuxna och studierna sker i grundskolan eller på gymnasiet och inte på Komvux eller SFI. Ensamkommande barn och unga omfattas av barnkonventionen och ansökan om permanent uppehålls tillstånd ska prövas utifrån ett barnperspektiv.Dessutom kan det möjligen vid speciella omständigheter  vara lite lättare att få uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter och att Migrationsverket inte ska avvisa eller överföra någon under arton om det inte finns anhöriga eller någon organisation i det land de sänds till som tar emot dem. Regelbundna och omsorgsfulla samtal kan skapa ett  förtroende som gör det lättare att få en uppfattning om under vilka omständigheter ungdomen kommit hit. Kanske finns goda skäl att vilja stanna men det också vara så att det finns en press från anhöriga att lyckas med uppdraget att hjälpa till med familjens försörjning och av den anledningen säger sig ungdomen vilja stanna fast det egentligen är tvärtom. I värsta fall  är de i händerna på kriminella och har sänts hit för att i olika avseenden utnyttjas. Om du misstänker  att det kan vara fallet kontaktar du Socialtjänsten. Du behöver inte veta säkert att det är så det är tillräckligt om du har en misstanke och du kan göra det anonymt. 

 

Att få stanna eller åka tillbaka

I en omgivning där det sällan pratas om utvisningar och där en majoritet vuxna uttrycker förhoppningar, att ensamkommande barn och unga ska få stanna och på olika sätt ger uttryck för det är det viktigt och nödvändigt att samtala om, att det alla gånger inte bli så och om de möjligheter som finns för att kunna återvända hem och hur det går att ordna rent praktiskt. Att undvika de här frågorna gör barn och unga  ensamma med sina funderingar och bekymmer och kanske känner de besvikelse över att du som god man inte förstår dem. Det finns anledning för omgivningen att vara restriktiva med att uttala önskningar om att barn och unga  ska få stanna utifrån en uppfattning att det självfallet är så, vilket inte alls är säkert, eftersom sådana uttalade förhoppningar innebär att  kraven på ungdomen att lyckas med att få uppehållstillstånd förstärks. Det finns också anledning för en god man att vara försiktig med att utlova att eventuella avslag på asylansökan självklart skall överklagas till högre instans så länge det finns en osäkerhet om de verkliga önskemålen och för personal på boende att fira beslut om uppehållstillstånd med tårtkalas i synnerhet i närvaro av barn/unga som skall utvisas eller överföras.

Skriv ut

När Faysal lämnade Mogadishu och efter månader på lastbilsflak, till fots genom Etiopien, Sudan och Libyen och en 300 km lång färd i en gummibåt på Medelhavet hade han ingen vetskap om Dublin ll eller vad förordningen skulle komma att innebära för honom. 

Utan möjlighet för honom att påverka destinationen hade smugglarorganisationen tagit honom till Malta och hans första kontakt med Europa blev inte vad han drömt om eller önskat.

 

Till de maltesiska myndigheterna uppgav han sitt namn till Faysal Abdulaai, några ID handlingar hade han inte, sin ålder till 19 år eftersom han ville komma vidare till Sverige och inte fastna som underårig på Malta, som han såg som ett oönskat genomgångsland. Alla gjorde så, berättade han och dessutom skulle det vara lättare att få ett arbete, trodde han. Hade han uppgett sig vara underårig och myndigheterna bedömt uppgiften som trovärdig hade han placerats på ett center för särskilt utsatta grupper som handikappade, gravida kvinnor och minderåriga som kommit ensamma i Dar Liedna, Dar Ar Sliem eller Dar Qawalla i Valetta. 

Som illegal migrant och bedömd som vuxen internerades han först i Tá Kandia i två månader och därefter i Safi Centre i fyra månader, fängelser eller Dentention Centre, inte så långt ifrån den internationella flygplatsen i Luga där han hölls inlåst under tiden som myndigheterna utredde hans ärende.

MyndigheternaEfter sex månaders internering  beviljades han ett ett subsidiert skydd, som skulle förnyas så länge som situationen i Somalia bedömdes som ett konfliktområde av myndigheterna på Malta och flyttades till Hal Far ett flyktingläger i utkanten av ett industriområde trettiofem minuters bussresa från Valetta.

Myndigheterna beviljade honom 130 euro i månaden, en sängplats i ett tält, resehandlingar. Arbete fick han efter bästa förmåga ordna själv och de som stod till buds var tillfälliga och dåligt betalda svartjobb hos oseriösa arbetsgivare på byggen, restauranger eller som reklamutdelare på  turiststråken i Valetta.

 

Resan till Sverige

Malta gav honom visserligen det skydd som tillvaron i Mogadishu inte givit honom men målet var fortfarande Sverige där han hoppades få en bra framtid.

Han sparade pengar och köpte en flygbiljett hos hos ett lågprisbolag för 32 euro och flög  till Köpenhamn. Därifrån tog han sig med tåg till Ansökningsenheten i Märsta och ansökte om asyl som Qassim  och uppgav sin ålder till 16 år.  Qaasim skulle bli hans identitet under det närmaste halvåret.

 

Han placerades av socialtjänsten på ett boende i Roslagen, började skolan och fick en god man. Efter några månader flyttades han till ett HVB i Västmanland väntan på Migrationsverkets utredning skulle bli klar.. Han började skolan, blev läkarundersökt och fick dagspenning på 24 kr om dagen, särskilt bidrag för kläder och allting verkade bra tills den dag han kallades till ett kommuniceringsmöte på Mottagningsenheten.

 

Kommunicering

På Mottagningsenheten  meddelade tjänstemannen kort att Qassims fingeravtryck påträffats i den gemensamma databasen Eurodac och därför kunde han inte söka  asyl i Sverige utan endast i det  första asyllandet som var Malta. 

För tjänstemannen på Migrationsverket berättade Qassim om omständigheterna som ledde till att han kom till Malta, att han inte sökt asyl på Malta men skrivit på dokument utan att veta vad det innebar för att slippa interneringen och varför han ville söka asyl i Sverige.

Men hans berättelse skulle inte förändra hans situation, något undantag som förordningen i Dublin ll medger skulle inte bli aktuellt för honom.

Efter kommunicerings mötet fortsatte vardagen som vanligt med skolgång, umgänge med kompisar och fotboll ytterligare någon månad tills han kallades till ytterligare ett möte då tjänstemannen på Mottagningsenheten meddelade att kommuniceringen inte påverkat beslutet och att Migrationsverket avsåg att verkställa överföringen. Qassim tillfrågades om sin medverkan till att återvända frivilligt vilket han sa sig vara beredd att göra. 

I slutet av mötet och liksom i förbigående sa tjänstemannen: "jag ser i dina papper från Malta att du uppgivit att du är nitton år därför uppdaterar jag din ålder till till nitton år." På några sekunder blev han tre år äldre vilket innebar att han skulle återföras som vuxen och att inga krav längre fanns att han skulle omhändertas av någon organisation som kunde hjälpa honom vid ankomsten till Malta. Dessutom var uppdateringen av hans ålder inget beslut meddelade tjänstemannen och gick därför inte att överklaga.

Om allting skett efter normala rutiner skulle Migrationsverket  meddela Socialtjänsten och Överförmyndaren om uppdateringen av Qassims ålder och han skulle omedelbart tvingas lämna boendet och flytta till någon av Migrationsverkets  förläggningar i avvaktan på överföring, avbryta sin skolgång och inte längre ha en god man. Men på grund av att Migrationsverket gjorde en administrativ miss blev det inte så utan han blev kvar på HVB, kunde fortsätta sin skolgång och ha kvar sin gode man tills den dag han efter överenskommelse hämtades av Gränspolisen ett par månader efter beslutet och eskorterades  till Arlanda.

 

Överföring till Malta

Tidigt en grå lite kylig höstmorgonen 2010, efter drygt ett halvår i Sverige, lyfte planet från Arlanda och Qassim  återfördes till Malta och blev Faysal igen. Efter tre timmars flygresa landade han på den internationella flygplatsen i Luga och eskorten från Kriminalvårdens transportservice lämnade honom med ett lycka till när de passerat tullen. Han tog en buss till Hal Far där kompisar väntade på hans ankomst.  

För honom innebar förordningen i Dublin ll inte bara att han tvingades lämna den svenska välfärden utan också att han blev fast på Malta på obestämd tid och i praktiken förhindrad att återvända till Sverige enligt lagstiftningen i Utlänningslagen och bestämmelserna i Dublin ll.

Så länge han hade pengar kunde han visserligen lämna Malta i tremånaders perioder för att resa vart han ville men inget land i Europa skulle ta emot honom annat än tillfälligt och hem till Mogadishu kunde han inte åka.

Hans mål hade varit Sverige och under ett halvår blev drömmen sann. Han gick i skola, hade kamrater och bodde med sin bästa vän i ett stort rum på ett bra boende med engagerad personal. Nu väntade ett stort tält på honom i Hal-Far där han skulle bo tillsammans med arton andra olycksbröder på obestämd tid och personalen på lägret var inte socionomer eller pedagoger, de var vakter.

Det skulle inte bli bättre, tvärtom blev han efter sammanlagt två år på Hal Far tillsagd att han inte längre fick bo där eftersom andra behövde plats. Utan att bli anvisad en annan bostad och inte längre berättigad till några pengar från myndigheterna fortsatte hans liv på Malta som han inte kunde ta sig ifrån och utan utbildning inte heller ett jobb.

 

Att ta sig från första asylland

Att ta sig från Malta eller något annat land i EU som räknas som första asylland är i praktiken så gott som omöjligt. Det fanns egentligen bara fyra teoretiska möjligheter för Faysal att ta sig tillbaka till Sverige, han kunde ansöka om att få arbeta i Sverige vilket förutsatte att det fanns  arbetsgivare som kunde garantera honom en anställning med lön och villkor enligt kollektivavtal, eller ansöka om att få studera i Sverige vilket var förenat med för honom ouppnåeliga ekonomiska villkor, ansöka om att få återvända av anknytningsskäl men han hade inga nära anhöriga i Sverige och slutligen återvända till Sverige för att söka asyl men då måste han bevisa att hans subsidiära skydd på Malta var upphävt av myndigheterna och att han vistats i ett land utanför EU territoriet i minst tre månader.

I alla de här fallen fordras kunskaper om tillvägagångssätt och kontakter som kan hjälpa honom vilket han inte hade och det var också en fråga om pengar. Faysal blev kvar på Malta. 

Men trots alla bekymmer och omständigheter skulle det ordna sig bra för honom och hans dröm om en bra framtid bli verklighet. I samarbete med UNICEF tog USA varje år emot ett antal flyktingar och erbjöd dem att få komma till USA. Faysal anmälde sitt intresse och efter flera år på Malta blev han uttagen och finns numera i USA. 

Skriv ut

Bättre att bygga vägar än att riva broar
Att försöka förstå orsakssammanhang, se helheten,möjligheter och alternativ som Europaparlamentet utryckt det, förstå ett litet lands kultur, betona och respektera arbetet personal inom hjälporganisationer och myndigheter gör för flyktingar har känts mer angeläget än att kritisera uppenbara brister och göra jämförelser med svenska förhållanden.
Liksom i andra EU stater finns det också på Malta mycket som kan göras för att förbättra förhållandena för migranter och framförallt skulle man önska att Malta och andra stater som har en lagstiftning som tillåter internering av  migranter under utredningstiden avskaffar en sådan lagstiftning.

_________________________________________________________________________________________


Malta mindre än Orust

Republiken Malta, ett litet örike mitt i Medelhavet till ytan jämförbart med Orust på den svenska Västkusten men med 385000 fler innevånare och den stat som i förhållande till storlek och antal innevånare, enligt statistik som publicerats av Europeiska kommissionen i mars 2012, det land som tar emot det största antalet flyktingar inom EU.
För de 1300000 turister som årligen anländer till den internationella flygplatsen Luga, Grand Harbour eller färjeterminalen är Malta ett paradis med unika sevärdheter och en säregen intressant historia men för flyktingar ett oönskat genomgångsland dit smugglarorganisationen fört dem oavsett deras egna önskemål. 

Ett paradis för turister men en hopplöshetens ö och ett oönskat mål för migranter som överlever transporten från Tunisien och Libyen över Medelhavet och kommer till Malta väntar internering och därefter flyktingläger. De maltesiska myndigheterna ger dem det skydd de eftersökt men framtiden är osäker och utsikterna till ett bra liv avlägsen.
För familjen på turiststråket i Valletta som försöker leva det liv de hoppats på är dagen en flykt från verkligheten och deras hem en barack  på flyktinglägret i Hal Far.
Varken andra staters inställning inom EU eller den svenska regeringens uttalanden ger hopp om ett bättre liv för familjer, ensamkommande ungdomar och andra migranter på Malta eller att låta dem komma i åtnjutande av de mänskliga rättigheter som EU:s 495 miljoner innevånare omfattas av.
Framtiden för migranter på Malta är oviss, kanske kan de inkluderas i det maltesiska samhället få ett arbete och bostad, starta företag eller bilda familj med maltesiska medborgare. För många har det blivit så men för flertalet är Malta än så länge en hopplöshetens ö? 

En hopplöshet som de delar med över 65 miljoner flyktingar runt om i världen men som har det betydligt svårare och med mindre möjligheter än Malta erbjuder.

Till den maltesiska kustbevakningens hamn i Floriana har under åren i genomsnitt varje månad kommit över 500 flyktingar med båtar från stater i Nordafrika och till den internationella flygplatsen i Luga återvänder flyktingar som lämnat Malta men nekats söka asyl i Sverige och andra stater i Europa och därför skickas tillbaka till Malta.

Malta har aldrig varit målet för flertalet migranter så efter internering mellan 6-18 månader i Detention Centre som Safi och Ta´Katandja och kanske lika lång tid i öppna läger i Hal Far eller Marsa tar sig många migranter, varav flera ensamkommande ungdomar, därför med något lågprisflyg eller färja vidare till andra stater i Europa som Sverige för att söka asyl ovetande eller trots vetskapen om att Dublin förordningen sätter stopp för alla sådana försök.

_________________________________________________________________________________________

 

Från hundra till flera tusen flyktingar

Som Europas sydligaste stat, tillsammans med den italienska ön Lampedusa, är Malta första asylland för tusentals flyktingar från främst Östafrika. Fram till 2002 kom ett hundratal flyktingar årligen till Malta men i och med att en ny flyktingrutt etablerades från Libyen 2002 ökade antalet till 500-1000 flyktingar varje månad som på grund av krig och konflikter i länder som Somalia, Sudan, och Eritrea sökte sig till Europa.
En flyktingström som Malta inte var förberedd på som krävde stora organisatoriska och ekonomiska insatser därför var de första insatserna akuta och provisoriska. Flyktingläger upprättades på ett gammalt flygplatsområde i Hal Far 20 kilometer norr om Valletta där befintliga hangarer, militärtält och mobila baracker blev flyktingarnas boende liksom några äldre byggnader i det inre hamnområdet i Marsa.

Vid den här tidpunkten saknade Malta en lagstiftning som reglerade flyktingmottagningen, administrativa strukturer och praktiska förutsättningar för att hantera asylsökanden. De asylsökande som kom till Malta lämnades över till UNHCR, som tillsammans med en lokal NGO (Emigrants’ Commission) ombesörjde hela asylprocessen. Men en asyllagstiftning antogs och en statlig flyktingkommissionär, REFCOM inrättades.
Den 1 januari 2002 tog REFCOM över det fulla ansvaret för asylhandläggning och har sedan dess varit den enda myndighet/organisation som hanterat asylansökningar utifrån Immigration Act.

Ett litet land med ett stort problem
För ett litet land som Malta har inströmningen av flyktingar varit svårhanterlig, vädjande om hjälp från andra EU stater har i stort sätt varit resultatlösa. Europaparlamentet har uppmanat medlemsländerna att solidariskt hjälpa gränsländerna i öst och söder i territoriets utkanter och 2009 startade EU kommissionen ett pilotprojekt, EUREMA för att förmå stater inom EU att ta emot flyktingar från Malta för vidarebosättning. 

I början mars 2012 meddelade inrikesminister Carm Mifsud Bonnici att 360 personer som beviljats asyl på Malta flyttas till andra EU-medlemsstater och associerade länder inom ramen för EUREMA projektet och EU kommissionären Cecilia Malmström meddelade samma månad att EU enats om, att slå samman de kvoter som länderna i vidarebosättnings programmet har. Men det är få länder som deltar i UNHCR:s vidarebosättnings program. USA har under ett antal år tagit emot 80000 flyktingar för vidarebosättning men EU sammantaget endast 4500.

Sverige säger emellertid nej till att ta emot flyktingar från Malta, upphöra med att skicka tillbaka flyktingar dit eller ge sitt stöd till ett utökat ekonomiskt bistånd till Malta.
– Vi måste tillsammans med Migrationsverket undersöka om det rättsligt överhuvudtaget är möjligt för Sverige att genomföra detta och sedan har vi en finansiell aspekt som vi också analyserar, sa Tobias Billström till Europaportalen 2010. 

_________________________________________________________________________________________

 

Kvotflyktingar

Varje år gör Migrationsverket i samråd med UNHCR  uttagningar av 1900 flyktingar som tillåts komma till Sverige för vidarebosättning. 2011 fick bland andra över 300 flyktingar från lägren i Dadaab i Kenya komma till Sverige och under 2012 över 200 flyktingar från läger i norra och nordöstra delar av Afrika. Att flyktingar på Malta skulle komma att omfattas av dessa uttagningar är varken aktuellt eller troligt eftersom förhållanden i flyktingläger i Dadaab i Kenya, Darfur i Sudan, Swabi i Pakistan, Dolo Ado i Etiopien och många andra läger runt om i världen är betydligt svårare.
Men svenska politiker borde kunna bestämma, som andra EU stater gjort, att flyktingar tillåts söka syl i Sverige oavsett om de registrerats i en annat EU stat och dessutom med stöd av undantagsregeln i Dublin ll, upphöra med att överföra asylsökande vuxna och ensamkommande ungdomar till Malta, åtgärder som skulle underlätta för de maltesiska myndigheterna, förbättra situationen för flyktingarna där och möjliggöra för dem som vill leva sitt liv i Sverige får chansen att göra det.
Politiker borde dessutom instruera Migrationsverket att inte utvisa flyktingar till de länder man hämtar kvotflyktingar ifrån. För det är väl inte så klokt att utvisa somalier till Kenya, Djibuoti och Sudan samtidigt som man gör uttagningar av medborgare från dessa länder som visas i flyktingläger för vidarebosättning i Sverige. 
Sverige gör stora insatser för flyktingar i Östafrika och andra länder enbart till den aktuella situationen på Afrikas horn har Utrikesdepartementet och SIDA under 2011 gått in med närmare 700 miljoner kronor, enligt uppgifter från SIDA.
Många tusen flyktingar som tillåtits söka asyl i Sverige har fått permanent uppehållstillstånd och det skydd och möjlighet till ett bra liv de eftersträvat. Ändå blir det lite som den ena handen inte vet vad den andra gör när politiker låter Migrationsverket agera alltför självständigt och när teknokratiska bedömningar tillämpas på mänskliga problem, som när 400 ensamkommande ungdomar under 2010-2011 överförts till andra EU stater, däribland ett fyrtiotal till Malta.

 

_______________________________________________________________________________________


Debatten på Malta 

På Malta diskuteras och debatteras flyktingfrågan inte med någon större intensitet i lokala medier eller den statliga televisionen men frågan om nödvändighet av Detention Centre, förhållandena där har ifrågasatts liksom standarden i flyktinglägren.
De två dominerande partierna på Malta, Partit Nazzjonalista som med knapp majoritet har regeringsmakten och  Parti Laburista, är medvetna om problemen men anser att övriga stater inom EU måste ta ett större ansvar för vidarebosättning och att bidragen till Malta måste bli större för att förbättringar ska komma till stånd och förhållanden för flyktingarna bättre.

För malteserna i allmänhet är flyktingfrågan inget inget stort problem man lever sitt dagliga liv utifrån de förutsättningar, värderingar och kulturella arv som historien skapat, man går till arbetet, lämnar och hämtar sina barn på skolan, utövar sin religion, har olika uppfattningar om aborter, partnerskap och om flyktingar.
För myndigheterna handlar flyktingfrågan om integration, arbetstillfällen, att förbättra förhållandena i lägren och genom ökad bevakning av Maltas territorium begränsa flyktingars möjlighet att ta sig till Malta och Europa i enighet med EU:s bestämmelser samt förmå andra länder att i större utsträckning ta emot flyktingar som vistas på Malta.
________________________________________________________________________________________ 


Ökat bistånd till Malta från EU

Maltas önskemål om ett större ekonomiskt bistånd har hörsammats och genom Solid som är ett av de program som genom olika fonder bestämmer hur mycket pengar medlemsländerna skall tilldelas inom ramen för EU:s flyktingpolitik är biståndet nu större.
EU har avsatt 4 miljarder euro för ändamålet och av de 868 miljoner euro som tilldelats fonderna har Malta under perioden 2007-2013 fått 3,97%. (European Commission, Home Affairs)
Det är ett betydligt större stöd än tidigare från EU vilket inneburit att vissa upprustningar i lägren Hal Far gjorts där tält ersatts av baracker och i Marsa har arbetet med mindre sovsalar påbörjats liksom en social inriktad verksamhet.  I Ta´Kandja och Safi har  lokalerna renoverats sedan Läkare Utan Gränser avbröt i sin verksamhet i mars 2009  i de maltesiska interneringslägren eftersom de dåliga levnadsförhållandena hindrade effekterna av sjukvården. I rapporten ”Not Criminals” fördömde Läkare Utan Gränser de oacceptabla levnadsvillkoren och dess inverkan på flyktingarnas psykiska och fysiska hälsa.

De maltesiska myndigheterna har nu åtagit sig att uppfylla vissa av organisationens krav och arbetet i interneringslägret Ta’Kandja har återupptagits.
– Levnads- och hygienvillkor har förbättrats och den rådande situationen i Ta’Kandja gör det möjligt för oss att bistå med effektiv sjukvård. Dessutom har en isoleringsavdelning för patienter med infektioner upprättats, säger Philippe Farrugia, läkare för Läkare Utan Gränser på Malta.

Men det ökade biståndet har också inneburit större möjligheter för Malta och Italien som också fått ett ökat bistånd, att effektivt bevaka flyktingrutter och avvisa flyktingar som från Libyen försöker ta sig till Europa och en konsekvens blir att flyktingar inte kan lämna ett politiskt instabilt Libyen som inte erkänt FN.s konvention om flyktingars rättigheter och saknar  ett fungerande mottagnings system. Libyska myndigheter uppger att att de 2010 fanns över 3 miljoner "irreguljära migranter", UNHCR 1,5 miljoner, i landet som inte erkänns som flyktingar.
Enligt Amnestys rapport Seeking safety, finding fear: refugees, asylum-seekers and migrant in Libya and Malta riskerar personer som flyr undan förföljelse och väpnade konflikter att utsättas för tortyr och att frihetsberövas under obestämd tid när de försöker att ta sig till Europa via Libyen.
________________________________________________________________________________________ 

 

En osynlig mur
Sedan Berlin­muren revs 1987 har nya murar byggts. USA har uppfört en 3000 km lång mur längs den mexikanska gränsen, Israel har byggt en mur mot Västbanken, Spanien har byggt murar kring landets enklaver i Marocko, Indien en mot Bangladech och Saudiarabien mot Jemen.
Eu omger sig inte med några synliga murar bortsätt från det taggtrådsstängsel som under senare år satts upp i Bulgarien och Ungern. EU har i stället Dublinförordningen som började byggas i Amsterdam med Amsterdamfördraget 1999, fortsatte i Dublin med Dublinkonventionen 1990, som ersattes av Dublinförordningen (Dublin ll) 2003.
Syftet är bland annat att kontrollera invandringen till Europa genom organ som Frontex och Euroduc samt reglera vilken stat som har ansvar för att handlägga asylansökningar. Eftersom Malta, som blev medlem i EU 2004, är första asylland för tusentals flyktingar skickar övriga EU stater med några undantag tillbaka asylsökande flyktingar till Malta som sökt asyl i andra EU stater med stöd av förordningen trots att de flesta stater inom EU har bättre förutsättningar  för en bra flyktingmottagning jämfört med Malta.
Förordningen är omdiskuterad inte minst gäller det regeln om första asylland och förhållande för flyktingar i länder vid Europas östra och södra gränser där den standard som anges i förordningen för mottagandet inte uppnås.
Europaparlamentet anser att en översyn snarast bör göras av förordning (EG) nr 343/2003, det vill säga Dublin II, där själva principen ifrågasätts om att "den medlemsstat som är första mottagarland också är ansvarig för att behandla asylansökan, vilket lägger en outhärdlig börda på de länder som ligger i södra och östra EU, och genom vilken en skälig ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna inrättas."
För de 260000 människor som 2010 och uppskattningsvis 2015 som sökt sig till Europa är för att få skydd utgör Dublinförordningen ett effektivt hinder, en hög osynlig mur som gör det svårt att komma in i Europa, svårt att få asyl och närmast omöjligt att själva få välja i vilket land de vill leva. Oavsett om de tänkt söka sig till ett annat land i Europa än Malta  som smugglarorganisationen transporterat dem till sätter Dublinförordningen stopp för alla vidare försök att ansöka om asyl i något annat land. Regeln om första asylland gäller utan tidsbegränsning och andra länder i Europa kan de bara besöka tillfälligt förutsatt att de beviljas inresetillstånd.

 

________________________________________________________________________________________


Mottagning av flyktingar

I den maltesiska kustbevakningens hamn strax nedanför medeltidsstaden Florianas stadsmurar och från marinens båtar till havs bevakas båttrafiken på havet. Norrut är fraktfartygen på väg mot Sicilien och söderut finns Libyens huvudstad Tripoli på det afrikanska fastlandet.
Under högsäsongen från maj till oktober upptäcks flera båtar med migranter i veckan. När en båt med migranter siktats  av kustbevakningen skickas ett av marinens fartyg dit för att möta den, en eller två flyktingar tas ombord för att förhöras om resans mål och flyktingarnas hälsotillstånd. Ibland kan de ha navigerat fel och tillåts fortsätta kanske till Sicilien annars eskorteras flyktingbåtarna av den maltesiska kustbevakningen till land och lämnas över till migrationspolisen som väntar i hamnen i Floriana. Därmed är flyktingarna illegala invandrare – den term som används av maltesiska myndigheter om alla båtflyktingar.
Efter att flyktingarna har förhörts, registrerats i hamnområdet och fått medicinsk hjälp förs de vidare till något av Maltas Detention Centre i Safi eller Ta Kandia.


Asylansökan
"Efter att irreguljära migranter tagits om hand av polismyndigheten informeras alltid REFCOM och sociala myndigheter. Personal från REFCOM besöker sedan de stängda mottagningscentren och informerar via tolk om möjligheten att ansöka om asyl och om hur processen fungerar. Det delas även ut informationsbroschyrer (finns på 11 språk) om asylprocessen och vilka rättigheter och skyldigheter man har under tiden som asylsökande. Det står klart att så gott som alla utnyttjar möjligheten att söka asyl.
De personer som vill ansöka om asyl får vid detta tillfälle fylla i ett grundläggande frågeformulär. Om en ansökan om asyl anhängiggjorts informeras polisen om detta och utvisningsbeslutet upphävs. 

Nästa steg är att en handläggare från REFCOM intervjuar den sökande tillsammans med en tolk, intervjuerna tar i snitt 2-3 timmar. Efter detta handläggs ärendet på REFCOM, relevant landinformation inhämtas och vid behov görs ytterligare intervjuer. REFCOM föredrar sedan ärendet för ministern, som är den som officiellt fattar beslut. Fyra olika beslut kan fattas; konventionsstatus, tidsbegränsat skyddsbehov, tidsbegränsad humanitär status samt avslag. Ett avslag kan överklagas av den sökande till en nämnd, där den sökande har rätt till juridiskt biträde. Nämnden fattar sedan beslut i överklagandeärendet.De personer som vill ansöka om asyl får fylla i ett grundläggande frågeformulär. Om en ansökan om asyl gjorts informeras polisen om detta och utvisningsbeslutet upphävs. Nästa steg är att en handläggare från REFCOM intervjuar den sökande tillsammans med en tolk, intervjuerna tar i snitt 2-3 timmar. Efter detta handläggs ärendet på REFCOM, relevant landinformation inhämtas och vid behov görs ytterligare intervjuer. REFCOM föredrar sedan ärendet för ministern, som är den som officiellt fattar beslut.

Fyra olika beslut kan fattas; konventionsstatus, beviljas endast ett fåtal, tidsbegränsat skyddsbehov får de flesta och ett mindre del tidsbegränsad humanitär status samt avslag. Ett avslag kan överklagas av den flyktingen till en nämnd och har har rätt till juridiskt biträde. Nämnden fattar sedan beslut i överklagandeärendet.(Migrationsverkekts landinformationsenhet)

Hög bifallsprocent

Malta har en mycket hög bifallsprocent vad gäller asylansökningar. Endast en liten del av de sökande beviljas dock flyktingstatus vilket är en förutsättning för familjeåterförening och ett officiellt tillstånd att arbeta. De som får avslag tillåtes inte att stanna på Malta men blir kvar ändå på grund av problem med ett lämpligt mottagarland. Flyktingar från krisområden som Mogadishu beviljas normalt subsidiärt flyktingstatus vilket förnyas varje år. För ensamkommande ungdomar som maltesiska myndigheter konstaterat är uppenbart under 18 år gäller att de får stanna och anvisas ett speciellt boende på institutioner för minderåriga och flyktingar med speciella behov. De får gå i skola tills de blir sexton år och blir väl omhändertagna enligt maltesiska myndigheter, JRS och UNHCR.

Mottagningssystemet

Ansvaret för mottagning av asylsökande och andra irreguljära migranter är på Malta delat mellan Detention Service och Agency for the Welfare of Asylum Seekers (AWAS). Detention Service, som är en egen myndighet, är i huvudsak uppbyggd av inlånad personal från polisen och armén. Myndighetens huvudsakliga ansvar är administration av de stängda mottagningsenheterna samt att ombesörja säkerhet och tillträdeskontroll vid de öppna mottagningsenheterna samt ungdoms- och familjeboenden.
AWAS å sin sida ansvarar för de öppna centren samt det ekonomiska biståndet till asylsökande och andra irreguljära migranter.

Detention Centre
Detention Centre finns i Safi och Ta´Kandia. Eftersom flyktingarna betraktas som illegala migranter interneras de under utredningstiden normalt i sex månader men aldrig längre tid än 18 månader. Myndigheterna kallar det administrativt omhändertagande under den tid asylansökan utreds. 

"Alla utlänningar som tagit sig till Malta illegalt sätts i förvar efter ankomsten. Detta oberoende av om de ansöker om asyl eller inte. Den rättsliga grunden till förvarstagandet är att utlänningen tagit sig till Malta utan vederbörlig resedokumentation, dvs. rest in i landet illegalt. En person som tar sig lagligt till Malta och ansöker om asyl tas inte i förvar.
Vissa maxtider gäller dock för alla förvarstagna. En person som är asylsökande och vars ärende inte ännu är avgjort, kan maximalt hållas förvarstagen i 12 månader. 

Därefter förflyttas man till en öppen mottagningsenhet. Personer som inte ansökt om asyl eller som fått avslag på sin ansökan får hållas förvarstagna i maximalt 18 månader, varefter även de förflyttas till en öppen mottagningsenhet.
Personer ur s.k. särskilt utsatta grupper skall över huvudtaget inte hållas i förvar. Som särskilt utsatta grupper räknas
•Familjer med barn
•Gravida kvinnor
•Barn utan vårdnadshavare
•Gamla
•Personer med särskilda medicinska behov.
I vissa fall får dock även personer ur dessa grupper stanna kvar i förvar under en period. Bl.a. skall alla genomgå en obligatorisk hälsoundersökning innan man släpps ur förvar.
Migrationsverket besökte under utredningsresan det stängda mottagningscentret ”Safi”. 

På grund av den mycket kraftiga nedgången i antalet irreguljära migranter/asylsökande är ”Safi” för närvarande det enda förvaret i bruk. Män och kvinnor hålls i separata byggnader. Undantaget är gifta par utan barn, som får
bo tillsammans. Det spontana intrycket är att förhållandena är spartanska, utrymmet begränsat och trångboddheten stor. Lokalerna bär spår av att ha brukats hårt och de båda förvaren som för närvarande inte brukades var under renovering . De boende erhåller inte något ekonomiskt bistånd utan serveras tre mål mat om dagen och får kläder, hygienartiklar och andra förbrukningsartiklar från Detention Service. Hälso- och sjukvård tillgodoses genom den ordinarie sjukvården.
Migrationsverket kunde konstatera att förvaret besöktes av frivilligorganisationer som hade fritt tillträde och kunde bistå de förvarstagna." Migrationsverkets landinformationsenhet)

 

Ekonomiskt bistånd
En asylsökande som bor i öppet boende eller som beviljats uppehållstillstånd får 130 €/månad. En person som fått avslag på sin ansökan får 97 €/månad medan den som överförts enligt Dublinförordningen får 87 €.

Flyktingläger på Malta
Flyktinglägren på Malta är lokaliserade till Hal Far, 3-4 kilometer sydost om den internationella flygplatsen. Här finns flyktinglägren Hal Far Open Tent Willage och Hal Far Hangar Open Centre. I området finns också Open Centre för kvinnor med och utan barn samt familjer. På Hal Far Open Centre finns mellan 600-800 flyktingar och samma antal på Hangar Open Centre, män och kvinnor. Kvinnorna bor oftast i mobila baracker och flertalet män i tält. Det finns också ett flyktingläger i Marsa i det inre  hamnområdet för omkring 600 flyktingar.
För gravida kvinnor, handikappade och minderåriga finns särskilda institutioner i Dar is lien Sliema och Dar il Liedna. Ansvaret för samtliga läger ligger på AWAS, Agency for the Welfare of Asylum Seekers, som är underställt justitiedepartementet med undantag av Marsa som drivs av en stiftelse, Foundation For Shelter And Support To Migrants.

 

Hal Far Open Centre
Hal-Far Tent Willage Open Centre, tält och barack läger för 600-800 ensamstående unga män och kvinnor till största delen från länder i Afrika. 

Lägret är beläget i utkanten av ett tidigare flygplatsområde cirka 10 minuters bilresa sydost om den internationella flygplatsen och en halvtimmes bilresa från Valletta. Bussförbindelse till Valletta och andra orter finns i anslutning till lägret flera gånger om dagen.
Inom området finns en antal tält placerade på betongfundament och bostads baracker, en byggnad med toaletter och duschar, vid entrén till lägret en bemannad reception. Ett av tälten användes som moské. Området och hygienutrymmen städas regelbundet av de som bor i lägret.
Migranterna kan lämna lägret när de vill men var tredje dag, måndag, onsdag och fredag måste de signera sin närvaro i receptionen. Gör de inte det görs ett avdrag med 20 euro från månadsbidraget.
Försäljning av bröd, drycker, grönsaker säljs flera dagar i veckan på privat initiativ utanför lägret.

Tidigare bodde man upp till 24 personer i våningssängar i varje tält men tälten har nu i de flesta fall ersatts av baracker för omkring 8 personer. Tillgång till elektricitet, belysning och vatten finns liksom förvaringsskåp på området för personliga tillhörigheter. Tillgången på varmvatten varierar.  Radio och TV kan och får ordnas på eget initiativ. 
Vid besöket 2010 fick jag tillstånd på plats att komma in på lägerområdet och kunde då se mig omkring på området och gå in i tälten och hygienbyggnaden ensam eller tillsammans med flyktingar varav många hade överförts från Sverige. Personalen var mycket tillmötesgående, berättade om sitt arbete, bjöd på kaffe i receptionen och guidade mig runt på området. Vid den senaste resan var något besök på Hal Far inte inbokat men jag åkte ändå dit för att friska upp minnet, hälsa på personalen och den gamle mannen som sålde grönsaker, bröd och drycker utanför entrén till lägret. Lägret var sig likt men tälten hade ersatts av  nya baracker. Det stod några gamla bilar på lägerområdet och nu fanns också familjer boende på lägret däribland Mr Idris Mohamed Elhassan som med sin familj flytt från Sudan och som jag skulle träffa i väntrummet på JRS.


Marsa Open Centre
Flyktinglägret Marsa är beläget i den inre hamnen vid varvsområdet. Marsa drivs som en stiftelse, Foundation for Shelter and Support to Migrants och får bidrag av den maltesiska staten men är också beroende av privata donationer. Standarden i Marsa är jämförbar med lägren i Hal Far men på Marsa bor flyktingarna i hus och ombyggnad pågår för att minska de stora sovsalarna till mindre rum  för 8-10 personer med förvaringskåp. I lägret finns två mindre affärer, en kiosk, en liten servering, fritidslokal och en moské. Där finns också en klinik dit en läkare kommer några timmar i veckan och ett internetcafé. Möjlighet att prata med en socialarbetare finns och 

nya undervisningslokaler har byggts och lektioner i engelska erbjuds på kvällstid. Personalen är civilanställd och är utbildade  lärare och socialarbetare.
På Marsa bor omkring 300-500 migranter flertalet män. Lokalerna är under upprustning och de nya rummen och undervisningslokalerna är jämförbara med HVB boenden eller förläggningar i Sverige. Men fortfarande används av nödvändighet de stora sovsalarna för flertalet flyktingar. 

 

Hangar  Open Centre (under arbete)

 

 

Ensamkommande ungdomar
Alla migranter och ensamkommande ungdomar uppmanas vid ankomsten till Malta att fylla i ett formulär där de ska uppge identitet, ålder, hälsa och andra omständigheter. De tillfrågas också om ID handlingar som om de kommer från Somalia aldrig haft eller personer i smugglarorganisationen lagt beslag på. Att många inte förstår engelska och att det saknas tolk som kan översätta formuläret är inte ovanligt, säger de ungdomar jag pratat med. 

Enligt maltesisk lag har de rätt till en advokat vilket få av dem känner till och i alla händelser inte har råd med. För de flesta har målet för resan inte varit Malta som ses som ett oönskat genomgångsland som de aldrig haft för avsikt att komma till och för att komma vidare till Sverige uppger de att de är över arton år även om de kanske är yngre. Om de känner till att de blir internerade i Detention Centre i Safi eller Ta´Kandja är osäkert  men så blir det i alla fall  eftersom de uppgett att de är över 18 år och därmed betraktas som illegala migranter. Efter interneringen placeras de på Hal Far Open Tent Wilage, Hangar Open Centre eller Marsa Open Centre och får 130 euro i månaden för sitt uppehälle.

För dem som av myndigheterna betraktas som minderåriga gäller att det placeras på särskilda institutioner, med utbildad personal och får möjlighet till skolgång.

Åldersbestämning
"Om en person i samband med ankomst, asylansökan eller i övrigt under vistelsen på Malta uppger att de är underåriga anmäls detta av REFCOM eller annan aktör till AWAS. Ett särskilt team gör då en bedömning huruvida personen i fråga verkligen är underårig eller inte. För det fall teamet kommer fram till att personen i fråga sannolikt är vuxen görs en skelettröntgen. För det fall en person bedöms vara barn tas de genast ur förvar och förflyttas till ett av två särskilda boenden för ensamkommande barn. Genom en s.k. ”care order” tar maltesiska myndigheter över vårdnaden och en vårdnadshavare utses. I praktiken blir vårdnadshavaren en socialarbetare på det boende där den minderårige placeras. Vårdnadshavaren bistår sedan den minderårige genom hela asylprocessen. Minderåriga utan vårdnadshavare kan inte utvisas från Malta utan i det fall annan status inte beviljas får de ensamkommande minderåriga tillfälligt uppehållstillstånd på humanitär grund, ett tillstånd som dock löper ut den dag de fyller 18." (Migrationsverkets landinformationsenhet)

Myndigheterna på Malta har samma svårigheter som Migrationsverket när det gäller att fastställa en ung människas ålder. Det finns möjligheter att genomföra skelettröntgen och odontologiska prover men liksom i Sverige tillämpas de metoderna ytterst sällan. På Malta är det ett team som gör åldersbedömningen om en asylsökande uppger sig vara "minors"
En avgörande skillnad mellan svensk och maltesisk åldersbedömning är att maltesiska myndigheter anser att det skall var uppenbart att ungdomen är under 18 år för att klassificeras som "minors" medan Migrationsverket och Socialstyrelsen anser att det skall vara uppenbart att ungdomen inte är över arton år, vilket är generöst och humanitärt men leder till att asylprövningen sker på felaktiga grunder och ställningstagande i sociala och rättsliga frågor görs utifrån oriktiga förutsättningar.

 

 

Att återkomma till Sverige efter överföring
Teoretiskt sätt finns det fyra olika möjligheter för för flyktingar som överförts till Malta eller andra stater inom EU att återvända till  Sverige: Arbete, studier, anknytning och asyl, att återvända för arbete förutsätter att det finns  arbetsgivare som garanterar en anställning i minst ett år enligt kollektivavtal med en lön som inte understiger 13.500 kronor i månaden. 
För att ansöka om asyl måste man bevisa att det tillfälliga uppehållstillståndet på Malta, som gäller i regel ett år i taget, är upphävt av myndigheterna och att man således saknar uppehållstillstånd i något EU land, dokument som visar att man lämnat Malta, när man gjort det och dokument som visar när man rest in i ett land utanför EU territoriet och att man vistats där i minst tre månader.
För att få tillstånd att studera i Sverige kräver intyg på att man antagits vid utbildning, har en bostad och pengar (7.300 kr/mån.) Ett års studier motsvarar 87.600 vilket man måste visa att man har på ett konto innan man beviljas tillstånd att studera i Sverige och om anhöriga fått uppehållstillstånd i Sverige kan man ansöka om att få återvända av anknytningsskäl om man kan bevisa att de verkligen är anhöriga. 
I alla de här fallen fordras kunskaper om tillvägagångssätt, kontakter, ID handlingar och pengar vilket ungdomarna  inte har.

 

Ensamkommande ungdomar från Somalia
Närmare 60% av de flyktingar som under åren kommit  till Malta är från Somalia, världens mest korruperade land som sedan ett trettiotal år tillbaka inte haft en fungerande regering och med en historia av krig och inbördes konflikter.

Kränkningar av mänskliga rättigheter, religiösa och politiska konflikter och under senare tid  också hungerskatastrof och epidemier speciellt i Mogadishu, områdena däromkring och i de södra delarna av Somalia har fått till följd att många somalier inte har något annat val än att lämna sin hem för att försöka söka sig till överfulla flyktingläger eller om de har ekonomiska möjligheter kontakta någon av de klaner som ägnar sig åt människosmuggling för att få hjälp med att lämna landet i hopp om en bättre framtid i annan del av världen.
Ekonomiska begränsningar innebär att endast en person, ofta är det äldsta sonen i familjen som anförtros uppdraget, oavsett hans egna vilja, att ta sig till Europa för att försöka få uppehållstillstånd i något land med gott renommé och kanske finns också en avsikt att de närmast anhöriga när och om sonen fått uppehållstillstånd skall kunna återförenas i det nya landet.

För att kunna betala smugglarorganisationen säljer familjen vad dom har, lånar pengar eller sätter sig i skuld till smugglarorganisation mot löfte att återgälda skulden genom olika åtaganden.
Kan familjen betala tillräckligt med pengar transporteras ungdomen från Mogadishu eller via Mombasa till Joma Kenyatta flygplatsen i Nairobi, förses med ett falskt eller looklike pass och efter mellanlandning i Qutar eller Dubai kan ungdomen söka asyl i det land som familjen i överenskommelse med smugglarorganisationen bestämt och om han kan göra sin berättelse trovärdig beviljar Migrationsverket uppehållstillstånd.
För mindre bemedlade familjer från som inte har råd att betala smugglarorganisationen för flyg väntar en mödosam resa antingen genom Jemen, Saudiarabien, Syrien, Turkiet till Grekland eller vanligare genom Etiopien och Sudan till Libyen. Från Tripoli, Benghazi  hamnar de efter en äventyrlig båtresa över Medelhavet antingen på den lilla italienska ön Lampedusa eller på Malta som illegala migranter förmodligen ovetande om att alla möjligheter att varaktigt bosätta sig i det land som varit deras mål försvann i samma ögonblick det anlände till Lampedusa eller Malta när myndigheterna tog deras fingeravtryck.

För flyktingar från stater söder om Sahara som Nigeria och Kongo Kinhasaeller eller Västafrika slutar flykten ofta i Marocko. Ökade gränskontroller mellan Spanien och Marocko har gjort det så gott som omöjligt att ta sig över Gibraltarsund.
_________________________________________________________________________________________

Arbetsmöjligheter för migranter
Längs vägkanten utanför Marsa lägret och vid rondellen i Hal Far sitter sitter flyktingar i väntan på att en bilist ska stanna och erbjuda dem ett jobb för dagen.

Flertalet flyktingar går arbetslösa men de som har flyktingstatus får ett officiellt arbetstillstånd men i praktiken kan alla som är friska söka arbete men det finns få fasta anställningar oftast bara tillfälliga underbetalda jobb inom byggindustrin, eller på hotell och restauranger som erbjuds av inte sällan mindre seriösa arbetsgivare.

Svartjobb förekommer och lönen kan då handla  om 1-3 euro i timmen eller för en hel dag. För de  två stora fackliga organisationerna på Malta: Union Haddiema Maghqudin och General Workers Union känner man till problematiken med företag och privatpersoner som utnyttjar flyktingars situation men det är svårt att komma åt oseriösa arbetsgivare.
För flyktingarna, i synnerhet de som inte har några bidrag eller har ett ordnat boende är emellertid varenda euro välkommen liksom för de flyktingar i Sverige som tvättar bilar i något underjordiskt garage, diskar och städar på restauranger eller utför hushållsarbeten i privata hem.

Trots rädslan för att invandringen ska leda till färre arbetstillfällen för infödda malteser, har arbetslöshetssiffrorna sjunkit med en halv procentenhet periodvis sedan 2002, då den första vågen med båtflyktingar kom och under perioden 2002-2011 ligger man genomsnitt på samma nivå som övriga EU länder.(Eurostat, 2012 02 20)
_______________________________________________________________________________________ 

 

Organisationer på Malta 
Organisationer som UNHCR, Röda korset, Läkare utan gränser, JRS och Peace Lab och de människorna som är verksamma inom dessa organisationer spelar en stor roll för flyktingarna och utan deras insatser skulle förhållanden i flera avseenden vara betydligt sämre.

 

JRS
I väntrummet på JRS (Jesuit Refegees Service)  i Birkirkara som jag besökte ett par gånger i hopp om att få ett icke avtalat möte med en företrädare för organisationen kom jag i samtal med Mr Idris Mohamed Elhassan, en hedervärd äldre man, som flytt från Sudan med sin fru och sex barn som överförts återförts till Malta efter att ha nekats att söka asyl enligt Dublinförordningen i såväl Sverige som Norge och nu bodde i Hal Far Open Centre med sin familj i en barack, arbetslös och dåligt med pengar. Han besöker JRS i hopp om att få hjälp.

Röda Korset
Röda Korset på Malta är en förhållandevis ung organisation som etablerades i början av 1990 talet. Verksamheten förutsätter insatser av volontärer och är inriktad på hjälp till flyktingar i Safi, Ta`Kandja och lägren i Hal Far och Marsa. Insatser görs också när flyktingar anländer till hamnen i Floriana och dessutom organiserar man tillsammans med Libyska Röda Halvmånen hjälpinsatser till flyktingar i Libyen i form av vatten och förnödenheter. En viktig verksamhet är också utbildning i första hjälpen som sker både i Valletta och Goza.

Man samarbetar med myndigheter och andra organisationer på Malta och deltar i olika projekt. Ett projekt som planeras handlar om kvinnliga flyktingars situation  som är en speciellt utsatt grupp bland flyktingarna som utnyttjas eller riskeras  att utnyttjas av skrupellösa personer för prostitution. 

Peace Lab
Är en franciscansk frivilligorganisation som varit verksam i över 30 år och har ett huvudkontor och en del av en omfattande verksamhet lokaliserad till Hal Far. Verksamheten grundar sig på en kristen tro, solidaritet, moraliska värderingar och det praktiska arbetet är inriktad på utbildning och praktiskt arbete för rättvisa och mänskliga rättigheter. 


UNHCR
Är en viktig organisation för migranterpå Malta och har sitt kontor i Valetta dit flyktingar är välkomna för att få hjälp med sina problem. Man samarbetar också med myndigheterna i frågor som rör omlokalisering och till exempel uttagningar till USA och en del EU stater. En viktig uppgift är också att skapa opinon och i det syftet har man producerat fem TV filmer som visar flyktingar i arbete som motvikt till medias ensidiga rapportering om nya flyktingars ankomst.
________________________________________________________________________________________ 


 

Slutord
Under några dagar i december 2010 och 2011 besökte jag Malta  för att bilda mig en uppfattning om flyktingmottagningen och situationen för flyktingar och speciellt unga som kommit eller överförts överförts från Sverige.
Under de två korta vistelserna besökte jag läger i Hal Far och i Marsa, samtalade med Fabrizio Ellul, UNHCR. Sara Mallia, Röda Korset. Flyktingar i lägren, några av de unga som överförts från Sverige. Personal på Detention Service och Agency for the Welfare of Asylum Seekers (AWAS). Mario Guido Friggieri, Refugee Commissioner. Alexander Tortell, MJHA som gav mig tillstånd att besöka Marsa och ett familjeboende i Hal Far. Stefhanie Micallef på JRS hann inte träffa mi mig och Alastair Furiggia på Peace Lab som jag hade flera kontakter med var mycket engagerad men det blev ändå inget samtal med Fr. Mintoff, på grund av ett missförstånd.

Johnny Samuelsson

Skriv ut

Om Faysal/Qassim från Somalia

När Faysal lämnade Mogadishu och efter veckor på lastbilsflak och till fots genom Etiopien, Sudan och Libyen och en 300 km lång färd i en gummibåt på Medelhavet hade han ingen vetskap om Dublin ll eller vad förordningen skulle komma att innebära för honom. 
Utan möjlighet för honom att påverka destinationen hade smugglarorganisationen tagit honom till Malta och hans första kontakt med Europa blev inte vad han drömt om eller önskat.

Till de maltesiska myndigheterna uppgav han sitt namn till Faysal Abdulaai, några ID handlingar hade han inte, sin ålder till 19 år eftersom han ville komma vidare till Sverige och inte fastna som underårig på Malta, som han såg som ett oönskat genomgångsland. Alla gjorde så, berättade han och dessutom skulle det vara lättare att få ett arbete, trodde han. Hade han uppgett sig vara underårig och myndigheterna bedömt uppgiften som trovärdig hade han placerats på ett center för särskilt utsatta grupper som handikappade, gravida kvinnor och minderåriga som kommit ensamma i Dar Liedna, Dar Ar Sliem eller Dar Qawalla i Valetta. 
Som illegal migrant och bedömd som vuxen internerades han först i Tá Kandia i två månader och därefter i Safi Centre i fyra månader, fängelser eller Dentention Centre, inte så långt ifrån den internationella flygplatsen i Luga där han hölls inlåst under tiden som myndigheterna utredde hans ärende.

Efter sex månaders internering  beviljades han ett ett subsidiärt skydd, som skulle förnyas så länge som situationen i Somalia bedömdes som ett konfliktområde av myndigheterna på Malta och flyttades till Hal Far ett flyktingläger i utkanten av ett industriområde trettiofem minuters bussresa från Valetta.


Myndigheterna beviljade honom 130 euro i månaden, en sängplats i ett tält, resehandlingar. Arbete fick han efter bästa förmåga ordna själv och de som stod till buds var tillfälliga och dåligt betalda svartjobb hos oseriösa arbetsgivare på byggen, restauranger eller som reklamutdelare på  turiststråken i Valetta.   

 

Resan till Sverige

Malta gav honom visserligen det skydd som tillvaron i Mogadishu inte givit honom men målet var fortfarande Sverige där han hoppades få en bra framtid.

Han sparade pengar och köpte en flygbiljett hos ett lågprisbolag för 32 euro och flög  till Köpenhamn. Därifrån tog han sig med tåg till Migrationsverket i Märsta och ansökte om asyl som Qassim  och uppgav sin ålder till 16 år.  Qassim skulle bli hans identitet under det närmaste halvåret.

Han placerades av socialtjänsten på ett boende i Roslagen, började skolan och jag förordnades som god man för honom. Efter några månader flyttades han till ett HVB i Västmanland väntan på Migrationsverkets utredning skulle bli klar.. Han började skolan, blev läkarundersökt och fick dagspenning på 24 kr om dagen, särskilt bidrag för kläder och allting verkade bra tills den dag han kallades till ett kommunicerings möte på Mottagningsenheten.

 

Kommunicering

På Mottagningsenheten  meddelade tjänstemannen kort att Qassims fingeravtryck påträffats i den gemensamma databasen Eurodac och därför kunde han inte söka  asyl i Sverige utan endast i det  första asyllandet som var Malta. 

För tjänstemannen på Migrationsverket berättade Qassim om omständigheterna som ledde till att han kom till Malta, att han inte sökt asyl på Malta men skrivit på dokument utan att veta vad det innebar för att slippa interneringen. 

Men hans berättelse skulle inte förändra hans situation, något undantag som förordningen i Dublin ll medger skulle inte bli aktuellt för honom.

Efter kommunicering fortsatte vardagen som vanligt med skolgång, umgänge med kompisar och fotboll ytterligare någon månad tills han kallades till ytterligare ett möte då tjänstemannen på Mottagningsenheten meddelade att kommuniceringen inte påverkat beslutet och att Migrationsverket avsåg att verkställa överföringen. Qassim tillfrågades om sin medverkan till att återvända frivilligt vilket han sa sig vara beredd att göra. 

I slutet av mötet och liksom i förbigående sa tjänstemannen: "jag ser i dina papper från Malta att du uppgivit att du är nitton år därför bedömer jag din ålder till l nitton år." På några sekunder blev han tre år äldre vilket innebar att han skulle återföras som vuxen och att inga krav längre fanns att han skulle omhändertas av någon organisation som kunde hjälpa honom vid ankomsten till Malta. Dessutom var uppdateringen av hans ålder inget beslut meddelade tjänstemannen och gick därför inte att överklaga.

Om allting skett efter normala rutiner skulle Migrationsverket  meddela Socialtjänsten och Överförmyndaren om uppdateringen av  ålder och han skulle omedelbart tvingas lämna boendet och flytta till någon av Migrationsverkets förläggningar i avvaktan på överföring, avbryta sin skolgång och inte längre ha en god man. Men på grund av att Migrationsverket gjorde en administrativ miss blev det inte så utan han blev kvar på HVB, kunde fortsätta sin skolgång och ha kvar sin gode man tills den dag han efter överenskommelse hämtades av Gränspolisen ett par månader efter beslutet och eskorterades  till Arlanda.

 

Överföring till Malta

Tidigt en grå lite kylig höstmorgonen 2010, efter drygt ett halvår i Sverige, lyfte planet från Arlanda och Qassim  återfördes till Malta och blev Faysal igen. Efter tre timmars flygresa landade han på den internationella flygplatsen i Luga och eskorten från Kriminalvårdens transportservice lämnade honom med ett lycka till när de passerat tullen. Utanför flygplatsen tog han en buss till Hal Far där kompisar väntade på hans ankomst.  

För honom innebar förordningen i Dublin ll inte bara att han tvingades lämna den svenska välfärden utan också att han blev fast på Malta på obestämd tid och i praktiken förhindrad att återvända till Sverige enligt lagstiftningen i Utlänningslagen och bestämmelserna i Dublin ll.

Så länge han hade pengar kunde han visserligen lämna Malta i tremånaders perioder för att resa vart han ville men inget land i Europa skulle ta emot honom annat än tillfälligt och hem till Mogadishu kunde han inte åka.


Hans mål hade varit Sverige och under ett halvår blev drömmen sann. Han gick i skola, hade kamrater och bodde med sin bästa vän i ett stort rum på ett bra boende med engagerad personal. Nu väntade ett stort tält på honom i Hal-Far där han skulle bo tillsammans med arton andra olycksbröder på obestämd tid och personalen på lägret var inte socionomer eller pedagoger, de var vakter som i regel stod på kamratlig fot  med dem i lägret.

Det skulle inte bli bättre, tvärtom blev han efter sammanlagt två år på Hal Far tillsagd att han inte längre fick bo där eftersom andra behövde plats. Utan att bli anvisad en annan bostad och inte längre berättigad till några pengar från myndigheterna fortsatte hans liv på Malta som han inte kunde ta sig ifrån. Men han var inte ensam. Bandet mellan olycksbröderna var starkt och de hjälpte alltid varandra med pengar, mat och någonstans att sova vilket ibland innebar att det olovligt tog sig in lägret.

 

Att ta sig från första asylland

Att ta sig från Malta eller något annat land i EU som räknas som första asyl land är i praktiken så gott som omöjligt. Det fanns egentligen bara fyra möjligheter för Faysal att ta sig tillbaka till Sverige, han kunde ansöka om att få arbeta i Sverige vilket förutsatte att det fanns  arbetsgivare som kunde garantera honom en anställning med lön och villkor enligt kollektivavtal, eller ansöka om att få studera i Sverige vilket var förenat med för honom ouppnåeliga villkor, ansöka om att få återvända av anknytningsskäl men han hade inga nära anhöriga i Sverige och slutligen återvända till Sverige för att söka asyl men då måste han bevisa att hans subsidiära skydd på Malta var upphävt av myndigheterna och att han vistats i ett land utanför EU territoriet i minst tre månader.
Faysal blev kvar på Malta ytterligare ett par år där jag träffade honom några gånger. Det gick inte någon någon nöd på honom och  hoppet om en bra framtid  hade han kvar.
Så blev det också då han blev utvald av UNHCR och amerikanska myndigheter att få komma till USA. 



Om Zakarias från Afghanistan

Zakarias var 11-12 år när han påbörjade  sin resa från Afghanistan till Sverige, som tog ett år. Nu är han 16, bor i ett familjehem och söker in på ett gymnasieprogram.

-Det var i augusti månad. Jag befann mig i Turkiet. Jag ville åka vidare till Grekland men det var mycket svårare än jag trodde det skulle vara. Vi var i Turkiet i nästan 15 dagar, jag och några andra från olika länder. Vi bodde i en källare. Källaren var kall och fuktig och hade inga fönster och ingen bra luft heller. Vår mat bestod av ägg två gånger om dagen. Vi åt bara stekta ägg, inget annat. 

En morgon kom en person och sa till oss att vi ska förbereda oss inför kvällen för att åka till Grekland. Han sa att vi åker med en stor båt (han ljög). Vi åkte i en båt som hade plats för max 8 personer men vi åkte 28 personer i den. Efter 10 timmars resa var vi äntligen framme och bilen stannade i skogen. Chauffören öppnade bakdörren. Eter 10 timmars stillasittande i bilen hade jag inga känslor i mina ben så jag rullade ut ur bilen, det tog cirka en kvart tills jag kunde stå på mina ben. 

Det var klockan 9 på kvällen. Vi var i skogen, på stranden, hungriga och törstiga väntade vi på båten. Klockan 12 på natten kom några personer med en säck, pump och flytvästar. Vi gick fram och frågade om båten kommer. De visade oss den vita säcken och sa att vi skulle öppna och pumpa den med en liten pump. Vi turades om och pumpade gummibåten. Klockan blev 2 på natten. Vi satte dit båtens motor och knuffade ner den i vattnet. De personer som hämtade båten sa att alla skulle sätta sig i båten.
Alla blev förvånade. Hur kan vi få plats i den lilla båten? En av männen tog fram sin pistol och avfyrade ett skott och sa att den som inte vill åka med dödar jag. Alla blev rädda och satte sig i båten. Ingen av oss kunde simma eller köra båt. De visade oss hur vi skulle starta motorn och köra den. Vi frågade männen om vart skulle vi ta vägen. Åt vilket håll ligger Grekland? De pekade mot andra sidan av havet där det lyste lampor från hus, fönster och gator. Där är Grekland. 

Det gick bra ett tag. Sen när vi åkte lite längre bort från stranden blev det stormigt och blåsigt. Båtmotorn blev varm och stängde av sig. Vi försökte starta igen men det gick inte. Jag vet inte vad som hade hänt. Bensin läckte från motorn. De som satt bak i båten fick skador på sina kroppar.
Vi var långt bort från landet. Vi var inte ens nära de lampor som lyste på andra sidan av havet. Det var klockan 4 på natten. Himlen var mörk och kall. Jag satt längst fram på båten och var helt blöt. Jag frös och hade inget hopp om att överleva. Jag tänkte på min familj och tittade upp mot himlen, såg på stjärnorna som glänste och sa förlåt mig, mina älskade föräldrar och syskon, jag kommer att drunkna här och bli mat till hajar. Ni kommer aldrig att få veta att jag är död. Jag tänkte att det här är slutet på mitt liv. 

Alla andra började ringa till sina familjer och släktingar och bad om förlåtelse. 

Gryningen kom och det blev ljusare och ljusare. Vi hade varit på havet i snart fem timmar. Klockan 7 på morgonen steg solen upp och sken över havet. Vi var trötta och hungriga.  Då kom en stor fraktbåt och åkte förbi oss. Vi ropade på hjälp men de brydde sig inte om oss. Ett tag senare dök en sjöräddningsbåt upp, den närmade sig oss och vi alla ropade på hjälp. Båten kom fram och stannade några meter bort. Två personer kom upp ur båten och tittade fundersamt på oss och pratade i radion. Sen kastade de rep mot vår båt och drog den till sin båt. Vi alla klev upp i den stora båten och de band fast gummibåten bak på sin båt och körde iväg. Jag tror att vi fick hjälp för att vi hade små barn med oss.
Efter tre timmar kom vi kom fram ett ställe som hette Thessaloniki. Där tog de fingeravtryck på alla som var över 15 år och skrev våra namn och fotograferade oss. Sen åkte vi i en polisbuss till en parkeringsplats där fanns garage där vi kunde sova. De delade ut vattenflaskor och lite bröd till oss alla.




Om Oleg från Vitryssland

Oleg, en ensamkommande ungdom från Vitryssland kom till Sverige för att begå brott och gavs möjlighet att göra det under en lång tid eftersom myndigheter och institutioner ansåg sig förhindrade att ingripa med hänvisning till lagar och förordningar. Omdömeslöshet och oprofessionellt beteende var andra skäl till att Oleg i stället för att få hjälp kunde fortsätta med stölder och missbruk och den gode mannen skulle efter närmare ett år bli entledigad som god man för honom. Ingen ansågs sig göra något fel men alla var förhindrade att göra det rätta. 
Oleg, född i Belarus men uppväxt i Ryssland berättade han själv och till synes obekymrad om livets vedermödor. Från Moskva transporterades han på olika vägar till Sverige där han blev placerad på ett boende i Umeå. Men av okända orsaker förflyttades han till ett boende norr om Stockholm  som skulle bli hans bas för stölder och missbruk.  
Oleg, en ensamkommande ungdom från Vitryssland kom till Sverige för att begå brott och gavs möjlighet att göra det under en lång tid eftersom myndigheter och institutioner ansåg sig förhindrade att ingripa med hänvisning till lagar och förordningar.

När han sökte asyl i Sverige hösten 2010 gjorde han det på uppdrag av kriminella som avsåg att  utnyttja honom för systematiska stölder och med en historia som Migrationsverket efter en omsorgsfull utredning inte trodde på.

Det innebar att han våren 2011 skulle få avslag på sin asylansökan och att Migrationsverket gjorde en anmälan till Kommissionen för mänskliga rättigheter eftersom de liksom olika polisdistrikt i Stockholm som förhört honom i samband med brott han begått, Gränspolisen som försökt att få honom att samarbeta, biträdet som följt ärendet ansåg att han var offer för handel med barn och ungdomar.

Det var också min uppfattning och därför gjorde jag en anmälan till Socialtjänsten om misstanke om människohandel och att han måste få ett lämpligt boende anpassat till hans situation. Men så blev det inte.
Dagligen åkte han in till Stockholm eller något köpcentrum i stadens utkanter för att tillsammans med andra ungdomar planera stölder, stjäla jeans, jackor, skor etc. och för att köpa och missbruka cannabis.

Till HVB återkom han sent på kvällen eller mitt i natten, om han inte övernattade hos okända personer ett dygn eller två. Dag efter dag, månad efter månad utan att det föranledde chefen för boendet eller socialsekreteraren att ens överväga ett alternativt boende för honom.

Polisförhör och rättegång

Under nio månaderna begick Oleg ett stort antal stölder, åkte fast för en del av dem. Han var på förhör hos olika polisdistrikt i Stockholms området och gränspolisen som försökte få honom att samarbeta. Under en tid bevakade gränspolisen honom utanför HVB och andra platser i ett försök att komma åt hans medbrottslingar. Han var på tre rättegångar vid Stockholms och Solna tingsrätter där han dömdes för stölder, snatterier, sexuellt ofredande och narkotikabrott till dagsböter och ungdomstjänst.

Han erkände alltid vad som lades honom till last väl medveten om att ingenting skulle hända som rubbade hans vardag och invanda ruiner.

Land skall med lag byggas heter det, men i Olegs fall byggdes ingenting på de tre rättegångar han instämts till eftersom Socialtjänsten i sina yttranden till Tingsrätterna inte yrkat på några påföljder som kunnat hjälpa honom vilket såväl Tingsrätten i Solna och Stockholm ansåg anmärkningsvärt.

Oleg dömdes till dagsböter och ungdomstjänst, påföljder som inte på något sätt förändrade hans situation eller berörde honom det minsta. Någon ungdomstjänst skulle han inte göra och Kronofogden skulle aldrig få de 20.000 kronor i dagsböter  som han dömts att betala till statskassan.

Innan sommaren var slut greps han för fler stölder, det blev fler rättegångar.

Biträdet ansökte på min uppmaning om prövningstillstånd hos Kammarrätten trots att det inte förelåg några ny skäl eller andra omständigheter som skulle få Migrationsöverdomstolen att ta upp ärendet för prövning. Men överklagandet skulle ge honom tid för behandling och att få skydd förutsatt att socialtjänsten bestämde sig för det. Men det gjorde de inte.

Olegs situation förvärrats, någon ljus framtid var inte i sikte och hjälpen avlägsen.

Gränspolisen lade ned utredningen om människohandel eftersom Oleg inte ville eller kunde medverka. 
Enheten för människohandel på Rikskriminalen kunde inget göra av samma skäl, Tingsrätterna kunde heller inget göra utan socialtjänstens medverkan, boendet vill inget göra och inte heller VD för det kommunala bolaget. Min information till Socialstyrelsen föranledde ingen ny inspektion när man efter lång tid skulle komma att yttra sig om boendet gjorde man det utifrån tidigare tillsyner.

Alla anser sig ha gjort rätt  men för Oleg rann tiden ut.

Slutet på historien om Oleg
På eftermiddagen den 23 juli 2011 greps Oleg av Östermalmspolisen för stöld och narkotikabrott och en ny socialsekreterare såg till att han tvångsomhändertogs enligt LVU och fördes till Kronobergshäktet för att dagen därpå transporteras till en SiS anstalt ett tjugotal mil från Stockholm.

Jag åkte dit med kläder till honom dagen därpå, pratade med personalen som berättade att intagningen varit problemfri. Oleg mötte mig med ett stort leende, han var som en kameleont som fort anpassade sig till nya förhållanden, ingenting verkade bekymra eller förvåna honom.

Men för första gången på nio månader behövde han inte bekymra sig om nya stölder, droger eller missbruk.

Efter några månader på SiS anstalten i Västmanland lyckades Socialtjänsten få honom inskriven på ett behandlingshem i Norrland. Det som tidigare inte ansågs möjligt klarades nu av med berömvärd effektivitet. Jag var fortfarande  hans gode man trots att överförmyndaren velat entlediga mig eftersom Oleg begärt det uppmuntrad av personalen men det är en annan historia. Nu blev det inte så eftersom Oleg flyttade från kommunen och  överförmyndaren  i den nya kommunen ansåg att det var bäst att jag kvarstod som god man, det gjorde också Oleg.

Efter ungefär en månad avvek Oleg från det nya boendet vid en av allt av döma planerad flykt tillsammans vilket inte var helt oväntat och är numera försvunnen. Polisen har ringt några gånger för att få hjälp att identifiera honom på videoband i samband med butiksstölder.

Ingen vet var han är och kanske slutar historien om Oleg här eller kanske blir han återigen gripen av polisen i samband med nya brott eller dyker upp i Norge eller Portugal vilket han ofta talade om som ett alternativ. Var han skall vara  ligger inte i hans händer, det bestämmer de som utnyttjar honom.

Alldeles för sent fattades rätt beslut och alldeles för sent fick han en engagerad socialsekreterare som hjälpte honom men ingen anser sig ha gjort fel men uppenbarligen inte heller något rätt för Oleg under hans årslånga vistelse i Sverige.


Skriv ut

 

2015-04-01

Nytt rättsligt ställningstagande angående situationen i Somalia

 

Det rättsliga ställningstagandet klargör hur situationen i Somalia ska bedömas utifrån bestämmelserna i 4 kap. 1 § och 2 § första stycket 1 p. andra ledet utlänningslagen.

 

Det konstateras att det alltid först ska prövas huruvida den sökande är att betrakta som flykting. Vid den prövningen är det av stor vikt att undersöka den sökandes klantillhörighet, eller om denne tillhör en annan särskilt utsatt grupp. Myndighetsskydd finns generellt sett inte att tillgå och det är mycket riskabelt att resa i Somalia.

 

Avseende 4 kap. 2 § första stycket 1 p. andra ledet utlänningslagen klargörs att det enligt Migrationsverkets bedömning råder väpnad konflikt varför bestämmelsen är tillämplig. Det urskillningslösa våldet i landet, som följer av stridigheter mellan regeringen och väpnade grupper, samt mellan olika väpnade grupper, innebär dock inte att alla riskerar att drabbas.

 

En individuell prövning av den sökandes utsatthet måste göras, med beaktande att det inte råder väpnad konflikt eller svåra motsättningar i Somaliland och Puntland, det generellt saknas myndighetsskydd samt att det lokalt kan finnas variationer i stridigheternas intensitet så att det kan finnas interna flyktalternativ som är relevanta, rimliga och möjliga. 

 

Ställningstagandet SR 10/2015 ersätter RCI 27/2012 som upphävs

Migrationsverket följer med stor uppmärksamhet den fortsatta utvecklingen i Somalia för att snabbt kunna reagera om säkerhetsläget försämras.

Läs mer om säkerhetssituationen i Somalia i Migrationsverkets rapport från utredningsresa till Nairobi, Kenya samt Mogadishu, Hargeisa och Boosaaso i Somalia i juni 2012

http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=34553

Skriv ut

Fler artiklar...

  • 1
  • 2