God man – godmanakuten.se

God man för ensamkommande barn/unga
Särskilt tillförordnad vårdnadshavare
Ensamkommande barn/unga
Vägen till Sverige
Ekonomi
Utbildning för nyanlända
__________________________________________________________________

I Sverige har uppdraget som god man har anor från 1600-1700 talet då Stockholms förmyndarkammare inrättades. För föräldralösa barn, sjuka och handikappade personer som inte kunde ta tillvara sin rätt kunde en förmyndare utses och för frånvarande eller okända arvingar en god man tillsättas. Medborgarna ställde upp av humanitet och pliktkänsla för att ge stöd och hjälp till de i samhället som inte klarade sig själva. Ett gemensamt samhällsansvar var grundstenarna i uppdraget som utfördes utan speciella kunskaper eller krav på ersättning när samhällets rättsliga instanser kallade.

Samhällsutvecklingen och förhållanden i omvärlden har inneburit att uppdraget förändrats och blivit mer komplext. Ett flertal olika lagar och förordningar reglerar idag uppdraget och speciella kunskaper krävs för att uppdraget ska kunna utföras såsom lagstiftaren avsett och motsvara de krav som kan ställas.

Den 1 juli 2005 trädde lagen om god man för ensamkommande barn i kraft (2005:429). Därmed stärktes skyddet för ensamkommande barn och unga. En god man till ensamkommande barn/unga utses vanligtvis av överförmyndaren på begäran av Migrationsverket och träder in i vårdnadshavares ställe som både förmyndare och vårdnadshavare. Det betyder att en god man har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barn/ungas personliga angelägenheter som ekonomi, utbildning och boende.
Uppdraget som god man för ensamkommande är av speciell karaktär som ställer stora krav på ett särskilt engagemang, rättrådighet och kunskaper samt att alltid finnas till hands tjugofyra timar om dygnet sju dagar i veckan och vara beredd att med kort varsel rycka ut när det behövs.

Lagstiftaren avsikt med en god mans ställning kan anses vara, att denne ska stå fri och oberoende och ha rätt och skyldighet att agera när det blir fel. Men de rättigheter och skyldigheter som följer uppdraget innebär inte en obegränsad handlingsfrihet. Inte heller att man står över tjänstemän inom myndigheter och förvaltningar och kan bortse från omständigheter som till exempel kostnader som kan uppkomma för olika åtgärder eller har en absolut vetorätt.
Bestämmanderätten handlar snarare om rätten, att utifrån en helhetsperspektiv bevaka att myndigheter, förvaltningar och organisationer gör vad som ålagts dem, att lagar och förordningar följs och att ensamkommande barn/unga får den hjälp som kan behövas och sina rättigheter tillgodosedda.

Att etablera en konstruktiv samverkan med berörda aktörer kring ebu kan förebygga problem och är en förutsättning för att vad som kan anses vara deras bästa ska kunna uppnås. Som i alla andra sammanhang kräver beslut som ska fattas en samverkan mellan berörda parter och en förståelse för de skillnader olika roller innebär. I de fall det finns meningsskiljaktigheter handlar bestämmanderätten om att genom samtal försöka nå en samsyn.

Bestämmanderätt i förhållande till barn/unga

I förhållande till ebu finns i uppdraget en uppfostrande del och ett ansvar att skydda dem från faror av olika slag. En övergripande uppgift är att övervaka och se till förhållanden och omständigheter fungerar som det ska i alla avseenden och ge stöd, vägledning och sätta gränser även om det leder till meningsskiljaktigheter. Det förutsätter att GM/STV har sista ordet och kan ta beslut oavsett ekb uppfattning men innebär också att beroende av ålder och mognad, att de involveras och är delaktiga i beslut.

Inte för nära, inte för längt ifrån men alltid till hands

Att det finns olika uppfattningar om hur uppdraget ska utföras är inget konstigt eftersom vi är olika som människor, hat olika erfarenheter, utbildning och uppväxtvillkor som påverkat oss i olika avseenden. Hur vi väljer att förhålla oss till uppdraget ensamkommande barn/unga beror på sådana omständigheter men det får inte innebära att vi bortser från hur uppdraget ska utföras utifrån vad som anges i lagar, förordningar och anvisningar för att i stället medvetet eller omedvetet prioritera personliga önskemål och behov. Det innebär att ett juridiskt ställföreträdarskapet ska prioriteras före personliga behov och önskemål.

Som ställföreträdare är du varken anställd eller myndighetsperson och i det avseendet fri att företräda ebu utan att stå i beroende förhållande till myndigheter på annat sätt än att du mottar ersättningar och att överförmyndaren kan entlediga dig.
_______________________________________________________________________

Särskilt tillförordnad vårdnadshavare

När ensamkommandebarn/unga beviljas uppehållstillstånd i Sverige ska en särskilt förordnad vårdnadshavare (sfv) utses av Tingsrätten på förslag av socialtjänsten om föräldrarna är avlidna eller varaktigt förhindrade att utöva vårdnaden. Om det varaktiga hindret upphör som lett till att en särskilt förordnad vårdnadshavare utsetts kommer den biologiska föräldern att finna att han eller hon enligt svensk lag inte längre är vårdnadshavare, till exempel vid en återförening i Sverige.

För att återfå vårdnaden måste föräldrar väcka talan i tingsrätten enligt 6 kap. 10§ FB. Barn/ungas bästa enligt 6 kap. 2§ FB är avgörande för beslutet om föräldern skall återfå vårdnaden.

Det är socialnämnden i den kommun där barnet vistas (oftast i den kommun där barnet har blivit folkbokförd) som ska agera för att få till stånd ett förordnande av särskild vårdnadshavare.

Uppdraget som särskilt förordnad vårdnadshavare (sfv) skiljer sig inte nämnvärt från uppdraget som god man. Frågor som rör asylprocessen är visserligen inte längre en del av uppdraget men andra uppgifter tillkommer vilket innebär att uppdraget blir minst lika omfattande som före beslutet om permanent uppehållstillstånd.

En särskilt tillförordnad vårdnadshavare har du samma rätt och skyldighet som en god man att bestämma i frågor om barnets personliga angelägenheter som boende, skolgång och ekonomi och har en juridisk starkare ställning, än att vara i stället för en vårdnadshavare.

Vidare är det Socialtjänsten som är uppdragsgivare i den delen som rör vårdnadshavare men som ställföreträdande även förmyndare, med ansvar för att barn/unga får sina olika behov tillgodosedda, inklusive behovet av omsorg och trygghet. Det uppdraget granskas av Överförmyndaren.

Uppdraget är givande på många vis men inte utan svårigheter av varierande grad. Ett medvetet förhållningssätt och ett rimligt engagemang, Inte för nära, inte för längt ifrån men alltid till hands.Se till att de får en utbildning som leder till arbete och samverkan med berörda aktörer viktiga förutsättningar för att uppdraget skall kunna utföras som lagstiftaren avsett, rättssäkert och för barn/ungas bästa.

_____________________________________________________________________

Ensamkommande barn/unga

Efter ett förordnande möter en god man en oftast en målmedveten ung människa som präglats av uppväxtvillkoren i sitt hemland och i många fall påverkats av upplevelser under resan därifrån. En i grunden många gånger stark kompetent person som också själv uppfattar sig så, men som kan ha blivit ordentligt tilltufsad av omvärlden och behöver hjälp i vissa avseenden, men oftast klarar sig själv och vill det. Oron inför framtiden är ständigt närvarande liksom känslan av skam och skuld för, att ha det bättre än sina närmaste men med små möjligheter att hjälpa dem. De värsta farhågorna är aldrig långt borta inte heller tankarna på att få komma hem.

Omställningen till svenska förhållanden kan vara omvälvande och anpassningen inte alltid problemfri. I hemlandet ses de som unga män och kvinnor men här blir de barn igen, tillvaron är kravlös, uppgifter som gör dem behövda få och omgivningen är oftast förstående.
Förutom att följa ordningsregler krävs att de skall medverka och känna delaktighet i demokratiska processer som husmöten och förstå varför ett dåligt beteende leder till samtal och inte bestraffning vilket utifrån deras erfarenheter från en ofta auktoritär miljö i hemlandet är normalt och motsatsen kan tolkas som svaghet.
Vanligtvis fungerar det bra och de anpassar sig till regelverk och de krav som ställs. Men det kan hända att de ibland tappar fotfästet i tillvaron när krockarna med de nya omständigheterna blir för påtagliga och konflikter kan inträffa med såväl personal som andra på boendet. Längtan efter anhöriga, oro för framtiden och för lite sömn bidrar också till att beteendet kan vara svårt att kontrollera. Därtill kommer den rätt att vara besvärlig som följer med ungdomsåren.Men oftast är de problem som emellanåt uppstår inte märkvärdigare än att de kan lösas med förklaringar och förmaningar.

Det enda som med säkerhet kan sägas om de ensamkommande barn och unga som sökt sig hit är, att det inte är möjligt att vara säker på någonting om deras bakgrund, varifrån de kommer, skälen till att de lämnat hemlandet, hur de tagit sig hit, deras identitet och ålder.
Ändå bemöts de, med undantag av Migrationsverket, av socialtjänsten och i regel också gode män på ett sådant sätt som om alla fakta var kända och man drar slutsatsen utifrån vad ungdomarna berättat, att de självklart är sant, att de vill stanna här och inte är i händerna på kriminella.
Mycket är oklart men säkert är, att de är långt hemifrån, deras framtid är osäker och att de behöver hjälp. Säkert är också att om det är offer för människohandel är hjälpen avlägsen. Som god man kommer du efterhand upptäcka en i grunden stark kompetent person som också själv uppfattar sig så, men som kan ha blivit ordentligt tilltufsad av omvärlden och behöver hjälp i vissa avseenden, men oftast klarar sig själv och vill det. Oron inför framtiden och sina anhöriga kan vara ständigt närvarande liksom känslan av skam och skuld för, att ha det bättre än sina närmaste men utan möjlighet att hjälpa dem. De värsta farhågorna är aldrig långt borta inte heller tankarna på att få komma hem. Tycka synd om inställning gör ingen människa glad och leder inte till något bra. Kanske ska relationen handla om ärlighet, uppmuntran, stöd, förståelse och att ge hopp. Men inte, att inge falska förhoppningar eller löften om att allting säkert kommer att bli bra när det är långt ifrån säkert att allting blir bra. Någon har sagt att det bästa man kan ge barn är rötter och vingar. Rötter kan du som god man inte ge ungdomen men du kan så frön och försöka lära dem flyga och se dem som resurser och tona ned omhändertagandet och omsorgstänkandet.

Ingen ny företeelse att unga människor sänds iväg

Det är ingen ny företeelse att unga människor sänds iväg hemifrån för att i sitt hemland eller i andra länder hjälpa till med försörjningen. Det har förekommit i århundraden att familjer eller klaner i länder som till exempel Afghanistan, Pakistan och Somalia skickat iväg, i regel den äldsta sonen, för att bidra till familjens försörjning och att anhöriga eller klaner finansierat resan. Så är det än idag men det förekommer även i enstaka fall att ungdomar mot familjens vilja söker sig till Europa eftersom de inte ser någon framtid i sitt hemland.
Det som skiljer förhållandena idag från gamla traditioner är att människosmugglare och kriminella som ägnar sig åt människohandel kommit in i bilden och att förbättrade kommunikationer medfört att unga människor kommer allt längre bort från sin familj och sitt hemland. Fleralet av de tusentals barn och unga som under de senaste åren sökt asyl i Sverige kommer från Afghanistan, Syrien, Eritrea, Somalia och Marocko, flertalet är i åldern 13-18 år och pojkar, eller som det ses i sina hemländer unga män. De är ofta målmedvetna unga människor som präglats av uppväxtvillkoren i sitt hemland och i många fall påverkats av upplevelser under resan därifrån. Det är vanligtvis ungdomens anhöriga, den klan de tillhör eller kriminella som bestämmer att ungdomen skall lämna hemlandet och bege sig till Europa, själva har de ingen talan i saken. Men det förekommer även att ungdomar i enstaka fall på eget initiativ och mot föräldrarnas vilja söker sig till länder med bättre framtidsutsikter än vad hemlandet kan erbjuda trötta på krig och konflikter. Med hjälp av människosmugglare lämnar de hemlandet och anhöriga och beger sig ut på en resa som långt ifrån alltid slutar som de tänkt sig.

Moral och etik

Det är långt ifrån säkert att en god man få veta de verkliga skälen till varför barn och unga kommit hit, om det finns ett verkligt behov av skydd eller är här på uppdrag av sin familj. kanske berättelsen som du får höra är sann vilket inte är osannolikt eftersom de förekommer väpnade konflikter och oroligheter i många länder som motiverar att man tar sig därifrån men det kan också vara så att berättelsen är tillrättalagd eller en modifierad variant av sanningen för att bättre på möjligheterna att få uppehållstillstånd. Du kan inte heller vara säker på om ungdomen är utsatt för människohandel men du måste alltid räkna med att det kan förhålla sig så och agera utifrån den möjligheten.Barn och unga kan ha lämnat felaktiga uppgifter om det ena eller andra vilket du som god man förr eller senare kommer att bli medveten om men kanske aldrig får bekräftat. Men när indignationen, förvåningen, besvikelsen eller hur nu reaktionen blir på att de inte varit uppriktiga lagt sig och förståelsen för omständigheterna klarnar blir du troligen en bättre god man, med nya insikter och bättre möjligheter att förstå och därmed hjälpa till.Att barn och unga lämnar felaktiga uppgifter och uppger en felaktig ålder stämmer i många fall kanske i de allra flesta, men det är inte en fråga om oärlighet eller om moral och etik utan handlar mer om att de befinner sig i en icke självvald situation som inte bara är avgörande för deras egen framtid, på deras axlar vilar inte sällan också ansvaret för anhöriga. Personer i smugglarorganisationen, släktingar eller goda vänner ger dem inga alternativ i priset för smugglingen ingår inte bara en transport utan också en tillrättalagd historia anpassad för öka chansen att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Vuxna bestämmer att ungdomen ska lämna hemmet och vad som skall berättas och förtigas för svenska myndigheter och att inte lita på någon, inte ens den gode mannen. Barn och unga har ingen talan i saken utan förväntas göra som vuxna säger till dem och återberättar kanske i god tro vad vuxna sagt dem till. Kanske skulle den sanna historien många gånger vara tillräcklig för att få uppehållstillstånd med tanke på att det faktiskt pågår en politiska och religösa konflikter i Somalia, Afghanistan och andra platser så det finns skäl att söka sig från många länder.

Varför en påhittad historia?

De som uppger en felaktig ålder gör det för, att om Migrationsverket bestämmer deras ålder till under arton år registreras de som underåriga vilket innebär att en god man förordnas, ett i många avseenden bättre boende än Migrationsverkets asylboende för vuxna och studierna sker i grundskolan eller på gymnasiet och inte på Komvux eller SFI. Ensamkommande barn och unga omfattas av barnkonventionen och ansökan om permanent uppehålls tillstånd ska prövas utifrån ett barnperspektiv.Dessutom kan det möjligen vid speciella omständigheter vara lite lättare att få uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter och att Migrationsverket inte ska avvisa eller överföra någon under arton om det inte finns anhöriga eller någon organisation i det land de sänds till som tar emot dem. Regelbundna och omsorgsfulla samtal kan skapa ett förtroende som gör det lättare att få en uppfattning om under vilka omständigheter ungdomen kommit hit. Kanske finns goda skäl att vilja stanna men det också vara så att det finns en press från anhöriga att lyckas med uppdraget att hjälpa till med familjens försörjning och av den anledningen säger sig ungdomen vilja stanna fast det egentligen är tvärtom. I värsta fall är de i händerna på kriminella och har sänts hit för att i olika avseenden utnyttjas. Om du misstänker att det kan vara fallet kontaktar du Socialtjänsten. Du behöver inte veta säkert att det är så det är tillräckligt om du har en misstanke och du kan göra det anonymt.

Att få stanna eller åka tillbaka

I en omgivning där det sällan pratas om utvisningar och där en majoritet vuxna uttrycker förhoppningar, att ensamkommande barn och unga ska få stanna och på olika sätt ger uttryck för det är det viktigt och nödvändigt att samtala om, att det alla gånger inte bli så och om de möjligheter som finns för att kunna återvända hem och hur det går att ordna rent praktiskt. Att undvika de här frågorna gör barn och unga ensamma med sina funderingar och bekymmer och kanske känner de besvikelse över att du som god man inte förstår dem. Det finns anledning för omgivningen att vara restriktiva med att uttala önskningar om att barn och unga ska få stanna utifrån en uppfattning att det självfallet är så, vilket inte alls är säkert, eftersom sådana uttalade förhoppningar innebär att kraven på ungdomen att lyckas med att få uppehållstilstånd förstärks. Det finns också anledning för en god man att vara försiktig med att utlova att eventuella avslag på asylansökan självklart skall överklagas till högre instans så länge det finns en osäkerhet om de verkliga önskemålen och för personal på boende att fira beslut om uppehållstillstånd med tårtkalas i synnerhet i närvaro av barn/unga som ska utvisas eller överföras.
_______________________________________________________________________

Vägen till Sverige

För ungdomar från Somalia gäller om familjen har råd att betala en flygresa, att ungdomen transporteras från Mogadishu eller via Mombasa tll Joma Kenyatta flygplatsen i Nairobi där de förses med ett falskt eller ”looklike” pass eftersom det inte finns någon myndighet som kan utfärda pass eller ID handlingar i Somalia. Efter en mellanlandning i Qutar eller Dubai går resan vidare till det land som familjen och smugglarorganisationen kommit överens om. För mindre bemedlade familjer som inte har råd att betala en flygresa väntar en mödosam färd från Somalialand, Puntland eller Djibouti över röda havet till Jemen, Saudiarabien, Syreien, Turkiet till Grekland och därifrån vanligtvis med långtradare vidare till Sverige. Men vanligare är att de färdas genom Etiopien, Sudan till Lybien där de ifrån hamnar i Tripoli eller Bengazi efter en riskfylld båtresa över Medelhavet antingen hamnar på den lilla italienska ön Lampedusa, Sicilien eller på Malta. På Malta kan de efter internering ta en färja till Sicilien eller ett lågprisflyg vidare till ett annat land i Europa okunniga om eller trots att de vet, att de kommer att skickas tillbaka om inte Migrationsverket inte anser att de är ett öppet ärende, det vill säga inte fått uppehållstillstånd i en annan EU stat.

För barn och unga från Marocka och stater söder om Sahara som Nigeria, Mali eller Kongo Kinshasa eller stater i västafrika slutar färden ofta i Marocko. Ökade kontroller mellan Spanien och Marocko har gjort det svårt att ta sig över Gibraltarsund. Trots det lyckas många ta sig över till Spanien och vidare till andra stater.

Afghanska familjer flyttar ofta till Pakistan eller Iran för att komma ifrån konflikter i hemlandet och för att få arbete. Oftast vistas de i dessa länder utan tillstånd och framförallt i Iran lever de som andra klassens medborgare. Barn och unga på väg till Europa tar sig från Iran vidare till Turkiet och därifrån vanligtvis med bil eller båt till Grekland, Ungern, Bulgarien eller andra stater i utkanterna av Europa. I dessa länder vistas de olika länge i vänta på att transportras med långtradare till olika länder i Europa bland dem Sverige dit dit närmare 4000 sökte sig 2013. Inte sällan fängslas det periodvis och för att klara sig tvingas de tigga, prostituera sig eller ta de tillfälliga dåligt betalda jobb för att få mat för dagen. Många av dem berättar, att de utsätts för övergrepp och misshandel.

__________________________________________________________

Ekonomi och bidrag

En god man/vårdnadshavare för ensamkommande barn och unga ansvarar för alla angelägenheter – personliga såväl som ekonomiska och rättsliga och oavsett var de placeras är grunderna för uppdraget desamma. Men det finns en skillnad i den del som gäller det ekonomiska ansvaret för dem som placeras på HVB respektive i familjehem.

De bidrag som Migrationsverket utbetalar till barn och unga på HVB är ställda till dem själva och är således ett ansvar för en god man medan den ersättning som går till familjen från socialtjänsten inte är barnets utan en ersättning till familjehemmet för kostnader de har för att de tar ett barn i sin vård och omsorg.

Att klargöra vad bidragen är avsedda för är ditt ansvar i sammanhanget och tillsammans med ungdomen göra en budget för nödvändiga inköp, sparande för framtida behov och en överenskommen månadspeng kan öka förståelsen för pengars värde och möjliggöra för ungdomen att ta ansvar för ekonomin. Men än en gång det är du som har bestämmanderätten och sista ordet i ekonomiska frågor även om ungdomen hävdar att han/hon själv vill ha pengarna.

Att bidrag och ersättningar används för det ändamål de är avsedda för är ställföreträdarens ansvar som också har rätt att ta hand om bidrag oavsett om de är ställda till ungdomen och är dessutom skyldighet att på bästa sätt förvalta ungdomens pengar och bestämma hur de skall användas.

Ungdomen vill gärna själv i många fall själv disponera bankkortet och hävdar inte sällan att de är kapabla och vuxna nog att planera sina inköp och sparande vilket kan stämma i enskilda fall men generellt är deras erfarenheter av att hushålla med pengar mycket begränsade. Därför finns det anledning för en god man vårdnadshavare att utnyttja sin bestämmanderätt och ta hand om bankkort även om det leder till meningsskiljaktigheter och osämja som i normalfallet är relativt snabbt övergående.

Att det inte finns en gemensam samsyn mellan ställföreträdare i ekonomiska frågor försvårar uppdraget liksom att det finns alltför många frånvarande gode män vilket

ställer till problem. Inte sällan förekommer det att ungdomarna hänvisar till att andra får sitt bankkort och kan känna sig orättvist behandlade i de fall de inte får det. Att alltför många ställföreträdare överlåter bankkortet till ungdomen förändrar inte det faktum att det är varken lämpligt eller ansvarsfullt att göra det till någon som inte är van att handskas med förhållande stora belopp. Av de skälen ska ställföreträdaren ta hand om bankkortet för att kunna försäkra sig om att pengarna används för sitt ändamål och inte till exempel skickas utomlands eller för inköp av dyra telefoner.

Budget

En god man/vårdnadshavare ansvar att se till ungdomens bästa i alla avseenden även när det gäller ekonomiska frågor. Ibland uppstår oenighet och konflikter eftersom din uppfattning om vad som är bäst inte nödvändigtvis delas av ungdomen som vill ha tillgång till de bidrag som utbetalas och själv disponera över dem.

Ibland framförs önskemålet med hänvisning till att andra gode män gör så alternativt, att de själva är kapabla och vuxna nog att planera sina inköp och sparande. Om du är helt säker på att han/hon klarar av att ”hushålla” med pengarna, kan du möjligen på prov under en kort tid under övervakning och med krav på ungdomen om att redovisa kvitton på inköp och kontoutdrag, gå med på det.

Men en troligtvis bättre idé är, att tillsammans med ungdomen prata om vilka förutsättningar som gäller och eventuella krav från anhöriga om bistånd och avbetalning på skuldbördan. Om det är möjligt kontaktas familjen i hemlandet så att de får klart för sig varför ungdomen inte kan skicka pengar.

Ungdomen skall självklart involveras i ekonomiska frågor och beroende på ålder och mognad tillsammans med dig planera och bestämma hur pengarna skall användas. Att klargöra vad bidragen är avsedda för är ditt ansvar i sammanhanget och tillsammans med ungdomen göra en budget för nödvändiga inköp, sparande för framtida behov och en överenskommen månadspeng kan öka förståelsen för pengars värde och möjliggöra för ungdomen att ta ansvar för ekonomin. Men än en gång det är du som har bestämmanderätten och sista ordet i ekonomiska frågor även om ungdomen hävdar att han/hon själv vill ha pengarna inte sällan md hänvisning till, att andra får det och kanske men mer sällan berättar det, för att familjen eller okända vuxna i ungdomens omgivning kräver det.

Det studie-och extra bidrag som ungdomen har rätt till är en kombination av ett personligt stöd och ett stöd till familjen. Juridiskt sätt är det du som god man-särskilt tillförordnad vårdnadshavare och ungdomen som utgör familjen i Sverige även om ett bra familjehem eller EBO i praktiken är ungdomens hem och i bästa fall av ungdomen kan upplevas som en familj. Men ditt uppdrag förändras inte av att ungdomen bor på ett familjehem det är detsamma oavsett var ungdomen bor.

Tingsrätten har genom att utse dig till särskilt förordnad vårdnadshavare överlåtit vårdnadsansvaret till dig och familjen har ingen bestämmanderätt över ungdomen eller juridisk rätt till de bidrag ungdomen beviljats.

Hur angeläget det än kan vara att hjälpa familjen är det ungdomens bästa som är ditt ansvar och därför skall bidragen användas för det ändamål de är avsedda för, ungdomens behov. Men ungdomens bästa kan också vara att hjälpa familjen och månadspengen kan de disponera som de själva anser lämpligt.

Efter att ha klargjort förutsättningarna och flera omsorgsfulla samtal går det i regel bättre att sakligt planera hur ersättningar, särskilda bidrag och CSN pengar skall användas. Till exempel hur mycket som skall avsättas för klädinköp, sparas för framtida behov i förekommande fall och hur stor den månadspeng som ungdomen fritt kan disponera över varje månad ska vara.

Om ungdomen vill använda månadspengen eller del av den, efter det att egna behov tillgodosetts, för att skicka pengar till familjen är det deras sak men förutsätter att deras egna behov först tillgodoses.

Skicka pengar till hemlandet

Ensamkommande unga betraktas ofta som en enhetlig grupp och benämns som asylsökande ensamkommande barn alternativt flyktingbarn. Men de kommer från ett sjuttiotal olika länder från världens olika hörn med kulturella olikheter och skillnader i uppväxtvillkor. För ungdomarna kan vistelsen i Sverige bli omvälvande och komplicerad inte minst när det gäller ekonomiska förhållanden och vanan att hantera pengar och planera

En del vill leva ett västerländskt tonårsliv och prioriterar inköp av snygga kläder och de senaste mobilmodellerna och ägnar ingen tanke åt anhöriga eller kanske inte har några. Andra är medvetna om de krav som finns och plikten att bidra till familjens försörjning. Kanske känner de även skam och skuld för att ha det materiellt bättre än familjen i hemlandet och skickar därför pengar. Det förekommer därför att de genom olika kanaler skickar dagersättningar och CSN pengar till anhöriga i hemlandet för att bidra till deras försörjning och för att betala skulder till smugglare för resan till Sverige som ofta sker på kredit eller bekostats med lån från släktingar och klaner.

Många gånger har ungdomarna inget val när familjens skuldbörda läggs på deras axlar och blir deras ansvar. De är tvungna att skicka pengar eftersom smugglare och långivares bestämda krav på återbetalning, oftast i likvida medel men också genom tjänster, följs av hot om repressalier mot ungdomen eller familjen om betalningarna int sköts. I vilken omfattning bidrag skickas från Sverige, i stället för att komma ungdomen till godo, är oklart liksom beloppens storlek.

Det anges inte i några lagar eller förordningar att det skulle vara förbjudet eller finnas ett stöd för att ungdomar skickar pengar till hemlandet.

Men däremot framgår av lagstiftning och förordningar , att ersättningar från Migrationsverket är avsedda för asylsökandes personliga behov och bidrag från CSN för deras försörjning (även familjen om den finns i landet) under studietiden i Sverige. Således inte för att betala skulder till smugglare och andra långivare eller som försörjningshjälp till anhöriga i hemlandet.

En god mans ställning kan anses vara, att denne ska stå fri och oberoende och ha rätt och skyldighet att agera när det blir fel. Men de rättigheter och skyldigheter som följer uppdraget innebär inte en obegränsad handlingsfrihet. Inte heller att man står över tjänstemän inom myndigheter och förvaltningar och kan bortse från omständigheter som till exempel kostnader som kan uppkomma för olika åtgärder eller har en absolut vetorätt.
Bestämmanderätten handlar snarare om rätten, att utifrån en helhetsperspektiv bevaka att myndigheter, förvaltningar och organisationer gör vad som ålagts dem, att lagar och förordningar följs och att ensamkommande barn/unga får den hjälp som kan behövas och sina rättigheter tillgodosedda.

Utbildning för ensamkommande barn/unga (under arbete)

Enligt Migrationsverket har under de senaste 20 åren har över 70000 unga ensamkommande barn/unga registrerats som asylsökande. De har lämnat sina hemländer på grund av krig, förföljelse, risken att rekryteras till terrororganisationer, fattigdom eller är i människohandel.
Samtliga med förhoppningar om en bra framtid, en utbildning som leder till ett jobb för att snabbt bli självförsörjande och kunna etablera sig i det svenska samhället eller kunna återvända till hemlandet.
Flertalet av dem är i åldern 13 till 18 år och statslösa eller frånAfghanistan, Syrien, Marocko, Somalia Eritrea och med varierande erfarenheter av tidigare skolgång.

Men de erbjuds en dåligt anpassad utbildning där över hälften inte uppnår målen.

Rätten att studera
Nyanlända som sexton år eller äldre har inte skolplikt men enligt skollagen samma rättigheter att gå i skolan som svenska ungdomar med några få undantag som reglerar rätten till skolgång och utbildningens innehåll för bland annat asylsökande ensamkommande ungdomar. Bortsätt från dessa undantag gäller alla skolförfattningar för nyanlända elever.
Skolverket betonar att ”speciellt betydelsefulla är de bestämmelser som gäller skolans likvärdighet, elevens tillgång till utbildning och särskilt stöd samt utbildningens anpassning till elevens individuella behov och förutsättningar.”
Alla nyanlända med få undantag intresserade av att studera. I vissa fall kan det vara så att utbildningen till och med är viktigare än ett uppehållstillstånd eftersom det möjliggör en anställning och etablering i det svenska samhället eller i ett annat land vilket ett uppehållstillstånd inte nödvändigtvis gör.
Trots att de inte vet om de får uppehållstillstånd eller ska utvisas alternativt överföras ger de sig i kast med läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska ovetande om, att behörighets kraven, studieovana, kvaliteten på utbildningen samt den begränsade studietiden blir till en oöverkomlig mur som leder till att flertalet av dem inte klarar av studierna.

Så löser kommunerna utbildningen för nyanlända
Vanligtvis löser kommunerna utbildningsfrågan för nyanlända med stöd av skolagens 17 kap 12 §. men olyckligtvis ses de som en homogen grupp och oavsett tidigare skolerfarenheter, kulturell bakgrund eller om de fått uppehållstillstånd eller beslut om utvisning alternativt överföring erbjuds de samma utbildning.
De placeras i en förberedelseklass på en grundskola eller i språkintroduktion på en gymnasieskola, där de tillsammans med andra nyanlända förväntas läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska, förstå kunskapsspråket och den pedagogik som tillämpas för att bli behöriga till ett yrkesinriktat eller för högskolestudier förberedande gymnasieprogram. Inte sällan har de sin egen korridor och egna klassrum, avskilda från skolans reguljära utbildningar och svenska elever. Förberedelseklasser och i synnerhet Språkintroduktion blir därför alltför ofta en skola i skolan.
Språkintroduktion syftar till att läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska, för att bli behöriga att söka ett nationellt program på gymnasiet. Det är den utbildningsform som erbjuds ensamkommande ungdomar som är för gamla för ordinarie grundskolestudier.

Svårigheter med att individ anpassa språkintroduktion
För att komma in på ett yrkesförberedande program krävs, utöver kärnämnena matematik, svenska och engelska, färre antal godkända betyg i jämförelse med de teoretiska, högskoleförberedande programmen.
Ett yrkesinriktat program, inom vilket man har rätt att också läsa in grundläggande högskoleutbildning om man vill, kan således utgöra en snabbare väg in i gymnasiestudier för en ensamkommande ungdom. Det har visat sig svårt för skolorna att individ anpassa introduktionsprogrammen, däribland Språkintroduktion. Svårigheter med språket, kort tid att nå de kunskapskrav som ställs i grundskolan och en ibland bristande studievana gör det ofta svårt för ungdomarna att klara av studierna. En stor del av ungdomarna avbryter också sina studier av olika skäl.
Den generella kritik som riktats mot språkintroduktion är att den är dåligt anpassad till elevernas behov och att den fungerar segregerande, då eleverna på introduktionsprogrammet inte sällan har sina egna klassrum i sina egna korridorer. Att alla erbjuds samma utbildning, oavsett hur tidigare skolgång sett ut, ses också ofta som något problematiskt.

En dåligt anpassad utbildning som varken ändamålsenlig eller kostnadseffektiv
Den teoretiskt inriktade utbildning som erbjuds passar dem illa och är inte anpassad till individuella behov och förutsättningar. De skulle initialt vara mer betjänta av en praktisk yrkesinriktad utbildning som kan ge jobb, leda till självförsörjning och etablering i samhället.
Den dåliga anpassningen gäller främst äldre elever i gymnasieålder och de elever som kan komma att utvisas. För yngre elever är situationen gynnsammare då de har mer tid att ta sig igenom en reguljär utbildning. Statistik på området, är bristfällig men uppgifter från SCB och Skolverket visar att det kan vara så många som 80 % av de nyanlända eleverna som misslyckas med måluppfyllelse och framgång med studierna och inte blir behöriga till ett nationellt gymnasieprogram och för dem som blir behöriga är det mindre än 25 %, som fullföljer studierna och tar examen.

Kvaliteten på utbildningen är ett annat hinder. Skolinspektionens kvalitetsgranskning 2014 visar, att kvaliteten på utbildningen för nyanlända elever inte bara varierar mellan olika kommuner den uppvisar även många svagheter och allvarliga brister till exempel vad avser valide ring, studiehandledning på modersmålet, särskilt stöd och modersmåls undervisning.

För nyanlända elever är den icke ändamålsenliga utbildningen ett stort problem liksom för deras gode män/vårdnadshavare, medarbetare inom socialtjänsten och skolpersonal. Skollagen som var tänkt som en hjälp har i stället blivit ett av flera hinder då den förespråkar teoretiska studier men inte en yrkes orienterad hantverksutbildning, likvärdighet- men i praktiken utan hänsyn till individuella behov och förutsättningar samt betonar vikten av att nyanlända ska lära sig svenska men bara i en skolbänk och inte i interaktion med svenska elever eller på en praktik/arbetsplats.

Dessutom beaktar Skollagen inte , att flertalet av de nyanlända eleverna är i åldern 13 till 18 år och att förhållandevis många av dem ska utvisas eller överföras.

Prognosen för att nyanlända elever ska lyckas med studierna är inte god.
De lagändringar som gjorts under åren varit av mer ”lappa och laga” karaktär än kännetecknats av genomgripande nödvändiga förändringar. De lagändringar inom skolan som genomförts under den senaste tio år perioden har inte på något avgörande vis förbättrat utbildningen och inte heller den nu varande regeringen förslag, ”Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång” som presenterades den 19 december 2014. Ett flertal utredningar har också gjorts under åren i syfte att förbättra utbildningen för nyanlända. Bland annat har Skolkommissionen och Gymnasieutredningen lämnat förslag till förbättringar. Detta har dessvärre inte medfört att fler unga når målen. En annan utredning, Fler Nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet (ID-nummer: SOU 2017:54) lämnar också förslag till förbättringar.

Tyvärr pekar således ingenting på att den nuvarande ordningen förändras. En icke ändamålsenlig utbildning kommer att fortsatt vara det och de resurser ungdomarna skulle kunna vara för samhället och sina hemländer förloras. Det är en tragedi för dem och en stor ekonomisk förlust för samhället om det inte kommer i arbete. Sverige har inte haft några kostnader för dem under deras uppväxt i hemlandet och när de börjar skolan i Sverige är det till samma kostnad som för svenska elever mellan 75000-125000 kr per år beroende på kommun. Därtill kommer för logi, uppehälle och de kostnader för asylprocessen. Om de inte blir en del av den arbetskraft företagare, stat och kommun efterfrågar förloras inte bara de investeringar som gjorts för deras skolgång utan även intäkter från en anställning och kanske ett bidragsberoende.

Reformer
Det behövs reformer så att utbildningen för nyanlända elever kan anpassas till deras specifika behov och livssituation. En mer flexibel övergång mellan grundskola och gymnasium för dem som är i gymnasieålder eller strax under kan vara en sådan form av anpassning. Utbildningen måste vara ändamålsenlig och möjligheten att tidigt utveckla kunskaper i yrkesämnen ska ges. Med detta sagt vill inte RGMV beskära de ungas möjligheter att välja ett mer teoretiskt utbildningsspår. En möjlighet att exempelvis kunna välja att parallellt läsa vissa yrkesämnen på gymnasienivå och teoretiska ämnen på grundskolenivå, skulle dock kunna påskynda elevers integrering och möjlighet att komma ut i arbete.

Eftersom en slutförd gymnasieutbildning är en nyckel till arbete för ungdomar i Sverige är det viktigt att nyanlända ungdomar klarar skolan bra. Ett flertal utredningar har gjorts under åren i syfte att förbättra utbildningen för nyanlända. Bland annat har Skolkommissionen och Gymnasieutredningen lämnat förslag till förbättringar. Detta har dessvärre inte medfört att fler unga når målen. En annan utredning, Fler Nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet (ID-nummer: SOU 2017:54) lämnar också förslag till förbättringar.

Ett steg i rätt riktning kan vara de branschskolor som Riksdagen beslutat om att införa med start höstterminen 2018. (RGMV Nyhetsbrev juli 2017)

Akuta åtgärder efterfrågas! Ingen examen för många nyanlända elever

De senaste åren har Sverige tagit emot ett rekordstort antal ensamkommande barn och unga, flertalet i åldrarna 13 till 18 år. Eftersom en slutförd gymnasieutbildning är en nyckel till arbete för ungdomar i Sverige är det viktigt att nyanlända ungdomar klarar skolan bra. Ett flertal utredningar har gjorts under åren i syfte att förbättra utbildningen för nyanlända. Bland annat har Skolkommissionen och Gymnasieutredningen lämnat förslag till förbättringar. Detta har dessvärre inte medfört att fler unga når målen. Den senaste utredningen Fler Nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet (ID-nummer: SOU 2017:54) lämnar också förslag till förbättringar. Huruvida dessa förlag kommer att leda till att en högre andel elever lämnar grundskolan, Språkintroduktion, med tillräckliga betyg för att komma vidare i skolsystemet återstår att se.

Olyckligtvis ses ensamkommande barn/unga som en homogen grupp och oavsett tidigare skolerfarenheter, kulturell bakgrund eller om de fått uppehållstillstånd eller beslut om utvisning alternativt överföring erbjuds de samma utbildning. Inte sällan har de sin egen korridor och egna klassrum, avskilda från skolans reguljära utbildningar och svenska elever. Förberedelseklasser och i synnerhet Språkintroduktion blir alltför ofta en skola i skolan.
För dem som skall utvisas till hemlandet alternativt överföras till första asylland görs inga särskilda förberedelser. Trots att de ska lämna Sverige förväntas de anmärkningsvärt nog studera för att bli behöriga till ett gymnasieprogram och lära sig svenska.

Ett steg i rätt riktning kan vara de branschskolor som Riksdagen beslutat om att införa med start höstterminen 2018. (RGMV Nyhetsbrev juli 2017)

Utbildningen för nyanlända elever dåligt anpassad
Den teoretiskt inriktade utbildning som erbjuds nyanlända elever passar dem illa och är inte anpassad till individuella behov och förutsättningar. De skulle vara mer betjänta av en praktisk yrkesinriktad utbildning som kan ge jobb, leda till självförsörjning och etablering i samhället.

Den dåliga anpassningen gäller främst äldre elever i gymnasieålder och de elever som kan komma att utvisas. För yngre elever är situationen gynnsammare då de har mer tid att ta sig igenom en reguljär utbildning. Statistik på området, är bristfällig men uppgifter från SCB och Skolverket visar att det kan vara så många som 80 % av de nyanlända eleverna som misslyckas med måluppfyllelse och framgång med studierna och inte blir behöriga till ett nationellt gymnasieprogram och för dem som blir behöriga är det mindre än 25 %, som fullföljer studierna och tar examen.

För nyanlända elever är den icke ändamålsenliga utbildningen ett stort problem liksom för deras gode män/vårdnadshavare, medarbetare inom socialtjänsten och skolpersonal. Skollagen som var tänkt som en hjälp har i stället blivit ett av flera hinder då den förespråkar teoretiska studier men inte en yrkes orienterad hantverksutbildning, likvärdighet- men i praktiken utan hänsyn till individuella behov och förutsättningar samt betonar vikten av att nyanlända ska lära sig svenska men bara i en skolbänk och inte i interaktion med svenska elever eller på en praktik/arbetsplats.

Dessutom beaktar Skollagen inte inte, att flertalet av de nyanlända eleverna är i åldern 13 till 18 år och att kanske 25-30 % av dem ska utvisas eller överföras.

Kvaliteten på utbildningen är ett annat hinder. Skolinspektionens kvalitetsgranskning 2014 visar, att kvaliteten på utbildningen för nyanlända elever inte bara varierar mellan olika kommuner den uppvisar även många svagheter och allvarliga brister till exempel vad avser validering, studiehandledning på modersmålet, särskilt stöd och modersmåls undervisning.

För dem som skall utvisas till hemlandet alternativt överföras till första asylland görs inga särskilda förberedelser. Trots att de ska lämna Sverige förväntas de anmärkningsvärt nog studera för att bli behöriga till ett gymnasieprogram och lära sig svenska.

Prognosen för att nyanlända elever ska lyckas med studierna är således inte god. De lagändringar som gjorts under åren varit av mer ”lappa och laga” karaktär än kännetecknats av genomgripande nödvändiga förändringar. De lagändringar inom skolan den förre regeringen efterlämnar som trätt i kraft 1 januari 2015 kommer inte på något avgörande vis att förbättra utbildningen det gör inte heller den nuvarande regeringen förslag, ”Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång” som presenterades den 19 december 2014.
Tyvärr pekar således ingenting på att den nuvarande ordningen förändras. En icke ändamålsenlig utbildning kommer att fortsatt vara det och de resurser ungdomarna skulle kunna vara för samhället och sina hemländer förloras.
I stället för att bli en del av den arbetskraftsinvandring Sverige och företagare efterfrågar, kunna etablera sig samhället eller återvända hem med en utbildning och kanske ett anställningserbjudande i bagaget hamnar nyanlända elever i ett utanförskap liksom tusentals andra ensamkommande under åren gjort före dem som fått samma utbildning.
Oavsett om de fått uppehållstillstånd eller ska utvisas alternativt överföras ska de redan från skolstarten kunna påbörja en yrkesutbildning i kombination med anpassade teoretiska studier och de som skall utvisas eller överföras ska ges möjlighet att slutföra sådana påbörjade studier innan beslut om utvisning alternativt överföring verkställs.

Akuta åtgärder efterfrågas! Ingen examen för många nyanlända elever
Är de sexton år eller äldre har de inte skolplikt men enligt skollagen har nyanlända elever har samma rättigheter som svenska ungdomar att gå i skolan vilket nästan alla utan undantag är intresserade av medvetna om att gå i skolan är nyckeln till arbete och i vissa fall kan det vara så att utbildningen till och med är viktigare än ett uppehållstillstånd eftersom det möjliggör en anställning och etablering i det svenska samhället eller i ett annat land vilket ett uppehållstillstånd inte nödvändigtvis gör.

Ett flertal utredningar har gjorts under åren i syfte att förbättra utbildningen för nyanlända. Bland annat har Skolkommissionen och Gymnasieutredningen lämnat förslag till förbättringar. Detta har dessvärre inte medfört att fler unga når målen. Den senaste utredningen Fler Nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet (ID-nummer: SOU 2017:54) lämnar också förslag till förbättringar. Huruvida dessa förlag kommer att leda till att en högre andel elever avslutar språkintroduktion, med tillräckliga betyg för att komma vidare i skolsystemet återstår att se.

Det behövs reformer så att utbildningen för nyanlända elever kan anpassas till deras specifika behov och livssituation. En mer flexibel övergång mellan grundskola och gymnasium för dem som är i gymnasieålder eller strax under kan vara en sådan form av anpassning. Utbildningen måste vara ändamålsenlig och möjligheten att tidigt utveckla kunskaper i yrkesämnen ska ges. Med detta sagt vill inte RGMV beskära de ungas möjligheter att välja ett mer teoretiskt utbildningsspår. En möjlighet att exempelvis kunna välja att parallellt läsa vissa yrkesämnen på gymnasienivå och teoretiska ämnen på grundskolenivå, skulle dock kunna påskynda elevers integrering och möjlighet att komma ut i arbete.

Ett steg i rätt riktning kan vara de branschskolor som Riksdagen beslutat om att införa med start höstterminen 2018. Men det är en blivande försöksverksamhet och inte lösning på det akuta behovet av en anpassad yrkesinriktad utbildning för nyanlända som nu föreligger. (RGMV, Nyhetsbrev juli 2017)

Sammanfattning

Nyinvandrade elever har under en följd av år erbjudits en teoretisk inriktad utbildning som i många fall varken är ändamålsenlig eller kostnadseffektiv. De ses som en homogen grupp och oavsett om de fått permanent uppehållstillstånd eller besked om utvisning alternativt görs ingen åtskillnad i de studier som erbjuds inte heller vidtas några särskilda utbildningsinsatser som skulle kunna underlätta ett återvändande till hemlandet eller första asylland.
Skolverkets statistik för 2012 liksom senare redovisad statistik visar att endast tre av tio nyinvandrande elever blir behöriga att söka till gymnasieskolans nationella program och av dessa är det anmärkningsvärt få som får ett slutbetyg eller motsvarande i gymnasieskolan. Om lagstiftarens syfte med utbildningen och EU:s utbildningspolitiska mål till 2020 skall uppnås, där 90 % av eleverna avslutar sin gymnasieutbildning, är de nödvändigt med ett annat synsätt på utbildningen för nyinvandrade elever.
De förslag till åtgärder och författningsändringar som föreslås i olika utredningar och sammanhang är inte tillräckliga.

Likvärdighet Enligt skollagen har nyanlända elever har samma rättigheter som svenska ungdomar med några få undantag som reglerar rätten till skolgång och utbildningens innehåll för bland annat asylsökande ensamkommande ungdomar. Bortsätt från dessa undantag gäller alla skolförfattningar för nyanlända elever.
Skolverket betonar att ”speciellt betydelsefulla är de bestämmelser som gäller skolans likvärdighet, elevens tillgång till utbildning och särskilt stöd samt utbildningens anpassning till elevens individuella behov och förutsättningar.”

”Den största utmaningen för den svenska skolan är att få till likvärdigheten” uttalar sig den nytillträdde generaldirektören för Skolverket Peter Fredriksson som betonar att det är väldigt allvarligt många elever inte lyckas med sina studier och funderar över hur ska vi få till en skola som säkrar att alla elever får förutsättningar att lyckas.

Skollagens 17 kap 12 §

För ungdomar som har beviljats uppehållstillstånd väntar en framtid i Sverige och de är oftast mycket studiemotiverade. Men för att bli behöriga till ett nationellt program på gymnasiet, kunna göra ett bra yrkesval, bli en resurs och integreras i samhället är en viktig förutsättning, att landets kommuner följer Skollagen och tolkar Skolverkets råd och anvisningar på ett sådant sätt att kvaliteten på den utbildning nyanlända elever erbjuds motsvarar vad som sägs i gällande författningar.
Men gode män/vårdnadshavare kan konstatera att det som skall vara på ett visst sätt inte alltid är det. Det finns stora olikheter i kvalitet och hur kommuner väljer att organisera utbildningen och de kommuner som erbjuder en bra utbildning hör till undantagen. Därför är det inte bara tidsfaktorn eller nyanlända elevers motivation och förmåga som blir avgörande om studierna blir framgångsrika det beror även på om ”deras skola” erbjuder en utbildning som är anpassad till individuella behov och förutsättningar.

Men den teoretiskt inriktade utbildning som erbjuds nyanlända elever passar dem illa och är inte anpassad till individuella behov och förutsättningar. De skulle vara mer betjänta av en praktisk yrkesinriktad utbildning redan från skolstarten som kan ge jobb, leda till självförsörjning och etablering i samhället. Men till en sådan utbildning är de inte behöriga och risken för att de ska hamna i ett utanförskap eller i förekommande fall går under jorden inför en verkställighet av utvisning eller överföring är påtaglig.

Uppfattningen att nyanlända först ska läsa in minst åtta grundskole ämnen och lära sig svenska, innan de ges möjlighet till praktisk yrkesutbildning, är inte alla till gagn och har visat sig passa flertalet dåligt. Den praktiska yrkesutbildning de inte får tillgång till skulle kunna göra de snart vuxna eleverna mer attraktiva på såväl den svenska arbetsmarknaden som i ett annat land. Det kan med andra ord finnas anledning att verka för att nyanlända elever tidigt ges möjlighet till en hantverksinriktad yrkesutbildning samt studier i sitt hemspråk och för dem som ska överföras ett internationellt gångbart språk och möjlighet att slutföra sina studier innan ett ett beslut om utvisning eller överföring verkställs. En yrkesutbildning kan också innebära att de får ett anställningserbjudande och efter att ha utvisats till hemlandet eller överförts till första asylland kan återvända och vara en del av den arbetskraftsinvandring Sverige och företagare efterfrågar.

Yrkesförberedande gymnasieprogram, lärlingsprogram och andra praktiskt inriktade program kan genom förändringar av behörighetskraven eller andra lämpliga åtgärder göras tillgängliga för nyanlända elever och kraven på att kunna svenska tillgodoses genom intensivkurser eller parallellt med den praktiska yrkesutbildningen.

För dem som skall utvisas till hemlandet alternativt överföras till första asylland görs inga särskilda förberedelser. I väntan på att beslutet skall verkställas förväntas de läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska. Men om de återvänder till hemlandet tomhänta kan det bli problem för familjen och dem själva. De ses som misslyckade och är i många fall inte längre välkomna i det lokala samhället. Många barn och unga väljer därför att gå under jorden i stället för att samverka till en utvisning eller överföring. En praktisk yrkesutbildning som till exempel snickare, rörmokare, bilmekaniker innebär att de kan återvända hem med hedern i behåll om de själva vill det eller ska utvisas.

De har då möjlighet att få ett arbete och bidra till familjens försörjning som kan avbetala på den skuld som kan finnas till långivare och smugglare.
För nyanlända elever är den icke ändamålsenliga utbildningen, de begränsade möjligheterna till måluppfyllelse och uteblivna studieframgångar ett stort problem. Det är det även för deras gode män/vårdnadshavare liksom medarbetare inom socialtjänsten och skolpersonal eftersom alternativ inte erbjuds. Skollagen som var tänkt som en hjälp har i stället blivit ett av flera hinder beroende på dess utformning och hur huvudmän, rektorer och lärare tolkar och efterföljer den.

Skollagen förespråkar teoretiska studier-men inte yrkesorienterade hantverksutbildningar eller möjlighet till ett lärlingsprogram utan godkända kunskaper i svenska, likvärdighet- men i praktiken utan hänsyn till individuella behov och förutsättningar. Vidare betonas även vikten av att nyanlända lär sig svenska, oavsett om de får uppehållstillstånd eller inte, men det sker enbart i en skolbänk och inte i interaktion med svenska elever eller på praktik-eller arbetsplats.

Dessutom beaktar Skollagen inte, att flertalet av de nyanlända eleverna är i åldern 13 till 18 år och att 25-30 % av de ska utvisas eller överföras vilket innebär en begränsad studietid och att det finns ett behov av studier som är förberedande för ett återvändande till hemlandet eller första asylland för ett relativt stort antal elever.

Skolinspektionens granskning
Kvaliteten på utbildningen är ett annat hinder. Skolinspektionens kvalitetsgranskning ”Från huvudmannen till klassrummet–tät styrkedja viktig för förbättrade kunskapsresultat” som publicerades hösten 2014 visar, att kvaliteten på utbildningen för nyanlända elever inte bara varierar mellan olika kommuner den uppvisar även många svagheter och allvarliga brister till exempel vad avser validering, studiehandledning på modersmålet, särskilt stöd, kompetens hos lärare och modersmåls undervisning.

Vissa av Skolinspektionens granskningar gäller skolsituationen för elevgrupper som har särskilt stort behov av skolans stöd. som till exempel nyanlända och asylsökande elever.

Vid dessa granskningar konstaterar Skolinspektionen, att eleverna ibland inte får någon utbildning överhuvud- taget, att undervisning inte ges i alla ämnen eller i rätt tidsomfattning. Ett annat område de uppmärksammat bristen på studiehandledning på modersmål gör att även om eleverna har goda förkunskaper och en stark motivation att lyckas, finns risk för att eleverna inte får använda eller till och med förlorar tidigare kunskaper, konstaterar man. RGMV kan dessutom tillägga att det särskilda stöd elever har rätt till sällan eller aldrig tillämpas och att det om än undantagsvis finns skolor som bättre än andra uppfyller många av de krav som kan ställas.
Att nyanlända elever har svårt att klara de teoretiskt inriktade studierna är inget nyhet för RGMV och inte heller för SCB, som i sin statistik påvisat detta under flera år. Varför Skolverket och utbildningsdepartementet inte beaktar dessa svårigheter i utformningen av utbildningen och vidtar lämpliga åtgärder är inte bara oklart och oförståeligt det är även en anledning till att flera tusen nyanlända hamnar i ett utanförskap, blir bidragsberoende eller utvisas tll hemlandet eller första asylland utan utbildning och framtidsutsikter.

Oavsett om de fått uppehållstillstånd eller ska utvisas alternativt överföras ska de redan från skolstarten kunna påbörja en yrkesutbildning i kombination med anpassade teoretiska studier och de som skall utvisas eller överföras ska ges möjlighet att slutföra sådana påbörjade studier innan beslut om utvisning alternativt överföring verkställs.

Det kan åstadkommas till exempel genom att behörighetskraven för att antas till ett yrkesförberedande gymnasieprogram ändras, att lärlingsprogram och andra praktiskt inriktade program görs tillgängliga och att inlärningen av svenska språket kan ske parallellt med den yrkesinriktade utbildningen eller genom intensiv kurser. Om yrkesintroduktions utbildning ska kunna anses vara ett alternativ måste Arbetsförmedlingen åläggas att anskaffa praktikplatser och ersättningsnivåerna ses över.