Till

Justitie- och Inrikesminister Morgan Johansson

Migrations-och biträdande Justitieminister Heléne Fritzon

Ett nytt rättssäkert, ändamålsenligt och effektivt mottagande av ensamkommande asylsökande barn/unga, och ett tydliggörande av god man-uppdraget

 

God man-uppdraget

Uppdraget som god man för ensamkommande barn/unga har  blivit ett specialområde som till karaktären i flera avseenden skiljer sig från ett ordinärt godman- och förvaltarskap, och även från särskilt tillförordnade vårdnadshavares uppdrag. Möten med andra kulturer och religioner är karakteristiskt för uppdraget, liksom att samtal under en relativt lång tid måste föras med hjälp av tolk. Huvudmannen är asylsökande vilket innebär en speciell process, och anhöriga kan saknas eller finnas i en annan världsdel.

En god man är en viktig länk mellan ensamkommande barn/unga och det svenska samhället. RGMV ser ett värde i att medborgare på ideell grund ges tillfälle att delta i utvecklingen av demokrati och vara delaktiga i samhällsbyggnaden. Viktigt är även att ensamkommande barn/unga inte endast möter myndighetspersoner, utan också det civila samhället. Men de som förordnas ska vara professionella i meningen kompetenta, rättrådiga och i övrigt lämpliga.

Nödvändiga förändringar

Ensamkommande asylsökande barn/unga som kommer till Sverige möter en komplex förvaltning där ansvaret för mottagandet är fördelat mellan staten, kommunerna och landstingen. Det förutsätter, för att mottagandet ska vara  rättssäkert och effektivt, en samordning mellan myndigheter. Dessutom krävs en samverkan med  civilsamhället och en tydlighet vad avser barn/ungas rättigheter och skyldigheter. Centralt är också att det ansvar som åligger myndigheter och gode män tydliggörs, och att tillsyn och kvalitetskontroller sker. 

Men den myndighetsutövning som ålagts överförmyndare/nämnder i landets kommuner och länsstyrelsens tillsyn har under en följd av år uppvisat allvarliga brister, vilket framgår av Riksrevisionen granskningar och gode mäns erfarenheter. RGMV vill peka på följande saker:

 

att de sju länsstyrelser som ska se till att det finns en kvalitativ, effektiv och enhetlig tillsyn över överförmyndarna, och som genom en ändring i föräldrabalken den 1 januari 2009 även fått en rådgivande funktion gentemot överförmyndarna, har begränsade möjligheter att effektivt utöva de kvalitetskontroller och tillsyner som är reglerad i främst föräldrabalken (1949:381). De ska också ges verktyg för att kunna vidta de åtgärder som kan behövas, samt få gehör för synpunkter vad avser överförmyndare/nämnds organisation och utbildningsfrågor.

 

att de förändringar i FB (SFS 2014:886) som trädde i kraft 2015 för att förbättra förutsättningarna för överförmyndare/nämnd, ställföreträdare och skydda utsatta barn/unga frångås i vissa fall av landets 230 överförmyndare/nämnd. Därtill syns alltför ofta ett oprofessionellt handhavande av gode män, bristande samordning och samverkan som får till följd att barnkonventionens grundläggande princip inte följs och det som kan anses vara barnets bästa i vissa fall allvarligt åsidosätts.

 

att det finns skilda uppfattningar om hur uppdraget ska genomföras och hur Lagen om god man för ensamkommande barn (2005:429) ska tillämpas.

 

att det inte krävs några speciella kvalifikationer för att bli vald till  överförmyndare eller ledamot/ersättare.

Den tilltro till att nödvändiga förändringar  kan ske inom nuvarande system, som RGMV tidigare har redovisat i ett brev till Justitiedepartementet den 2016-04-14, har nu brustit. Anledningen till detta är att kommunernas myndighetsutövning fortfarande karaktäriseras av okoordinerade ställningstaganden, lokala tolkningar av lagar och förordningar, bristande tillsyn av ställföreträdare, och uteblivna kvalitativa grund- och påbyggnadsutbildningar för dem som förordnats. 

De möjligheter som funnits under många år att bilda gemen samma  överförmyndare/nämnder har bara utnyttjats av ett sextiotal kommuner.

En utebliven samverkan och samordning innebär att villkoren för förordnandet och förutsättningarna för uppdraget varierar för gode män, och att  barn/ungas möjligheter att få den hjälp som kan behövas och sina rättigheter tillgodosedda kan bero på var de bor.


En ny ordning

RGMV är medveten om regeringens åtgärder för att komma till rätta med problematiken, och även om de satsningar som gäller den negativa utvecklingen med barn/ungas låga skolresultat, och förekomsten av psykiska ohälsa, drogmissbruk och kriminalitet.RGMV anser att det finns skäl för regeringen att överväga alternativ till det nuvarande systemet, som inte fungerat tillfredsställande på tio år, för att säkerställa ett mottagandet som är rättssäkert, ändamålsenligt och effektivt och förordar:  


-att en fristående myndighet/organisation direkt underställd Justitie departementet åläggs ansvaret för myndighetsutövningen. Denna myndighet/organisation skulle behandla ärenden som rör ensamkommande asylsökande barn/unga, och ansvara för förordnanden,  utbildning av gode män, entlediganden, samt boende för barn/unga.

-att tillsyner och kvalitetskontroller förstärks genom en ny myndighet där det civila samhället är representerat, vilken ersätter de sju länsstyrelser som idag har det övergripande tillsynsansvaret över överförmyndare/nämnd.


Om ensamkommande barn/unga förutsättningar

Efter ett förordnande möter en god man en oftast målmedveten ung människa som präglats av uppväxtvillkoren i sitt hemland, och i många fall påverkats av upplevelser under resan därifrån. En i grunden många gånger stark kompetent person som också själv uppfattar sig så, men som kan ha blivit ordentligt tilltufsad av omvärlden och kan behöva hjälp i vissa avseenden.

I vissa fall kan de  lida av psykisk ohälsa, som ovan påpekats ofta relaterad till tidigare upplevelser och separation från närstående. Psykisk ohälsa kan förstås också vara relaterad till de förhållanden som möter dem här. Det kan i vissa fall också finnas en kriminell eller drogrelaterad problematik, som ibland kan förklaras av att de är i människohandel. Men det övervägande antalet ensamkommande är, enligt RGMV:s erfarenhet, varken kriminellt belastade eller i drogmissbruk. Tvärtom, de allra flesta lever lagenligt; de vill skapa sig ett så gott liv som möjligt och bidra till samhället. Ambitionen är att få uppehållstillstånd och studera för att få ett arbete som leder till självförsörjning och etablering.

Deras ambitioner kan leda dem framåt,  men för att de unga ska nå sitt mål krävs ett bemötande som inte är ensidigt inriktat på omhändertagande, vård och behandling. De skulle i många fall vara mer betjänta av ett mottagande där det övergripande syftet är att de ska bli självförsörjande, kunna etablera sig och bidra till samhällsutvecklingen. Men sådana mål är idag otydliga eller inte förekommande.

I tidigare hemland har de ensamkommande ofta betraktas som vuxna, men vid mottagandet i Sverige blir de barn igen. Uppgifter som gör dem behövda är få.

RGMV har uppfattningen att mottagningssystemet ska anpassas för att tillvarata barns/ungas kompetens. De förväntningar som finns på den unga och det ansvar som åligger henne eller honom måste tydliggöras. RGMV vill att:

-ett personligt mottagande sker från första stund med en god man närvarande vid registreringstillfället

-den ensamkommande får tydlig information om såväl rättigheter som skyldigheter

-att den utbildning som anordnas utgår från behov och förutsättningar. RGMV betonar särskilt vikten av tillgång till yrkes-/lärlingsutbildningar

-skolplikt ska gälla för alla ensamkommande öven de som fyllt sexton år

 

RGMV menar att ensamkommande här ska särbehandlas i relation till dem som levt en längre tid i  Sverige och en obligatorisk samhällsutbildning med bland annat sexualundervisning och samlevnad, en typ av undervisning som många ensamkommande inte tidigare haft tillgång till, behöver bli ett obligatorium. RGMV välkomnar således de specifika satsningar, exempelvis från RFSU, som skett de senaste åren.

 

Samhällets mål

Det är av grundläggande betydelse att samhällets ambitioner för ensamkommande barn/unga tydliggörs. Fler barn/unga skulle kunna ges möjlighet att skapa sig goda liv och bidra till samhällsutvecklingen.

Enligt RGMV kan samhällets mål vara att:

-mottagningen ska främja en snabb etablering i arbets- och samhällslivet för   de som beviljas uppehållstillstånd och säkra en effektiv och rättssäker  asylprocess.


-ge asylsökande barn/unga en grundläggande trygghet

-anordna ett särskilt mottagningsboende och obligatorisk utbildning direkt  efter ankomsten, en utbildning som är anpassad efter individuella behov och  som kan leda en anställning


Oavsett om de fått uppehållstillstånd eller ska utvisas alternativt överföras ska de omedelbart efter ankomsten kunna påbörja en utbildning som ger såväl praktiska som teoretiska kunskaper. De som skall utvisas eller överföras ska ges möjlighet till en ändamålsenlig utbildning som möjliggör en framtid i hemlandet eller första asylland. De ska få slutföra sådana studier inom rimlig tid innan beslut  om utvisning  alternativt överföring verkställs. 

Medlemmar i RGMV har getts tillfälle att yttra sig över skrivelsen och:

Per-Olof Nygren, vice ordf. Karin Senter, styrelseledamot Gunilla Öhman, länsombud Västernorrland län Birgitta Målar, länsombud Dalarnas län Viveka Kitredge länsombud Södermanland län Åke Engvall, länsombud Uppsala län, Annika Sehlstedt, länsombud Jönköpings län  har varit delaktiga.

Borrby 2107-09-11

Johny Samuelsson, ordf.

RGMV

Riksföreningen Gode Män Vårdnadshavare 

 

Statistik

Artiklar visade
1079748
Back to Top